När USA:s president Barack Obama vill säga vad han egentligen tycker om Israels premiärminister Binyamin Netanyahu brukar han göra det genom journalisten Jeffrey Goldberg. Officiellt bedyrar både USA och Israel att banden mellan länderna är obrytbara, men bakom kulisserna har det länge varit uppenbart att Obama och Netanyahu hyser ett intensivt ömsesidigt förakt för varandra. Igår nådde den dysfunktionella relationen sin lägsta punkt hittills, när Jeffrey Goldberg citerade en anonym högt uppsatt källa i den amerikanska administrationen: ”Problemet med Bibi är att han är en hönsskit” (Bibi är Netanyahus smeknamn).
Sammanlagt fem gånger upprepar Goldberg detta ord i sin artikel, inklusive den kreativa adjektiveringen ”hönsskitighet”: ”Ytterligare en manifestation av [Netanyahus] hönsskitighet, enligt tjänstemän i Obamas administration, är hans näranog patologiska strävan efter karriärbevarande”. Goldberg hävdar att han har samlat på sig en lång lista av negativa epitet som administrationen använder för att beskriva Netanyahu men uttrycker själv förvåning (och djup oro) över att relationen nu är så dålig att personerna närmast Obama inte ens försöker hitta en rumsren omskrivning för att beskriva sitt förakt. ”Krisen i relationerna mellan USA och Israel är nu officiellt här” lyder artikelrubriken.
Orsaken till att Jeffrey Goldberg än en gång har anlitats som språkrör för den amerikanska administrationens galla är att Netanyahu i måndags godkände avancemanget av planer att bygga ytterligare 1000 lägenheter i två bostadsområden i östra Jerusalem. Det amerikanska utrikesdepartementet riktade hård kritik mot beslutet och hävdade att det var ”oförenligt med Israels uttalade önskan att leva i ett fredligt samhälle”. Netanyahu tillbakavisade kritiken och menade att den ”saknar verklighetsförankring”. Att israeler bygger i Jerusalem är inte konstigare än att fransmän bygger i Paris eller att britter bygger i London. ”Ska vi uppmana judar att inte bo i Jerusalem för att det skapar upphetsning?” frågade han retoriskt.
En mycket spänd stämning råder i Jerusalem sedan flera veckor tillbaka, med nästan dagliga kravaller på flera håll i de östra och norra stadsdelarna. Våldsamheterna har spridit sig till flera palestinska samhällen på Västbanken, en situation som har förvärrats av den Gaza-baserade terroristorganisationen Hamas uppmaningar till våldsamt motstånd. En 13-årig palestinsk pojke med amerikanskt medborgarskap dödades i fredags av israeliska soldater när han försökte kasta en molotovcocktail, mindre än två dygn efter att en 3 månader gammal israelisk flicka, också med amerikanskt medborgarskap, dödades i ett terroristattentat i Jerusalem. Denna attack krävde i söndags sitt andra dödsoffer, den 22-åriga Karen Yemima Mosquera, som kom till Israel från Ecuador för två år sedan för att konvertera till judendomen.
Den amerikanska administrationen lägger huvudansvaret för den rådande situationen på Israels regering. När judar bygger hus förvandlas palestinier till mordgalningar, lyder resonemanget (något tillspetsat). Om man då envisas med att ändå bygga hus får man faktiskt skylla sig själv. Israels regering motsätter sig inte bara denna tolkning utan menar istället att det är just den typen av reaktioner mot israeliska byggplaner som stärker och motiverar de krafter som ligger bakom den senaste tidens våld. När byggplaner (byggplaner! byggplaner!) kritiseras i hårdare ordalag än brutala terroristattacker mot oskyldiga civila, då är det snarare i kritiken som förpestar klimatet och skapar intrycket att det nu är fritt fram att döda judar.
Paul Widen
Jerusalem