Marginalanteckningar

1 2 3 10

Som fan läser Bibeln

“Om någon kommer för att döda dig, vakna tidigt och döda honom först” – BT Berachot 58a (foto: IDF)

Vi minns alla hur Sveriges utrikesminister Margot Wallström anklagade Israel för utomrättsliga avrättningar under den våg av palestinska terroristattacker som utbröt under hösten 2015. Wallström hade inga invändningar när andra länder, inklusive Sverige, stoppade dödligt våld med dödligt våld, men när det kom till Israel tyckte hon alltså att det var olagligt. Uttalandet cementerade den svenska utrikesministerns status som persona non grata i Israel och var en starkt bidragande orsak till att Israel idag betraktar Sverige som det mest israelfientliga landet i Europa.

Mellanösternexperten Per Jönsson har nu valt att gå till Margot Wallströms försvar. I en understreckare i Svenska Dagbladet med den inte helt subtila rubriken I Israel är riktade mord ett lagenligt verktyg hävdar han att det står “utom allt tvivel att Wallström på just denna punkt har fog för sina farhågor”. Jönsson har nämligen läst en bok av den israeliske journalisten Ronen Bergman kallad Rise and kill first – the secret history of Israel’s targeted assassinations. Som framgår av titeln handlar boken om staten Israels tillämpning av preventivt dödligt våld mot landets fiender. Givetvis går språknyanserna förlorade när Jönsson översätter bokens mest centrala begrepp: det engelska ordet “assassination” blir helt enkelt “mord”. Därmed går även Bergmans hela filosofiska och moraliska resonemang kring bokens ämne förlorat, det resonemang som har bidragit till att boken har lovordats av bland andra Ehud Barak, Israels före detta premiärminister och försvarsminister, och Tamir Pardo, före detta chef för Israels beryktade spionorganisation Mossad, två personer som dessutom själva figurerar i boken. Jönsson, som vid ett tillfälle beskriver boken som “den hittills mest helgjutna bilden av Israels nationella mordmaskin”, har alltså bevisligen inte alls fattat vad det är han har läst. Han är för upptagen av att förfasa sig över det boken beskriver för att ägna en enda tanke åt det som gjorde det beskriva nödvändigt – de hysteriska folkmordsambitionerna och den oförblommerade blodtörsten som har präglat, och alltjämt präglar, Israels fiender. För israeler som läser boken (liksom för människor från andra länder med sans och vett) är denna fundamentala insikt å andra sidan ständigt närvarande, vilket förklarar varför boken uppskattas och knappt betraktas som kontroversiell i Israel.

I detta avseende påminner alltså Per Jönsson en hel del om Margot Wallström själv, som förfasade sig över Israels agerande under terrorvågen 2015-16 så till den grad att hon inte kunde uppfatta själva terrorvågen som framtvingade Israels agerande: 166 utförda knivöverfall, 89 försök till knivöverfall, 108 attacker med skjutvapen och 47 rammningsattacker med fordon. När ett land försvarar sig mot ett så spektakulärt våldsutbrott kommer en massa människor ofrånkomligen att dö. Sansade människor, människor som förstår sambandet mellan orsak och verkan, lägger skulden för situationen på terroristerna som utför dåden och det samhälle som uppmuntrar och försvarar attackerna. Människor utan sans – exempelvis Wallström och Jönsson – ignorerar orsaken och förfasar sig över att israeler inte bara låter sig dödas utan, ve och fasa, faktiskt försvarar sig.

Nu är emellertid dessa grundläggande distiktioner inte relevanta i sammanhanget, eftersom Per Jönsson har missat en ännu mer grundläggande distinktion. Boken som han tar som intäkt för att försvara Margot Wallström handlar nämligen om Israels strategiska tillämpning av preventivt dödligt våld, dvs. “dödandet av en specifik individ för att uppnå ett specifikt mål – att rädda livet på människor som individen har för avsikt att döda, att avvärja en farlig handling som individen står i begrepp att utföra, och ibland att ta bort en ledare för att förändra historiens gång”, som Ronen Bergman själv sammanfattar det, operationer som individuellt måste godkännas av Israels premiärminister innan de utförs. Margot Wallströms ökända anklagelse handlade dock om Israels taktiska våldtillämpning för att stoppa pågående terroristattacker, dvs. rättigheten given till israeliska poliser, soldater och beväpnade civila att använda så mycket våld som det krävs, men inte mer, för att neutralisera terrorister i stridens hetta. Det är, som ni förstår, två fundamentalt olika saker.

Ronen Bergmans bok bevisar alltså inte att Margot Wallström hade rätt när hon anklagade Israel för utomrättsliga avrättningar under terrorvågen 2015-16, eftersom inte en enda del av boken befattar sig med detta. Huvudtesen i Per Jönssons understreckare är således helt tagen ur luften, eftersom han läser Bergmans bok som fan läser Bibeln. Det är fascinerande att Jönsson inte insåg detta innan han knåpade ihop sitt påvra alster och skickade det till Svenska Dagbladet, och minst lika fascinerande, men föga förvånande, att ingen av Svenska Dagbladets redaktörer reagerade innan de godkände Jönssons svamlerier för publicering. Tidningen har trots allt en dokumenterat mycket låg standard när det gäller artiklar och reportage som utmålar Israel till en samvetslös mördarstat.

Paul Widen

Jerusalem

Margots val

Margot Wallström (foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet)

Samtidigt som Israels premiärminister Binyamin Netanyahu i söndags kväll avslöjade Irans kärnvapenhemligheter för en häpen omvärld höll PLO:s styrelseordförande Mahmoud Abbas ett svamligt tal inför det palestinska nationalrådet (PNC). Här följer några höjdpunkter från talet:

  • Antisemitismen i Europa berodde på judarnas “sociala roll” och deras kopplingar till bankväsendet och pengautlåning
  • Ashkenaziska judar härstammar inte från de bibliska patriarkerna och är därför inte “riktiga” judar
  • Judarna som etablerade staten Israel är inte “riktiga” judar och har därför inga legitima anspråk på landet
  • I 1400 år levde judar i muslimska länder utan att en enda gång utsättas för antisemitiskt våld
  • Hitler hjälpte judar att emigrera till Israel
  • Israel är ett kolonialt projekt som europeiska stater gav sitt stöd för att bli av med sina judar

Man häpnar. Men man måste ändå tillstå att Mahmoud Abbas valde ett utmärkt tillfälle att framföra sina antisemitiska svador, när hela världen riktade sin uppmärksamhet mot Binyamin Netanyahus presentation av Mossads största kap genom tiderna. Detta förklarar kanske varför Carl Bildt ännu inte har kommenterat saken på Twitter, där han var oerhört snabb att avfärda Netanyahu (Bildt har, som ni kanske minns, en vana av att avfärda hot från länder och terroristorganisationer som vill förinta Israel).

Men Sveriges utrikesminister Margot Wallström då? Nog måste hon ha tagit avstånd från Mahmoud Abbas tal? Ja, visserligen tog det nästan två hela dygn innan Wallström uttalade sig, men visst, hon var kritisk: “Talet som den palestinske presidenten Mahmoud Abbas höll den 30 april innehöll oacceptabla kommentarer. Sverige och EU förblir engagerade i kampen mot all former av antisemitism och alla försök att ha överseende med, berättiga eller trivialisera Förintelsen”. Slut på meddelandet.

“Talet innehöll oacceptabla kommentarer”. Så väljer alltså Margot Wallström att sammanfatta en smärtsamt långdragen utläggning som omfattar näranog alla antisemitiska föreställningar som finns. Hennes parti är känt för att gå i taket när det uppdagas att en sverigedemokratisk kommunalrådssuppleant i någon gudsförgäten ort i mellansverige skrev någonting på Flashback för sju år sedan som kan tolkas som rasistiskt. Men när den av miljarder svenska skattekronor finansierade Mahmoud Abbas håller en utdragen antisemitisk utläggning som sedan sänds i sin helhet statskontrollerad palestinsk TV, då nöjer hon sig med att konstatera att talet “innehöll oacceptabla kommentarer”.

Det ska bli intressant att se exakt hur Margot Wallström kommer att bekämpa den antisemitism som Mahmoud Abbas gav uttryck för i sitt tal. Indraget bistånd? Politisk bojkott? Omvärdering av Sveriges erkännande av “Palestina”? Listan kan göras lång, mycket lång. Vi väntar ivrigt på Wallströms nästa steg!

Paul Widen

Jerusalem

DN:s nya bottennotering

Fanor med hakkors har kunnat ses vid flera tillfällen under de våldsamma palestinska massprotesterna i Gaza den senaste månaden. (foto: IDF)

Dagens Nyheters rapportering från Gaza nådde den gångna helgen en ny bottennotering i partiskhet när tidningens utrikeskommentator Michael Winiarski skulle ge sin syn på de våldsamma palestinska massprotesterna som inleddes den 30 mars. Enligt det palestinska hälsoministeriet, som i Gaza kontrolleras av terroristorganisationen Hamas, har minst 39 palestinier dödats och uppemot 1700 skadats under sammandrabbningarna vid gränsstaketet. Uppgifterna har inte kunnat bekräftas av oberoende källor, men säkert är att tiotals palestinier har dödats och hundratals har skadats.

Redan i ingressen till Winiarskis reportage serveras den första svepande osanningen med ordvalet “den israeliska arméns dödliga våld mot obeväpnade demonstranter”. Han bryr sig inte ens om att notera att Israel har en helt annan syn på saken, nämligen att de israeliska soldaterna bara är auktoriserade att skjuta mot våldsverkare, dvs. personer som är beväpnade, personer som kastar eller slungar sten, personer som kastar brandbomber, eller personer som försöker förstöra eller forcera gränsstaketet. Även om man skulle anse att Israels våldstillämpning ibland är obefogad och överdriven krävs det en unik journalistisk förljugenhet för att kunna påstå att samtliga 39 palestinska dödsoffer var obeväpnade. Citatet överträffar till och med Hamas egen propaganda, i vilken man inte har knusslat med bilder på våldsamma demonstranter med allsköns tillhyggen, och i vilken man även skrutit med att flera av dödsoffren var medlemmar i organisationen, vars uttalade mål är förintandet av staten Israel.

Faktum är att Michael Winiarski, i likhet med nästan alla svenska journalister, väljer att kalla Hamas för en “fraktion” eller en “islamiströrelse”, istället för vad den faktiskt är: en organisation som är terroriststämplad av inte bara Israel och USA, utan även av EU, och därmed i förlängningen även av Sverige – eftersom dess uttalade syfte är att förinta staten Israel med våld. Han bryr sig inte heller om att tydligt förklara att syftet med de palestinska massprotesterna är att bryta sig igenom gränsstaketet och förinta staten Israel genom att helt enkelt ta landet i besittning, och att protesterna därför till sitt väsen är våldsamma. Om han förklarade detta skulle de israeliska försvarsåtgärderna naturligtvis te sig ganska rimliga, men eftersom han inte gör det får DN:s läsare uppfattningen att israeliska “prickskyttar” helt utan orsak har skjutit ihjäl helt ofarliga och fredliga demonstranter nästan dagligen i snart en månad.

Också när Winiarski beskriver begravningen av ett av massprotesternas dödsoffer försöker han bortförklara förekomsten av Hamas-flaggor och automatvapen under minnesceremonin. Dödsoffret, 28-årige Said Abu Taha, ska enligt sin far ha träffats av en kula i halsen när han “deltog i fredags i en demonstration”. Det är en ren slump att just Hamas har valt att sponsra denna begravning, förklarar Winiarski, så att DN:s läsare inte skulle få för sig att Said Abu Taha kanske var medlem i terroristorganisationen (och att “deltog i en demonstration” kanske är en… eh… eufemism). Här behöver vi inte nödvändigtvis dra slutsatsen att Winiarski medvetet ljuger: det är fullt möjligt att han har övertygats av sin egen infantila naivitet. Denna misstanke stärks av att han sedan väljer att avsluta sitt reportage med ett direkt citat från en Hamas-företrädare som har kommit för att hålla begravningstalet:

“Said Abu Tahas sätt att dö var värdigt och stolt. Betrakta inte honom och andra martyrer som vågar utmana fienden med sina bara händer som döda, de fortlever vid Guds sida”.

Man måste ändå tillstå att det är oerhört passande att Michael Winiarski ger Hamas det sista ordet i sin artikel. Hamas perspektiv är ju trots allt nästan det enda perspektivet som genomsyrar hela hans reportage.

Paul Widen

Jerusalem

Det är inte lätt att få det rätt

Fem av fredagens dödsoffer var medlemmar i den palestinska terroristorganisationen Hamas (foto: IDF)

När SVT summerar Långfredagens våldsamheter på gränsen mellan Israel och Gaza blir det förstås inte många rätt. Trots sin mångmiljardbudget består rapporteringen nästan uteslutande av referat och sammanfattningar av andra mediers rapportering, gjord av en SVT-journalist i Stockholm. Faktaurvalet är som vanligt extremt selektivt. Uppgifter från “det palestinska hälsodepartementet” citeras helt okritiskt utan att nämna att departementet i fråga kontrolleras av den palestinska terroristorganisationen Hamas. Faktum är att Hamas roll i organiseringen av våldsamheterna inte heller nämns, eller att Hamas de facto kontrollerar Gaza: Hamas nämns inte alls i SVT:s sammanfattning av den blodigaste dagen i konflikten mellan Israel och Hamas på över tre och ett halvt år.

Så vad är då bakgrunden till det senaste våldsutbrottet? Ett antal palestinska organisationer har under en längre tid planerat kontinuerliga protester mot Israel mellan den 30 mars och den 15 maj. Antiisraeliska demonstrationer brukar varje år organiseras i samband med dessa datum: den 30 mars uppmärksammas yowm al-ard (“landdagen”), till minne av arabisk-israeliska protester mot den israeliska statens landkonfiskering i Galiléen 1976; den 15 maj uppmärksammas yown al-nakba (“katastrofdagen”), dagen efter att staten Israel utropade självständighet 1948. Styrkan i demonstrationerna varierar från år till år beroende på hur stort behov ledarskapet i ett givet land/område är av politisk distraktion. 2011 var demonstrationerna särskilt intensiva på gränsen till Syrien – för att avleda uppmärksamheten från de syriska massprotesterna mot regimen i Damaskus som pågick samtidigt. Detta kan jämföras med långfredagens demonstration i södra Libanon – som stoppades av libaneisk militär innan den ens nådde gränsen, eftersom Libanon i nuläget inte vill riskera en konflikt med Israel.

Att uppemot 30000 palestinier deltog i fredagens protester i Gaza handlar alltså inte om “folklig mobilisering”, som den “Mellanösternkännare” som SVT har letat reda på hävdar. Ingenting sker i Gaza utan Hamas tillåtelse och Hamas själva existens råkar i år hänga på en mycket skör tråd. Försoningssamtalen med den palestinska myndigheten har varit fastkörda i över tre månader. Nästan alla smugglingstunnlar under gränsen till Egypten har förstörts av egyptisk militär. Israel håller på att konstruera en underjordisk barriär längs med sin gräns till Gaza och förstör under processen systematsikt Hamas attacktunnlar under denna gräns. USA har fryst en stor del av sina utbetalningar till UNRWA, FN:s organ för palestinska flyktingar som närmare en miljon av Gazas invånare är beroende av för sin matförsörjning. Arbetslösheten ligger på minst 43%. Det råder brist på el, rent vatten och sjukvård. Det som pågår i Gaza kan alltså utan överdrift beskrivas som en total samhällskollaps, och ansvaret för detta vilar nästan helt och hållet på Hamas, Gazas de facto styrande makt sedan 2007. Missnöjet mot Hamas bland Gazas befolkning har därför aldrig varit större, vilket än en gång har fått Hamas att ta till det väl beprövade och mycket effektiva politiska knepet “skyll på judarna”.

Det uttalade målet med de palestinska massprotesterna är att forcera gränserna och förinta staten Israel. Israels försvarsstyrkor (IDF) har därför – föga förvånande – fått order om att förhindra detta. 16 palestinier dödades under fredagens protester i Gaza efter att ha försökt forcera gränsen. Anders Persson, den “Mellanösternkännare” vid Lunds universitet som SVT citerar, menar att Israels “hårdföra svar” kan ses som ett försök att avskräcka framtida protester. En mindre förljugen tolkning av händelserna är att Israels agerande enbart handlar om att säkra sin internationellt erkända gräns från sina uttalade fiender. När en lista med namnen på de palestinska dödsoffren publicerades under lördagen tvingades Hamas mycket riktigt erkänna att fem av dess medlemmar fanns med på listan. Senare samma kväll uppgav IDF att ytterligare fem av dödsoffren var medlemmar i andra terroristorganisationer.

Paul Widen

Jerusalem

 

1 2 3 10
Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 820279Läsningar totalt:
  • 170Läsningar idag:
  • 665967Besökare totalt:
  • 161Besökare idag:
  • 0Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen