Upptrappning i norr och söder

Ett bostadshus i staden Netivot efter att ha träffats av en raket (bild: IDF)

Den gångna helgens präktiga höststorm här i Israel sammanföll med ännu en upptrappning i de gazabaserade terroristorganisationernas raketkrig mot städer och samhällen i landets sydvästra delar. I skrivande stund har över 160 raketer och granater avfyrats sedan i lördags, då den senaste omgången inleddes utan förvarning. Samma dag träffades en israelisk arméjeep av en pansarbrytande raket 150 meter från gränsen till Gaza. Två soldater skadades svårt och ytterligare två soldater fick något lindrigare skador. Den marxist-leninistiska terroristorganisationen PFLP tog på sig ansvaret för attacken.

Precis som under den förra upptrappningen har terroristorganisationen Hamas tagit på sig ansvar för en del av raketattackerna. Detta markerar alltså ett trendbrott, då Hamas i närmare tre år bara undantagsvis har deltagit i attacker mot Israel. Istället har man låtit andra terroristorganisationer ta över denna del av verksamheten, för att istället koncentrera sig på att återuppbygga sin militära kapacitet efter de svåra förlusterna som man drabbades av under Operation Gjutet Bly i december 2008-januari 2009.

Minst fyra civila israeler har hittills skadats i den senaste omgångens raketattacker. Antalet chockskadade är naturligtvis betydligt större, men omnämns tyvärr ofta bara i förbigående i nyhetsrapporterna från området. Människor som överlever en raketattack utan att ådra sig fysiska skador är ändå märkta för livet. Den psykiska ohälsan är mycket omfattande i de samhällen som är värst drabbade, exempelvis i staden Sderot, där närmare 30 procent av befolkningen beräknas lida av posttraumatisk stress.

Israels reaktion på raketattackerna har varit begränsad till flygangrepp och artilleribeskjutning av raketpatruller, vapenfabriker, vapenlager och annan infrastruktur som används av terroristorganisationerna. Sex palestinier har hittills dödats i angreppen, varav två uppges ha varit medlemmar av terroristorganisationen Islamiska Jihad. Minst 40 palestinier har skadats.

Samtidigt har spänningen på gränsen mellan Israel och Syrien ökat markant de senaste dagarna. Striderna mellan syriska arméförband och rebeller har pågått nära gränsen till de israelkontrollerade Golanhöjderna och vid flera tillfällen har intrång gjorts i den demilitariserade zonen som bevakas av FN-soldater. Syriska granater har även landat i israeliska samhällen nära gränsen och en israelisk arméjeep har beskjutits, dock utan att någon människa kommit till skada. Igår landade en granat i närheten av en israelisk arméposition, varpå Israel sköt ett varningsskott. När ytterligare en granat slog ner i samma område idag besvarade Israel elden och noterade en direktträff på den sovjettillverkade artilleripjäsen som granaten hade avfyrats ifrån. Det är första gången som syriska och israeliska styrkor har beskjutit varandra på gränsen mellan de båda länderna sedan 1973. Risken för en upptrappning på den fronten är överhängande.

Situationen i södra Israel har medfört att kraven nu återigen höjs på en markoperation som en gång för alla sätter stopp för det lågfrekventa raketkriget från Gaza som nu har pågått i över 12 år. Ett tecken på att en sådan operation kan vara nära förestående är att premiärminister Binyamin Netanyahu idag talade inför ett hundratal utländska diplomater och förklarade att situationen i södra Israel är ohållbar, då mer än en miljon människor nu lever inom räckhåll för terroristernas raketterror. “Ingen av era regeringar skulle acceptera en sådan situation,” sa han till de församlade diplomaterna i staden Ashkelon. “Vi accepterar inte en sådan situation och vi kommer att agera för att sätta ett stopp på den.” Uttalandet har tolkats som ett första steg för att förbereda världsopinionen på en omfattande israelisk militär operation.

Det är dock mycket svårt att föreställa sig att världssamfundet plötsligt skulle låta sig övertygas om att Israel har rätt att försvara sig. EU:s utrikesminister Catherine Ashton fördömde de senaste dagarnas raketattacker mot israeliska samhällen och manade båda sidor att “avstå från att förvärra situationen”. Liknande uttalanden kunde höras från många andra håll i världen och vittnar om en extremt skev verklighetsuppfattning där Israel och Hamas mer eller mindre betraktas som skolpojkar som för allas bästa bör hålla sig i skinnet. Att bevara lugnet är dock inte en hållbar strategi när man har att göra med en terroristorganisation med en öppet folkmordisk agenda. Att detta så fundamentala faktum inte har lyckats sjunka in i Catherine Ashtons medvetande visar hur långt hon och stora delar av världssamfundet har låtit den moraliska ekvivalensen mellan Israel och dess fiender gå. Ashtons åsikter tycks inte styras av principer eller objektiva kriterier om vem som har rätt, utan verkar snarare helt baseras på vem det för stunden råkar vara mest synd om. Och oftast är det som bekant synd om palestinierna.

Paul Widen, Efrat


Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 122Det här inlägget:
  • 1020372Läsningar totalt:
  • 198Läsningar idag:
  • 834732Besökare totalt:
  • 180Besökare idag:
  • 2Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen