Tillbaka i Jerusalem

En svensk frilansjournalist som försöker hinna ikapp med nyhetsflödet.

En svensk frilansjournalist som försöker hinna ikapp med nyhetsflödet.

Efter nästan två år på bosättningen Efrat på Västbanken flyttade jag och min familj i måndags tillbaka till Jerusalem. De senaste dagarna har därför varit mycket hektiska, vilket har inneburit att min nyhetsblogg har blivit lidande. Det är naturligtvis inte helt optimalt att flytta mitt under brinnande krig, men det visste vi ju inte för två månader sedan när vi skrev under kontraktet. Nu är dock tillräckligt många flyttlådor uppackade för att vi ska kunna röra oss någorlunda fritt i vår nya lägenhet, vilket ger mig möjlighet äntligen sitta ner och försöka hinna ikapp nyhetsflödet.

Först en kort sammanfattning av läget: Israels säkerhetskabinett höll under onsdagseftermiddagen ett fem timmar långt möte, i vilket man beslutade att fortsätta att “kraftfullt slå Hamas och övriga terroristorganisationer i Gaza”, enligt uppgifter i israelisk media. Militäroperationens uttalade syfte är alltjämt att elimierna hotet från de tiotals tunnlar som Hamas har grävt under gränsen mellan Gaza och Israel. Israels försvarsstyrkor (IDF) uppger att flera dagar återstår innan denna uppgift är avklarad. Samtidigt fortsätter raketbeskjutningen från Gaza mot israeliska städer. Strax efter klockan 22:00 ikväll sköts exempevis tre raketer ner i närheten av Ashkelon. Dånet från de massiva explosionerna hördes ända till Tel Aviv, där man dock inte hade varnats av raketlarmet att söka sig till skyddsrum. Över 2700 raketer har avfyrats mot Israel från Gaza sedan kriget började.

Under dagen stupade tre israeliska soldater i Khan Yunis efter att en försåtsminerad vårdcentral, driven av FN-organet UNRWA, exploderade och kollapsade över soldaterna som befann sig inne i byggnaden. Mellan 12 och 15 soldater skadades vid incidenten. Före explosionen hittade de israeliska styrkorna mynningen till en attacktunnel under vårdcentralen. På den israeliska sidan har sammanlagt 56 soldater och tre civila dödats sedan militäroperationen inleddes. Dödssiffran på den palestinska sidan börjar närma sig 1400, men uppgifterna kommer från det Hamas-kontrollerade hälsoministeriet, som har fått order om att inte publicera uppgifter om hur många av de dödade som har deltagit i strider. IDF uppger för sin del att man har dödat “hundratals” beväpnade män. Flera oberoende analyser av de palestinska uppgifterna indikerar att en stor majoritet av de dödade är män i stridför ålder. Ingen förnekar dock att hundratals civila palestinier också har dödats sedan konflikten bröt ut. Israel tillbakavisar emellertid alla anklagelser om att man medvetet skulle försöka skada civila. Hårda strider utkämpas i ett av världens mest tätbefolkade områden, vilket oundvikligen innebär att oskyldiga människor dödas och skadas.

Så långt sammanfattningen, som naturligtvis inte på något sätt är uttömmande, men även en omfattande och utdragen redogörelse av den intensiva händelseutvecklingen kan inte ens börja göra rättvisa åt verkligheten i Israel idag, det vanligt folk tänker och känner, våndas över och hoppas på. I eftermiddags råkade jag stöta på en gammal bekant på gatan. Inte ännu 30 fyllda, med tre barn, och mannen har precis inkallats. En av hennes bröder befinner sig redan i Gaza. Trots detta orkar hon skratta, rufsa om min sons hår och bjuda in min familj på sabbatsmiddag. Igår ringde en av mina bästa vänner som jag inte har lyckats få tag på under flera dagar. Även han visar sig vara inkallad. Så även vår förre hyresvärd i Efrat, liksom två av de grannar vi hade där: Listan känns nästan ändlös. I princip alla i Israel har alltså minst en närstående som deltar i kriget. Händelseutveckligen har därför en akut angelägenhet över sig. Varje stupad soldat känns som en personlig förlust och sporrar mardrömsfantasierna: Tänk om det är min son/pappa/bror/make nästa gång?

Trots, eller kanske till och med på grund av detta är stridsmoralen i landet mycket hög. Ett försvinnande litet antal medborgare tvivlar på nödvändigheten av den pågående militäroperationen. Väldigt många människor känner därför att de vill bidra på något sätt. I centrala Jerusalem idag köade folk för att få donera blod. En bit bort stod en tjej vid ett bord med papper och färgpennor och uppmanade förbipasserande att skriva uppmuntrande brev till soldaterna i fält. En del nöjer sig dock inte med att hjälpa till på behörigt avstånd utan söker sig till fronten för att höja stämningen bland soldaterna med hemmalagad mat och rena underkläder. Ultraortodoxa judar tillhörande de chassidiska grupperna Breslov och Lubavitch brukar dyka upp helt utan förvarning och sjunga och dansa för soldaterna. Trycket från allmänheten är så högt att civilförsvaret har känt sig tvunget att uppmana folk att hålla sig borta från gränsområdet runt Gaza. Risken för granatattacker och prickskytteeld är mycket hög. Ett av de tre israeliska civila dödsoffren, Dror Chanin, var just en person som kommit till området för att dela ut mat till soldaterna.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 1024Det här inlägget:
  • 982779Läsningar totalt:
  • 240Läsningar idag:
  • 804252Besökare totalt:
  • 198Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen