Marginalanteckningar

Karmapolis

rodfargPJ Anders Linder föreslog igår att Sveriges Radio bör utreda sin bevakning av tiggarlägret i Malmö. Förslaget var mycket ödmjukt formulerat (”jag har inte på något sätt gjort en kvantitativ studie utan kan bara gå på mina anekdotiska intryck”) men pekade på att ”problemformuleringarna [i rapporteringen] om och om igen [har] gällt det hårdhjärtade i att avvisa dem som ockuperat den aktuella tomten”. Därmed har Sveriges Radio beskrivit det ”som konstigare och mer förkastligt att upprätthålla lagen än att bryta emot den”, enligt PJ Anders Linder.

Kritiken är förstås inte tagen ur luften. ”POLISEN SLÅR TILL I MALMÖ” stod det exempelvis att läsa igår kväll på SR:s twitterflöde. En laglig polisinsats för att beivra ett brott beskrivs alltså som polisvåld. Det påminner om nyhetsrapporteringen från… eeeh… jag har det på tungan…! i… is… Israel! I SR:s rapportering från Israel utgör som bekant lagbrotten i princip alltid en bisats, oavsett om det rör sig om hus som saknar byggtillstånd, knivöverfall mot civila eller raketattacker mot storstäder. Det som konsekvent misstänkliggörs och svartmålas är istället Israels upprätthållande av lagen och beskyddande av sin egen befolkning.

Eftersom SR:s ibland rent orwellska nyhetrapportering från Israel trots åratal av ihärdig kritik har fått fortsätta och rentav har prisbelönats är det kanske inte så konstigt att dess svenska nyhetsrapportering nu också har besudlats av samma overklighet. Det är därför nästan rörande att läsa PJ Anders Linders präktiga förslag om att några oberoende personer borde ”lyssna igenom de inslag som sänts och studera inte vart inslag som avgränsad enhet utan vilken helhetsbild man har erbjudit sina lyssnare”. Han tror alltså på fullt allvar att en oberoende undersökning av en nyhetsorganisation som i ett annat sammanhang konsekvent kallar rätt för fel och fel för rätt nu ska bekräfta detta helt uppenbara faktum och sedan… ja, vadå? Få en anmärkning av Granskningsnämnden? Nu-ser-vi-över-våra-rutiner-och-går-vidare?

Rötan går förstås betydligt djupare än så och är ett resultat av statligt garanterade anslag på över 2,6 miljarder kronor om året, kombinerat med en fräck ovana att ostraffat kunna säga nästan vad fasiken man vill. Ett monster, med andra ord. Nu är det svenska myndighetsbeslut och den svenska polisen som svartmålas, och jag delar förstås helt PJ Anders Linders frustration över detta sakernas tillstånd. Samtidigt drabbas jag emellertid av den känsla som jag allt oftare erfar när jag så här på avstånd beskådar den svenska debatten, en känsla som närmast kan beskrivas som en märklig blandning av mild irritation, uppriktig förvåning och (om jag ska vara helt ärlig) ren och skär skadeglädje över alla dessa i övrigt skärpttänkta och insiktsfulla människors så yrvakna och tafatta uppvaknande till det genuint uppenbara. Nu är det alltså dags att reagera? Nu, efter åratal av systematiskt förvanskad nyhetsrapportering, bör en oberoende utredning tillsättas? Bra idé, hörrödu. Skitbra idé.

Paul Widen

Jerusalem

Dagens (fyra år gamla) Nyheter

flagIdag ”avslöjade” Dagens Nyheter att den Palestinska myndigheten betalar ut lön till dömda terrorister. Uppgifterna kommer från ett reportage i israelisk radio, får vi veta, men artikelförfattaren Nathan Shachar menar att den ursprungliga informationskällan förmodligen är den israeliska säkerhetstjänsten Shabak. Superhemligt, med andra ord, och värt vartenda uns av trycksvärtan i den feta anklagande artikelrubriken ”Abbas betalar ut lön till dömda terrorister”.

Här måste emellertid vän av ordning få inflika en helt ödmjuk invändning, nämligen att detta har varit känt sedan 2011, då den israeliska organisationen Palestinian Media Watch (PMW) först uppmärksammade saken. Sedan dess har PMW tjatat och tjatat och tjatat om detta, för att sedan tjata lite till, och lite till. Organisationens företrädare har bjudits in till parlament i Nordamerika och Europa, inklusive Sveriges riksdag, för att presentera dokument som bevisar att de allvarliga anklagelserna stämmer. Ironiskt nog rör det sig dessutom om officiella palestinska regeringsdokument som finns fritt tillgängliga för allmänheten. Den Palestinska myndigheten är nämligen stolt över de mer än 4000 palestinier som sitter dömda för terroristbrott i israeliska fängelser. Den hymlar därför inte med det faktum att terroristerna står med på myndighetens lönelista. 2015 beräknas dessa ”lönekostnader” (som även omfattar efterlevandepensioner till ”martyer”, dvs självmordsbombare och andra terrorister som dödades i samband med sina attacker) uppgå till ofattbara 1.2 miljarder.

Man behöver inte vara ett geni för att inse att garanterade livstidslöner inte bara skapar ett ekonomiskt incitament för ytterligare terroristattacker, utan också förmedlar ett starkt moraliskt stöd från den Palestinska myndigheten till palestinier som överväger att utföra terroristattacker mot israeliska medborgare.

En ärlig och balanserad journalist borde rimligtvis uppfatta ett visst nyhetsvärde i det faktum att hundratals miljoner svenska skattekronor årligen betalas ut i bistånd till den Palestinska myndigheten samtidigt som över 10% av myndighetens budget används för att avlöna terrorister. Varken Nathan Shachar eller någon annan journalist på DN har dock skrivit en enda rad om detta sedan det först blev känt för fyra långa år sedan. Trots PMW:s nästan dagliga pressmeddelanden om detta och andra, ofta rent illamåendeframkallande rapporter från det som sägs i statskontrollerad palestinsk media har DN citerat organisationen exakt noll (0) gånger. Den existerar helt enkelt inte i DN:s verklighet, och allt det vidriga som den försöker visa oss från det palestinska samhället existerar således inte heller.

Men nu, när ”avslöjandet” om Abbas löneutbetalningar till terrorister kan hänvisas till israelisk radio istället för till PMW, då fattar plötsligt Nathan Shachar sin penna. För att ta udden av sitt eget scoop ger han dock det sista ordet i artikeln till representanter för den Palestinska myndigheten, som förklarar att palestinierna själva anser att de terroristdömda fångarna i israeliska fängelser är ”hjältar… som har gjort motstånd mot ockupationen”, samt att ”att pengarna till terroristerna inte kommer från det utländska biståndet, utan betalas med skatte- och momsintäkter”. Det sista påståendet har motbevisats av PMW. Absurditeten i det första påståendet kan kanske bäst illustreras av en kort beskrivning av lördagkvällens dödliga knivattack i Jerusalems gamla stad: en ultraortodox barnfamilj på väg hem från kvällsbönen vid Västra muren attackerades av en knivbeväpnad palestinier. Mannen huggs ner. Kvinnan huggs ner, men lyckas fly från platsen. Det finns gott om folk på gatorna, men ingen lyfter ett finger för att hjälpa henne. Hon ber för sitt liv och för sina två små barns liv. Hon får en örfil, en spottloska och uppmanas att ”gå och dö”. ”Hjälten” i sammanhanget hette Muhannad Halabi och hans efterlevande kommer nu att läggas till den Palestinska myndighetens snabbt växande lönelista. Hur hans besinningslösa attack mot en barnfamilj (liksom de hjärtlösa reaktionerna från människorna som bevittnade attacken) kvalificerar som ”motstånd mot ockupationen” är oklart för mig.

Paul Widen

Jerusalem

Evidensdriven debatt

rodfarg”Riksdagsmän pratar med extremister” skrev Ingvar Persson på Aftonbladets ledarblogg i fredags angående den Jerusalem-baserade organisationen NGO Monitors medverkan i söndagens proisraeliska manifestation i Stockholm. Persson beskriver NGO Monitor som en ”ett slags högljutt kontraspionage för bosättarrörelsen och den yttersta högern i Israel” och påstår att organisationen hittills ”har upplevts som alltför extrem också av Israels vänner”. Alla människor med ett uns av vett bör därför också fortsättningsvis vägra befatta sig med organisationen, menar han, med udden riktad mot de tre riksdagsledamöter som förväntades delta i manifestationen.

Ingvar Persson är inte ensam om att vilja marginalisera NGO Monitor. 2009 utfärdade nyhetsbyrån AP ett hemligt direktiv till sina journalister att aldrig citera vare sig NGO Monitor eller organisationens styrelseordförande, professor Gerald Steinberg. ”När jag under min tid som AP-skribent rörde mig genom den lokala konflikten, med dess otaliga dårar, fanatiker och mördare, var det bara denna professor jag någonsin såg utsättas för intervjuförbud”, avslöjade journalisten Matti Friedman fem år senare. Hans avslöjande blev en stor skandal, eftersom AP inte på något sätt kunde försvara svartlistningen av NGO Monitor. Nyhetsbyrån hade alltså varit intellektuellt ohederlig, men den hade ändå varit smart nog att försöka hålla sitt oförsvarbara direktiv hemligt. Så icke Ingvar Persson.

Vad sysslar då NGO Monitor med för att bevärdiga en sådan motvilja? Enligt organisationens hemsida sysslar den helt enkelt med att ”tillhandahålla information och analyser, främja ansvarighet och stödja diskussion om icke-statliga organisationer […] som påstår sig främja mänskliga rättigheter och humanitära agendor”. Bara genom att skrapa lite på ytan har NGO Monitor kunnat påvisa att många icke-statliga organisationer som är verksamma i Israel har en tydlig politisk agenda och sprider antiisraelisk och ibland direkt antisemitisk propaganda. Det som förvärrar saken är att många av dessa organisationer har lyckats tillskansa sig en sorts helgongloria, vilket gör att deras rapporter ofta återges helt okritisk i internationell media. I Sverige ges exempelvis många deltagare i det ekumeniska följeslagarprogrammet EAPPI utrymme i både små och stora dagstidningar för att skriva dagboksrapporter om sina upplevelser på Västbanken. Legitim kritik mot Israel blandas här friskt med helt befängda och pinsamt okunniga påståenden, men allt släpps igenom av de ansvariga redaktörerna, som ju av begripliga skäl inte vill ifrågasätta en organisation som påstår sig förespråka fred och mänskliga rättigheter. Och det är alltså här NGO Monitor går in och ifrågasätter EAPPI:s och andra ickestatliga organisationers påstått ädla motiv genom att sakligt exponera deras hyckleri, ofta med direkta citat från organisationsföreträdarnas egna antisemitiska och våldsförespråkande klavertramp.

Detta vill alltså Ingvar Persson få ett slut på. Presenterar han några belägg för sina dräpande anklagelser mot NGO Monitor? Naturligtvis inte. Han försöker bara tysta en organisation som med väl underbyggda argument förstör hans egna, helt grundlösa argument. Evidensdriven debatt, med andra ord. Ni vet, den där sortens debatt som inte existerar i Sverige längre, eftersom man numera bara behöver anklaga motståndarsidan för extremism när de egna argumenten tryter.

Paul Widen

Jerusalem

Kravaller på Tempelberget

Israelisk kravallpolis under morgonens oroligheter intill al Aksa-moskén (foto: Israels polis)

Israelisk kravallpolis under morgonens oroligheter intill al Aksa-moskén (foto: Israels polis)

Maskerade muslimska män gick under morgonen till attack mot israelisk kravallpolis på Tempelberget med stenar, fyrverkerier och brandbomber. Fyra poliser skadades innan stenkastarna drog sig tillbaka till al Aksa-moskén, dit israeliska säkerhetsstyrkor i princip aldrig går in. Väl inne i moskén fortsatte de sedan att kasta sten, fyrverkerier och brandbomber mot polisen, som då tog det ovanliga steget att gå in ett antal meter i byggnaden för att stänga dörrarna och förhindra ytterligare upptrappning av situationen. Sex unga män greps under sammandrabbningen. Polisen uppger att deltagarna i upploppet hade bunkrat upp stenar och brandbomber inne i moskén och misstänker att man hade haft för avsikt att attackera de stora judiska folkmassor som idag samlas intill Tempelberget vid Västra muren för att markera Tisha b’Av, fastedagen till minne av de båda templens förstörelse. Genom ett snabbt ingripande lyckades polisen avvärja hotet och återställa ordningen.

TT:s notis om händelsen publicerades av både DN och SvD, med den typiskt verklighetsförvanskade rubriken ”Israelisk polis gick in i al-Aqsa-moskén”. Det viktiga var alltså inte det besinningslösa våldet mot polisen eller planerna att attackera tusentals bedjande judar med stenar och brandbomber under en fastedag (något som notisen inte ens nämner), utan det faktum att israelisk polis gick in i al Aksa-moskén. Eller för att uttrycka saken lite annorlunda: att skobeklädda ickemuslimer beträdde islams tredje heligaste plats. Det är väldigt svårt att förstå rubriken som något annat än ett medvetet försök till uppvigling, i synnerhet eftersom det uppmärksammade intrånget i moskén enbart syftade till att stänga dörrarna och få ett slut på våldet som kom inifrån moskén. Polisen hade synnerligen goda skäl att gå in betydligt längre för att gripa upprorsmakarna och konfiskera material avsett att användas till allmänfarlig ödeläggelse. Detta gjorde man dock inte, just eftersom man ville undvika den sortens rubriker som DN och SvD idag har valt att publicera. Ironiskt, eller hur?

Paul Widen

Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 1237763Läsningar totalt:
  • 116Läsningar idag:
  • 1029422Besökare totalt:
  • 112Besökare idag:
  • 2Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen