Paul Widén

Landssorg i Israel

Israels president Reuven Rivlin tänder 45 minnesljus utanför sitt residens i centrala Jerusalem (foto: Mark Neyman, GPO)

Israels tillförordnade premiärminister Binyamin Netanyahu utlyste en dags landssorg kommande söndag efter att minst 45 människor trampades och klämdes ihjäl under firandet av en religiös festival i Meron i norra Galiléen natten till fredagen. Ytterligare över 150 människor uppges ha skadats, varav många svårt. Händelsen är den dödligaste katastrofen i fredstid i staten Israels historia.

Minst 90,000 människor beräknas ha deltagit i firandet av den judiska högtiden Lag b’Omer i Meron för att högtidlighålla dödsdagen av Rabbi Shimon Bar Yochai (även kallad Rashbi), som levde och var verksam under perioden strax efter det andra Templets förstörelse och som ligger begravd i Meron. Hans grav har gjort det lilla samhället till Israels näst mest besökta pilgrimsplats, endast överträffad av Västra Muren i Jerusalem. Rashbi citeras flitigt i Talmud, och enligt den judiska traditionen är han också författaren till Zohar, den viktigaste skriften i judisk mystik.

Lag b’Omer är en mindre helgdag i Israel och brukar firas under feststämning med stora brasor och musik. I Meron har firandet under de senaste årtiondena vuxit rekordartat, men platsen är allvarligt eftersatt och har egentligen bara kapacitet för 15,000 besökare. Det exakta händelseförloppet under natten till fredagen är ännu inte klarlagt, men vid något tillfälle verkar det ha uppstått panik i den stora folkmassan och människor började rusa mot utgångarna. I kaoset som följde ramlade många omkull och trycket från folkmassan gjorde det sedan nästan omöjligt för dessa människor att ta sig upp igen. Netanyahu har utlovat en grundlig utredning för att identifiera vem eller vilka som bär ansvaret för tragedin.

Det finns dock ljuspunkter även i de mörkaste mörker. Det stora antalet skadade gjorde att det snabbt uppstod blodbrist i hela landet. Nyheten spreds som en löpeld, och bara några få timmar senare nådde Israels blodbanker maxkapacitet: människor som ville donera blod började till och med att avvisas. Hela landet sluter alltså upp på ett konkret sätt och försöker hjälpa till. Muslimska och drusiska samhällen i närheten av Meron rapporteras också ha erbjudit hjälp till skadade och förtvivlade människor, vilket fått stor uppmärksamhet i israelisk media.

Nattens katastrof inträffade bara några timmar efter att den palestinska myndighetens styrelseordförande Mahmoud Abbas meddelade att det palestinska parlamentsvalet den 22 maj, liksom även presidentvalet den 31 juli, kommer att skjutas fram på obestämd tid. Abbas skyllde beslutet på Israel, som han anklagade för att vilja förhindra att palestinier i Jerusalem deltar i valet, ett påstående som Israel bestämt har tillbakavisat. Flera oberoende bedömare menar att den verkliga orsaken till beslutet snarare är opinionssiffrorna som visar att den palestinska terroristorganisationen Hamas skulle vinna en klar majoritet av rösterna i valet, samt att två av Abbas främsta rivaler i det egna Fatah-partiet, som planerade att ställa upp i valet med egna partilistor, sannolikt också skulle vinna fler röster än Abbas.

Den palestinska myndigheten har inte haft parlamentsval sedan i januari 2006. Man har inte heller haft presidentval sedan i januari 2005, när Mahmoud Abbas valdes att efterträda Yassir Arafat. Val har utlysts flera gånger sedan dess, men de har alltid ställts in, oftast pga starka oenigheter mellan Fatah och Hamas. Denna gång hade dock de rivaliserande grupperna nått en överenskommelse, vilket gjorde det omöjligt för Abbas att lägga skulden på Hamas. Hamas, som tidigare i veckan hotade att gå till angrepp mot Israel om valet ställs in, tycktes inatt istället lägga skulden på Abbas. Det gjorde även flera andra palestinska grupperingar som planerade att ställa upp i valet. Missnöjet över Abbas beslut är mycket starkt i det palestinska samhället, men än så länge rapporteras bara mindre protester på olika håll på Västbanken och i Gaza.

Katastrofen i Meron har gjort att nyheten om det inställda palestinska parlamentsvalet har hamnat ganska långt ner i nyhetsflödet i Israel. Detta verkar i tysthet ha välkomnats av alla berörda parter. Stämningen i både Israel, Gaza och i de palestinskkontrollerade områdena på Västbanken är dock alltjämt mycket spänd.

Paul Widen

Jerusalem

Den koordinerade våldsdansen

Israeliska gränspoliser utanför Damaskusporten i Jerusalem (foto: Israels polis)

När konflikten mellan Israel och palestinierna plötsligt trappas upp och resulterar i dagliga våldsincidenter är det ofta svårt att exakt identifiera den utlösande faktorn. Generellt sett brukar det vara en kombination av flera olika bakomliggande faktorer som var och en för sig oftast inte skulle ha resulterat i ett våldsutbrott, men som sammantaget skapar en explosiv stämning som sedan bara behöver en utlösande gnista.

De senaste dagarna har både judar och palestinier blivit utsatta för brutal misshandel i framförallt Jerusalem. Dessa oprovocerade attacker har sedan använts som förevändning för demonstrationer, som ofta har varit medvetet provocerande och som tidvis har urartat i kravaller. Kravallerna har i sin tur använts som förevändning för de palestinska terroristorganisationerna i Gaza att avfyra raketer mot städer och samhällen i sydvästra Israel.

En viktig bakomliggande faktor till våldet är den muslimska fastemånaden Ramadan som i år inleddes vid solnedgången den 12 april. Israeliska restriktioner i och omkring Jerusalems gamla stad har uppfattats som en skymf mot det muslimska firandet, med stora demonstrationer som följd i både Jerusalem, på Västbanken och i Gaza. Restriktionerna tycks även ha använts som förevändning för oprovocerade attacker mot judar, som ibland har filmats och delats av palestinier på sociala medier som underhållning. Våldsnivån brukar dock nästan alltid öka under Ramadan. De israeliska restriktionerna är därför åtminstone delvis bara en förevändning för våldet.

En annan viktig bakomliggande faktor är det utdragna politiska dödläget i Israel, där den tillförordnade premiärministern Binyamin Netanyahu sedan den 6 april har försökt forma en ny koalitionsregering, hittills utan framgång. Ett av hans tilltänkta koalitionspartier är den ultranationalistiska samlingspartiet Hatzionut Hadatit, som förespråkar en kompromisslös linje mot palestinierna. En blandning av partiets sympatisörer och andra judiska extremister har använt de oprovocerade attackerna mot judar som förevändning för att attacker mot palestinier, vilket i sin tur har spätt på det palestinska våldet ytterligare. Eftersom Netanyahu är beroende av partiet för att ha en chans att hålla sig kvar vid makten har han varit ovillig att ryta ifrån och kräva att provokationerna upphör: då skulle han riskera att uppfattas som att han tog parti för palestinierna.

I torsdags kväll marscherade flera hundra judiska extremister, ropandes rasistiska slagord, mot Damaskusporten i östra Jerusalem. Där väntade en ännu större grupp palestinier, redo för slagsmål. Ett stort antal gränspoliser hade kallats in för att hålla isär grupperna. Både den judiska marschen och de samlade palestinierna saknade demonstrationstillstånd, varför polisen använde vattenkanoner, chockgranater och gummikulor för att bryta upp de två rivaliserande folksamlingarna. Över 100 palestinier uppges ha skadats under kravallerna, vilket delvis tycks ha berott på polisens selektiva våldstillämpning, men som förmodligen också berodde på att många palestinier, till skillnad från de flesta judarna, gick till attack mot polisen.

De våldsamma scenerna i Jerusalem användes som förevändning när palestinska terrorister i Gaza avfyrade 36 raketer mot Israel ett knappt dygn senare. Ett mindre antal raketer avfyrades även de följande två nätterna. Israels flygvapen besvarade eldgivningen med bombattacker mot terroristorganisationen Hamas infrastruktur i Gaza, men de israeliska motangreppen var tydligt kalibrerade att inte ytterligare trappa upp våldet. (Inga israeliska medborgare uppges ha skadats i de palestinska raketattackerna, och inga palestinier uppges ha skadats under de israeliska flygangreppen.)

Den fortsatta raketbeskjutningen från Gaza har dock ökat pressen på Israels tillförordnade regering att agera hårdare, men för att göra det krävs det först klartecken från säkerhetskabinettet – som bara under extrema omständigheter kan sammanträda utan en justitieminister, något som Israel står utan sedan början av april. Netanyahu har vägrat att tillsätta posten som ett led i hans pågående maktkamp med försvarsministern Benny Gantz, trots att koalitionsavtalet som båda två har skrivit under föreskriver att bara Gantz har rätt att utse justitieminister.

Hamas är naturligtvis införstådd med den israeliska regeringens begränsade handlingsutrymme och har därför tagit sig större friheter än vanligt. Tillfället kunde inte ha kommit lägligare för terroristorganisationen som de facto styr Gaza, då den palestinska myndigheten har utlyst parlamentsval för första gången sedan 2006. Våldet, både i Jerusalem och i Gaza, får den palestinska myndigheten att framstå som maktlös, vilket förstås kommer att gynna Hamas chanser i valet den 22 maj. Detta, i sin tur, förstår naturligtvis det palestinska myndigheten, som därför inom kort förväntas skjuta upp valet på obestämd tid. Skulden för detta väntas emellertid läggas på Israel och det faktum att Israel inte tillåter den palestinska myndigheten att ha vallokaler i de delar av Östra Jerusalem som Israel kontrollerar. Däremot har Israel inga möjligheter (och inget intresse av) att förhindra röstning i stadens östra utkanter, som kontrolleras av den palestinska myndigheten, men detta har avfärdats av det palestinska myndigheten som otillräckligt. Hamas har i sin tur hotat med ytterligare upptrappning av raketbeskjutningen från Gaza om valet inte blir av som planerat, medan Israel genom FN har varnat Hamas att ytterligare raketbeskjutning inte kommer att tolereras.

Israels högsta domstol uppmanade igår regeringen att senast imorgon tisdag tillsätta en ny justitieminister. Om så inte sker kommer domstolen att ingripa i frågan, vilket riskerar att utlösa en ny rond i landets konstitutionella kris. Det finns en stor risk att det spända läget, är alla dessa osäkra moment spelar en roll, kommer att urarta i ytterligare våldsamheter mellan Israel och palestinierna, men hittills har parterna nöjt sig med den noggrant koordinerade våldsdans som brukar utspela sig från gång till annan, utan förvarning och med ojämna mellanrum, när det hettar till i det heliga landet.

Paul Widen

Jerusalem

Rättegång och regeringsbildning

Israels president Reuven Rivlin (till vänster) samtalar med Mansour Abbas (till höger), ordföranden i det islamistiska partiet Ra’am, under dagens konsultationer (foto: Mark Neyman, GPO)

Efter flera uppskjutningar och förseningar inleddes idag bevisfasen av rättegången mot Israels tillförordnade premiärminister Binyamin Netanyahu, som står anklagad för tre fall av bedrägeri, tre fall av trolöshet mot huvudman, samt ett fall av mutbrott. I slutet av förra veckan ansökte Netanyahu genom sina advokater om tillstånd att slippa närvara under måndagens förhandling. Hans ansökan avslogs, men han tilläts lämna rättssalen efter chefsåklagaren Liat Ben-Aris halvtimmeslånga öppningsanförande, i vilket hon i detalj beskrev den “regeringskorruption” som Netanyahu är misstänkt för.

Samtidigt som rättegången inleddes började president Reuven Rivlin sina konsultationer med Knessets 13 partigrupper, på vars grund han imorgon tisdag kommer att utse den knessetledamot som har bäst förutsättningar att bilda nästa regering. Konsultationerna, som filmades och sändes i realtid via sociala medier, skedde i storleksordning, från största till minsta partigrupp, vilket innebar att Likud var först. Med Netanyahu upptagen av sin rättegång leddes istället Likuds delegation av Tzachi Hanegbi, minister för samhällsfrågor och en av Netanyahus närmaste anförvanter. Likud rekommenderade Netanyahu. Presidenten sa då att det är möjligt att “värdebaserade överväganden” kan komma att påverka vem han utser.

“Finns det någon annan kandidat som ni vill rekommendera som ett alternativ om sådana överväganden skulle förhindra er kandidat från att väljas?” frågade presidenten Likuds delegation. Svaret blev nekande.

Presidentens konsultationer pågick till sent inpå på måndagskvällen, då Ra’am, den minsta partigruppen, valde att inte ta ställning till vem som bör få i uppgift att bilda nästa regering. Även Hareshima Hameshutefet (det arabiska samlingspartiet) och Tikvah Chadashah valde att inte rekommendera någon. Dessa tre partier kontrollerar sammanlagt 16 mandat.

Netanyahu var den knessetledamot som fick flest rekommendationer: 30 från Likud, 9 från Shas, 7 från Yahadut Hatorah och 6 från Hatzionut Hadatit, dvs sammanlagt 52. Yair Lapid, vars parti Yesh Atid blev näst största parti i valet, fick 45 rekommendationer: 17 från Yesh Atid, 8 från Kachol Velavan, 7 från Avoda, 7 från Yisrael Beitenu och 6 från Meretz. Yamina, som kontrollerar 7 mandat, rekommenderade sin egen partiledare Naftali Bennett.

Ingen knessetledamot lyckades alltså säkra 61 mandat, som är minsta möjliga majoritet av Knesset och det som krävs för att kunna bilda en regering. Det politiska dödläget riskerar därmed att fortsätta, men man ska komma ihåg att rekommendationerna som gjordes idag inte är skrivna i sten och därför kan ändras under kommande dagar och veckor. Tikvah Chadashahs nedlagda röster ser exempelvis ut att ha syftat till att inte försvåra förhandlingarna mellan Lapid och Bennett, som försöker nå en koalitionsöverenskommelse. Yaminas rekommendation av Bennet bör också tolkas i ljuset av detta. Samtliga partier som rekommenderade Lapid, liksom även Yamina och Tikvah Chadashah, sade sig dessutom vara öppna för att sitta i samma koalition som Likud, dock ej under ledning av Netanyahu.

På onsdag öppnas Knesset, det 36:e i ordningen sedan staten Israel utropade självständighet 1948. Även om de 120 ledamöterna inte kan komma överens om vem som bör leda nästa regering är det möjligt att det finns en majoritet för ett lagförslag som skulle diskvalificera en brottsåtalad knessetledamot från att vara premiärminister. En sådan lag har dryftats bland Netanyahus motståndare flera gånger de senaste två åren utan att bli verklighet, men om alternativet till en sådan lag vore ett femte nyval är det fullt möjligt att Knessets till slut enas om att tvinga bort Netanyahu från makten en gång för alla.

Paul Widen

Jerusalem

Rivlin utlyser koalitionslösningar “utöver de vanliga”

Ordföranden i Israels centrala valkommitté Uzi Fogelman överlämnar det officiella valresultatet till president Reuven Rivlin (foto: Amos Ben Gershom/GPO)

Ordföranden i Israels centrala valkommitté Uzi Fogelman överlämnade idag det officiella resultatet från valet den 23 mars till president Reuven Rivlin under en ceremoni i presidentens residens i centrala Jerusalem. Enligt israelisk lag är det presidentens uppgift att – efter konsultationer med samtliga Knessets partigrupper – utse den knessetledamot som har bäst förutsättningar att bilda en regering. Uppgiften går alltså inte automatiskt till ledaren för den största partigruppen, vilket Rivlin poängterade under ceremonin. Efter mer än två år av politisk instabilitet efterlyste han koalitionslösningar “utöver de vanliga”, vilket genast resulterade i hårda mothugg från företrädare för Likud-partiet. Likud fick strax över 24% av rösterna i valet och därmed blev det i särklass största partiet i Knesset. Företrädarna för Likud tolkade Rivlins ord som en indikation att han överväger att ge någon annan än den tillförordnade premiärministern Binyamin Netanyahu i uppgift att försöka bilda nästa koalition. Man ska dock komma ihåg att Netanyahu själv tillträdde som premiärminister efter valet 2009 trots att hans eget parti den gången kom på andra plats. Det är alltså inte alltid det största partiet som har bäst förutsättningar att bilda en regering.

Vem som har bäst förutsättningar att bilda en regering denna gång är dock en öppen fråga, då valresultatet inte resulterade i en tydlig vinnare:

Likud 30

Yesh Atid 17

Shas 9

Kachol Velavan 8

Yamina 7

Avoda 7

Yahadut Hatorah 7

Yisrael Beitenu 7

Hareshima Hameshutefet 6

Hatzionut Hadatit 6

Tikvah Chadashah 6

Meretz 6

Ra’am 4

 

Netanyahu kan förmodligen räkna med stöd från de två ultraortodoxa partierna Shas och Yahadut Hatorah, samt det nya samlingspartiet Hatzionut Hadatit, som består av religiösa sionister längst ut på högerkanten. Dessa tre partier har tillsammans med Netanyahus Likud 52 mandat.

Ledarna för sju av de övriga nio partierna har tydligt markerat att de inte har för avsikt att ge sitt stöd till en regering under ledning av Netanyahu (även om liknande dyra löften har framförts tidigare – och sedan brutits). Dessa sju partier (Yesh Atid, Kachol Velavan, Avoda, Yisrael Beitenu, Hareshima Hameshutefet, Tikvah Chadashah och Meretz) kontrollerar tillsammans 57 mandat. Det finns dock i princip inga politiska frågor som förenar dem, förutom viljan att bli kvitt Netanyahu.

De två återstående partierna är det nationalreligiösa Yamina med 7 mandat och det islamistiska Ra’am med 4 mandat. Yamina står ideologiskt nära Likud, men dess partiledare Naftali Bennett hyser en djup misstro gentemot Netanyahu och har därför inte ställt sig bakom honom som han gjorde efter de föregående tre valomgångarna. Ra’am är på många sätt Likuds raka motsats, men dess partiledare Mansour Abbas har sagt sig vara öppen att samarbeta med vem som helst som är villig att tillmötesgå partiets krav (dvs samma pragmatiska hållning som i årtionden har varit vägledande för de ultraortodoxa partierna).

Vågmästarrollen vilar alltså hos Yamina och Ra’am. Den absolut främsta stötestenen i koalitionsbildningen är dock Netanyahu själv, eftersom flera olika koalitionskonstellationer vore tänkbara om Netanyahu inte vore med i bilden. Detta faktum är alla israeliska politiker medvetna om, oavsett var de står på det politiska spektrat. Då det redan har börjat talas om risken för en femte valomgång, försöker därför flera av Netanyahus motståndare på allvar undersöka möjligheterna att exempelvis diskvalificera Netanyahu genom att stifta en lag som förbjuder en brottsåtalad person från att tjänstgöra som premiärminister.

Pga den judiska påsken som firas denna vecka kommer Rivlin att vänta tills på måndag innan han bjuder in samtliga partigrupper i tur och ordning till sitt residens för konsultationer. Nästa onsdag väntas han sedan tillkännage vilken knessetledamot som ska få i uppgift att bilda nästa regering.

Paul Widen

Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 1188826Läsningar totalt:
  • 12Läsningar idag:
  • 982915Besökare totalt:
  • 12Besökare idag:
  • 0Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen