Paul Widén

Byggplaner med baktankar?

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu (foto: GPO)

Israels bostadsministerium och lantmäteri öppnade igår morse budgivningen för 1257 lägenheter i en byggplan i södra Jerusalem som har legat på is sedan 2012. Byggplanen gäller ett område kallat Giv’at Hamatos (“flygplanskullen”), som ligger mellan de judiska bostadsområdena Gilo (till väster) och Talpiot/Arnona (till öster). Precis norr om Giv’at Hamatos ligger det arabiska bostadsområdet Beit Safafa. Samtliga dessa bostadsområden ligger söder om den gröna linjen, dvs. vapenstilleståndsgränsen som rådde mellan 1949 och 1967 (länk till en Google-karta över det aktuella området).

Emedan Israel kontinuerligt expanderar befintliga judiska bostadsområden i östra, norra och södra Jerusalem har inga nya bostadsområden etablerats där sedan år 2000. När byggplanen för Giv’at Hamatos ursprungligen offentliggjordes 2012 orsakade den skarp inhemsk och internationell kritik. Kritikerna menade att planen allvarligt skulle försvåra en tvåstatslösning, då den i praktiken skulle skära av det arabiska bostadsområdet Beit Safafa söderifrån och därmed förhindra kontinuerlig arabisk bebyggelse mellan Beit Safafa och Betlehem, vars norra utkanter ligger några hundra meter söderut. Detta skulle omöjliggöra en delning av Jerusalem i vilken Beit Safafa och övriga arabiska bostadsområden i Jerusalem hypotetiskt skulle tillfalla en framtida palestinsk stat. Kritiken tvingade så småningom Israels regering att lägga byggplanen på is.

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu har konsekvent vidhållit att Israels byggpolicy i Jerusalem har varit oförändrad sedan 1967, dvs. att Israel betraktar hela Jerusalem som israeliskt territorium och att det därför inte angår det internationella samfundet var Israel bygger bostäder. I praktiken är dock Netanyahu mycket lyhörd för internationell kritik, i synnerhet när den kommer från USA, och efter kritikerstormen 2012 från bland andra USA:s dåvarande president Barack Obama såg han till att byggplanen för Giv’at Hamatos lades på is.

Att byggplanen återaktiverades just nu är förstås inte en tillfällighet. USA:s president Donald Trump förlorade valet för knappt två veckor sedan och den 20 januari nästa år kommer han (om inget oförutsett inträffar) att efterträdas av Joe Biden, som var vicepresident när byggplanen för Giv’at Hamatos ursprungligen offentliggjordes 2012. Budgivningen för de planerade lägenheterna stänger den 18 januari, och även om inget är skrivet i sten skulle det bli betydligt svårare för israeliska myndigheter att stoppa byggplanen efter att en byggfirma har säkrat budgivningen. De två månader som återstår innan maktskiftet i USA erbjuder alltså Netanyahu en sista chans att flytta fram sina positioner och presentera Biden med ett fullbordat faktum.

Netanyahu har ännu inte ringt Biden och gratulerat till segern, vilket har kritiserats av både oppositionen och delar av hans egen regeringskoalition. Mot bakgrund av detta ter sig beslutet att öppna budgivning för ett nytt bostadsområde på andra sidan gröna linjen nästan som en medveten provokation, då det sannolikt kommer att leda till konflikt med den tillträdande amerikanska administrationen – som Netanyahu alltså formellt sett inte ens har erkänt. Detta bådar förstås inte väl för relationen mellan Israel och USA under kommande fyraårsperiod.

Man ska dock komma ihåg att Netanyahu i princip aldrig är så vårdslös som han ibland förefaller (och oftare felaktigt utmålas i övernitisk och undermålig nyhetsrapportering). Gårdagens beslut var en formalitet som snabbt kan reverseras och var därför inte fullt så ödesdigert som det påstods. Den förutsägbara kritikerstormen från stora delar av det internationella samfundet (däribland en tweet på sedvanligt knagglig engelska av Sveriges utrikesminister Ann Linde) upprepade samma dramatiska formuleringar som vanligt om att tvåstatslösningen är hotad, men som en bred majoritet av Israels befolkning inte längre uppfattar som realistiska. Ett litet barn har tillräckligt med vett att förstå att det största hindret mot en fredlig lösning på konflikten mellan Israel och palestinierna är den korrumperade och kroniskt konkursmässiga palestinska myndigheten, som har förhindrat demokratiska val i 14 år därför att den vet att den då skulle förlora makten till terroristorganisationen Hamas, som öppet förespråkar folkmord mot judar. 1257 nya lägenheter på en kulle i södra Jerusalem är ett extremt obetydligt faktum i sammanhanget.

Paul Widen

Jerusalem

Valresultatet i USA: bra för judarna?

77% av de judiska väljarna i USA uppgav innan valet att de planerade att rösta på Joe Biden (t.h.) och Kamala Harris (t.v.) i presidentvalet.

Rösträkningen efter valet i USA är fortfarande inte helt avslutad, men i nuläget tyder nästan allting på att utmanaren Joe Biden vann över den sittande presidenten Donald Trump. Vad som däremot står bortom allt tvivel är att en förkrossande majoritet av den judiska väljarkåren i USA röstade på Biden (77%), medan bara en liten minoritet röstade på Trump (21%). Men när judiska israeler nyligen tillfrågades vilken av de två kandidaterna de tror vore bäst för Israel blev resultatet nästan exakt det omvända: 70% svarade Trump, medan bara 13% svarade Biden.

Den iögonfallande diskrepansen i denna viktiga fråga mellan judarna i USA och judarna i Israel har jag funderat på väldigt mycket de senaste fyra åren. I debatten i Israel har den ofta lyfts fram som en stark indikation på det snabbt växande ideologiska avståndet mellan Israel och den judiska diasporan, ett avstånd som riskerar att äventyra den starka relationen mellan de två länderna. Samförståndet mellan Israel och den judiska diasporan har nämligen en säkerhetspolitisk dimension som i princip alla i Israel är överens om. Eftersom det ideologiska avståndet har blivit tydligare än någonsin de senaste fyra åren fruktar många israeliska beslutsfattare att det nära samarbetet mellan den republikanske Trump och regeringen i Jerusalem på längre sikt kan komma att medföra ett alltför högt pris.

Grunden för hela den här diskussionen är en fråga som har varit aktuell inom judendomen sedan Salomos tempel i Jerusalem förstördes för över 2500 år sedan: hur bör judar förhålla sig till den politiska makten i diasporan? Det hebreiska Bibeln (dvs Gamla testamentet) presenterar flera möjliga förhållningssätt, bland annat i berättelserna om Josef och Daniel, men det är utan tvekan Esters bok som historiskt sett har ansetts erbjuda det bästa svaret.

Esters bok nämner som bekant inte Gud en enda gång. Den beskriver hur det judiska folket motvilligt tvingas in i en politisk intrig med extremt höga insatser (det judiska folkets själva existens) men där Gud är helt tyst: han ger inga tecken, erbjuder ingen vägledning och utför inga mirakel. Istället tvingas judarna själva ta ensamt ansvar för sin överlevnad genom att definiera sina politiska målsättningar, identifiera hot, besluta vilka principer som bör vara orubbliga och vilka man är villig att kompromissa om, föreslå lösningar, planera och intrigera. När det judiska folket räddas undan den onde Hamans planerade folkmord sker det alltså inte genom ett under från Gud, utan som ett resultat av ett mycket skickligt utfört politiskt spel, i vilket kung Ahasveros tålmodigt manipuleras av Ester och Mordechai, samtidigt som den onde Haman luras in i en fälla.

När man läser Esters bok idag inser man att den innehåller slående paralleller till nutiden. President Trump är i allt väsentligt kung Ahasveros: narcissistisk, osäker, impulsiv, lättmanipulerad och otålig. Och i Trumps närmaste krets finns det, precis som i kung Ahasveros hov, judar med mycket stort inflytande.

Det faktum att flera av Trumps rådgivare är judar har orsakat stort obehag bland just judar, vilket jag har uppmärksammat tidigare, judar som anser det vara missklädsamt för judar att beblanda sig med vad man anser vara en moraliskt förkastlig politisk aktör. Varje jude vid Trumps sida uppfattas därför som en shanda (jiddisch för “skam”), ett brott mot det moraliska imperativ som den judiska identiteten anses medföra. Att Israels premiärminister Binyamin Netanyahu har varit en av Trumps mest okritiska supportrar de senaste fyra åren har därför varit mycket penibelt för dessa judar. Även om många av Trumps beslut har varit enormt gynnsamma för Israel och har välkomnats av en bred majoritet av landets befolkning, är man beklämd över att besluten är ett resultat av det nära samarbetet mellan Trump och Netanyahu. Man vill alltså inte stå i tacksamhetsskuld till någon som man uppfattar som förhatlig.

I Esters bok uttrycker emellertid varken Ester eller “juden Mordechai” några som helst invändningar mot att tjäna kung Ahasveros, vars moraliska förkastlighet faktiskt överträffar Trumps dito. Det finns visserligen en gräns, vilket har påpekats av den israeliske politiske filosofen Yoram Hazony i hans excellenta bok God and Politics in Esther, men denna gräns har inget med kungens moraliska kaliber att göra. Politik är som bekant det möjligas konst. När man hotas av folkmord måste man befatta sig med de som besitter den politiska makten, oavsett hur moraliskt förkastliga man må finna dem. Och hot mot judars säkerhet har varit en återkommande angelägenhet i diasporan lika länge som diasporan har existerat. “Är det bra för judarna?” har därför alltid varit den viktigaste frågeställningen i judisk diasporapolitik.

De som har följt det navelskådande judiska resonemanget till denna punkt (grattis!) inser den historiska ironin i det som nu utspelar sig framför våra ögon. Netanyahu, som i egenskap av Israels premiärminister ska representera en ny sorts jude – den israeliske sabra-juden, stark, självsäker och oberoende – har de senaste fyra åren agerat ack så pragmatiskt som en undergiven diaspora-jude för att vinna Trumps favör, med hämningslöst smicker och hatten i hand. Samtidigt har den absoluta merparten av den amerikanska judenheten, den judiska diasporan par excellence, i all sin neurotiska och matallergiska småborgerlighet, faktiskt agerat som helt oberoende politiska aktörer och känt sig fria att öppet motarbeta Trump av rent ideologiska skäl. Rollerna är alltså helt omvända.

Fascinerande, eller hur?

Paul Widen

Jerusalem

Fred i utbyte mot stridsflygplan?

USA:s försvarsminister Mark Esper och Israels försvarsminister Benny Gantz skriver under ett avtal i Pentagon den 22 oktober som säkrar Israels militärteknologiska överläge under kommande årtionden (foto: USA:s försvarsministerium)

Igår kväll utfärdade Israels premiärminister Binyamin Netanyahu och försvarsminister Benny Gantz ett gemensamt uttalande med anledning av Gantz två senaste USA-besök, ett för en månad sedan och ett i veckan som gick. Syftet med besöken var att nå en ny överenskommelse med USA:s försvarsministerium som säkrar Israels militärteknologiska överläge i Mellanöstern under kommande årtionden. Överenskommelsen skrevs under i torsdags och “kommer att tillåta upphandling av avancerade vapensystem som avsevärt kommer att förbättra Israels militära kapacitet”, hette det i uttalandet.

“Under besöket underrättades försvarsminister Gantz av den amerikanska administrationen om dess planer på att underrätta kongressen om dess avsikt att tillhandahålla vissa vapensystem till Förenade Arabemiraten”, fortsatte sedan Netanyahus och Gantz gemensamma uttalande. “Premiärministern och försvarsministern är båda överens om att eftersom USA uppgraderar Israels militära förmåga och upprätthåller Israels militärteknologiska överläge, kommer Israel inte att motsätta sig försäljningen av dessa system till Förenade Arabemiraten”.

De vapensystem som den amerikanska administrationen vill tillhandahålla till Förenade Arabemiraten är framförallt det toppmoderna stridsflygplanet F-35. Israel är för tillfället det enda landet i regionen som har fått köpa detta vapensystem från USA, inom ramen för USA:s lagstadgade garanti att alltid upprätthålla Israels militärteknologiska överläge i Mellanöstern. För att kunna sälja detta vapensystem till Förenade Arabemiraten måste alltså USA:s försvarsministerium först få kongressens godkännande. Eftersom stödet till Israel är mycket starkt i kongressen skulle ett sådant godkännande bli svårt att säkra om Israel skulle motsätta sig försäljningen. Syftet med Netanyahus och Gantz gemensamma uttalande igår kväll var således att ge sitt informella klartecken till USA:s kongress att Israel inte motsätter sig försäljningen av F-35 till Förenade Arabemiraten.

I direkt anslutning till Netanyahus och Gantz gemensamma uttalande utfärdade emellertid Netanyahu ytterligare ett uttalande, detta enbart från honom och inte från försvarsministern:

“De nya överenskommelserna utgjorde inte en del av fredsavtalet med Förenade Arabemiraten och diskussionen kring dessa, som inleddes för en månad sedan vid försvarsministerns [första] besök i Washington, efter undertecknandet av fredsavtalet, avslutades först igår”, försäkrade Netanyahu i sitt uttalande. “Efter en exakt utvärdering av professionella tjänstemän inom försvarsdepartementet beslutades det att Israel inte har några invändningar mot leverans av vissa vapensystem till Förenade Arabemiraten, när saken är förankrad i ett avtal med USA som uppgraderar Israels militära överläge och säkerställer dess militära överläge i Mellanöstern under kommande decennier”.

Strax därpå utfärdade Benny Gantz sedan sitt eget uttalande som skarpt avvek från Netanyahus budskap. “Efter undertecknandet av fredsavtalet med Förenade Arabemiraten upptäckte försvarsministern att det parallellt pågick förhandlingar om att sälja avancerade vapen, som var kända för de israeliska tjänstemännen som förde fredsförhandlingarna, men som var dolda för försvarsetablissemanget”. Enligt Gantz var det då tack vare hans snabba och rådiga ingripande som förhandlingar inleddes med USA:s försvarsdepartement med syfte att säkra Israels militärteknologiska överläge.

Å ena sidan är alltså Netanyahu och Gantz överens om att USA:s tillhandahållande av F-35 till Förenade Arabemiraten inte utgör ett hot mot Israels säkerhet, tack vare de (ännu ospecificerade) avancerade vapensystem som USA nu har utlovat Israel. Å andra sidan säger dock Gantz att Netanyahu kände till att det pågick förhandlingar mellan USA och Förenade Arabemiraten om uppköp av F-35 samtidigt som Israel försökte nå ett fredsavtal med Förenade Arabemiraten, och att Netanyahu medvetet undanhöll detta från sin egen försvarsminister. En tydlig implikation av detta är att det historiska fredsavtalet skedde i utbyte mot en enorm vapenaffär mellan USA och Förenade Arabemiraten, och att detta alltså inte var “fred i utbyte mot fred” som Netanyahu påstod inför det israeliska flygbolaget El Als första flight mellan Tel Aviv och Abu Dhabi den 31 augusti, utan “fred i utbyte mot stridsflygplan”. En annan tydlig och om möjligt ännu mer graverande implikation är att denna vapenaffär enligt Gantz hade utgjort ett strategiskt hot mot Israel om inte han själv snabbt hade inlett förhandlingar med sin amerikanske motpart för att fortsatt säkra Israels militärteknologiska överläge.

Från den israeliska oppositionen, men också från högt uppsatta personer inom Israels säkerhetsetablissemang, har därför krav på en omfattande utredning nu börjat höjas. Trots att även delar av Netanyahus egen regering ifrågasätter hans agerande sitter kritikerna i en obekväm stol, eftersom fredsavtalet med Förenade Arabemiraten åtnjuter ett starkt stöd bland den israeliska allmänheten. Att ifrågasätta det, eller att ifrågasätta på vilka grunder det slöts, kan medföra stora politiska kostnader för kritikerna. Dessutom finns det en risk att USA:s president Donald Trump ilsknar till om framträdande israeler på allvar börja sätta sig på tvären och äventyrar hela vapenaffären, som är värd motsvarande över 16 miljarder kronor.

Paul Widen

Jerusalem

Varför har Israels ultraortodoxa drabbats hårdast av Covid-19?

Samhällsinformation återfinns numera ofta på trottoarer, som denna med uppmaning att tvätta händerna, hålla två meters avstånd från andra människor, samt bära munskydd.

Israels regering beslutade igår att under kommande dagar successivt börja häva de nationella restriktionerna som infördes i mitten av september för att stävja spridningen av coronaviruset i landet. Antalet nya fall per dag, som den 24 september översteg 11000, är nu nere på strax över 2200. Nedstängningens uttalade mål var att få ner denna siffra till under 2000.

Det råder dock starkt delade meningar inom regeringen om exakt när och hur återöppnandet bör ske. Flera ministrar förespråkar fortsatt nedstängning av städer och bostadsområden där smittspridningen alltjämt är hög, och en öppning av områden med låga siffror. Premiärminister Binyamin Netanyahu motsätter sig emellertid detta, och har därför i flera dagar framgångsrikt lyckats skjuta många definitiva beslut på framtiden.

Netanyahus motstånd till ett selektivt öppnande baserat på infektionsgraden i en given stad beror på att de städer som är hårdast drabbade i Israel med få undantag har en ultraortodox majoritet. En högljudd minoritet bland dessa medborgare motsätter sig starkt en fortsatt nedstängning om andra områden börjar öppnas upp, och menar att detta vore liktydigt med diskriminering av landets ultraortodoxa befolkning. För att undvika denna anklagelse föredrar därför Netanyahu en enhetlig nationell öppningsplan där alla regler gäller för alla, samtidigt.

Det finns tre huvudorsaker till att infektionsgraden bland Israels ultraortodoxa (som utgör 12% av befolkningen) är mer än dubbelt så hög än bland resten av befolkningen. För det första lever stora delar av den ultraortodoxa befolkningen i självvald segregation, där de sekulära myndigheterna betraktas med misstänksamhet som ibland övergår i uttalad fientlighet. Ibland når samhällsinformation helt enkelt inte fram i tid, och när den till slut gör det filtreras den först genom det religiösa ledarskapet, som ofta uppfattas som en högre auktoritet än staten.

För det andra lever en majoritet av Israels ultraortodoxa under fattigdomsstrecket. Barnskarorna är stora (i genomsnitt 7.1 barn per kvinna) och inkomsterna är låga (i genomsnitt bara strax över hälften av vad landets sekulära medborgare tjänar), vilket gör att stora familjer ofta lever mycket trångt, med en kraftigt ökad risk för smittspridning som följd.

Den tredje huvudorsaken till den höga infektionsgraden bland Israels ultraortodoxa befolkning är att en ansenlig minoritet bland dem öppet motsätter sig myndigheternas restriktioner, från nedstängning till munskydd. Toleransnivån för myndighetsbeslut som uppfattas som en inskränkning av religionsfriheten (exempelvis stängningen av skolor och synagogor) är därför inom vissa extrema grupper helt obefintlig. De reagerar våldsamt mot både poliser som försöker upprätthålla restriktionerna, och mot journalister som rapporterar från dessa bostadsområden.

Sammantaget har detta inneburit att Covid-19 har slagit hårdast mot just ultraortodoxa judar, även om den breda majoriteten av dem följer myndigheternas anvisningar i lika hög grad som landets övriga befolkning.

Bland Israels övriga befolkning är det dock många som inte ser nyanserna och som därför skuldbelägger hela den ultraortodoxa befolkningen. Det växande missnöjet fördjupas ytterligare av att Israels hantering av coronavirusets andra våg i hög grad formades av de ultraortodoxa partiernas krav att alla restriktioner skulle tillämpas lika överallt, oavsett infektionsgraden i ett givet område. Därför stängdes hela landet ner när infektionssiffrorna gick upp, trots att det hade varit mer effektivt om restriktionerna hade tillämpats selektivt i städer och bostadsområden med en hög infektionsgrad. Detta kan naturligtvis inte individuella ultraortodoxa medborgare skuldläggas för, men för många utomstående är det svårt att se den ofta tysta majoriteten, när en högljudd minoritet utövar ett så starkt inflytande på landets politik.

De ekonomiska kostnaderna för regeringens eftergivenhet uppgår till motsvarande hundratals miljoner kronor varje dag. Den djupa förbittring som många sekulära israeler sedan länge hyser mot den ultraortodoxa befolkningsgruppen har därför fördjupats ytterligare, och kommer sannolikt att finnas kvar också efter att coronaviruset har kommit under permantent kontroll.

Paul Widen

Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 1115689Läsningar totalt:
  • 68Läsningar idag:
  • 916643Besökare totalt:
  • 66Besökare idag:
  • 0Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen