Lövhyddohögtiden

En sukkotfirande gosse vid Västra Muren

Lövhyddohögtiden, som inleddes i onsdags kväll, är den enda bibliska högtiden som enligt Mose lag måste firas i glädje. Sukkot, som den heter på hebreiska, kallas i den judiska liturgin för just zman simchaténu, vår glädjes tid. Men på sabbaten i sukkotveckan läser man i synagogan alla Predikarens tolv kapitel, som talar om tillvarons förgänglighet och meningslöshet. Hur går detta ihop?

Vesamáchta bechagécha, står det i 5 Mosebok 16:14, ”och du skall glädja dig vid denna din högtid”. Man ska rentav vara uppfylld av glädje, enligt nästa vers. Bibeltexten talar dock inte om hur denna glädje ska uppbådas. Glädje är något abstrakt, medan själva högtiden är full av konkreta ritualer. I en vecka ska man äta och sova i en enkel lövhydda (hebr.: sukkah). Taket får inte vara lägre än 90 cm, men inte heller högre än 10 meter, och man måste kunna se stjärnorna genom dess lövverk. Ett helt talmudtraktat är ägnat åt högtidens alla detaljer.

Så här års är det dock ganska kyligt på kvällarna i Jerusalem. Hur är det tänkt att man ska bli glad av att huttra i en koja i en hel vecka? Man är väl inget barn längre! Varför får inte lövverket vara lite tätare så att det inte regnar in, så att det inte är så kallt? Och varför ska man behöva lyssna till kung Salomos utdragna klagan över livets fåfänglighet just under lövhyddohögtiden? Det blir väl ingen glad av!

Judendomen är en samling paradoxer som tvingar människor att ställa frågor. Mose lag är liksom medvetet underlig: Den föreskriver handlingar som sedan åtföljs av orden, ”Och när din son i framtiden frågar dig: ‘Vad betyder detta?’…” (2 Mos. 11:14). Inte ”om din son frågar dig” utan ”när din son frågar dig”. När vuxna människor plötsligt börjar bygga kojor på sina balkonger och till och med sover i dessa kojor är det mycket riktigt bara en tidsfråga innan den oinitierade åskådaren kräver en förklaring på galenskaperna. ”Men… vad håller ni på med egentligen?”

Sukkot firas till åminnelse av uttåget ur Egypten. Israels barn byggde sig lövhyddor i öknen, enkla skjul, och genom att återskapa dessa små kojor en gång om året påminner man sig inte bara om uttåget, utan också om hur beroende man är av Guds omsorg. I våra stabila, uppvärmda hus inbillar vi oss att vi har kontroll över tillvaron och Gud blir då en abstraktion. I lövhyddan inser vi att detta är en illusion, att livet är skört och att vi är sårbara.

Därför ansåg forna tiders rabbiner att detta var ett strålande tillfälle att plöja igenom Predikaren i en lång sträckläsning. Under sukkot blir vi mottagliga för dess budskap, eftersom vi under just den veckan bor i något som är så konkret förgängligt.

En central frågeställning kvarstår dock: På vilket sätt är allt detta tänkt att göra oss glada? Ofta blir man väl snarare deprimerad när man inser sin svaghet och utsatthet och själva livets förgänglighet. Jo, nog är det så, men bara om vi tror att det inte finns något bortom oss, om vi tror att vi själva är den slutgiltiga garanten för vårt uppehälle och vårt välstånd. Det är dock först när vi släpper vårt vitknogade kramptag om livet som Gud kan visa att det är Han som har kontrollen, och då blir påminnelsen om vår svaghet en stor nåd och en glädje.

Judendomens märkliga högtider och ritualer vittnar om en djup människokännedom. Tänk alla predikningar och fagra ord man har hört om Guds nåd och omsorg som gått in genom ena örat och ut genom det andra. Alla är vi styvnackade såtillvida att vi svårligen tar till oss alla dessa abstrakta resonemang. Judendomen säger istället något som tycks närmast fånigt: Bygg dig en liten koja och bosätt dig där i en vecka. Då kommer du att erfara hur liten du är, och hur stor Gud är. Och då kommer du också att erfara hur mycket Gud älskar dig, för så utsatt som du är i din lilla koja, så utsatt är du faktiskt hela tiden, och ändå tar Gud hand om dig och håller dig vid liv.

Många av världens kristna har tagit fasta på profetian i Sakarja 14:16, den profettext som läses i synagogorna på den första dagen i Sukkot och som beskriver en vision om hur högtiden kommer att firas i framtiden: ”Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.” Varje år inför Sukkot kommer det därför tusentals kristna pilgrimmer för att delta i en stor konferens anordnad av International Christian Embassy i Jerusalem. Konferensens höjdpunkt är en parad genom Jerusalem, som årligen lockar till sig tiotusentals deltagare.

Sukkot pågår alltså i en vecka, men ”vår glädjes tid” fortsätter i ytterligare en dag i den dubbla högtiden Shmini Atzeret/ Simchat Torah. Den årliga genomläsningen av moseböckerna avslutas och påbörjas på nytt denna dag, vilket firas med sång och dans i synagogan och ofta även på gatan utanför synagogan. Alla torahrullarna som förvaras i arken tas ut och i flera timmar dansar sig församlingen svettig med Guds ord. I synagogan som jag befinner mig sjunger man varje upptänklig liten bibelvers som man kan komma på en melodi till, om och om igen sjunger man dem, medan barnen springer runt, runt, yra av glädje och av socker från allt godis de stoppat i sig, dagen till ära. ”Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar!” vrålar alla i kör.

Det jag bevittnar kan bara beskrivas som oförvanskad glädje. Och vad gläds man åt? En bok! Jag ställer mig lite avsides ibland för att försöka hålla tillbaka tårarna. ”Ditt ord ska aldrig lämna min mun!” tjoar barnen om och om igen där de dansar runt, ännu omedvetna om löftets allvar. En man kommer fram till mig, andfådd och full i skratt och utbrister: ”Säg mig en annan religion i vilken man dansar med en bok! Crazy Jews! Galna judar!” Och så springer han tillbaka och fortsätter dansa.

Paul Widen, Jerusalem

Artikeln har tidigare publicerats i Shalom över Israel

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 1134Det här inlägget:
  • 1188814Läsningar totalt:
  • 244Läsningar idag:
  • 982903Besökare totalt:
  • 229Besökare idag:
  • 3Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen