Om till och med Hamas tycker att du är elak…

Terroristen Amna Muna, dömd till livstids fängelse för mord på en 16-åring

Nya uppgifter gör gällande att den palestinska terroristen Amna Munas motstånd till att låta sig deporteras till Gaza inte berodde på den förmodat dåliga sjukvårdskvaliteten i det terroristkontrollerade området. Muna uppges ha varit ökänd bland sina palestinska medfångar i fängelset där hon avtjänade ett livstidsstraff för mordet på 16-årige Ofir Rahum 2001. De som inte lydde hennes order utsattes för en så brutal misshandel att deras klagomål uppmärksammades av Hamas ledarskap i Gaza, som lovade att ta itu med saken om och när Muna släpptes ur israeliskt fängelse. Till och med Hamas tyckte således att Amna Muna var en riktig stygging, vilket torde vara en indikering om vad för slags individ det rör sig om. Det ska bli intressant att följa hennes öde i Gaza, ett öde som hon alltså själv tycks frukta.

Frisläppandet av 477 palestinska terrorister (ytterligare 550 kommer att släppas om två månader) har inneburit en viss utmaning för de nyhetsredaktioner som i åratal har undvikit att porträttera blodtörstiga terrorister som just blodtörstiga terrorister. Man kan här tydligt skönja två olika strategier i hanteringen av de dömda mördarna. Den ena är vitmålning av terroristerna. Ett exempel på detta (som snabbt uppmärksammades av bloggaren Elder of Ziyon) kunde ses på BBC, vars utsända journalist Jon Donnison intervjuade en av de frisläppta terroristerna, Ahmed Abu Taha. Donnison hasplade ur sig följande osannolika mening: “Du är 31 år gammal, 10 år i fängelse, avtjänade ett livstidsstraff för att du är medlem i Hamas, jag menar, hur känns det?” Ahmed Abu Taha dömdes till livstids fängelse för inblandning i två sprängattentat. Men varför grumla feststämningen med detta pinsamma faktum?

En annan strategi är svartmålning av Israel, som bland annat har uppmärksammats av Anna Ekström. Flera svenska journalister har uttryckt förvåning över att Israel valde att släppa över 1000 palestinier i utbyte mot en enda liten blek soldat. Säger inte detta något om hur lågt Israel värderar palestinier? Det antyder i alla fall Sveriges Radios Cecilia Uddén och Sydsvenska Dagbladets Niklas Qvarnström. Uddén menar sig ha hört israeler säga att en israelisk medborgare är värd med än 1000 palestinier. Den tydliga implikationen i hennes resonemang är att israeler föraktar palestinier. “Nog säger det något”, kommenterar Qvarnström disparansen mellan antalet fångar. Israel skuldbeläggs alltså av Uddén och Qvarnström för att Hamas krävde över 1000 fångar i utbyte mot en enda israelisk soldat. Det som lyfts fram är inte hur högt Israel värderar sin egen soldat, utan hur denna höga värdering implicerar en låg värdering av palestinska terrorister. Det finns alltså ingen gräns för hur kreativa svenska journalister kan vara när de letar efter en negativ tolkning av Israels agerande.

De palestinska terroristerna som nu har frigivits av Israel är impregnerade i en kultur av hat och våldsglorifiering. De stoltserar med sina mordiska bedrifter och många av dem har lovat dyrt och heligt att de tänker fortsätta med terroristverksamheten nu när de släppts ut ur israeliskt fängelse. Detta är objektiva och ovedersägliga faktum. För att helt fräckt låna Niklas Qvarnströms tendentiösa uttryck: Nog säger det något att detta inte framkommer i svensk nyhetsrapportering.

Paul Widen, Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 216Det här inlägget:
  • 1189681Läsningar totalt:
  • 100Läsningar idag:
  • 983731Besökare totalt:
  • 96Besökare idag:
  • 6Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen