mailheader_900
2021-06-20

Ur led är världen

"Ett i övermåttan gott land..."

För knappt två veckor sedan reste jag och min familj till Sverige. Det var en ganska hastigt påkommen resa som min fru tog initiativ till någon gång under förra månadens krig mellan Israel och Hamas. Min fru är född och uppvuxen i New York och därför inte överförtjust i varken svensk natur eller kultur, men den utdragna pandemin, kriget och det politiska kaoset i Israel fick henne till slut att omprioritera. "Nu får det var nog", sa hon. "Vi behöver ett miljöombyte".

På Ben Gurion-flygplatsen mitt i natten förnyade vi ett av våra barns pass. Inledningsvis var vi helt ensamma i inrikesministeriets lilla lokalkontor, men plötsligt stormade en ung kvinna in i batikskrud, sandaler och en stor bongotrumma som hon bar i en rem över axeln. Hon behövde också förnya sitt pass, hörde vi, eftersom hon pratade väldigt högt och livligt, men hon visade sig vara helt ofarlig, en sådan där person som vill vara vän med alla och som faktiskt också lyckas få folk att slappna av. Hon erbjöd våra barn att spela på hennes trumma medan hon förnyade sitt pass. "Ska ni ut och resa?" frågade hon glatt. Sedan vände hon sig till oss föräldrar och sa liksom i förbigående, "Utmärkt. Snart blir det storkrig. Jag gjorde lumpen inom den militära underrättelsetjänsten, så jag vet vad jag pratar om".

Det allvarliga påståendet, uttalat av en fullfjädrad hippie, orsakade naturligvis skratt och mer skämtsamma meningsutbyten, men samtidigt fångade det ganska exakt den känsla som hade gjort sig hemmastadd som ett konstant tryck över bröstkorgen på både mig och min fru under den föregående månaden: den uppiskade politiska retoriken i Israel som till slut blev så hätsk att till och med den interna israeliska säkerhetstjänsten Shin Bet den 5 juni uppmanade till besinning innan någon kommer till skada; hoten från terroristorganisationen Hamas i Gaza om förnyade raketattacker; de nästan dagliga rapporterna från Iran om mystiska explosioner och sabotage, kombinerat med den islamiska regimens folkmordsretorik.

Och så kommer man till Sverige, där det är 27 grader varmt klockan nio på kvällen, fullt öppna affärer och resturanger (men inte kyrkor, gubevars!) trots okontrollerad coronasmitta, och en uppiskad politisk retorik som är nästan identisk med den jag trodde att jag hade tagit semester ifrån. Men det finns sjöar att bada i, skogar att vandra i, och släkt och vänner som vi inte hade sett på två år. Igår kväll satt jag i den kvävande hettan och läste en fascinerande artikel i National Geographics juninummer 1984 om en tågresa genom Indien medan jag inväntade sabbatens utgång klockan 23:59. Vid halv elvatiden blev det för mörkt för att läsa, så jag lade ifrån mig tidningen och bara lyssnade på den öronbedövande tystnaden. "Ett i övermåttan gott land", som det står i 4 Mosebok 14:7.

Jag ämnar förstås fortsätta rapportera om Israel under min sverigevistelse när tillfälle ges, men ber om ert tålamod om det blir lite längre mellanrum mellan mina rapporter.

Paul Widen
Detta nyhetsbrev är skickat till leila.wikholm@telia.com.
MailPoet