Nyheter

Plot twist: Regeringsinvigningsuppskjutning

Demonstranter utanför premiärministerns residens i centrala Jerusalem (foto: Paul Widen)

Det mer än 16 månader långa politiska dödläget i Israel såg officiellt ut att ha brutits sent på onsdagskvällen när landets tillförordnade premiärminister Binyamin Netanyahu meddelade talmannen för Knesset (Israels parlament) Benny Gantz att han till slut hade lyckats bilda en ny regering. Klockan 18.00 idag torsdag var det sedan tänkt att Knesset skulle sammanträda för att hålla en förtroendeomröstning, som regeringen, den 35:e i staten Israels historia, väntades vinna med bred marginal. Så blev det emellertid inte, då Netanyahu i sista minuten beslutade att skjuta upp invigningen tills på söndag. Orsaken till detta uppges ha varit ett djupt och utbrett missnöje bland de egna partikamraterna i Likud, där flera tunga namn tvingats avstå från ministerposter som de hade förväntat sig, medan andra har fått ministerposter som de inte ansåg anstå deras höga rang. Några ska ha planerat att bojkotta kvällens omröstning i Knesset i protest, vilket till slut tvingade Netanyahu att senarelägga invigningen knappt tre dygn för att försöka blidka rebellerna i partiet. Han har nu tills på söndag klockan 13.00 på sig att ordna rättning i de egna leden.

Att partiupproret i Likud aktualiserades först sent på torsdagseftermiddagen berodde på att den exakta sammansättningen av den nya koalitionsregeringen började klarna först då. Följande partier hade anslutit sig vid lunchtid på torsdagen: Likud (36 mandat), Kachol Velavan (15 mandat), Shas (nio mandat), samt Yahadut Hatorah (sju mandat). Dessutom hade flera samlings- och småpartier splittrats efter att enskilda representanter hade lockats över till den nya koalitionen. Avodah (arbetarpartiet, som ingick i samlingspartiet Avodah-Gesher-Meretz under valrörelsen) och Derekh Eretz (en utbrytarfraktion ur Telem, som i sin tur ingick i Kachol Velavan under valrörelsen) såg ut att bidra med två mandat vardera, liksom ett vardera från Gesher (se ovan) och Yamina (det nationalreligiösa samlingspartiet). Sammanlagt var det alltså tänkt att den nya koalitionsregeringen skulle kontrollera 73 av Knessets 120 mandat. För att tillfredsställa så många som möjligt i denna spretiga skara utökades antalet ministerposter från 21 till 36, liksom även 16 biträdande ministrar, den största regeringen i Israels historia. Säkrandet av denna politiska bredd skedde dock på bekostnad av Likuds inflytande, och när det började stå klart att många lojala partimedlemmar i Likud såg ut att bli utan ministerposter nådde till slut det interna missnöjet en kritisk massa som Netanyahu inte kunde ignorera.

Det är emellertid inte bara bland Likuds ministerpretendenter som missnöjet sjuder. Stora delar av den israeliska väljarkåren känner sig grundlurad efter valet den 2 mars, i vilket en klar majoritet röstade på partier som svor dyrt och heligt att inte under några omständigheter ansluta sig till en regering under Netanyahus ledning. De enda partierna som ställde upp i valet och som inte på något sätt ingår i den tilltänkta nya regeringen är dock det arabiska samlingspartiet (15 mandat) och Yisrael Beitenu (sju mandat). Samtliga övriga partilistor innehåller namn på knessetledamöter som ser ut att komma att ingå i den nya regeringen. Till och med en röst på det hårtfört sekulära vänsterpartiet Meretz (som ingick i samlingspartiet Avodah-Gesher-Meretz) blev i praktiken en röst på Netanyahu. Det nationalreligiösa högerpartiet Yamina, å andra sidan, som lojalt anslöt sig till Netanyahus högerblock direkt efter nyvalet den 17 september, övergavs av Netanyahu i samma ögonblick som han inte längre behövde dem för sin politiska överlevnad. Och inte nog med det: Netanyahu lyckades dessutom splittra partiet genom att locka till sig en av dess ledamöter med en ministerpost, för att sedan försöka omförhandla erbjudandet när avhoppet var ett faktum.

Trots att många israeler såg fram emot att äntligen få dra en lättnadens suck över att landet åtminstone skulle ha en fungerande regering igen var därför besvikelsen mycket utbredd under torsdagen. Binyamin Netanyahu – som en klar majoritet av väljarna trodde att de hade lagt sina röster emot, som har suttit vid makten sedan 2009 och som står åtalad för förskingring och trolöshet mot huvudman i tre olika rättsfall, och i ett av dem även för mutbrott – såg ut att få fortsätta som premiärminister i åtminstone 18 månader till. Binyamin Netanyahu – högerblockets arkitekt och främste förespråkare, som ständigt varnade för farorna som hotar om vänstern får något inflytande – såg ut att ha bildat en regering som inte inkluderar hela högerblocket och i vilken nästan hälften av ministrarna inte ens tillhör högerblocket.

Oavsett vad man anser om Binyamin Netanyahu måste man tillstå att han är en extremt skicklig politiker. Det är därför inte omöjligt att han till slut ändå lyckas knyta ihop säcken tillräckligt mycket för att kunna presentera sin nya koalitionsregering för en förtroendeomröstning i Knesset på söndag. Tills vidare står dock Israel utan en ordinarie regering, som man har gjort sedan den 26 december 2018.

Paul Widen

Jerusalem

Högsta domstolen avvaktar om koalitionsavtal

Högsta domstolens ordförande Esther Hayut (t.h.) och hennes kollega Hanan Melcer (t.v.) under tisdagens överläggningar (foto: skärmdump, GPO)

Lite drygt två dygn återstår innan Knesset (Israels parlament) måste informera president Reuven Rivlin om en majoritet av ledamöterna stöder det extremt detaljerade koalitionsavtalet som har utarbetats av de tills nyligen rivaliserande partierna Likud och Kachol Velavan. Teoretiskt sett finns en sådan majoritet, men innan den kan presenteras för presidenten måste Knesset först rösta igenom ett antal lagändringar, då koalitionsavtalet innehåller en mängd klausuler som inte har stöd i nuvarande lagstiftning. De föreslagna lagändringarna saknar motstycke i staten Israels historia och har mött hård kritik, både från den blivande oppositionen och från oberoende organisationer i det israeliska civilsamhället. Högsta domstolen (HD) har därför tagit emot inte mindre än åtta framställanden som ifrågasätter koalitionsavtalets giltighet.

HD har en dubbel roll i Israel, dels som högsta appellationsdomstol (Beit HaMishpat HaEliyon) och dels som domstol i första instans (Beit Mishpat Gavoah Letzedek). Som första instans avgör den exempelvis om myndighetsbeslut är lagliga eller inte, och det var i denna egenskap som HD igår och idag höll överläggningar om lagligheten i koalitionsavtalet. Pga den pågående coronapandemin och de rådande restriktionerna på folksamlingar sändes överläggningarna i direktsändning.

Söndagens överläggningar ägnades åt huruvida den tillförordnade premiärministern Binyamin Netanyahu överhuvudtaget kan utses till ordinarie premiärminister, då åtal väcktes mot honom den 28 januari i tre olika rättsfall. Israelisk lag kräver inte att en sittande premiärminister måste avgå om åtal väcks mot honom/henne, men den är oklar på huruvida en tillförordnad premiärminister mot vilken åtal har väckts kan bilda en ny regering. Måndagens överläggningar ägnades åt de många klausulerna i koalitionsavtalet, vars uttalade syfte är att säkerställa den politiska stabiliteten under hanteringen av coronapandemin, men som kritiker menar begränsar Knessets makt på ett otillbörligt sätt, då avtalet exempelvis föreskriver att i princip alla lagförslag som inte är relaterade till coronakrisen läggs på is i minst sex månader.

Den som hade hoppats på ett omgående avgörande hoppades dock förgäves. Först i slutet av veckan väntas ett domslut i ärendet, men redan idag förklarade domarpanelen (återigen) att den inte kan ta ställning till hypotetiska situationer. De föreslagna lagändringarna är ännu just bara förslag, och HD kan bara ta ställning till existerande lagar. Först efter att de har röstats igenom i Knesset kan alltså HD ta sig an frågan om de strider mot lagen, efter att en ny framställan har gjorts till HD – och efter att den nya koalitionsregeringen har presenterats för president Reuven Rivlin (om allt går som planerat). Att döma av domarnas resonemang under överläggningarna igår och idag är det dock troligt att åtminstone några klausuler i koalitionsavtalet kommer att ogiltigförklaras. Om så sker riskerar hela avtalet att kollapsa, uppger Likud och Kachol Velavan, eftersom varje detalj är avgörande för att säkerställa maktbalansen mellan de båda partierna. Helheten är helt beroende av varje individuell del, hävdar man. Det föreligger alltså en reell risk att koalitionsregeringen som nu är i antågande kan bli mycket kortlivad och att ännu ett nyval kan komma att utlysas inom en snar framtid.

Paul Widen

Jerusalem

Israel får en nationell nödlägesregering

Israels president Reuven Rivlin (mitten) bjöd in Binyamin Netanyahu (t.v.) och Benny Gantz (t.h.) till sitt residens den 15 mars och uppmanade dem att försöka nå en överenskommelse (foto: Koby Gideon, GPO)

Israels tillförordnade premiärminister Binyamin Netanyahu och ledaren för utmanarpartiet Kachol Velavan Benny Gantz undertecknade på måndagskvällen en mycket detaljerad överenskommelse som innebär att Israel efter 16 månader med en tillförordnad regering ser ut att få en ny koalitionsregering. De två politiska rivalerna nådde överenskommelsen i syfte att bilda en nationell nödlägesregering som effektivt kan leda landet under den pågående coronapandemin. Båda parterna tvingades därför till långtgående kompromisser, och inga lagförslag som är orelaterade till den pågående hälsokrisen kommer att tas upp för diskussion under de första sex månaderna. Överenskommelsen nåddes samtidigt som Israel inledde högtidlighållandet av Yom hazikaron lashoah velagvurah, den israeliska minnesdagen för Förintelsen offer.

Alla detaljer i kvällens överenskommelse är ännu inte offentliggjorda, men klart är att Kachol Velavan (som krympt till 17 mandat efter att ha splittrats från Yesh Atid/Telem) och Arbetarpartiet (två mandat) tillsammans ska få lika många ministerposter som Netanyahus högerblock, dvs Likud och de två ultraortodoxa partierna Yahadut Hatorah och Shas. Det nationalreligiösa partiet Yamina ser dock i nuläget ut att inte ansluta sig till den nya koalitionsregeringen, då det anser att Netanyahu har svikit alltför många högerprinciper i förhandlingarna med Gantz. Partiet såg dessutom ut att bara få en eller möjligen två ministerposter i den nya koalitionsregeringen, vilket talar för att det ansluter sig till oppositionen.

Enligt överenskommelsen kommer Binyamin Netanyahu att sitta kvar som premiärminister, medan Benny Gantz blir försvarsminister. Efter 18 månader är det sedan tänkt att Gantz ska överta rollen som premiärminister. Netanyahu kommer då istället att få titeln “vice premiärminister”, då lagen förbjuder honom från att inneha en ordinarie ministerpost eftersom han står åtalad för förskingring, trolöshet mot huvudman och mutbrott. Titeln kommer alltså att göra det tekniskt möjligt för Netanyahu att fortsätta vara en del av regeringen, men exakt vilken roll han då kommer att spela är ännu oklart.

Förutom försvarsministerposten kommer Kachol Velavan att få ytterligare ett antal tunga ministerposter, däribland utrikes- och justitieministerposterna. Partiets krav på inflytande har annars koncentrerats till de områden där man ansett att demokratiska principer under en längte tid har urholkats, exempelvis kommunikationsministeriet och kulturministeriet. Sammanlagt ser Kachol Velavan och Arbetarpartiet ut att få 16 ministerposter, i en regering bestående av 32 ministrar och 16 viceministrar – Israels genom tiderna största regering.

Yahadut Hatorah och Shas har ännu inte skrivit under överenskommelsen som nåddes ikväll, men väntas göra det inom kort. En formell koalitionsöverenskommelse ser dock ut att dröja tills nästa vecka. När det nu står klart att Netanyahu har fått mandat att fortsätta som premiärminister lär dessutom högsta domstolen (HD) slutligen ta ställning till om åtalen mot honom utgör ett hinder för detta. Om HD fattar ett sådant beslut föreskriver överenskommelsen mellan Netanyahu och Gantz att man river upp hela avtalet och istället utlyser nyval igen. Mycket annat kan sätta käppar i hjulen för den nya koalitionsregeringen innan den formellt tillsätts, vilket gör att det ännu är för tidigt att andas ut – varken av lättnad eller i uppgivenhet.

Paul Widen

Jerusalem

Habemus Papam?

Knessets talman Benny Gantz.

Den hätska och intensiva politiska utvecklingen i Israel tog igår torsdag en ny och helt oväntad riktning när den tillförordnade premiärministern Binyamin Netanyahu och ledaren för utmanarpartiet Kachol Velavan, Benny Gantz, nådde en preliminär överenskommelse om att bilda en samlingsregering. Vändningen kom bara några timmar innan Knesset (Israels parlament), efter att ha fått klartecken från högsta domstolen, skulle rösta om att tillsätta en ny talman. Det antogs allmänt att Meir Cohen från Kachol Velavan skulle vinna omröstningen med minsta möjliga majoritet, 61-59, och att partierna som hittills har varit enade i sin motsättning mot Netanyahu – men fundamentalt oense om allting annat – därmed skulle få kontroll över Knessets agenda. Det antogs vidare att ett lagförslag sedan skulle presenteras som skulle föreskriva att en premiärminister måste avgå från sin post om det väcks åtal emot honom/henne. Detta skulle slutligen tvinga bort Netanyahu från makten efter mer än 10 år (eller åtminstone göra det omöjligt för honom att bilda en ny regering), men exakt vad som skulle hända efter detta var oklart. Kachol Velavan hade i princip inga utsikter att kunna bilda en majoritetsregering utan stöd från Netanyahus Likud, och ett sådant stöd skulle med största sannolikhet utgå om Netanyahu skulle ha utmanövrerats. Ett fjärde val skulle därmed bli den enda lösningen, vilket kanske hade varit acceptabelt under mer normala omständigheter, men under den pågående världsvida coronapandemin vore det oerhört vanskligt.

Benny Gantz bröt därför sitt heligaste vallöfte: att inte under några omständigheter sätta sig i en koalitionsregering under ledning av en brottsåtalad premiärminister. Koalitionsförhandlingar, eller åtminstone kontakter, mellan Likud och Kachol Velavan har pågått i nästan ett år, vilket gjorde att ryktena som började spridas igår morse var svåra att ta på allvar, men sedan hände allt väldigt fort: Meir Cohens kandidatur till talmansposten var plötsligt och oförklarligt inte längre aktuell, och istället anmälde sig Benny Gantz själv som kandidat. Hans partikollegor Yair Lapid och Moshe “Boogie” Ya’alon gick ur partiets WhatsApp-grupp, och sedan splittrades själva partiet, som egentligen är en koalition av tre olika partier, i sina beståndsdelar: Lapids Yesh Atid, Ya’alons Telem och Gantzs Chosen. Därefter förklarade representanter för Netanyahus block med höger- och ultraortodoxa partier att man ämnade stödja Gantz kandidatur, som därmed säkrade en klar majoritet i Knesset. Han vann omröstningen, men anklagades för förräderi av sina forna partikollegor och övriga företrädare för oppositionen.

Förhandlingarna mellan Netanyahu och Gantz pågår fortfarande, vilket gör att många frågor ännu är obesvarade, men de ungefärliga konturerna av regeringsförslaget har redan börjat framträda i rapporter i media. Gantz kommer att fortsätta som talman tills ett slutgiltigt avtal har nåtts, som en sorts livförsäkring om Netanyahu skulle försöka utmanövrera honom. Därefter kommer han att tillträda som försvars- eller utrikesminister. Hans parti Chosen kommer att tilldelas lika många ministerposter som Netanyahus block med höger- och ultraortodoxa partier, däribland justitie-, kultur- och kommunikationsministerposterna, utöver försvars- och utrikesministerposterna. Binyamin Netanyahu kommer att fortsätta som premiärminister, men bara i 18 månader. Därefter är det tänkt att Gantz ska ta över. Vad som då kommer att hända med Netanyahu är oklart, liksom flera andra viktiga punkter kring vilka det råder stor oenighet mellan parterna. En slutgiltig överenskommelse går ännu inte att garantera.

“Yair, Boogie, tack för färden tillsammans under det gångna året”, skrev Gantz på Twitter strax efter midnatt till sina två forna partikollegor. “I mina ögon kommer ni alltid att vara patrioter som älskar staten och arbetar för den var ni än befinner er. Till syvende og sist anser jag att Israel inte bör dras in i ett fjärde val under en så utmanande period när staten hanterar Corona-krisen och dess konsekvenser, och om detta är vi oense. Israel framför allt”.

Paul Widen

Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 1095301Läsningar totalt:
  • 221Läsningar idag:
  • 898695Besökare totalt:
  • 176Besökare idag:
  • 0Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen