Det flerdimensionella schackspelet

multidimensionalchessIsraels justitieminister Tzipi Livni och den palestinska myndighetens chefsförhandlare Saeb Erekat träffades informellt under måndagen i USA:s utrikesminister John Kerrys residens som ett första försiktigt steg i den återupptagna fredsprocessen. Idag tisdag träffades parterna under formella omständigheter i tre timmar. Alla inblandade är svurna till tystnad, vilket innebär att sanningens ögonblick nu har kommit för världens alla mellanösternexperter: besitter de tillräckligt mycket historisk kunskap och politisk intuition för att kunna säga något insiktsfullt om det som sker utan att ha tillgång till parternas respektive perspektiv?

Två tämligen okontroversiella saker är värda att nämnas i sammanhanget. För det första är i princip alla förvånade över att israeliska och palestinska representanter har kommit överens om att återuppta fredsförhandlingarna som legat på is i snart tre år och som under decenniet dessförinnan ledde till ytterst få konkreta framsteg. För det andra är nästan alla djupt skeptiska till att förhandlingarna kommer att leda till en permanent fredsuppgörelse mellan parterna. Summa summarum: ingen förstår riktigt varför de pratar, alla tror att det i princip är lönlöst att det pratar, samtidigt som pratmakarna själva har lovat varandra att inte berätta för någon vart deras prat bär hän förrän det är slutpratat.

Några faktabitar har emellertid gjorts kända för allmänheten. Dels uppges parterna ha kommit överens om att ägna minst nio månader åt samtalen, oavsett om det faktiskt sker framsteg i förhandlingarna eller ej. Dels uppges formeln för förhandlingarna vara att inget är färdigt förrän allt är färdigt, dvs att man inte kommer att sträva efter att uppnå några interrim-avtal. Alla konfliktpunkter ligger alltså på förhandlingsbordet samtidigt: gränsfrågan, bosättningarna, de palestinska flyktingarna, Jerusalems status, ett formellt palestinskt erkännande av Israel som en judisk stat, demilitariseringen av Västbanken, Gazas framtid, samt ödet för de över 5000 palestinier som sitter i israeliskt fängelse. En enda liten detalj kan sänka hela skeppet, även om man skulle komma överens på alla andra detaljer.

Fredsförhandlingarna mellan Israel och PLO kan närmast liknas vid ett flerdimensionellt schackspel där de båda parterna har radikalt olika prioriteringar och mål. För Israels del handlar det främst eller till och med enbart om internationell skadebegränsning. Det internationella samfundet med USA:s president Barack Obama i spetsen är besatt av att hitta en lösning på en av världens just nu minst angelägna konflikter, vilket gör att Israels premiärminister Binyamin Netanyahu slutligen kände sig tvingad att göra smärtsamma eftergifter (som att frige över 100 terrorister) för att locka tillbaka palestinierna till förhandlingsbordet. Visserligen menar han att Israel har ett strategiskt intresse av att nå en fredsöverenskommelse med palestinierna och har sedan han tillträdde som premiärminister 2009 upprepat detta vid varje tillfälle som givits. Trots detta tyder nästan allt på att Netanyahu inte tror att det är möjligt att i nuläget faktiskt nå en fredsöverenskommelse med PLO, eftersom det han själv som mest är villig att erbjuda är mindre än det PLO:s företrädare som minst säger sig vara villiga att acceptera. Så länge förhandlingarna pågår hoppas emellertid Netanyahu att retoriken från både palestinierna och från Israels många internationella kritiker kommer att dämpas avsevärt, så att han kan ägna all sin uppmärksamhet åt det som verkligen utgör ett hot mot Israel, nämligen kärnvapenhotet från Iran.

PLO, eller kanske rättare sagt PLO:s ordförande Mahmoud Abbas och hans närmaste män, har naturligtvis helt andra tankar kring fredsförhandlingarna. Det mandat som den palestinska väljarkåren gav Abbas löpte ut i januari 2009. Han vägrar att utlysa nya val eftersom risken är för stor att den islamistiska terroristorganisationen Hamas då skulle vinna. Samtidigt som han alltså är den palestinska myndighetens odemokratiskt kvarsittande president är han ordförande i PLO, och det är tekniskt sett i denna egenskap som han har gett klartecken till de återupptagna fredsförhandlingarna med Israel. PLO består dock av ett veritabelt potpuri av palestinska partier (eller terroristfraktioner, om man ska vara helt ärlig) utöver hans eget Fatah-parti. Ett av de större partierna, PFLP, har öppet förklarat att Abbas inte har stöd från resten av PLO för att återuppta fredsprocessen med Israel. Det går alltså inte riktigt att överdriva hur löst Mahmoud Abbas sitter i sin egen sadel som “palestiniernas president”, som det slentrianmässigt heter i svensk massmedia. Två saker håller honom kvar vid makten: den israeliska arméns närvaro på Västbanken (som förhindrar att Hamas tar över makten med våld på samma sätt som i Gaza 2007) och omvärldens biståndspengar. Mahmoud Abbas företräder alltså i princip bara sig själv och sina närmaste män. Anledningen till att de nu har gått med på att återuppta fredsförhandlingarna med Israel är att de kyligt räknar med att de kan tvinga till sig ytterligare några eftergifter innan det blir uppenbart att det inte går att nå en överenskommelse och samtalen havererar. De över 100 terroristerna som Israel igår gick med på att frige innebär exempelvis att Abbas kan hävda sig lite bättre mot Hamas, som ju fick över 1000 terrorister i utbyte mot Gilad Shalit för lite mer än ett år sedan.

Allt detta är naturligtvis Binyamin Netanyahu medveten om, men ändå väljer han att spela med, eftersom han kyligt räknar med att skulden för de havererade fredsförhandlingarna kommer att hamna på palestinierna, precis som den gjorde sommaren 2000 när Ehud Barak erbjöd Yassir Arafat mer än någon tidigare eller senare premiärminister någonsin gjort eller kommer att göra, och Arafat ändå sa nej, utan att ens presentera ett motförslag. Med andra ord: Netanyahu vet det som resten av världen borde ha fattat vid det här laget, nämligen att PLO aldrig har velat ha fred, och han räknar med att Abbas i fredsförhandlingarna kommer att vara ovis nog att göra detta uppenbart för världssamfundet.

PLO:s ordförande och Israels premiärminister är emellertid inte de enda spelarna i detta schackspel, eftersom det finns fler dimensioner med ytterligare spelare, som i sin tur har sina egna prioriteringar och mål. Under förmiddagen avfyrades exempelvis en Kassam-raket från den Hamas-kontrollerade Gazaremsan mot Israel, bara några timmar innan det första officiella mötet mellan israeliska och palestinska representanter i Vita Huset. Att förhandla med den sionistiska entiteten betraktas av Hamas som högförräderi. Vi kan alltså räkna med fler raketer mot israeliska civila om Hamas misstänker att fredsförhandlingarna går åt rätt håll. På så sätt skulle man tvinga fram en militär konfrontation med Israel, vilket i sin tur skulle tvinga Abbas att lämna förhandlingarna för att inte på något sätt uppfattas som en partner till Israel när palestinier dör i Gaza. Samma sak gäller i Libanon, där terroristorganisationen Hizballa sitter på tiotusentals raketer som kan starta ett krig som effektivt skulle döda alla fredsutsikter. Syrien spelar fortfarande en roll, trots kaoset som orsakats av inbördeskriget, liksom Iran. De vill inte se en fredlig lösning eftersom demoniseringen av Israel spelar en central roll i det narrativ som de matar sina respektive befolkningar med. Jordaniens kungahus spelar naturligtvis också en roll, liksom även landets befolkning, där palestinierna faktisk är i majoritet. Egypten, arabvärldens folkrikaste land, har givetvis starka åsikter om vad som sker inpå deras husknut, inte minst för att Hamas är en utväxt ur det nyligen avsatta muslimska brödraskapet. Både i det israeliska och i det palestinska samhället finns det ytterligare aktörer och krafter som i vissa fall inte alls vill att parterna ska komma överens. Varje gång en av alla dessa spelare flyttar en spelpjäs på det flerdimensionella schackbrädet flyttar resten av spelarna också sina pjäser. Regelboken är tjock som en Bibel, men spelarna bryter rutinmässigt mot den. Ja, ni fattar: situationen är, med ett ord, komplicerad.

Paul Widen

Efrat


Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 336Det här inlägget:
  • 916908Läsningar totalt:
  • 252Läsningar idag:
  • 746265Besökare totalt:
  • 232Besökare idag:
  • 0Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen