”Våldsspiralen”

Tempelberget i Jerusalem.

Den brutala terroristattacken mot en synagoga i Jerusalem i tisdags, i vilken fem israeler mördades, har som bekant satts i samband med ett omtvistat dödsfall av en arabisk busschaufför två dagar tidigare. Trots att en preliminär obduktionsrapport visade att dödsfallet med stor säkerhet var självförvållat har ihärdiga rykten bland Jerusalems arabiska befolkning gjort gällande att det i själva verket handlade om ett mord, ett mord som ”bosättare” låg bakom. Attacken mot synagogan har därför försvarats av både terroristorganisationen Hamas och företrädare för den palestinska myndigheten, som hävdar att dådet var en legitim hämndaktion. Anhöriga till terroristerna som utförde dådet har uttryckt både glädje och stolthet över attacken: ni dödade en av våra, så då är det okej att vi dödar några av era.

”Våldsspiralen” brukar detta okritiskt kallas i svensk media. All våldsutövning i konflikten mellan Israel och palestinierna tolkas som hämnd för en tidigare oförrätt och kommer i sin tur att framprovocera ännu mer våld i en evig vendetta. Oftast läggs dock huvudansvaret på den israeliska sidan, som ju är ”den starkare parten”, ett annat favorituttryck bland svenska opinionsbildare och politiker. Palestinier reagerar; Israel överreagerar.

Det finns en pervers trygghet i detta resonemang: palestinska terroristorganisationer behöver nämligen inte fördömas som de antisemitiska dödskulter de faktiskt är, eftersom orsaken till deras beteende alltid kan skyllas på Israel. Det brutala mordet på fyra medelålders män som stod och bad i en synagoga måste trots allt ha en logisk förklaring. Israels oförrätter, verkliga eller påstådda, sätts därmed i proportion till något som helt saknar proportioner: ett dödsfall med frågetecken, planerade bostadsbyggen och en politisk diskussion om ökade rättigheter för judar på Tempelberget ges samma tyngd som ett kallblodigt massmord. Teorin om våldsspiralen kompenserar för avsaknaden av moralisk urskiljningsförmåga, samt för den fundamentala oviljan att kalla ondska för just ondska.

De anhöriga till de fyra judiska männen som mördades i tisdags valde att inte kräva hämnd. I ett gemensamt brev som lästes upp i tusentals synagogor i Israel inför den gångna sabbaten uppmanades människor att istället söka nåd från Himlen genom ökad kärlek och gemenskap. ”Vi ber att varje person inför denna sabbat åtar sig att göra denna dag till en dag av villkorslös kärlek, en dag då vi undviker misshällighet och splittring, skvaller och förtal. Må detta tjäna till att upphöja våra makars och fäders själar, som slaktades medan de helgade Guds namn”. Brevet, som gjorde ett mycket starkt intryck på många människor i Israel, lär dock inte uppmärksammas i någon högre utsträckning i svensk media. Det passar liksom inte in i våldsspiralsteorin.

Paul Widen

Jerusalem