Bråk på Tempelberget

Klippdomen i Jerusalem

Klippdomen i Jerusalem

Tidigt imorse utsattes israelisk polis för stenkastning av unga muslimska män på Tempelberget i Jerusalem. Två poliser skadades lindrigt enligt israeliska källor. Den palestinska nyhetsbyrån Ma’an uppgav att tiotals demonstranter också skadades, varav två allvarligt när polisen stormade platsen.

Morgonens kravaller var en protest mot ett lagförslag som är planerat att diskuteras i Knesset (Israels parlament) idag. Lagförslaget, som har framarbetats av Likud-politikern Moshe Feiglin, förespråkar implementering av israelisk lag på Tempelberget. Efter Israels seger i Sexdagarskriget 1967, då Tempelberget hamnade under israelisk kontroll, överlät Israel frivilligt administrationen av platsen till Wakf, den islamiska förvaltning som hade haft kontroll över Haram al-Sharif (det arabiska namnet på platsen) ända sedan 1187.

Formellt omfattas Tempelberget av Israels religionsfrihet, men i praktiken diskrimineras icke-muslimer systematiskt på platsen av israelisk polis, med hänvisning till säkerhetsskäl. Exempelvis får icke-muslimer bara gå in på området genom en av dess 11 portar. Icke-muslimer får inte be på Tempelberget, vilket har skapat en absurd situation där israelisk polis (som har ansvar för ordning och säkerhet på platsen) arresterar judar som ber på judendomens heligaste plats. Moshe Feiglin har själv arresterats två gånger efter att ta trotsat böneförbudet.

Moshe Feiglins lagförslag uppmärksammar en rad andra missförhållanden som råder på Tempelberget, bland annat omfattande byggprojekt som genomförs utan helt utan arkeologiska hänsynstaganden. Platsens judiska historia (som officiellt förnekas av Wakf) är inte bara oåtkomlig för forskning; den raderas till och med som ett resultat av byggprojekten. Moshe Feiglin uppmanar därför Israels regering “att implementera israelisk överhöghet i hjärtat av Jerusalem, i hjärtat av nationen – på Tempelberget; att göra slut på diskrimineringen på platsen och att tillåta alla att gå upp till Tempelberget genom vilken port de vill, utan åtskillnad på grund av religion, ras, kön eller nationalitet, i enlighet med israelisk lag.”

Detta är faktiskt första gången som Knesset kommer att ta ställning till ett lagförslag att implementera israelisk lag på Tempelberget. Förslaget har redan väckt stor vrede bland den palestinska myndighetens företrädare och i Jordanien, vars rådgivande parlament hävdar att innehållet i lagen strider mot fredsavtalet som slöts mellan Israel och Jordanien 1995. Jordaniens kung kallar sig formellt för beskyddare av Jerusalems muslimska helgedomar, men i praktiken är hans inflytande mycket begränsat eftersom Wakf idag lyder under den palestinska myndigheten i Ramalla.

Ämnet är en extremt het potatis, vilket framgick redan 1967 när israeliska styrkor intog Jerusalems gamla stad och fick kontroll över det drygt 15 hektar stora (eller lilla) området: en överilad soldat hissade en israelisk flagga på toppen av Klippdomen, men när försvarsministern Moshe Dayan fick nys om detta beordrade han omedelbart att den skulle tas bort. Israels sekulära ledarskap hade inte den vildaste aning om hur man skulle hantera situationen som hade uppstått: plötsligt hade man kontroll över den plats som judar hade bett om, längtat till och dött för i nästan 2000 år, den plats som hade gett själva sionismen sitt namn (Sion är ett av platsens bibliska namn). Problemet sammanfattas kanske bäst av de ord som skrevs för ungefär 100 år sedan av den framstående professorn i judisk mystik Gershom Scholem till den judiske filosofen Franz Rosenzweig:

“Ett språk består av namn. Kraften i ett språk är gömt inuti namnet; dess avgrund är beseglat däri. Efter att ha åberopat de forntida namnen dag efter dag kommer vi inte längre att kunna värja oss från deras kraft. Vi har väckt dem och de kommer att framträda eftersom vi har frammanat dem med enorm kraft. Vi talar alltså oartikulerat, i ett spökspråk. Namn vandrar omkring i våra meningar som spöken. Journalister leker med dem, låtsas för sig själva eller för Gud att de egentligen är meningslösa. Men ibland hoppar vårt språks helighet ut och talar till oss inifrån dess spöklika förnedring. Namn har ett eget liv. Vore det inte så – ve våra barn, som har överlåtits till tomhet. Gud kan inte tiga på ett språk som han har åkallats på tusentals gånger för att återkomma till vårt liv.”

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu uppges nu göra allt vad som står i hans makt för att skjuta Moshe Feiglins lagförslag i sank och bevara status quo på Tempelberget. Detta gör han på goda grunder: rykten om att judar står i begrepp att “ta över” Haram al-Sharif har vid otaliga tillfällen de senaste 100 åren resulterat i blodiga upplopp och massakrer på judar. Nyansskillnaden mellan “övertagande” och “religionsfrihet” går ofta förlorad i sådana sammanhang, vilket gör att principen om religionsfrihet från ett israeliskt perspektiv väger ytterst lätt i vågskålen. Å andra sidan: om Gershom Scholem hade rätt kommer Netanyahus alla ansträngningar att slutligen falla till föga för kraften i de namn och begrepp som han själv använder dagligen i sin politiska retorik, namn som har ett helt eget liv och som når sin fullbordan oavsett vad den ene eller den andre beslutsfattaren gör eller inte gör.

Paul Widen

Efrat


Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 567Det här inlägget:
  • 916908Läsningar totalt:
  • 252Läsningar idag:
  • 746265Besökare totalt:
  • 232Besökare idag:
  • 0Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen