En deklaration i Doha

Mahmoud Abbas, ledare för Fatah, och Khaled Mashal, ledare för Hamas, i Doha idag

Det största partiet i PLO, Fatah, och terroristorganisationen Hamas uppgav idag i Doha i Qatar att de har försonats och att en ny palestinsk regering kommer att presenteras den 18 februari, med Mahmoud Abbas som interrimspresident. Fredssamtalen mellan de två grupperna har pågått av och till i snart ett år. Vid flera tillfällen har deklarationer om fredsöverenskommelser utfärdats, dock utan att någonsin materialieras på marken. Detta förklarar delvis varför reaktionerna från omvärlden än så länge har varit ganska sparsamma: få bedömare tror att detta försök till palestinsk enighet kommer att lyckas bättre än tidigare försök.

Om försoningsavtalet faktiskt implementeras kommer dock världssamfundet att hamna i samma situation som man hamnade i efter Hamas valseger 2006, då en internationellt terroriststämplad organisation plötsligt kunde göra anspråk på att ha demokratisk legitimitet. Med få undantag var alla civiliserade nationer då överens om att inte befatta sig med terroristorganisationen förrän den erkände Staten Israel, la ner sina vapen och accepterade tidigare ingångna avtal mellan Israel och PLO. Hamas vägrade naturligtvis att göra detta, vilket gjorde att biståndet till den palestinska myndigheten minskade drastiskt. Spänningarna mellan Hamas och Fatah ökade successivt fram till sommaren 2007, då ett mindre inbördeskrig mellan de båda grupperna bröt ut i Gaza. Hamas mördade minst 100 Fatah-anhängare och drev ut en stor del av de övriga medlemmarna, som ironiskt nog räddades till livet av israeliska gränssoldater och sedan fördes till Västbanken. Sedan dess har de båda palestinska grupperna tävlat om att göra livet surt för varandra. I Gaza trakasseras och fängslas Fatah-medlemmar, medan Hamas-medlemmar på Västbanken vid upprepade tillfällen har uppgivit att de har torterats i den palestinska myndighetens fängelser.

En implementering av dagens försoningsavtal skulle således försätta palestinierna i samma situation som den som rådde 2006 och första hälften av 2007. Världssamfundets krav på Hamas är identiska med vad de var för sex år sedan: Staten Israel måste erkännas, vapen måste läggas ner och tidigare ingångna avtal måste respekteras. Hamas är å sin sida precis lika kompromisslöst våldsam, folkmordisk och antisemitisk som organisationen var 2006. Biståndet från de stora bidragsgivarna i västvärlden till den palestinska myndigheten skulle alltså än en gång upphöra tvärt, vilket skulle få svåröverskådliga konsekvenser för hela i regionen, som ju är betydligt mer instabil nu än för sex år sedan.

Israels premiärminister gjorde för några timmar sedan följade uttalande med anledning av försoningsavtalet mellan Hamas och Fatah: ”De senaste veckorna har jag och flera andra statsöverhuvuden gjort stora ansträngningar för att främja fred. Om president Abbas implementerar det avtal som slöts idag i Doha, kommer han att överge vägen till fred och istället ansluta sig till fredens fiender. Hamas är en fiende till fred. Det är en terroristorganisation som med stöd från Iran eftersträvar förintelsen av Israel. Organisationen har inte accepterat de minimala villkor som har formulerats av världssamfundet: den vägrar att erkänna Israels rätt att existera; den vägrar att erkänna de överenskommelser som har slutits mellan Israel och den palestinska myndigheten; den vägrar att upphöra med sin terroristverksamhet och fortsätter till och med att rusta sig för än dödligare terrorism. President Abbas, du kan inte samtidigt ha kakan och äta upp den. Antingen sluter du en pakt med Hamas, eller också når du fred med Israel. Det är antingen eller. Du kan inte få både och.”

Att Israels premiärminister uttrycker sig så angeläget och otvetydigt är inte så märkligt, med tanke på att konsekvenserna för Israel om avtalet implementeras kommer att bli mycket allvarliga. Man tycker dock att ett land som Sverige, som årligen pumpar in hundratals miljoner svenska skattekronor i den palestinska statsbudgeten, i dagsläget också borde unna sig ett visst mått av alarmism. Inom kort kanske Sveriges generösa bistånd kommer att kontrolleras av en terroristorganisation som predikar folkmord. Hur långt ska det behöva gå innan svenska beslutsfattare sätter ner foten?

Paul Widen, Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 203Det här inlägget:
  • 1325519Läsningar totalt:
  • 1Läsningar idag:
  • 1112311Besökare totalt:
  • 1Besökare idag:
  • 2Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen