Varför inte en trevlig loppmarknad istället för det uttjatade turiststråket?

Det finns av alla sorter i vår Herres hage.

När man går längs med Ben Yehuda-gatan i Jerusalem ser man av förklarliga skäl alltid en mängd turister från världens alla hörn. Butiksägarna tjänar grova pengar på de besökande utlänningarna, som ogärna söker sig bortom det välkända turiststråket. För de något ängsligt sinnade anordnas det emellertid en loppmarknad varje torsdag bara två minuters gångväg från Ben Yehuda. Förlagd till den del av Agrippas-gatan som är en gågata kan man här strosa omkring från tidig förmiddag till solnedgång och göra just de fascinerande fynd som man lätt inbillar sig att man ska göra i någon av Ben Yehuda-gatans antikaffärer. Gamla böcker, buckliga judaikaföremål, gulnande vykort från tidigt 1940-tal och mynt från sedan länge kollapsade imperier är bara några av de saker som man hittar här om man bara sovrar lite bland det obligatoriska loppmarknadsskräpet.

Ett överflöd av historia.

Agrippas-gatans torsdagsloppis är ett av stadshusets många satsningar som är ämnade att göra Jerusalem attraktivt och intressant även bortom de välkända turistmålen. När man går omkring bland stånden inser man att staden lever och att det bor helt vanliga människor här. Att så är fallet borde naturligtvis inte väcka någons förvåning, men det krävs alltid en viss ansträngning av en besökare för att faktiskt uppleva detta. Efter att personligen ha lotsat runt otaliga släkingar och vänner som kommit på besök sedan jag själv flyttade till Israel kan jag intyga att de bestående intrycken från Jerusalem ofta är de lite udda exkursionerna bortom den vältrampade turiststigen. Olivberget besöks pliktskydligt och utsikten fotograferas, men väl hemma i Sverige igen är det mer än troligt att det käraste minnet från resan är köpet av en liten pryl på loppmarknaden och samtalet som man hade med försäljarens gamla mor, som av en händelse hade råkat titta förbi samtidigt.

Paul Widen

Efrat