Paul Widén

Åtta israeler skadade i terroristattack

Ambulanspersonal och soldater vid platsen för terroristattacken (foto: MDA)

Sju israeler skadades, varav en svårt, när palestinska terrorister igår kväll öppnade eld mot en busskur utanför bosättningen Ofra på norra Västbanken. Händelsen fångades av en övervakningskamera och visade hur en bil saktade in intill busskuren, varpå en person öppnade eld inifrån bilen mot personerna som befann sig där. Därefter körde förövarna snabbt från platsen.

En 21-årig kvinna ådrogs de svåraste skottskadorna i terroristattacken. Hon var gravid i den 30 veckan och fördes i ilfart till Sha’arei Tzedek-sjukhuset i Jerusalem, där läkare tvingades utföra akut kejsarsnitt. Den 21-åriga mammans tillstånd uppgavs nu på morgonen vara allvarligt men stabilt. Tillståndet för barnet, en pojke, ska dock ha försämrats under natten.

Maken till den 21-åriga kvinnan, tillika far till den nyfödde pojken, skadades också i terroristattacken och fördes till samma sjukhus som sin fru och son med måttliga skador. Tillståndet för de övriga fem skadade, däribland två 16-åriga flickor, beskrivs som lindriga.

Israels försvarsstyrkor (IDF) inledde genast en stor operation för att hitta de palestinska terroristerna som utförde attacken. I skrivande stund befinner de sig fortfarande på fri fot.

Varje gång israeler skadas i terroristattacker dröjer det inte många minuter innan offrens namn börjar spridas i sociala medier, inte deras för- och efternamn, utan istället deras fullständiga hebreiska namn, följt av deras mödrars fullständiga hebreiska namn. När man enligt judisk sed ber för en sjuk eller skadad människa är det nämligen så personen omnämns: “NN, son/dotter av [namnet på NN:s mor]”. Denna lilla detalj snappas i princip aldrig upp i den internationella nyhetsrapporteringen från Israel, men den illustrerar hur den israeliska allmänheten inte reagerar på terrorism med stum vanmakt, utan istället med böner om Guds förbarmande över de drabbade, som nämns vid namn. Så även denna gång: igår kväll började namnet på den 21-åriga nyblivna mamman att cirkulera: Shira Yael bat [dotter av] Liora Sarah. Hennes nyfödde son har ännu inte fått ett namn, så han omnämns som tinok [spädbarn] ben [son av] Shira Yael.

Paul Widen

Jerusalem

Operation Nordlig sköld

Den fredsbevarande FN-strykan UNFIL:s högsta befäl, generalmajor Stefano Del Col (i blå basker), inspekterar en av tunnlarna som grävts under gränsen mellan Libanon och Israel (foto: IDF)

Israels försvarsstyrkor (IDF) inledde i tisdags morse en operation kallad Nordlig sköld med syfte att förstöra ett antal tunnlar som den libanesiska terroristorganisationen Hezballah har grävt och borrat under gränsen mellan Libanon och Israel. Den första tunneln som avslöjades hade sin mynning under en cementfabrik i utkanten av det libanesiska samhället Kfar Kila och sträckte sig sammanlagt över 180 meter, varav 40 meter på israeliskt territorium, en knapp kilometer sydväst om Metulla i Galiléens nordspets.

Detta är första gången som IDF offentligt erkänner existensen av tunnlar under gränsen mellan Israel och Libanon. Israeler boende i närheten av den libanesiska gränsen har dock i flera år uppgett att de har hört borrningsljud och känt vibrationer från underjordisk verksamhet. IDF har för sin del konsekvent avfärdat dessa rapporter och hävdat att Hezballah till skillnad från den palestinska terroristorganisationen Hamas i Gaza inte har något behov av att gräva tunnlar. Flera höga beslutsfattare har nu förklarat att de medvetet ljög när de hävdade detta och att de i själva verket har känt till tunnlarna i flera år. Lögnerna ska ha syftat till att vilseleda Hezballah så att de inte skulle förstå att man var dem på spåret.

IDF misstänker att Hezballah planerade att använda tunnlarna i inledningsfasen av nästa militära konfrontation mot Israel för att ockupera delar av norra Galiléen och massakrera dess befolkning. I nuläget uppger IDF att man har upptäckt omkring 10 tunnlar, samtidigt som man betonar att inga av dem ännu var färdiga att användas. Uppgiften bör tas med en stor nypa salt, eftersom IDF samtidigt har förklarat att bara en liten del av operation Nordlig sköld har offentliggjorts. En del av uppgifterna som nu har offentliggjorts kan vara avsedda för att vilseleda Hezballah om hur mycket IDF egentligen vet, medan väldigt mycket som man vet inte har offentliggjorts.

FN-styrkan UNFIL, som har till uppgift att patrullera södra Libanon och säkerställa att Israel och Libanon efterlever FN:s säkerhetsrådsresolution 1701, bekräftade på torsdagen existensen av en tunnel i närheten av Metulla. Generalmajor Stefano Del Col, UNFIL:s högsta befäl, besökte själv platsen och fick se den med egna ögon. IDF kräver nu att UNFIL ska förstöra de delar av tunnlarna som ligger på libanesiskt territorium. Det vore naturligtvis inte så svårt för IDF att göra detta på egen hand, men risken är stor att Hezballah då skulle utmåla detta som en attack mot Libanon och använda det som en förevändning för att gå till attack mot Israel. IDF har dock utfärdat en varning til libanesiska civila att de utsätter sig för dödsfara om närmar sig tunnlarna.

Operation Nordlig sköld beräknas pågå i flera veckor. IDF antyder att operationen bara är det första steget i en omfattande plan att neutralisera det ständigt växande hotet från Hezballah, i synnerhet terroristorganisationens mycket omfattande raketarsenal. Trots att existensen av tunnlarna utgör en flagrant kränkning av Israels suveränitet och FN:s säkerhetsrådsresolution 1701 har IDF agerat mycket försiktigt för att inte ge Hezballah en ursäkt att gå till attack mot Israel. IDF:s försiktiga hållning tolkas som ett sätt att köpa tid för att i lugn och ro hitta och förstöra alla tunnlar, och först därefter ta itu med det betydligt allvarligare hotet som Hezballahs raketer utgör. Samtidigt sprider den nu pågående operationen nytt ljus över Israels hållning gentemot Hamas i mitten av november, när den palestinska terroristorganisationen avfyrade närmare 500 raketer mot Israel på bara ett dygn och Israels säkerhetskabinett ändå valde att inte gå till motattack i motsvarande grad. “Vi befinner oss mitt i en militär kampanj”, sa premiärminister Binyamin Netanyahu då. “Ni ser bara en del av helhetsbilden av den pågående operationen som vi befinner oss i”, fortsatte han kryptiskt. “Det är inte möjligt att offentliggöra all information. Jag kan i nuläget inte berätta när vi kommer att agera eller vad vi kommer att göra, men jag har en tydlig plan”.

Paul Widen

Jerusalem

Vad är det som händer i Israel egentligen?

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu under ett extrainsatt sammanträde i Knessets utrikes- och försvarsutskott den 19 november 2018 (foto: Amos Ben-Gershom GPO)

Fram tills klockan 10:30 på måndagsförmiddagen såg det ut som att Israel var på väg mot nyval. Försvarsminister Avigdor Liberman avgick i förra veckan och reducerade därmed koalitionsregeringen till minsta möjliga majoritet (61 av 120 mandat i Knesset, Israels parlament). Koalitionspartierna Kulanu och Shas uppgav att en sådan situation är ohållbar i längden, vilket illustrerades av att en av ledarna för koalitionspartiet Habayit Hayehudi, Naftali Bennett, krävde att få överta försvarsministerposten om hans parti skulle stanna kvar.

Premiärminister Binyamin Netanyahu hade på söndagen förklarat att han inte ämnade ge efter för Bennetts krav att överta försvarsministerporten. På söndagskvällen hårdnade hans linje ytterligare. “Vi befinner oss mitt i en militär kampanj”, sa han då under en mycket uppmärksammad presskonferens i militärhögkvarteret i Tel Aviv. “Man överger inte regeringen mitt i en sådan kampanj och man spelar inte heller politiska spel”, fortsatte han, de hårda orden riktade mot både Liberman som just hade övergett regeringen, och Bennett som ställde politiska krav på fortsatt samarbete. Netanyahu hävdade att Israel befinner sig i en av sina svåraste säkerhetsperioder någonsin, vilket gör det ansvarslöst att utlösa nyval. Samtidigt visade han förståelse för den djupa frustration som råder bland den israeliska allmänheten inför den ingångna vapenvilan med terroristorganisationerna i Gaza efter att närmare 500 raketer avfyrades mot sydvästra Israel under ett enda dygn i början av förra veckan. “Ni ser bara en del av helhetsbilden av den pågående operationen som vi befinner oss i”, förklarade han kryptiskt. “Det är inte möjligt att offentliggöra all information. Jag kan i nuläget inte berätta när vi kommer att agera eller vad vi kommer att göra, men jag har en tydlig plan”.

Netanyahus implikation kunde inte ha varit tydligare: något stort är på gång, något betydligt större och viktigare än till och med 500 raketer från Gaza. Det vore därför ett allvarligt misstag att i nuläget inleda ytterligare ett krig i där, när IDF (Israels försvarsstyrkor) behöver vara tillgängliga om/när något händer på en annan front. Det han syftar på är givetvis hotet i norr, från terroristorganisationen Hezballah i Libanon, samt från Irans styrkor i Syrien. Hans analys bekräftas av uttalanden från andra ministrar, som utan att gå in på detaljer har uppgett att Israels militära ledarskap och samtliga underrättelsetjänster utan undantag rådde säkerhetskabinettet att gå med på vapenvilan i förra veckan.

Tidigare på söndagen hade Habayit Hayehudis båda partiledare Naftali Bennett och Ayelet Shaked kallat till presskonferens klockan 10:30 på måndagsförmiddagen. Där förväntades de offentliggöra att de lämnar koalitionsregeringen. Istället tog de överraskande tillbaka sitt krav på att Bennett skulle få överta försvarsministerposten. Under sina respektive tal framförde de visserligen svidande kritik mot den riktining som Israel har tagit under Netanyahus ledarskap, specifikt mot det faktum att Israel under över ett decennium “har slutat att segra”, som Bennett uttryckte det, dvs. att en stor del av landets ledarskap inte ens tycks kunna föreställa sig något annat än den rådande situationen med överhängande hot i både norr och söder. Trots detta förklarade sig de båda partiledarna villiga att fortsätta stå vid Netanyahus sida, i förhoppningen att de tillsammans ska kunna vända trenden och leda Israel till seger igen.

Beskedet från Habayit Hayehudi innebär att koalitionsregeringen trots allt består. Kulanu-partiet är visserligen fortsatt skeptiskt till dess livskraft, men har indikerat att man i nuläget inte ämnar vara den koalitionspart som uttdelar dödsstöten mot samarbetet.

Den dramatiska politiska händelseutveckligen beskrivs av många bedömare som ytterligare ett skickligt drag av Netanyahu, som iskallt synade Bennetts bluff. Samtidigt tror dock mindre än en tredjedel av den israeliska väljarkåren att det främst är landets säkerhetsläge som motiverar Netanyahu att försöka förhindra nyval, enligt en opinionsundersökning som utfördes igår av den israeliska arméradion. Nästan 60% tror istället att hans motiv främst är politiska,  dvs. att han helt enkelt vill hålla sig kvar vid makten till varje pris.

Det som talar emot denna cyniska analys är att Netanyahu förmodligen skulle gå mot ytterligare en seger om det utlystes nyval idag. Ingen annan partiledare kommer ens i närheten av den popularitet som han alltjämt åtnjuter i Israel. Och även om Netanyahu inte brukar dra sig för fulspel för sin egen politiska vinning är det tydligt att om landets samlade säkerhetsetablissemang manade till återhållsamhet trots förra veckans massiva raketangrepp från Gaza som helt saknade motstycke, då kan det finnas anledning till besinning.

Paul Widen

Jerusalem

Israel går mot nyval

Israels försvarsminister Avigdor Liberman lämnade på torsdagsmorgonen in sin avskedsavsökan till premiärminister Binyamin Netanyahu. Beslutet togs i protest mot att Israel på tisdagseftermiddagen ingick i en informell vapenvila med de palestinska terroristorganisationerna i Gaza.

“Det som hände igår, vapenvilan, och avtalet med Hamas, innebär en kapitulation till terrorn”, sa Liberman på den presskonferens på onsdagen under vilken han först offentliggjorde sin avsikt att avgå. “Det vi gör nu som stat är att vi köper en kort tids lugn, men till priset av allvarlig och långsiktig skada på vår nationella säkerhet”.

Israels säkerhetskabinett sammanträdde under mer än sju timmar på tisdagen och utfärdade därefter ett kort pressmeddelande: “Säkerhetskabinettet diskuterade idag händelseutveckligen i söder. Kabinettet informerades av IDF [Israels försvarsstyrkor] och säkerhetsansvariga om attackerna och omfattningen av operationerna mot terroristerna i Gaza. Säkerhetskabinettet uppmanade IDF att fortsätta operationerna i erforderlig omfattning”. Det ska emellertid ha rått starkt delade meningar bland de närvarande ministrarna om hur Israel skulle besvara det exempellösa raketangreppet från terroristorganisationerna i Gaza som då fortfarande pågick. Liberman har länge förespråkat en kompromisslös linje mot Hamas och ska därför ha yrkat på att IDF nu måste slå tillbaka med full kraft och en gång för alla besegra terroristerna i Gaza. Netanyahus linje är dock den rakt motsatta, vilket han senast uttryckte dagen innan raketanfallet utbröt: under en presskonferens i Paris i söndags uppgav han att han gör allt som står i hans makt för att förhindra ytterligare ett “onödigt krig” i Gaza. I förra veckan godkände han därför överföringen av 15 miljoner dollar i kontanter från regimen i Qatar till Hamas, via den israeliska gränsövergången Erez. Pengatillskottet gjorde det möjligt för Hamas att betala ut löner till tiotusentals statsanställda i Gaza för första gången på flera månader. I utbyte mot det generösa biståndet från Qatar ska Hamas ha lovat att avbryta de våldsamma protesterna vid gränsstaketet mellan Gaza och Israel som har pågått sedan i mars. Israel ska i sin tur ha lovat att delvis lätta på sin blockad av Gaza. Enligt den informella överenskommelsen ska liknande kontantöverföringar ske en gång i månaden fram till i april 2019. Netanyahus förhoppning, som alltså också delas av regimen i Qatar, är att detta ska förbättra den humanitära situationen i Gaza och därigenom även stabilisera säkerhetsläget.

Precis som Liberman nu motsätter sig vapenvilan ska han kraftigt ha motsatt sig kontantöverföringen till Hamas, som han uppfattar som en belöning till terroristerna i Gaza. Under gårdagens presskonferens hävdade han att Netanyahu tog beslutet över huvudet på honom. På ett liknande sätt ska beslutet om att ingå en ny vapenvila med Hamas ha tagits av Netanyahu själv, utan votering, under säkerhetskabinettets sammanträde i tisdags.

Avigdor Libermans avgång innebär att också hans parti, Yisrael Beiteinu, lämnar koalitionsregeringen, som därmed bara omfattar minsta möjliga majoritet i Knesset (det israeliska parlamentet), 61 av 120 ledamöter. Netanyahu har uppgett att han själv tills vidare övertar försvarsministerposten, liksom även invandringsministerposten, som också innehades av en medlem i Yisrael Beiteinu. Ett annat koalitionsparti, det nationalreligiösa Habayit Hayehudi, vars företrädare också ska ha motsatt sig vapenvilan, kräver dock att få överta försvarsministerposten – annars lämnar de också koalitionen. Därmed skulle regeingen inte längre ha en majoritet, med nyval som följd. Ytterligare ett koalitionsparty, Kulanu, motsätter sig för sin del Habayit Hayehudis krav att får överta försvarsministerposten. I nuläget ser det därför ut som att Netanyahu inte längre kan hålla samman sin regering, och att ett nyval inom snart kommer att utlysas.

Paul Widen

Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 883026Läsningar totalt:
  • 663Läsningar idag:
  • 718657Besökare totalt:
  • 612Besökare idag:
  • 4Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen