“I ditt blod, lev.”

"I ditt blod, lev."

Det har inte precis varit brist på nyheter att rapportera från Israel de senaste veckorna, men eftersom min son föddes den 18 december har jag sett mig tvungen att ta lite ledigt för att hjälpa min fru. Jag hoppas snart komma igång igen med regelbundna rapporter om händelseutvecklingen i regionen, men jag tar mig friheten att redan nu dela med mig lite av den djupt personliga glädje som jag och min fru har förunnats genom födelsen av vårt första barn, Kaveh Yisrael.

Kaveh föddes alltså den 18 december, en söndag. Enligt judisk sed sker omskärelsen som bekant på den åttonde dagen, dvs samma veckodag som födelsen nästföljande vecka (födelsedagen räknas alltså som den första dagen). Kaveh omskars således söndagen den 25 december. Min kusin och gode vän borta i Sverige påpekade efteråt att Franz Kafka i en av sina dagböcker beskriver hur han bevittnade sin systersons omskärelse i Ryssland nästan exakt 100 år tidigare, den 24 december 1911:

“I eftermiddags min systersons omskärelse. En liten hjulbent man, som redan har tvåtusenåttahundra omskärelser bakom sig, utförde det hela mycket skickligt. Vad som försvårar operationen är att pojken ligger i sin farfaders knä i stället för på bordet och att operatören måste mumla böner i stället för att noga ge akt på vad han gör. Först lindar man pojken så att han inte kan röra sig och lämnar bara lemmen fri, sedan lägger man den på en genomborrad metallplatta med vars hjälp snittytan preciseras och med en nästan vanlig kniv, en slags fiskkniv, utförs så snittet. Nu ser man blod och rått kött, moulen gräver i såret med sina darrande fingrar och långa naglar och som ett handskfinger drar han över såret med hud som han hittat någonstans. Så är det hela över och barnet har knappt gråtit ens. Nu återstår bara en liten bön, under vilken moulen dricker vin, som han också för till barnets läppar med fingrar som ännu inte är rena från blod. De närvarande beder: ‘Såsom han nu är kommen till vårt förbund, så må han ock komma till kunskap om torah, till lyckligt äktenskap och till utövande av goda gärningar.'” (Anthropos förlag, 1986)

I Kafkas redogörelse får man intrycket att ceremonin delvis eller nästan i huvudsak var obegriplig för de närvarande släktingarna och vännerna. Fokus i hans beskrivning ligger på det fysiska ingreppet, medan liturgin beskrivs som “mumlande böner”. Bara församlingens sista lyckönskan tycks ha varit begriplig för Kafka själv: det är bara den han översätter.

Det finns naturligtvis slående likheter mellan den ceremoni Kafka beskriver och den jag själv närvarade vid för lite mer än två veckor sedan, men för min del gjorde orden ett mycket starkare intryck än det lilla snittet. Eftersom Kaveh omskars i Israel inleddes ceremonin med att jag lyfte upp honom inför arken i synagogan och reciterade psalmistens ord: “Om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst. Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje” (Psalm 137:5,6). Efter detta reciterade jag av trosbekännelsen, “Hör Israel, HERREN vår Gud, HERREN är en” (5 Mosebok 6:4), följt av bönen, “HERREN är kung, HERREN var kung, HERREN skall vara kung för alltid och i evig tid”. Till sist utropade jag den psaltarvers som var den första versen jag någonsin lärde mig på hebreiska: “Ack HERRE, fräls! Ack HERRE, giv framgång!” (Psalm 118:25). Inget av detta mumlades, inte heller moulens (omskäraren) koncisa bön, som han reciterade med eftertryck medan han varsamt lade Kaveh tillrätta på gudfaderns knän: “HERRE, jag bidar efter din frälsning. Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud. Elia, du förbundets ängel, se din egen här inför ditt ansikte: stå vid min högra hand och var mig nära. Jag väntar efter din frälsning, HERRE. Jag fröjdar mig i Ditt ord likt den som funnit ett stort byte. De som älskar Din lag har stor frid och ingen stötesten finns framför dem. Lyckliga är de som Du utväljer och drar nära, som dväljas i dina gårdar.” Alla närvarade vänner svarade, “Må vi mättas med godhet från Ditt hus, Ditt heliga tempel.” Därefter reciterade moulen välsignelsen för den som utför omskärelsen: “Välsignad vare Du, HERRE, vår Gud, universums Konung, som har gjort oss heliga genom Sina bud och som har befallt oss beträffande omskärelsen.” Detta följdes av själva snittet och den välsignelse som jag i egenskap av pappa reciterade: “Välsignad vare Du, HERRE, vår Gud, universums Konung, som har gjort oss heliga genom Sina bud och som har befallt oss att inbringa honom till vår fader Abrahams förbund.” Och eftersom vi befann oss i Israel reciterade jag ytterligare en välsignelse: “Välsignad vare Du, HERRE, vår Gud, universums Konung, som har hållit oss vid liv, och bevarat oss och fört oss till denna tidpunkt.”

Välsignelsen över vinet, som i Kafkas fall lästes av moulen, reciterades istället av en rabbin, Raz Hartman, som har en liten församling inte långt från där jag bor. Sakta, med sin starka och djupa sjungande röst, läste han också den bön i vilken barnets namn först uttalades. Jag viskade namnet i rabbinens öra, varpå han uttalade det högt inför församlingen. Denna längre bön är i sig själv värd en hel utläggning, men ett bibelcitat i den ger en fingervisning om stundens allvar. Citatet är taget från det sextonde kapitlet i Hesekiels bok: “Då gick jag förbi där du låg och fick se dig sprattla i ditt blod, och jag sade till dig: ‘Du skall få bliva vid liv, du som ligger där i ditt blod.’ Ja, jag sade till dig: ‘Du skall få bliva vid liv, du som ligger där i ditt blod.'” Församlingen stämde in i versens avslutande upprepning (“du skall få bliva vid liv, du som ligger där i ditt blod”), som på hebreiska bara består av två ord: Bedamaich chayi. “I ditt blod, lev,” skulle en bokstavlig översättning lyda. Det kan tyckas märkligt, till och med makabert, att låta dessa ord få vara en uppmaning till ett spädbarn, men det är också signifikativt att de uttalas så tidigt i ett judiskt barns liv. Ordens ambivalens uttrycker den judiska existensens ambivalens och kan tolkas både som en sorts förbannelse och som ett slags betryggande löfte. De står skriva på ett vägg vid Förintelsemuseet Yad Vashem här i Jerusalem och har åtföljt det judiska folket i över 2600 år.

Det universellt oerhörda i att få bli förälder har för min del här i Israel en partikulär dimension som är minst lika oerhörd, nämligen att få vara en del av judisk kontinuitet. Sedan Kaveh föddes har jag återigen blivit påmind om de fundamentala faktum som nästan aldrig lyser igenom i nyhetsrapporter, analyser eller krönikor från Israel, de fundamentala faktum som utgör klangbotten i mitt och mina vänners liv, som gör varje dag meningsfull och varje motgång uthärdlig. Personer som jag på sin höjd har betraktat som bekanta har visat prov på gränslös generositet. Glädjen över min son har varit en kollektiv glädje, inte som en högtidlig princip, utan uttryckt handfast i hemlagad mat levererad dagligen till vår lilla lägenhet i över två veckor av personer som har fullt upp med jobb, studier och sina egna familjer.

Orden fattas mig när jag vill förmedla detta sammanhang, denna tillvaro av gemenskap som för mig utgör Israels själva essens och utan vilken hela det sionistiska projektet förblir helt obegripligt. I flera år har jag sökt efter ett uttryck som kan sammanfatta det och göra det rättvisa, men hittills har jag inte funnit något bättre än detta citat av Michel Houellebecq från hans bok Elementarpartiklarna: “Mitt i sitt stora naturliga barbari hade människorna ibland (inte ofta) lyckats skapa sig små varma ställen, bestrålade av kärlek. Små slutna, reserverade rum, där intersubjektivitet och kärlek rådde.”

Paul Widen, Jerusalem


Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 258Det här inlägget:
  • 938915Läsningar totalt:
  • 204Läsningar idag:
  • 765568Besökare totalt:
  • 159Besökare idag:
  • 3Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen