En helt vanlig söndagsmorgon i P1
I en krönika i Sveriges Radios Godmorgon världen! nyligen dödförklarade den svenske journalisten Göran Rosenberg tvåstatslösningen på den israelisk-palestinska konflikten. Och vad var orsaken till denna dystra prognos? Kanske det styrande Fatah-partiets uppmaning till palestinska barn att ”vattna marken med blod”? Eller kanske för att den palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas kallar massmördaren Abu Sukkar för ”hjälte, legend och ledstjärna”? Eller att PLO av allt att döma kommer att förkasta USA:s utrikesminister John Kerrys föreslagna interrimavtal (medan Israel ser ut att acceptera det)? Märkligt nog säger Göran Rosenberg inte ett enda ord om den öppet våldshetsande, judehatande och kompromisslösa palestinska myndigheten/PLO. Tvåstatslösningens undergång beror enligt honom istället på att judar bygger hus. Med en olycksbådande röst berättar han hur judarna sprider ut sig på Västbanken och nu uppgår till över en halv miljon människor, och där, mindre än en minut in i inslaget, början Göran Rosenberg att ljuga: israeliska bosättningar är ”sammanlänkade i ett system av separata säkerhetsvägar till vilka de ockuperade palestinierna inte har tillträde”, påstår han.
Det existerar inget system av separata säkerhetsvägar för israeliska medborgare på Västbanken. Anklagelsen upprepas gång på gång av koleriska israelhatare men blir förstås inte mindre falsk för det. Däremot finns det gott om vägar på Västbanken som israeliska medborgare inte har tillgång till.
Om det vill sig riktigt illa kan det annars sluta så här:

En palestinier visar stolt upp sina blodiga händer efter att ha deltagit i lynchningen av två israeliska soldater som av misstag körde in i Ramalla den 12 oktober 2000.
Det nämner förstås inte Göran Rosenberg.
Sedan anklagar Rosenberg den israeliska befolkningen för att inte vara tillräckligt angelägen om att hitta en lösning på konflikten. Så beskriver alltså Rosenberg det land vars folkvalda högerregering har antagit positioner i fredsförhandlingarna som är så generösa att självaste Yitzhak Rabin, den mördade ikonen för fred och försoning mellan israeler och palestinier, tveklöst skulle ha vägrat att acceptera dem. Ett land där en absolut majoritet av befolkningen inte bara har förlikat sig med tanken på en palestinsk stat, utan där bildandet av denna stat uppfattas som livsviktigt för Israel. Nej, nej, säger Rosenberg myndigt. Judarna gör i själva verket ingenting för att påskynda eller underlätta fredsprocessen. De är självbelåtena och verklighetsfrånvända.
För snart tre år sedan mördade två palestinska terrorister fem medlemmar av familjen Fogel på den israeliska bosättningen Itamar. Den yngsta familjemedlemmen, den tre månader gamla flickan Hadas, halshöggs. I en opinionsundersökning en knapp månad efter detta ofattbart vidriga dåd uttryckte 32% av tillfrågade palestinier sitt stöd för de två terroristerna.
Här förväntar vi oss att en rationell, objektiv och anständig journalist ska konstatera att problemet inte är judar som bygger hus, utan snarare palestinska terrorister som hugger huvudet av spädbarn, samt den osmakligt stora andelen av den palestinska befolkningen som uttrycker sitt stöd för dem. En rationell, objektiv och anständig journalist skulle också konstatera att en tvåstatslösning är svår, för att inte säga omöjlig att föreställa sig när statligt kontrollerad palestinsk TV sedan glorifierar sagda spädbarnsmördare. Göran Rosenberg väljer dock att dra en annan slutsats och skyller eländet på judarna. Sluta bygga hus så blir allt bra!
Rosenberg förfasar sig vidare över att det finns israeliska ministrar som menar att en palestinsk stat är en otänkbarhet. Just det, de kan inte föreställa sig en lösning när motståndarsidan glorifierar spädbarnsmördare. Förfärligt!
Och på detta sätt fortsätter Göran Rosenbergs krönika i nästan fem minuter. Han upprepar lögnen att skådespelerskan Scarlett Johansson fick sparken av Oxfam pga hennes medverkan i en reklamfilm för det israeliska företaget SodaStream, när det var Scarlett Johansson som sade upp sig från rollen som ambassadör för organisationen eftersom hon inte stöder dess ansträngningar att bojkotta Israel. Systematiskt förvränger han alltså verkligheten så att den ska passa in i hans patologiska vanföreställningar. Sveriges Radio bryr sig förstås inte om att han ljuger och tiotusentals svenska radiolyssnare svalde förmodligen hans lögner med hull och hår.
Det är, med andra ord, en helt vanlig söndagsmorgon i P1.
Paul Widen
Efrat