Ödesdigra frågor

Israeliska militärfartyg lotsar Klos-C genom Röda havet till Eilat (foto: IDF)

Israeliska militärfartyg lotsar Klos-C genom Röda havet till Eilat (foto: IDF)

Israeliska kommandosoldater bordade tidigt igår morse det Panama-registrerade lastfartyget Klos-C på internationellt vatten utanför Sudans kust i Röda Havet. De informerade besättningen att de misstänkte att det fanns vapen glömda i lasten. Därefter genomfördes en preliminär inspektion, varvid man bland annat upptäckte flera dussin avancerade syrisktillverkade medeldistansraketer av typen M-302. Raketerna har en räckvidd på över 200 km och kan bära en stridsspets med en sprängladdning på 170 kg. Israel uppger att vapenlastens avsedda destinationsort var Gaza.

Nyheten om den uppfångade vapenlasten offentliggjordes tidigt igår eftermiddag av IDF, men operationen var naturligtvis planerad långt i förväg. Israel hade följt vapenlasten ända från den internationella flygplatsen i Damaskus tack vare “en kombination av djupgående underrättelser och stärkta operativa förmågor”, som det hette i pressmeddelandet. M-302-raketerna flögs till Teheran och transporterades sedan landvägen till hamnstaden Bandar Abbas, där de gömdes bakom cementpåsar i containrar som sedan lastades på fartyget Klos-C. Därefter fördes de till den irakiska hamnstaden Umm Qasr, där lasten omfördelades för att göra det svårare att spåra containrarnas ursprung. Vid avsegling från Umm Qasr var fartygets destinationsort Port Sudan i Röda Havet, men innan fartyget hade nått fram gensköts det alltså av israeliska kommandosoldater, som efter att ha funnit vapenlasten beordrade kaptenen att sätta segel mot den israeliska hamnen i Eilat, dit det väntas anlända på lördag kväll.

Den israeliska operationen uppges ha skett i nära samarbete med USA. Om man inte hade fångat upp vapenlasten hade den förts landvägen genom Sudan och Egypten till Sinai och sedan vidare in i Gaza genom smugglingstunnlarna. Både Jerusalem och Tel Aviv hade varit inom räckhåll för de avancerade och mycket kraftfulla raketerna. Brigadgeneralen Motti Almoz uppgav idag för den israeliska militärradion att det fanns “klara och entydiga bevis” för att raketerna ursprungligen hade lastats på Klos-C i Iran. Han tillade att det eventuellt kunde finnas ytterligare vapen gömda i fartygets containrar.

Detta är inte första gången som Israel lyckats förhindra en skeppslast med avancerade vapen att nå Gaza. 2002 bordades Karine-A, där man hittade 50 ton iranska vapen. 2009 bordades skeppet Francop, som hade en vapenlast på över 320 ton, också från Iran. 2011 bordades fartyget Victoria, där man hittade 50 ton vapen. Ursprungsland: Iran.

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu sa igår i ett uttalande att Irans misslyckade försök att smuggla avancerade raketer till Gaza visar den iranska regimens sanna ansikte. “I de pågående förhandlingarna med stormakterna ler Iran, samtidigt som landet gör sig skyldigt till grova brott mot folkrätten och beväpnar terroristorganisationer med vapen som är ämnade att ändra maktbalansen. Detta visar vi nu för världen på ett mycket metodiskt sätt. Vi kommer att offentliggöra ytterligare detaljer senare.”

Israel försöker alltså påvisa en absurditet: världens ledande länder för en dialog med en regim som försöker beväpna terroristorganisationer med avancerade raketer. Den israeliska kommandoräden mot Karine-A 2002 fick som konsekvens att USA:s dåvarande president George W. Bush tvingades erkänna att PLO:s ordförande Yassir Arafat hade ljugit honom rätt i ansiktet och att Arafat trots alla fagra ord bara var en simpel terrorist. Inga respektabla världsledare ville befatta sig med Arafat efter detta, eftersom det var uppenbart att han inte gick att lita på. Netanyahu hoppas nu att världssamfundets polett slutligen ska trilla ner på samma sätt beträffande Irans fundamentala opålitlighet: här har vi bevis, svart på vitt, att regimen i Teheran fortsätter att smuggla vapen till terroristorganisationerna i Gaza, med avsikt att sprida död och förintelse bland Israels civilbefolkning. Sådana människor kan man inte föra en dialog med.

USA:s president Barack Obama vill dock inte lyssna på det örat. En talesman för Vita Huset sa visserligen igår att Irans “olagliga handlingar är oacceptabla för det internationella samfundet och utgör en grov kränkning av Irans skyldigheter gentemot FN:s säkerhetsråd”, men förhandlingarna med Iran kommer ändå att fortsätta. Det ena motsäger inte det andra, menade talesmannen.

Otvunget infinner sig en ödesdiger fråga: om inte detta är att betrakta som ett otvetydigt brott mot all anständighet av Irans ledarskap, exakt vad måste då till innan USA och världssamfundet öppet förkunnar att man inte längre har något förtroende för regimen i Teheran? Förtroendet för USA sjunker i samma takt som USA:s ledarskap insisterar att man har fortsatt förtroende för Iran i de pågående förhandlingarna om landets misstänkta kärnvapenprogram. Och därmed infinner sig en kanske ännu mer ödesdiger fråga: vad måste till innan Binyamin Netanyahu slutligen förlorar förtroendet för USA och konstaterar att han inte kan lita på Barack Obamas upprepade bedyranden att han inte kommer att tillåta Iran att utveckla kärnvapen?

Paul Widen

Efrat


Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 469Det här inlägget:
  • 948245Läsningar totalt:
  • 69Läsningar idag:
  • 773667Besökare totalt:
  • 67Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen