Diplomatiska uppgraderingar

 

Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen uppgav igår att Danmark uppgraderar den palestinska diplomatiska delegationens status i Köpenhamn. Det som tidigare kallades för “den palestinska generalrepresentationen” heter nu istället “den palestinska beskickningen till Danmark”.

Danmark sällar sig därmed till en antal andra europeiska länder som på ett liknande sätt har markerat ett ökat erkännande av den Palestinska myndigheten, däribland Storbritannien, Irland, Frankrike, Spanien och Portugal. Flera latinamerikanska länder har gått ännu längre och kallar nu de palestinska diplomatiska envoyéerna för ambassadörer.

Utvecklingen kan ses som ett uttryck för den internationella frustrationen över de fastkörda fredsförhandlingarna mellan Israel och palestinierna. Genom att uppgradera palestiniernas diplomatiska status ökar man trycket på Israel, som av många beskylls som mest ansvarigt för att förhandlingarna har gått i stå.

I en tid när allt fler länders utrikespolitik präglas av tomma slagord är det dock svårt att se hur diplomatiska hårklyverier kommer att göra så stor skillnad, varken i praktiken för de palestinska beskickningarna eller vad beträffar fredsförhandlingarna. I Sverige kan man exempelvis se hur termen “Palestina” sedan länge används helt okritiskt av politiker tvärs över det politiska spektrat, trots att Sverige inte har gjort motsvarande diplomatiska uppgradering av den palestinska delegationen i Stockholm som Danmark nu gör. Det är ju en sak att kreti och pleti på diverse dagsblaskor inte är kapabla att göra distinktionen mellan deras egna politiska förhoppningar och den faktiska politiska verkligheten, men det är mer oroväckande att ledande svenska politiker inte tycker att det är nödvändigt att tillämpa ens ett minimum av retorisk urskiljning.

Skulden för att fredsförhandlingarna mellan Israel och palestinierna har kört fast ligger egentligen inte hos någon av de två sidorna. Den ligger istället hos USA:s president Barack Obama, vars vårdslösa diplomati har tvingat det palestinska ledarskapat att anta en alltmer kompromisslös hållning gentemot Israel för att inte uppfattas som mindre propalestinsk än Obamas administration. I 16 år ansåg nämligen den Palestinska myndigheten att det gick alldeles utmärkt att fredsförhandla med Israel medan det byggdes bosättningar, men när USA krävde ett totalstopp kunde inte palestinierna göra annat än att stämma in. Istället för att lösa bosättarfrågan inom ramen för fredsförhandlingarna, som det uttryckligen står i Osloavtalet, gjorde USA oförhappandes frågan till en punkt som måste lösas innan fredsförhandlingarna återupptas, vilket helt står i strid med Osloavtalet. Israel har ingen anledning att kompromissa på den här punkten bara för att det amerikanska ledarskapet gjorde ett diplomatiskt felkliv. Detta tämligen elementära faktum erkänns dock inte (eller rentav begrips inte) av de länder som nu tror att allt blir bra bara man stryker det palestinska ledarskapet medhårs genom subtila uppgraderingar av palestiniernas symboliska beskickningar.

Paul Widen, Jerusalem


Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 127Det här inlägget:
  • 938917Läsningar totalt:
  • 206Läsningar idag:
  • 765568Besökare totalt:
  • 159Besökare idag:
  • 4Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen