Läckspänning

USA:s utrikesminister John Kerry (foto: USDS)

USA:s utrikesminister John Kerry (foto: USDS)

I slutet av förra veckan höll USA:s utrikesminister John Kerry ett föredrag inför en grupp experter i den trilaterala kommissionen, en organisation som främjar ett ökat samarbete mellan Nordamerika, Västeuropa och Japan. Föredraget, som bland annat berörde konflikten mellan Israel och palestinierna, hölls bakom stängda dörrar, men inte helt oväntat spelades det in och två dagar senare blev Kerrys kontroversiella kommentarer kända för hela världen. Israel, påstod Kerry, riskerar att bli en apartheidstat om en tvåstatslösning inte implementeras inom kort.

Reaktionerna lät förstås inte vänta på sig. Ledande amerikanska politiker, både republikaner och demokrater, kallade utrikesministerns kommentarer för okunniga och demoniserande. Vissa gick så långt att de till och med krävde John Kerrys avgång.

John Kerry tog förstås snabbt tillbaka sina illa valda ord. “Jag tror inte, och har heller aldrig sagt, offentligt eller privat, att Israel är en apartheidstat eller att den har för avsikt att bli en apartheidstat.” Han sa vidare att han hade valt ett annat ord om han hade kunnat vrida tillbaka klockan.

Hela den här kontroversen kan tolkas på olika sätt. Dels kan det vara så att John Kerry uppriktigt fruktar för Israels demokratiska framtid och därför målar upp ett skräckscenario för att övertyga sin publik om hur viktigt det är att försöka nå fram till en tvåstatslösning. Ett annat sätt att se på saken är att tolka Kerrys uttalande i ljuset av en kommunikationsteori kallad läckspänning (engelska: stray voltage). I USA har mediaanalytiker noterat att president Barack Obama och hans administration medvetet använder överdrifter i sin argumentation för att skapa kontroverser: “Kontrovers väcker uppmärksamhet, uppmärksamhet framprovocerar konversation, och konversation innesluter tidigare okända eller marginaliserade idéer som finns i det allmänna medvetandet.” Läckspänningsteorin formulerades av David Plouffe, tidigare rådgivare i Vita Huset, som menade att metoden ökar i effektivitet när den sittande administrationen uppfattas som “defensiv, belägrad och oförberedd.”

Fundera på saken: i nästan en hel vecka har i princip varenda proisraelisk politiker och organisation världen över sagt orden “Israel” och “apartheid” i samma mening. Naturligtvis kritiserar de sammankopplingen av dessa båda saker, men i det allmänna medvetandet etsar sig ett associationsmönster fast. Kerry ångrar sig, Obama ser bister ut, men taktiken har visat sig vara effektiv: pressen på Israel har ökat, och detta ironiskt nog tack vare alla som kritiserar och tillbakavisar Kerrys kommentarer. De fattar inte att de gått i fällan och i själva verket gör exakt vad Obama-administrationen vill att de ska göra.

Å ena sidan ser vi alltså politiker och opinionsbildare ägna sig åt en uppriktig politisk diskussion om sakfrågor och idéer: å andra sidan ser vi hur den amerikanska administrationen cyniskt manipulerar denna diskussion för att driva en politisk linje som varken fungerar eller har allmänhetens stöd. Den är inte ens sann. Men alla pratar om den.

Paul Widen

Efrat


Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 361Det här inlägget:
  • 1077059Läsningar totalt:
  • 202Läsningar idag:
  • 882889Besökare totalt:
  • 191Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen