Paul Widén

Stundande åtal mot Lieberman

Israels justitiekansler Yehudah Weinstein beslutade igår att söka väcka åtal mot utrikesminister Avigdor Lieberman. Förundersökningen har pågått i flera år och rör misstankar om bedrägeri, trolöshet mot huvudman, penningtvätt och manipulation av vittnen mellan åren 2001 och 2008, då Lieberman tjänstgjorde som minister i flera olika regeringar. Misstankarna inkluderar inte brottsrubriceringen mutbrott, som länge figurerade i förundersökningen. Lieberman har nu sex månader på sig att gå igenom materialet innan målet går till behandling och ett eventuellt beslut om åtal tas. Dom väntas inte falla förrän om flera år.

Nyheten om beslutet att försöka väcka åtal kom samtidigt som Avigdor Lieberman höll ett tal på sittparti Israel Beitenus partikonvent i Jerusalem. Sammanträffandet uppfattades av partimedlemmar som planerat och ämnat att förnedra Lieberman, som har varit föremål för olika brottsmisstankar och förundersökningar i 15 år utan att åtal någonsin väckts. Bland hans sympatisörer menar man därför att han är utsatt för en juridisk häxjakt, iscensatt av politiska motståndare på vänsterkanten.

Liebermans parti, Israel Beitenu (“Israel är vårt hem”), är Israels tredje största parti och ingår i den nuvarande regeringskoalitionen. Det har starkast stöd bland sekulära ryska immigranter och beskrivs ofta som högerpopulistiskt. Dess belackare går ofta ett steg längre och hävdar att det är fascistiskt och hänvisar till att partiet bland annat förespråkar lagstiftning som skulle kräva att alla nya medborgare behövde avge en trohetsed till Staten Israel. Lieberman har aldrig dragit sig för att i hårda ordalag kritisera sina arabiska parlamentskollegor, vilket flera gånger har varit nära att sluta i slagsmål i plenisalen. Han uppfattas därför som opolerad och brutal, och hans förflutna som dörrvakt gör förstås sitt för att späda på den uppfattningen.

Bland många väljare uppfattas dock Lieberman som ärlig och integritetsfull, brottsmisstankarna till trots. Han är hårför men kompromissvillig och säger sig exempelvis vara redo att överge sitt hus på bosättningen Nokdim om ett realistiskt fredsavtal skulle slutas med palestinierna. Han går till val med populära lagförslag som också är praktiskt genomförbara och hans tydligt sekulära ställningstaganden tilltalar även många centerväljare.

Justitiekanslerns beslut om att försöka väcka åtal har i nuläget inga konsekvenser för den politiska situationen i Israel. Israel Beitenu stannar kvar i regeringskoalitionen och Lieberman fortsätter som utrikesminister. Reaktionerna på beslutet bland ledande israeliska politiker var dämpat: premiärminister Binyamin Netanyahu önskade Lieberman lycka till i kampen att rentvå sitt namn och betonade Israel Beitenus viktiga roll i regeringen; oppositionsledaren Tzipi Livni, partiledare för Kadima, tog tillfället i akt att betona sitt starka förtroende för det israeliska rättsväsendet.

Den senaste tiden har flera framstående israeliska politiker skapat rubriker i brottssammanhang. En förundersökning öppnades nyligen mot Netanyahu för misstankar om olaglig kampanjfinansiering på slutet av 1990-talet. Någon vecka dessförinnan föll domen mot den förre presidenten Moshe Katzav, som anklagades för våldtäkt och sexuellt ofredande av flera anställda. Straffet, sju års fängelse, kommer han att börja avtjäna i maj, om inte fallet överklagas till Högsta Domstolen.

Paul Widen, Jerusalem

Rond ett avslutad

Den våldsammaste sammandrabbningen mellan Israel och Hamas sedan Operation gjutet bly (kriget i Gaza) för över två år sedan ser nu ut att vara över. Ingen formell vapenvila har slutits eftersom de båda sidorna inte står i direkt kontakt med varandra, men genom medlare har man nått överenskommelser som möjliggjort en koordinerad nedtrappning av våldet. Under söndagen avfyrades 13 granater och raketer mot Israel, vilket ska jämföras med över 50 om dagen under de tre föregående dagarna. Läget är idag spänt men lugnt.

Terroristorganisationen Hamas som styr Gaza har förlorat mer manskap under de senaste två veckorna än under föregående två år. IDF (Israels försvarsstyrkor) uppger att 19 Hamas-medlemmar och två civila har dödats i israeliska attacker. “Vi tror att Hamas har förstått budskapet,” sa en israelisk militärtalesman igår. Som nämnts tidigare dödades ytterligare en Hamas-medlem i Port Sudan i förra veckan, men det är ännu oklart vem som låg bakom den attacken.

På den israeliska sidan är det dock inte många som tror att lugnet kommer att hålla någon längre tid. Hamas har under de senaste två årens relativa lugn fyllt på sina raketlager och tränat sitt manskap. Den senaste våldsomgången kan ha varit en sorts generalrepetition inför nästa rond, som lär bli betydligt mer omfattande. Israels utrikesminister Avigdor Lieberman motsätter sig därför ett eldupphör och menar att Israel helt måste slå ut Hamas och avsluta jobbet som påbörjades i Operation gjutet bly. Ju längre man väntar, desto hårdare kommer den slutgiltiga striden bli, eftersom Hamas utnyttjar lugnet för att rusta upp.

Israels strategi i förhållande till Gaza och Hamas är oklar. I fredags publicerade den israeliska tidningen Ha’aretz ett Wikileaksdokument från november 2009 som citerade generalmajor Yoav Galant, som då var högsta militära befäl i södra Israel. Galant hade i ett möte med amerikanska diplomater sagt att Israels politiska ledarskap ännu inte har tagit de nödvändiga policybesluten som krävs för att kunna utforma en tydlig strategi i förhållande till Gaza och Hamas. Uppgiften kom inte som någon direkt överraskning, utan bekräftade snarare ett faktum som har varit uppenbart i flera år. Kortsiktigt vill Israel att Hamas ska vara tillräckligt starkt för att kunna upprätthålla en informell vapenvila. Man vill alltså inte att det ska råda anarki och kaos i Gaza, vilket förklarar Israels återhållsamhet. I det lite längre loppet vill dock inte Israel att Hamas ska växa sig för starkt och konsolidera sitt grepp om Gaza, men i det ännu längre loppet vill man inte heller behöva återockupera Gaza och därmed tvingas styra över de 1.5 miljoner palestinier som bor där. Israel går således en vansklig balansgång mellan olika prioriteringar, där kortsiktiga och långsiktiga mål strider mot varandra. Därför tillämpar Israel i nuläget bara olika former av skadekontroll för att vinna tid tills man samlat mod och beslutsamhet för att slutgiltigt ta itu med Hamas.

Paul Widen, Jerusalem

Missilattack mot skolbuss

En 16-årig israelisk pojke skadades svårt igår eftermiddag 2.5 km från gränsen till Gaza när skolbussen som han färdades i träffades av en pansarbrytande missil avfyrad från Gaza. Ingen annan befann sig i bussen utom busschauffören, som skadades lindrigt.

Attacken skedde i skydd av ett granat- och raketregn mot israeliska gränssamhällen som omfattade minst 45 projektiler. Attacken var således välplanerad. Israeliska försvarskällor uppgav att den pansarbrytande missilen som träffade skolbussen hade avfyrats 1.5 km från gränsen till Israel. Missiltypen, en rysktillverkad Kornet, är fjärrstyrd och har en mycket god precisionsförmåga. Att den träffade en skolbuss 4 km från där den avfyrades var alltså inte en lyckoträff. Terroristerna som utförde attacken hade identifierat sitt mål och visste med största sannolikhet att det rörde sig om en skolbuss.

Hamas tog på sig ansvaret för attacken. Den här typen av missiler har bara använts vid ett tidigare tillfälle av terrorister i Gaza och innebar således ännu en upptrappning av det redan mycket spända läget i södra Israel. Israel besvarade elden genom att attackera 13 terroristinstallationer och smugglingstunnlar på olika håll i Gaza. Fem personer dödades och 33 skadades i attackerna. Igårkväll sammankallade Hamas hastigt representanter för alla terroristfraktioner och beordrade eldupphör. Stämningen på den palestinska sidan tycks alltmer kaotisk och panikartad och det är oklart om Hamas politiska ledarskap i Gaza fortfarande har kontroll över den egna militära grenen. Även om Israel har som princip att alltid hålla det politiska ledarskapet ansvarigt för all terroristverksamhet som utförs i Gaza är det alltså möjligt konkurerande krafter inom Hamas beordrade den senaste attacken.

Attacken tros ha samband med att israeliska stridsflygplan i lördags morse avfyrade en missil mot en bil i södra Gaza som tre Hamas-medlemmar färdades i. Israels underrättelsetjänst uppgav att männen planerade att kidnappa israeliska medborgare i Sinai under den uppkommande judiska påsken. I tisdags dödades ytterligare två män i vad som påstås ha varit en israelisk attack i Sudan. De två männen färdades i en bil strax utanför flygplatsen i staden Port Sudan när de angreps av ett okänt stridsflygplan (andra källor menar att det rörde sig om en fjärrstyrd robot). En av de dödade männen, Abdul-Latif Ashkar, uppges ha varit koordinatör för Hamas vapensmuggling till Gaza från Iran, Syrien och Libanon.

Ashkar var efterträdare till Mahmoud Ali Mabouh, som dödades under mystiska omständigheter på sitt hotellrum i Dubai i Januari 2010. Även den gången anklagades Israel, men då som nu avfärdades anklagelserna från officiellt håll. “Vissa människor ser Israels hand i allt som sker, men det är inte alltid sant,” sa premiärminister Binyamin Netanyahu under en presskonferens i Berlin. Ordvalet anses dock av många bedömare vara talande.

Värt att nämnas i sammanhanget är att Israels helt nya försvarsstystem, en robotsköld kallad Järnkupolen, lyckades skjuta ner en av raketerna som avfyrades i samband med attacken mot skolbussen. Det var första gången någonsin som en kortdistansraket har oskadliggjorts i luften innan den nått sitt mål. Enorma summor pengar har lagts ner på utvecklandet av robotskölden, som tillsammans med två andra robotsköldar (ämnade för medel- och långdistansrobotar) inom några år förväntas ge Israel ett rudimentärt skydd mot alla typer av inkommande raketer.

Paul Widen, Jerusalem

Hjälp som stjälper

Igår uppgav Jerusalems byggnadsnämnd att man gett preliminärt byggtillstånd till ett projekt som omfattar 942 nya lägenheter i stadsdelen Gilo i södra Jerusalem. Beslutet måste godkännas av flera ytterligare instanser innan byggandet kan sätta igång, och byggstart lär det inte bli än på flera år.

Beslutet kritiserades omgående av en talesman för Vita Huset, liksom av en talesman för FN:s speciella koordinatör för fredsprocessen i Mellanöstern. Idag sällade sig även EU:s utrikesminister Catherine Ashton till den kritiska kören. Gilo ligger nämligen bortom den Gröna linjen, vapenstilleståndslinjen från 1949, i det som missvisande kallas för Östra Jerusalem (Gilo ligger alltså söder om stadskärnan). “Jag upprepar att EU betraktar bosättaraktivitet på Västbanken, inklusive Östra Jerusalem, som olaglig enligt internationell lag, och menar att den underminerar förtroendet mellan parterna och utgör en hinder för fred,” sa Ashton.

Kritiken mot byggnadsnämndens beslut var väntad, eftersom ingenting är okontroversiellt i Jerusalem, allra minst byggande. Varje gång ett byggprojekt får klartecken från en av många byråkratiska instanser slösas det med trycksvärta världen över, inte minst i Sverige. Det har därför blivit en godtagen sanning bland svenska nyhetskonsumenter och beslutsfattare att “bosättningar” per definition är olagliga, byggda på “ockuperat palestinskt territorium”, cyniskt planerade för att åsamka största möjliga skada för palestinierna och därmed det främsta hindret för fred.

Sanningen är dock betydligt mer komplicerad än så. Gilo etablerades för 40 år sedan, strax efter att Israel erövrade området från Jordanien under Sexdagarskriget 1967. Området annekterades 1980 och lyder under israelisk lag. I de avtal som slöts mellan Israel och palestinierna i Madrid och Oslo i början av 1990-talet står det uttryckligen att bosättningarnas framtid ska avgöras i direkta slutförhandlingar mellan de båda parterna. Att kalla bosättningarna för “olagliga” är därför att föregå dessa förhandlingar. Att säga att de är byggda på “ockuperat palestinskt territorium” är också att föregå dessa förhandlingar. Med undantag av termen “omstritt” finns det helt enkelt inga tydliga och neutrala juridiska kategorier för att definiera verkligheten på marken. De som ändå envisas med att begagna sig av termer som “ockuperat” och “olagligt” tar därmed i samma stund ställning i en fråga som enligt de två inblandade parterna ska avgöras av just de två inblandade parterna, dvs. Israel och palestinierna. Inte av EU. Inte av USA. Inte av FN.

Det verkliga hindret för fred är den reflexmässiga kritik som varje liten tegelsten i Jerusalem väcker bland världens fredsivrare, eftersom det palestinska ledarskapet inför den egna väljarkåren måste tävla med dessa fredsivrare i kritik mot och fördömanden av Israel. Det dödläge som nu råder i fredsförhandlingarna mellan Israel och palestinierna är därför ironiskt nog ett direkt resultat av framförallt USA:s kritik av Israels bosättaraktivitet, inte av bosättaraktiviteten i sig. Beviset för detta är att fredsförhandlingarna pågick i 16 hela år, mellan 1993-2009 utan att bosättaraktiviteten en enda gång satte käppen i hjulet. Stopp tog det först när USA:s president Barack Obama bestämde sig för att bli mer propalestinsk än de palestinska ledarna, som därmed tvingades klättra upp i ett träd som de nu omöjligt kan klättra ner ifrån.

Paul Widen, Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 949994Läsningar totalt:
  • 198Läsningar idag:
  • 775315Besökare totalt:
  • 186Besökare idag:
  • 4Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen