Paul Widén

Massprotester i Jerusalem

“Vi har inget annat land” lyder meddelandet som delades ut tillsammans med blommor till alla boende i området där återkommande demonstrationer mot premiärminister Binyamin Netanyahu hålls i centrala Jerusalem.

Över 15000 människor samlades i centrala Jerusalem under lördagskvällen för att kräva premiärminister Binyamin Netanyahus avgång. Demonstrationer pågick samtidigt utanför Netanyahus privata bostad i Caesarea, samt på viadukter runt om i hela landet. Demonstranterna vajade dels israeliska flaggor, och dels de symboliska svarta fanorna som började användas i slutet av mars, när landet genomled den första vågen av coronaviruset och den tredje valomgången på mindre än ett år inte verkade ha lyckats bryta det politiska dödläget. Sedan dess har protesterna successivt ökat i omfattning utanför premiärministerns residens, från en handfull människor i övre 50-årsåldern med handskrivna plakat till de massiva demonstrationer som nu organiseras flera gånger i veckan.

Flera olika löst sammansatta organisationer ligger bakom demonstrationerna, men den mest framträdande är känd under namnet “Crime Minister”, dvs. engelska för “brottsminister”. Netanyahu är som bekant åtalad i tre olika rättsfall, misstänkt för förskingring, trolösthet mot huvudman och mutbrott. Åtalspunkterna brukar skanderas om och om igen av demonstranterna, samtidigt som man för oväsen med trummor och vuvuzelor, en sorts plasttrumpet som producerar en öronbedövande signal. Många som deltar i demonstrationerna motiveras dock i lika hög grad av missnöje mot Netanyahus hantering av coronapandemin, som har resulterat i en arbetslöshet på över 20%. Efter att kraftfullt och effektivt ha näpst den första virusvågen i ett mycket tidigt skede förlorade han snabbt kontrollen när antalet nya virusfall ökade igen. Demonstrationerna, som stadigt har växt i flera månader, tyder på ett omfattande folkligt missnöje, både politiskt, ekonomiskt och socialt.

Netanyahu har emellertid fortsatt starkt stöd bland sina kärnväljare, som ofta försöker organisera motdemonstrationer i anslutning till massprotesterna mot Netanyahu. De är dock i hopplöst numerärt underläge, och kanske just därför är deras retorik så mycket mer aggresiv. När jag passerade Ben Maimon-gatan under fredagen, där både för- och motdemonstanter har permanenta tältläger, hörde jag Netanyahus supportrar dels lovorda premiärministern i närmast religiösa ordalag, samtidigt som man kallade sina politiska motståndare för anarkister, terrorister och pedofiler. Denna fientliga retorik har fått många att frukta att motsättningarna kommer att urarta i politiskt våld.

Många av de boende i centrala Jerusalem där de mest omfattande demonstrationerna brukar hållas har klagat på att oväsendet är outhärdligt. I torsdags kväll valde därför en grupp demonstranter att ställa en liten blomma utanför dörren till varje lägenhet i området för att uttrycka sin tacksamhet för de boendes fortsatta tålamod. På en liten lapp i varje blomkruka stod det, “Vi har inget annat land”.

Paul Widen

Jerusalem

IDF slår tillbaka Hizballah-angrepp

Israelisk patrull på gränsen till Libanon (foto: Gal Liran, IDF)

Israels försvarsstyrkor (IDF) slog sent i eftermiddags tillbaka ett angrepp av den libanesiska terroristorganisationen Hizballah i området Har Dov på Golanhöjderna. Enligt motstridiga uppgifter i media försökte en Hizballah-patrull bestående av tre eller fyra beväpnade män infiltrera israeliskkontrollerat territorium längs en del av gränsen som saknar stängsel. Libanesisk media citerade inledningsvis Hizballah-företrädare som påstod att patrullen lyckades avfyra en rysktillverkad Kornet-missil mot en israelisk pansarvagn. Detta tillbakavisades av IDF, som istället menade att patrullen hade upptäckts medan den fortfarande befann sig på libanesiskt territorium och sedan hade beskjutits så fort den korsade gränsen. Patrullen slog då till reträtt, utan att några israeliska soldater kom till skada. En kort stund därefter förnekade en talesman för Hizballah att några av dess medlemmar överhuvudtaget hade varit inblandade i händelsen och att alltsammans var ett israeliskt påhitt för att skapa en illusion av seger.

IDF höjde beredskapen längs med hela gränsen i slutet av förra veckan, efter att Hizballah uppgav att en av dess medlemmar hade dödats i en israelisk flygattack i Syrien den 22 juli. Terroristorganisationen har tidigare lovat att hämnas varje medlem som stupar i israeliska attacker, vilket gjorde att Hizballahs tillkännagivande tolkades som en varning att en attack var nära förestående. Israels försvarsminister Benny Gantz har vid upprepade tillfällen de senaste dagarna via media varnat Hizballah att varje attack mot Israel kommer att bemötas mycket hårt. Han uppges även ha skickat samma budskap direkt till Hizballahs ledarskap via FN.

Gantz och israels premiärminister Binyamin Netanyahu sammanträdde under kvällen med IDF:s ledarskap i försvarshögkvarteret i Tel Aviv. I en gemensam presskonferens en kort stund därpå varnade de att Libanon och Syrien kommer att hållas ansvariga för alla terroristattacker som utgår från deras respektive territorier.

“Hizballah måste förstå att de leker med elden”, sa Netanyahu.

“Den som vågar utmana IDF:s styrka försätter sig själv och landet från vilket han verkar i fara”, sa Gantz. “Alla attacker mot staten Israel kommer att besvaras kraftfullt, skarpt och smärtsamt”.

Ett spänt lugn råder nu ikväll längs med gränsen mellan Israel och Libanon. Det återstår att se hur länge detta lugn varar. IDF betraktar ännu inte dagens händelse som överspelad, och man bibehåller därför högsta beredskap.

Paul Widen

Jerusalem

Socialdemokraternas one-trick pony

Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj (foto: Riksdagen)

“Regeringen bör stå upp för att skydda det palestinska folkets territorium och genom EU verka för att den planerade katastrofen den 1 juli avvärjs”, skrev den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj i en debattartikel i Helsingbords Dagblad den 28 juni. Det han syftade på var Israels premiärminister Benjamin Netanyahus avsikt att 1 juli inleda den juridiska processen för att tillämpa israelisk suveränitet över delar av Västbanken. Att detta ännu inte har hänt är föga förvånande för alla som har den minsta kunskap om israelisk inrikes-och säkerhetspolitik. El-Haj valde dock att utnyttja det befarade israeliska beslutet för att sprida en grovt förenklad bild av konflikten mellan Israel och palestinierna som tidvis övergår i rena lögner. Budskapet är enkelt: Israel är en illegal ockupationsmakt som rutinmässigt beslagtar palestinsk mark och fördriver dess befolkning, medan palestinierna är oskyldiga och hjälplösa offer.

I åratal har detta budskap upprepats gång på gång av El-Haj och hans gelikar i “debattartiklar” varje gång konflikten mellan Israel och palestinierna återaktualiseras. Litanior över israeliska oförrätter som samtidigt försöker sammanfatta en mer än 100-årig konflikt på en dryg A4-sida är dock inte debattinlägg, utan propaganda med halvsanningar och lögner blandade om vartannat. Syftet är inte att informera eller att driva civiliserad opinion, utan att agitera mot Israel.

Att gå i replik mot den här typen av “debattartiklar” och på punkt efter punkt visa hur de förenklar och förvränger verkligheten är förstås möjligt, men fundamentalt kontraproduktivt, eftersom det förutsätter att de faktiskt är inlägg i en saklig debatt. Att gång efter annan behöva konstatera historiska faktum ger dock bara legitimitet åt El-Hajs verklighetsförvrängningar, eftersom intrycket därmed skapas att dessa historiska faktum bara är en åsikt, medan El-Hajs svepande anklagelser är en annan. Sammantaget bidrar denna “debatt” bara till att ständigt fler människor associerar Israel med arrogans, brutalitet och orättvisor. Detta förstår El-Haj och hans gelikar mycket väl, och det är därför de år efter år skriver “debattartiklar” på samma tema med minimala variationer i vilka de öser invektiv över Israel. 

När man undersöker El-Hajs politiska gärning inser man mycket snabbt att han är en one-trick pony: det är palestinaaktivism för nästan hela slanten. Att en folkvald politiker från en konkursmässig kommun som Malmö har valt att engagera sig så fullständigt i en fråga som helt saknar praktisk betydelse för hans valkrets kan kanske tyckas besynnerligt. Borde inte politiker som representerar Malmö istället satsa på integration, utbildning, tillväxt och jobb, frågor som är synnerligen relevanta för Malmö och i vilka staden har ett nästan gränslöst utrymme för förbättring?

Svaret på detta mysterium hittar man utan svårighet när man studerar Mellanösterns misslyckade stater, där antiisraelisk retorik är ett väl beprövat sätt att utnyttja allmänhetens judefientliga attityder för att distrahera medborgarna från ländernas interna ekonomiska och sociala missförhållanden. El-Haj har helt enkelt noterat de stora sociala, politiska och demografiska likheterna mellan dessa misslyckade stater och den i mångt och mycket misslyckade staden Malmö. Hans palestinaaktivism må vara geniun, men den är också det enklaste sättet att tillförsäkra sig politiskt makt i sådana miljöer.

Det vi ser här är alltså ännu ett exempel på mellanösterniseringen av svensk politik. Inte mindre än 3360 malmöiter ansåg att Jamal El-Haj var så förträfflig att de kryssade hans namn på socialdemokraternas valsedlar i riksdagsvalet 2018, trots att han av allt att döma är helt likgiltig inför de enorma problem som staden lider av. Hans socialdemokratiska kollegor har bevisligen fattat vinken, då hans enda uppdrag i riksdagen är att vara suppleant i diverse utskott. Detta ger honom en massa tid över att skriva “debattartiklar” och riksdagsmotioner som agiterar mot Israel, vilket med största sannolikhet kommer att innebära ännu fler röster i nästa riksdagsval.

Paul Widen

Jerusalem

Kraftig ökning av nya virusfall i Israel

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu (mitten) under det så kallade corona-kabinettets sammanträde den 8 juni (foto: Amos Ben-Gershom, GPO)

Den 3 juni registrerades över 200 nya covid-19 fall i Israel för första gången på över en månad. De föregående två månadernas drastiska åtgärder medförde en reducering av antalet nya dagliga fall till under 20 under större delen av maj, men när åtgärderna lättades vände kurvan på kort varsel upp igen. Den senaste veckan har mellan 200 och 300 människor testats postivit nästan varje dag, vilket bekräftar det dystra trendbrottet. I söndags varnade Israels premiärminister Binyamin Netanyahu att ännu en total nedstängning av hela landet kan bli nödvändig om antalet nya fall inte vänder ner igen.

Netanyahu signalerade även att det även kan bli nödvändigt att återinföra det kontroversiella digitala övervakningsprogrammet som från mitten av mars till början av juni användes för att spåra bärare av coronaviruset och identifiera människor som dessa hade varit i kontakt med. Övervakningsprogrammet är egentligen utvecklat för terrorbekämpning och kontrolleras av Israels interna säkerhetstjänst Shin Bet, som motvilligt gick med på att använda det för att övervaka Israels civilbefolkning. Högsta domstolen beslutade dock att regeringen behövde lagstadga användningen av den digitala övervakningen för att få fortsätta att använda den, och eftersom antalet nya virusfall per dag i det läget var på en relativt låg nivå valde regeringen istället att upphäva övervakningsprogrammet. Även om alla är överens om att programmet är mycket effektivt i bekämpningen av viruset, är det många som menar att en sådan övervakning av befolkningen hör hemma i diktaturer och därför aldrig bör betraktas som legitim. Det är därför oklart om det finns en majoritet i Knesset för en lag som ger regeringen denna makt.

Igår måndag beslutade regeringens så kallade corona-kabinett, bestående av ministrar som är direkt inblandade i hanteringen av pandemin, att hälsoministeriet ska förbereda landet för ett scenario i vilket 7500 covid-19-patienter är inlagda på sjukhus, varav 2000 i behov av respiratorer. I nuläget vårdas bara 27 personer i respiratorer. Scenariot utgör inte en prognos, utan är baserat på en modell som beräknar den värsta tänkbara utveckligen, vilket regeringen alltså vill vara förberedd för. Man betonade samtidigt att Israel kan undvika detta öde om alla bär ansiktsmask, är noga med handhygienen och upprätthåller social distansiering.

När man går runt i centrala Jerusalem inser man dock att väldigt många människor tycks ta situationen med ro. Trots att man riskerar böter på motsvarande över 1350 kr om man inte har på sig en ansiktsmask är det många som går omkring helt utan mask, eller med masken på hakan. Väldigt många som bär mask väljer att inte täcka sina näsor. Även på bussar och i affärer, där risken för smittspridning är högre, är det inte ovanligt att se människor utan ansiktsmasker.

Jämfört med Sverige är situationen i Israel fortfarande betydligt bättre. Hittills har 307 människor avlidit i sviterna av covid-19 i Israel, medan motsvarande siffra i Sverige ligger på över 5150, trots att de båda länderna har jämförbar befolkningsstorlek. Israels låga dödstal beror dock till stor del på de drastiska åtgärder som togs i mars och april och som helt lamslog landets ekonomi. Även om detta visade sig vara effektivt var alltså priset mycket högt. När antalet nya virusfall nu ökar igen finns det naturligtvis de som frågar sig om detta höga pris betalades förgäves.

Paul Widen

Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 1095315Läsningar totalt:
  • 235Läsningar idag:
  • 898707Besökare totalt:
  • 188Besökare idag:
  • 0Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen