Paul Widén

Överraskande försoning mellan dödsfiender

Igår meddelandes det från Kairo att Fatah och Hamas har nått en fredsöverenskommelse efter samtal i vilka alla meningsskiljaktigheter mellan grupperna har övervunnits. Fatah är som bekant det största partiet i PLO och det parti som nu leder den Palestinska myndigheten på Västbanken, medan Hamas är den islamistiska terroristorganisationen som styr Gaza.

Detaljerna från överenskommelsen framkom igår under kvällen: Hamas behöver inte erkänna Staten Israels rätt att existera, eller hedra tidigare ingångna avtal mellan Israel och palestinierna, eller ens avsäga sig våld som metod för att uppnå sina syften. De båda parterna kom vidare överens om att utlysa allmänna val inom ett år och att fram tills dess bilda en interimsregering. Hamas ser alltså ut att ha genomdrivit alla sina krav.

Fredsansträngningarna mellan Fatah och Hamas ökade i intensitet för några veckor sedan, som ett led i den Palestinska myndighetens ansträngningar att nå palestinsk enighet inför öppnandet av FN:s Generalförsamling i september. Den Palestinska myndigheten hoppas då övertyga en majoritet av Generalförsamlingens delegater att rösta igenom ett erkännande av en palestinsk stat. Utan palestinsk enighet skulle utsikterna för ett erkännande ha varit små.

Överenskommelsen mellan Fatah och Hamas försätter dock världssamfundet i en svår juridisk och moralisk knipa. Hamas betraktas av både USA och EU som en terroristorganisation. De hundratals miljoner dollar i bistånd som USA och EU pumpar in i den Palestinska myndigheten årligen och som utgör merparten av dess budget kommer därför med största sannolikhet att undanhållas. Man kan trots allt inte både kalla Hamas för terrorister och ge dem pengar. Denna grundläggande moraliska konsekvens började tillämpas i januari 2006 när Hamas vann de palestinska valen och bildade samlingsregering med Fatah. Biståndet från USA och EU ströps nästan helt, med undantag av en liten rännil som omdirigerades till strikt humanitära projekt. Den Palestinska myndighetens ekonomiska kräftgång pågick sedan i ett och ett halvt år, tills spänningarna mellan Fatah och Hamas ledde till ett regelrätt inbördeskrig i Gaza i juni 2007 och över 100 människor, främst Fatah-anhängare, dödades under några dagars strider. Hamas tog därefter över makten i Gaza och bildade en egen palestinsk regering där, medan Fatah ombildade den Palestinska myndighetens regering på Västbanken, nu utan representanter från Hamas. Biståndet från USA och EU till den Palestinska myndigheten kunde därför återupptas.

I USA har man redan markerat att man inte ämnar ge några pengar till ett palestinskt styre som inbegriper Hamas, såvida Hamas inte accepterar de tre principer som utformades av den så kallade kvartetten (USA, Ryssland, EU och FN), dvs att Hamas erkänner Staten Israel, erkänner tidigare ingångna avtal, samt avsäger sig våld. EU lär ta samma position som USA i frågan, dock förmodligen mer av juridiskt tvång än av moralisk anständighet.

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu upprepade det han sagt varje gång Fatah och Hamas suttit i fredssamtal: “Den Palestinska myndigheten måste välja om man vill ha fred med Israel eller fred med Hamas. Fred med båda är omöjligt eftersom Hamas strävar efter att förstöra Staten Israel och förkunnar detta öppet. De avfyrar raketer mot våra städer. De avfyrar pansarbrytande missiler mot våra barn.”

Vidare sa Netanyahu att själva tanken med försoning mellan de båda palestinska grupperna är ett tecken på den Palestinska myndighetens svaghet. “Det föranleder oss att undra om Hamas kommer att tillkämpa sig makten i Judéen och Samarien på samma sätt som de gjorde i Gaza.”

Paul Widen, Jerusalem

Nytt sabotage mot egyptisk-israelisk gasledning

Tidigt på onsdagsmorgonen utsattes en gasledning i Sinai för sabotage. En grupp beväpnade män utlöste en bomb intill gasledningen i närheten av staden El-Arish, vilket fick till följd att gasen fattade eld. Det är ännu oklart när gasförsörjningen från Egypten till Israel och Jordanien kommer att kunna återupptas.

Egypten förser Israel med 40% av landets naturgasbehov, en central punkt i fredsavtalet som slöts mellan de båda länderna 1979. Sedan folkupproret inleddes i Egypten i början av året har kritiska röster också höjts mot exporten av naturgas till Israel, som många egyptier anser att Israel köper till ett alltför lågt pris. I samband med att de värsta oroligheterna pågick i Kairo angreps den 5 februari en pumpstation i Sinai, med följden att gasflödet till Israel drabbades av avbrott. De underbemannade egyptiska säkerhetsstyrkorna klarade inte av att upprättahålla lag och ordning när extremistiska grupper uppmanade den lokala beduinbefolkningen att utföra sabotageoperationer mot gasledningen. Explosionen nu på morgonen tyder på att säkerhetsläget i Sinai fortsätter att vara instabilt.

Israels vice utrikesminister Danny Ayalon betonade vikten av att Israel snabbt utvecklar sina egna naturgastillgångar för att på sikt bli självförsörjande. De senaste åren har enorma gastillgångar upptäckts i fyra olika fält under havsbottnen i Medelhavet utanför Israels kust, men inte förrän tidigast nästa år kommer man att kunna inleda gasproduktion i det första av de fyra fälten. Det lär sedan dröja ytterligare minst fyra år innan gasproduktionen kan inledas i de övriga tre gasfälten. Tills dess är Israel beroende av den egyptiska naturgasen.

I Israel följer man därför noggrant utvecklingen i Egypten. Enligt en opinionsundersökning av den amerikanska tankesmedjan Pew Research Center som presenterades i måndags stöder bara 36% av Egyptens befolkning fredsavtalet med Israel, medan 54% vill upphäva avtalet. Hela 75% är positivt inställda till det Muslimska Brödraskapet, vilket gör att man i Israel har all anledning att befara det värsta när egyptierna går till valurnorna i september.

Även den Palestinska myndighetens styrelseordförande Mahmoud Abbas tycks oroa sig för vart Egypten bär hän. I helgen som gick gav han USA:s president Barack Obama ett par rejäla kängor i en intervju för tidningen Newsweek. Obamas behandling av Egyptens förre diktator Hosni Mubarak beskrevs av Abbas som oartig och obetänksam.”Från dag ett, när det började med Mubarak, hade jag ett telefonsamtal med fru Clinton. Jag sa till henne, ‘Vet du vad det här kommer att få för konsekvenser? Antingen kaos, eller det Muslimska Brödraskapet, eller både och.’ Nu har de både och.”

Medan Israels oro över utvecklingen i Egypten har att göra med risken för att fredsavtalet upphävs, har dock Mahmoud Abbas oro mer att göra med att han i allt väsentligt tillhör samma garde som Mubarak och övriga diktatorer i Mellanöstern som antingen har avsatts eller sitter löst på tronen. Precis som dem är han åldrande, korrumperad, sekulär, halvhjärtat västtillvänd och djupt impopulär bland den egna befolkningen. Han sitter vid makten tack vare att världssamfundet håller honom under armarna ekonomiskt och tack vare att Israels militära närvaro på Västbanken förhindrar att Hamas tar över makten även där, som de gjorde i Gaza sommaren 2007. Mahmoud Abbas varnande ord till “fru Clinton” handlar därför egentligen mest om honom själv: “Om ni inte fortsätter att stödja mig blir det antingen kaos eller det Muslimska Brödraskapet (dvs Hamas), eller både och.” För ovanlighetens skull har han helt rätt.

Paul Widen, Jerusalem

Meddelande till alla prenumeranter

Det har nu gått ett par månader sedan jag började skriva det här nyhetsbrevet. En ansenlig skara har valt att prenumerera, vilket har varit mycket inspirerande och uppmuntrande.

 

Sent omsider har jag lyckats skaffa ett bankgironummer som ni kan betala in prenumerationsavgiften på. Jag ber om ursäkt för dröjsmålet och tar tillfället i akt att tacka alla som skrivit och frågat hur de ska betala.

 

Efter förslag från prenumeranter erbjuds tre olika betalningsalternativ:

En månad: 50 kr

Tre månader: 140 kr

Tolv månader: 500 kr

 

Om ni började prenumerera innan 1 april betalar ni från och med 1 april.

Om ni började prenumerera efter 1 april betalar ni från och med 1 maj.

 

Bankgironummer: 742-7941

 

När ni betalar, uppge namn, epostadress, samt perioden som prenumerationen avser.

 

Paul Widen, Jerusalem

Israelisk man dödad vid Josefs grav

En israelisk man sköts ihjäl tidigt imorse av en palestinsk polisman utanför Josefs grav i staden Nablus/Shchem på Västbanken. Den dödade mannen, Ben Yosef Livnat, tillhörde den chassidiska sekten Breslov och hade tagit sig till platsen för att be morgonbönen tillsammans med ytterligare fyra män. En av dem skadades svårt, en måttligt och två andra skadades lindrigt.

En utredning av dödsskjutningen har inletts av både palestinska och israeliska säkerhetsstyrkor. Från palestinskt håll menar man att de palestinska polismännen öppnade eld mot ett misstänkt fordon efter att föraren hade vägrat att stanna och varningsskott hade avfyrats i luften. Israels försvarsstyrkor (IDF) hävdar å sin sida att poliserna var fullt medvetna om att männen i bilen var obeväpnade civila som inte utgjorde något hot. Man medger dock att männen saknade tillstånd och att de inte hade koordinerat besöket med IDF. De anhölls därför senare på dagen av israelisk polis.

En av chassiderna som överlevde attacken gav sin bild av händelseförloppet till nättidningen Ynet: “I närheten av graven såg vi en spikmatta. En av killarna hoppade ut ur bilen och flyttade den åt sidan. En uniformerad palestinsk polisofficer i en jeep beväpnad med ett kalashnikovgevär väckte då sina kollegor, som började skjuta i luften. Jag satt i framsätet. Vi körde fort mot graven, hoppade ut och kysste den. När vi återvände till bilarna började polismännen skjuta mot bilarna, de skrek ‘Allahu akbar’. Det var vansinnigt, de sköt för att döda. Jag skrek till föraren köra därifrån så fort som möjligt. När vi kom till Har Bracha tog vi hand om de skadade.”

Josefs grav har ofta varit i fokus för våldsamheter. I september 1996 dödades sex israeliska soldater där och i oktober 2000 dödades ytterligare en soldat, varefter byggnaden (som då huserade en synagoga och en yeshiva) brändes ner av en palestinsk mobb. Sedan dess har judiska pilgrimmer varit förbjudna att besöka graven, eftersom IDF inte menar sig kunna garantera deras säkerhet. Med ojämna mellanrum ordnas dock beväpnad eskort åt pilgrimmer och periodvis när säkerhetsläget har varit bra har både israeliska soldater och palestinska poliser sett mellan fingrarna när små grupper av chassider kommit mitt i natten för att be, trots att de saknat tillstånd. Varför just denna lilla grupp av breslovchassider plötsligt attackerades av palestinsk polis är ännu oklart.

Morgonens dödsskjutning blev startskottet för ytterligare våldsamheter på Västbanken. En palestinsk mobb samlades utanför Josefs grav och satte den i brand. När Ben Yosef Livnats kvarlevor några timmar senare skulle föras till Jerusalem utsattes begravningståget för stenkastning.

Ben Yosef Livnat blev 24 år gammal och efterlämnade fru och fyra barn. Han begravdes i Jerusalem.

Paul Widen, Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 1030165Läsningar totalt:
  • 38Läsningar idag:
  • 842127Besökare totalt:
  • 38Besökare idag:
  • 0Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen