“Jag ombads att peka ut Israel.”

Stephen Harper vid Västra muren.

Kanadas premiärminister Stephen Harper vid Västra muren.

Kanadas premiärminister Stephen Harper befinner sig för närvarande på rundresa i Mellanöstern och de senaste dagarna har han besökt Israel. Harper är en av ytterst få ledande internationella politiker som hyser en oreserverat positiv hållning till Israel. Han välkomnades därför mycket varmt av Israels premiärminister Binyamin Netanyahu, som under den inledande presskonferensen lovordade Harpers moraliska ledarskap “i en ofta cynisk och hycklade värld”. Netanyahu nämnde speciellt Harpers pricipfasta hållning gentemot Irans förmodade kärnvapenprogram, liksom hans kompromisslösa kamp mot antisemitism.

I måndags talade Stephen Harper i det israeliska parlamentet Knesset. Hans tal föregicks av ett hätskt meningsutbyte mellan Binyamin Netanyahu och den arabiskisraeliske knessetledamoten Ahmed Tibi. Under Netanyahus presentation av den gästande kanadensiske premiärministern avbröts han av Tibi, som på engelska (för att Harper skulle förstå) skrek att hans arabiskisraeliske kollega Taleb Abu Arar bor i en by utan vatten och elektricitet (en ren lögn, som Netanyahu senare samma dag under ett privat samtal med Harper motbevisade genom att visa en bild på Abu Arars hus). Netanyahu kontrade att han aldrig har mött en israelisk arab som har uttryckt en önskan att lämna Israel. “Tvärtom, många araber blev väldigt upprörda över utrikesminister Avigdor Libermans förslag att dra gränsen mellan Israel och en framtida palestinsk stat så att områden med arabisk befolkning i det som nu är Israel skulle hamna på den palestinska sidan av gränsen [min anmärkning: de skulle alltså inte behöva flytta, utan bara byta medborgarskap].” Tibi lät sig inte tystas utan fortsatte att skrika helt ologiskt, “Detta är vårt hemland!”

Under Stephen Harpers tal fortsatte sedan Ahmed Tibi att föra oväsen, och när den kanadensiske premiärministern uttryckte sin tillgivenhet till Israel och det judiska folket skrek den arabiskisraeliske knessetledamoten att Israel är en apartheidstat. Sedan lämnade han salen i protest.

Stephen Harper fick många ögonbryn att höjas när han vägrade att öppet kritisera Israels bosättningspolitik på Västbanken. Under en presskonferens igår fick han en tydligt bitande fråga om huruvida hans stöd till Israel även innebär att han stöder byggandet av bosättningar, och sedan ytterligare en fråga om Kanadas officiella syn i frågan om Israels bosättningar. Harpers svar var tålmodigt men ändå dräpande:

“Låt mig återigen understryka det: jag är inte här för att kritiskt peka ut Israel. Jag tycker att det är intressant att jag igår under mitt besök till den palestinska myndigheten inte ombads att kritiskt peka ut den palestinska myndigheten vad gäller dess sätt att styra eller rörande mänskliga rättigheter eller något annat. Jag ombads att peka ut Israel. När jag är i Israel ombeds jag att peka ut Israel, när jag är i den palestinska myndigheten ombeds jag att peka ut Israel och när jag är på besök i hälften av världens övriga länder ombeds jag att peka ut Israel.”

Idag höll Stephen Harper en mottagning för kanadensiska medborgare som immigrerat till Israel, innan han fortsatte sin mellanösternresa vidare till Jordanien. En av mina grannar råkar komma från just Kanada och till sin stora förtjusning lyckades hon knipa en inbjudan till mottagningen. Då uppstod emellertid ett typiskt judiskt dilemma, eftersom det finns en speciell välsignelse som reciteras när man ser en monark: Välsignad vare du, Herre, universums konung, som givit av sin ära till [människor av] kött och blod.” Meriterar skådandet av Stephen Harper en recitation av välsignelsen? I början av veckan uppstod följdriktigt en diskussion i kvarteret och eftersom jag har god kontakt med Efrats chefsrabbin, Rabbi Shlomo Riskin, ombads jag att framföra frågan till honom för ett definitivt avgörande. Han svarade raskt och vänligt att välsignelsen bara är ämnad för kungar. Något besviken mottog kvinnan rabbinens utslag. Detta kom dock innan Stephen Harpers modiga ställningstagande under gårdagens presskonferens, då han som i pricip enda ledande internationell politiker vägrade att stämma upp i det nästan rituella fördömandet av Israel.

“Säg välsignelsen ändå!” dristade jag mig till att uppmana min granne. “Han kanske inte är en kung, men visst har han väl förtjänat det?”

Paul Widen

Efrat

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 578Det här inlägget:
  • 1171009Läsningar totalt:
  • 45Läsningar idag:
  • 966105Besökare totalt:
  • 44Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen