Paul Widén

400 raketer mot Israel på 12 timmar

En israelisk buss totalförstördes efter att ha träffats av en rysktillverkad pansarbrytande Kornet-missil (foto: IDF)

Tidigt på måndagskvällen inledde de palestinska terroristorganisationerna i Gaza ett massivt raketangrepp mot städer och samhällen i sydvästra Israel. Strax efter klockan åtta på tisdagsmorgonen hade omkring 400 projektiler avfyrats, det mest omfattande raketangreppet mot Israel någonsin. En 40-årig man dödades och en person skadades svårt när ett bostadshus i Ashkelon träffades av en raket. Dödsoffret visade sig vara en palestinier från Hebron som befann sig i Israel utan tillstånd. Enligt MDA (Röda davidsstjärnan, Israels nationella akutvårds- och ambulanstjänst) har ytterligare över 50 människor skadats, varav två svårt. Dödssiffran hade kunnat vara betydligt högre än så: på måndagseftermiddagen, innan den massiva beskjutningen inleddes, totalförstördes en israelisk buss när den träffades av en rysktillverkad pansarbrytande Kornet-missil som avfyrades från Gaza. Bara några minuter tidigare hade bussen varit full med soldater. När Israel besvarade eldgivningen inledde de palestinska terroristorganisationerna i Gaza det koordinerade massiva raketangreppet som sedan varade under större delen av natten

Israels försvarsstyrkor (IDF) uppger att raketförsvarssystemet Järnkupolen har skjutit ner omkring 25% av raketerna som har avfyrats hittills. Systemet är programmerat att bara aktiveras när en raket beräknas slå ner i bebyggelse. Under kriget mellan Israel och terroristorganisationen Hamas sommaren 2014 träffades över 90% av de raketer som systemet försökte skjuta ner.  När ett stort antal raketer avfyras samtidigt har dock systemet visat sig vara mindre effektivt, vilket förklarar det höga antalet skadade och den omfattande materiella förödelsen i sydvästra Israel.

Under natten och morgonen har israeliska stridsflygplan och attackhelikoptrar gått till hårt motangrepp och bombat mer än 150 militära mål i Gaza. Hittills rapporteras minst 11 palestinier ha dödats, flera av den medlemmar i terroristorganisationer. Både Hamas och Islamiska jihad har hotat att utvidga raketbeskjutningen ytterligare om de israeliska bombattackerna inte upphör.

IDF beräknar att de palestinska terroristorganisationerna i Gaza tillsammans har över 20000 raketer till sitt förfogande, vilket är mer än dubbelt så många som de beräknades ha under kriget sommaren 2014. Den israeliska regeringens säkerhetskabinett samlades för överläggningar på tisdagsmorgonen. En talesperson för IDF uppger att reservister inom kort ska inkallas för tjänsgöring, vilket är ett tecken på att en mer omfattande militäroperation kan vara i antågande.

Paul Widen

Jerusalem

Våldsam strid mellan IDF och Hamas i Gaza

Israeliska soldater under en nattlig övning (foto: IDF)

En israelisk officer dödades och en soldat skadades på söndagskvällen när deras specialförband, som precis hade avslutat ett hemligt uppdrag i Gaza, upptäcktes av medlemmar i den palestinska terroristorganisationen Hamas. En mycket häftig eldstrid utbröt, under vilken minst tre Hamas-terrorister dödades. Israeliska attackhelikoptrar kallades in för att ge eldunderstöd och underlätta evakueringen av specialförbandet, varpå yttterligare tre terrorister dödades. En sjunde terrorist avled senare av sina skador från sammandrabbningen.

En av de sju dödade terroristerna var Nour Baraka, som uppges ha varit ansvarig för Hamas tunnelgrävningar i södra Gaza. Hamas gör gällande att det israeliska specialförbandet hade i uppdrag att kidnappa (dvs. arrestera) eller döda honom, men detta tillbakavisades av Israels försvarsstyrkor (IDF). Attacker mot Hamas ledarskap brukar i princip ofrånkomligen leda till snabba och omfattande våldsupptrappningar, och inget tyder på att Israel i nuläget skulle vara intresserad av detta. Exakt vad det israeliska specialförbandet sysslade med djupt inne i Gaza vägrar IDF avslöja, men sådana uppdrag (exempelvis spaningsuppdrag) utförs förmodligen av IDF ganska ofta, utan att upptäckas och utan att någon dödas.

17 raketer avfyrades sedan under natten från Gaza mot israeliska samhällen nära gränsen, vilket tvingade befolkningen att ta betäckning i skyddsrum. Tre av raketerna sköts ner av raketförsvarssystemet Järnkupolen. Inga skador rapporteras från raketattackerna. Befolkningen i området uppmanades på måndagen att tills vidare hålla sig i närheten av skyddsrum och skolorna hölls stängda.

Israels militärcensur har förbjudit publiceringen av den dödade israeliske officerens namn, detta av säkerhetsskäl och med hänvisning till att han ingick i ett specialförband. Han omnämns bara som “överstelöjtnant M” i de kondoleanser som har framförts av israeliska företrädare under morgonen.

Den plötsliga sammandrabbingen mellan IDF och Hamas i Gaza råkade inträffa samtidigt som premiärminister Binyamin Netanyahu befann sig i Paris tillsammans med ett stort antal statsöverhuvuden och regeringschefer från hela världen för att högtidlighålla minnet av slutet på Första världkriget. Den överhängande risken för ytterligare våldsupptrappning gjorde att Netanyahu avbröt sin vistelse och återvände till Jerusalem tidigt på måndagsmorgonen.

Israels politiska och militära ledarskap har sedan tidigt i våras tydligt visat att man i nuläget inte är intresserad av ännu ett krig mot Hamas i Gaza. Trots sporadiska raketattacker, nästan dagliga palestinska kravaller vid gränsen och ballonger med sprängladdningar eller brinnande föremål som också nästan dagligen skickas över gränsen från Gaza till Israel, har IDF konsekvent varit återhållsamma i sina reaktioner. Israel håller nämligen på att bygga en underjordisk barriär längs med gränsen till Gaza, vilken man hoppas ska sätta permanent stopp för Hamas attacktunnlar under gränsen. Innan barriären står färdig i slutet av 2019 vill man inte riskera att utlösa ännu en konflikt, eftersom det är troligt att Hamas har kvar flera tunnlar som de då skulle kunna använda sig av. IDF har bedömt att riskerna med ett sådant scenario är för stora (omfattande kaotiska strider inne på israeliskt territorium och hög risk för kidnappning av soldater) och har därför valt att vara återhållsamma inför Hamas provokationer.

Paul Widen

Jerusalem

Alltså… hur tänkte ni nu?

Svenska teologiska institutet i Jerusalem (foto: Paul Widen)

Fredagen den 12 oktober meddelade Centrum för teologi och religionsstudier (CTR) vid Lunds universitet (LU) att Krister Stendahls professur i religionsteologi kommer att upphöra den 31 december 2018. Tjänsten har innehafts av Jesper Svartvik sedan 2009, som delat sin tid mellan CTR och Svenska teologiska institutet (STI) i Jerusalem. “Beslutet bygger på strategiska överväganden” lyder en av de välgenomtänkta och intetsägande formuleringarna i det officiella tillkännagivandet.

Den 18 oktober uppmärksammades händelsen av Kyrkans tidning och Dagen, som även nämnde att Jesper Svartvik i samband med beskedet från CTR hade sagt upp sig. “En av orsakerna till att han valt att säga upp sig är den brist på respekt för judisk tro och tradition som han upplevt vid STI”, rapporterade Dagen. Mystiken tätnade efter att Dagen publicerade ytterligare en artikel i ämnet den 24 oktober med rubriken “Svartvik kritiseras för dålig närvaro i Jerusalem”, som redan samma dag kompletterades med ännu en artikel, denna med rubriken “Svartvik bemöter kritik för dålig närvaro – frias av ansvarsnämnd”. CTR:s och Svenska kyrkans uttalanden i samtliga artiklar har präglats av samma välgenomtänkta och intetsägande formuleringar som beskedet den 12 oktober om att Krister Stendahls professur i religionsteologi kommer att upphöra från och med årsskiftet. Och från STI har det inte hörts ett knyst.

Oklarheterna kring vad som egentligen har hänt och varför blev sedan ännu större när Kyrkans tidning i fredags publicerade ett debattinlägg skrivet av åtta svensk-anknutna judar som under många år har samarbetat med Jesper Svartvik i hans ansträngningar att förbättra relationerna mellan Svenska Kyrkan och det judiska folket. “Förtroendet att samtala kring känsliga frågor har förstörts”, löd rubriken. “Det gångna året har vi bokstavligen stått vid Jespers sida när han under förödmjukande former tvingats tömma sitt arbetsrum och sin lägenhet i Jerusalem. Vi har sett honom kämpa i en kafkaliknande process där Kyrkan, Lunds Universitet och STI alla hänvisar till varandra och friskriver sig själva från ansvar”, står det bland annat i debattinlägget.

Själv hörde jag först talas om att Jesper Svartvik “fått sparken” för snart en månad sedan. “Han blev tillsagd att tömma sitt kontor på STI”, berättade en av Svartviks kollegor för mig då. “Det skedde under mycket förödmjukande former: han tilläts inte vara ensam utan övervakades hela tiden av en STI-anställd”. Jag har sedan dess varit i kontakt med ett stort antal människor både här i Jerusalem och i Sverige för att försöka förstå vad som har hänt. Det som följer nedan är resultatet av mina efterforskningar hittills.

Någon gång tidigt i våras blev Jesper Svartvik föremål för ett personalärende på CTR i Lund, hans arbetsgivare. “Lunds universitet förvarnade honom om en tilltänkt uppsägning av personliga skäl”, rapporterade Dagen den 24 oktober. “Orsaken till förvarningen var att professor Svartvik hade alldeles för låg närvaro i Jerusalem, och därmed inte fullgjort sina arbetsuppgifter, enligt arbetsgivaren”.

I april meddelades Jesper Svartvik av STI, via CTR i Lund, att hyreskontraktet till hans tjänstelägenhet i Jerusalem hade sagts upp och att han behövde flytta ut innan sommaren. Ingen på CTR ifrågasatte STI:s agerande. Inte heller verkar någon på Svenska kyrkans kansli i Uppsala ha opponerat sig (Svenska kyrkan har sedan 2009 bekostat den absoluta merparten av Svartviks tjänst och bör därför rimligtvis ha informerats i förväg). En chockad och bedrövad Jesper Svartvik reste därför till Jerusalem i maj för att packa ihop sina tillhörigheter. När han i samband med detta ville tömma sitt kontor på STI fick han reda på att låset till hans arbetsrum hade bytts ut. Han tilläts sedan inte ens hämta sina tillhörigheter utan att ständigt övervakas av en STI-anställd. “Han behandlades som en kriminell”, är ett vanligt omdöme jag har fått höra av chockade vänner och kollegor.

Jesper Svartvik avtackades aldrig på STI och hans plötsliga försvinnande offentliggjordes aldrig. Det enda som hände var att fotografiet av honom diskret togs bort från anslagstavlan vid toan i gången bakom trappan i STI:s entré, där all personal presenteras. Efter nästan 10 års tjänst.

Först när Jesper Svartvik var tillbaka i Sverige och återfick fotfästet valde han att överklaga personalärendet till Lunds universitets personalansvarsnämnd. Den 18 juni beslutades det där att att det inte fanns någon grund för uppsägning, som CTR hade önskat, men vid det laget hade Jesper Svartvik alltså redan tömt både sin tjänstelägenhet och sitt kontor i Jerusalem. I mitten av augusti ska sedan CTR och Svartvik efter förhandlingar ha enats om att han under innevarande höst ska ha Lund som sin tjänstgöringsort. Samtidigt meddelades Svartvik av CTR att det fanns en osäkerhet i fråga om finansieringen av professuren från och med februari 2019, och den 12 oktober meddelade alltså CTR att hans tjänst kommer att upphöra vid årsskiftet.

När Kyrkans tidning och Dagen nu har börjat ställa kritiska frågor kring hanteringen av det här ärendet skyller alla på alla i ett ytterst välkoreograferat skådespel: STI skyller på CTR (“han har aldrig varit anställd här, så det får CTR svara på”), CTR skyller på Svenska kyrkan (“de valde att inte förnya avtalet”), och Svenska kyrkan skyller på STI och CTR (“det rådde oenighet om hur tjänsten skulle delas mellan Lund och Jerusalem). När jag själv har vänt mig till de ansvariga på STI och CTR med specifika frågor har man givit synnerligen oförargliga – och för Jesper Svartvik konsekvent oturliga – förklaringar på den utstuderat förödmjukande behandlingen av honom:

– Uppsägningen av lägenhetskontraktet hade ingenting med personalärendet att göra, förklarar CTR, och hänvisar till STI. STI förklarar vidare att man inte längre kunde hyra bostaden i STI:s namn och att lägenheten sades upp i samband med att hyreskontraktet behövde omförhandlas. “Däremot fanns möjlighet för Jesper Svartvik att hyra bostad på samma villkor som övrig svensk personal vid STI i Jerusalem”, menar STI (notera att Svartvik nu plötsligt räknas som “personal vid STI”). Det var alltså bara ett sammanträffande att Jesper Svartvik blev av med sin tjänstebostad i Jerusalem samtidigt som CTR försökte avskeda honom.

– Bytet av lås på Jesper Svartviks arbetsrum skedde “inom ramen för STI:s säkerhetsarbete”, uppger STI, då det “planerades att 2018 byta samtliga lås inom STI administration, så också Jesper Svartviks tjänsterum”. Det var alltså bara ett sammanträffande att Jesper Svartvik blev utelåst från sitt tjänsterum i Jerusalem samtidigt som CTR försökte avskeda honom.

– När personalansvarsnämnden vid Lunds universitet den 18 juni inte fann giltiga skäl för uppsägning tvingades CTR hitta en lösning för Jesper Svartvik i Lund. Då dök plötsligt Svenska kyrkan upp ur skuggorna och utdelade nådastöten genom att besluta att inte förnya avtalet med CTR och därmed strypa finansieringen av tjänsten. Men även detta var alltså bara ett sammanträffande: man bara råkade ta detta avgörande beslut efter att CTR:s ansträngningar att slutgiltigt bli av med Jesper Svartvik hade misslyckats.

Mot bakgrund av dessa koordinerade axelryckningar är det intressant att titta på den bild med fem leende personer som STI lade upp på sin Facebooksida den 11 april. “STI har haft gäster från Lunds universitet och fört givande samtal med Alexander Maurits och Johanna Gustafsson Lundberg tillsammans med Erik Lysén (SvK) om utveckling av samarbetet med Centrum för teologi och religionsvetenskap”, löd bildtexten. De övriga två personerna på bilden var STI:s direktor Maria Leppäkari och STI:s intendent Jonny Nilsson.

Mindre än två månader efter att bilden togs fanns det inte kvar ett enda spår av Jesper Svartvik på STI, och ett halvår efter att den togs meddelade slutligen CTR att hans tjänst upphör. Eftersom ingen av de fem personerna på bilden hittills har yttrat ett enda kritiskt ord om hur Svartvik behandlades under hela den här processen förefaller det rimligt att anta att de redan då, den 11 april, visste vilket öde som väntade honom. Var det rentav därför de var så muntra?

Paul Widen

Jerusalem

Två israeler ihjälskjutna på sin arbetsplats

Kim Levengrond Yehezkel הי״ד och Ziv Hajbi הי״ד

Två israeliska medborgare dödades och ytterligare en sårades tidigt på söndagsmorgonen av en palestinsk terrorist i industriområdet Barkan på norra Västbanken. Terroristen övermannade först en 28-årig kvinna och försatte henne med handfängsel innan han öppnade eld mot henne med en hemmagjord kulsprutepistol av modell Carl Gustav m/45. Därefter öppnade han eld mot en 54-årig kvinna och en 35-årig man och flydde sedan från platsen.

Den 28-åriga kvinnan och den 35-årige mannen avled en kort stund därefter av sina skador. Den 54-åriga kvinnans tillstånd beskrevs senare på dagen som stabilt och icke livshotande.

Terroristen identifierades ganska omgående av Israels försvarsstyrkor (IDF): Ashraf Walid Suleiman Na’alowa, 23 år gammal, från det palestinska samhälllet Shuweika i närheten av Tulkarm på norra Västbanken. Han var anställd som elektriker i samma företag som han utförde attacken på. IDF inledde snabbt ett massivt pådrag för att försöka hitta honom, i nära samarbete med den palestinska myndighetens säkerhetsstyrkor, men i skrivande stund befinner sig förövaren ännu på fri fot.

Namnen på de båda dödsoffren offentliggjordes på söndagsförmiddagen. Den 28-åriga kvinnan hette Kim Levengrond Yehezkel och efterlämnade sig sin make och deras 1.5-årige son. Hon begravdes sent på söndagskvällen i Rosh Ha’ayin i centrala Israel där familjen bodde. Hundratals människor deltog i begravningen.

Den 35-årige mannen hette Ziv Hajbi och var hemmahörande i Rishon Letzion. Han efterlämnade sig sin fru och deras tre barn. Begravningen kommer att äga rum i det lilla samhället Nir Yisrael utanför Ashkelon i eftermiddag.

Omkring 4000 människor arbetar i industriområdet Barkan där den brutala terroristattacken utfördes. Hälften av de anställda är israeler och hälften är palestinier. Sedan det etablerades 1982 har det varit en förebild för liknande projekt som både erbjuder arbetstillfällen och bidrar till att skapa goda relationer mellan israeler och palestinier.

Nyheten om terroristattacken väckte jubel i Gaza och lovordades av de båda terroristorganisationerna Hamas och Islamiska jihad. I gathörn stod unga män och delade ut sötsaker till förbipasserande bilar, en vanlig syn i det palestinska samhället efter varje dödlig attack mot israeler.

Paul Widen

Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 883063Läsningar totalt:
  • 700Läsningar idag:
  • 718691Besökare totalt:
  • 646Besökare idag:
  • 4Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen