När historiska faktum betraktas som politiska provokationer

Kan utgöra ett hinder för fredsförhandlingarna.

Kan utgöra ett hinder för fredsprocessen.

“Folket, Boken och Landet: den 3500-åriga relationen mellan det judiska folket och Landet Israel.” Så heter den utställning som var tänkt att invigas nu på tisdag i UNESCO:s lokaler i Paris. Utställningen hade planerats under lång tid av medarrangörsländerna Israel, Kanada och Montenegro. Efter starka påtryckningar från Arabförbundet har emellertid UNESCO beslutat att inställa evenemanget. Anledningen? “Det finns en risk att utställningen kan komma att skapa hinder för fredsprocessen i Mellanöstern,” hävdar UNESCO:s generalsekreterare Irina Bokova. En historisk utställning som skildrar det judiska folkets historia i sitt bibliska hemland betraktas alltså av FN:s kulturorgan som en politisk provokation.

Istället för att helt enkelt avfärda Arabförbundets historieförfalskande invändningar valde UNESCO att instämma, för att liksom ta det säkra före det osäkra. Någon kanske skulle ta illa upp om det såg ut som att UNESCO påstod att det judiska folket har en historisk koppling till Landet Israel.

Men vem skulle ta illa upp av ett historiskt faktum? Tja, PLO till exempel, som konsekvent förnekar att det judiska folket har någon som helst historisk koppling till Landet Israel. Förnekandet tar sig rent löjeväckande proportioner och är ungefär lika rationellt som en tvåårings raseriutbrott, men nu hörsammar alltså världssamfundets gemensamma kulturorgan dessa infantila invändningar. Ett så trivialt faktum som att den hebreiska bibeln (“Gamla Testamentet”) innehåller ordet “Israel” över 2000 gånger spelar alltså ingen roll. Palestinierna tycker att det är provocerande att det bodde judar i Israel för 3500 år sedan och då måste man naturligtvis respektera detta.

“Fredsförhandlingarna är baserade på fakta, på sanning, vilket aldrig är skadligt,” kontrade Israels premiärminister Binyamin Netanyahu under söndagens regeringssammanträde. Hans ord lär dock inte övertyga någon som inte redan var övertygad.

Finns det då ingen giltighet i UNESCO:s räddhågsna ställningstagande i frågan? Jo, det gör det, men bara om man accepterar Arabförbundets problemformuleringsprivilegium. “Temat för utställningen är starkt politiskt, även om titeln ter sig trivial,” hävdade Abdulla al Neaimi, ordförande för den arabiska gruppen inom UNESCO, i ett brev till generalsekreteraren. Ungefär så här lyder Arabförbundets resonemang: att framhäva det judiska folkets historiska koppling till det land som nu är föremål för intensiva fredsförhandlingar innebär ett starkt ställningstagande för Israels position. Därmed skulle UNESCO upphöra att vara en neutral part.

Men man kan ju vända på steken och konstatera att förnekandet av det judiska folkets historiska kopping till Israel innebär ett starkt ställningstagande för PLO:s position. Och därmed upphör UNESCO att vara en neutral part.

Man kan också fråga sig om inte historiska faktum med rätta bör spela en roll i fredsförhandlingarna och gynna vem de gynna må. Är det inte det som liksom är själva poängen, att nå en överenskommelse som är grundad i verkligheten? Eller har jag helt missuppfattat saken?

Paul Widen

Efrat

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 900Det här inlägget:
  • 1134437Läsningar totalt:
  • 143Läsningar idag:
  • 933778Besökare totalt:
  • 131Besökare idag:
  • 2Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen