”Reträtten från Gaza var ett misstag”

Israels missilförsvarssystem Järnkupolen (foto: IDF)

Reträtten från Gaza var ett misstag. Det säger nu den nyligen avgångne israeliske generalmajoren Gershon Hacohen, som var högsta ansvariga militära befäl över Israels strategiska reträtt från landremsan sommaren 2005. Uttalandet gjordes igår under en konferens i Jerusalem och ingick i ett längre resonemang under vilket Hacohen förespråkade en fundamental omvärdering av Israels strategiska tänkande. Själva idén med en tvåstatslösning är anakronistisk och hör hemma i ett europeiskt 1900-talstänkande, menade han, där upprättandet av en gräns möjliggjorde en fredlig samexistens. Nutidens assymetriska konflikter, där Israel i allt högre utsträckning utmanas av ickestatliga beväpnade grupper, gör det dock lönlöst och kontraproduktivt att retirera från territorium och sedan försöka etablera en internationellt erkänd gräns, eftersom motståndarsidan inte erkänner eller respeketerar några gränser. Hacohen anförde både reträtten från Gaza 2005 och Israels reträtt från södra Libanon 2000 som bevis för att säkerhetsläget dramatiskt förvärras varje gång Israel lämnar ifrån sig territorium. Något liknande bör därför aldrig göras på Västbanken, menade han, men effektiv militär kontroll över territorium är omöjlig utan en civil närvaro (läs ”bosättningar”). Således kommer även Israels förstörda bosättningar i Gaza så småningom att återupprättas, tror Hacohen. Det demografiska argumentet att araber inom något eller några årtionden kommer att vara i majoritet mellan Medelhavet och jordandalen avfärdade han som en medveten manipulation av fakta.

Gershon Hacohens åsikter har naturligtvis uttryckts tidigare av andra bedömare. Redan när Israel gjorde sig redo att dra sig tillbaka från Gaza förutspådde ingen mindre än den dåvarande finansministern Binyamin Netanyahu att hela idén var ett katastrofalt misstag som skulle komma att stå Israel dyrt. Netanyahu och alla andra motståndare till det som i Israel kallades för hitnatkut (”lösgörandet” från Gaza) avfärdades då som högertokar som målade hin håle på väggen för sin egna politiska vinning. Efter fullbordat faktum ändrades dock tongångarna och påståendet att reträtten från Gaza var ett misstag kunde under en längre tid nästan uteslutande höras från den mest kompromisslösa högern, som därmed kunde avfärdas som ideologiskt förblindad. Man har ofta kunnat få det omisskännliga intrycket att vissa motståndare till reträtten i själva verket hyste en outtalad tacksamhet för att den ändå blev av, vilket kanske är en del av förklaringen till varför den israeliska debatten sedan 2005 nästan uteslutande har handlat om hur man bäst bör handskas med den nu rådande situationen i Gaza. Den mer grundläggande frågan om varför man överhuvudtaget befinner sig i rådande situation har förpassats till något av en Pandoras ask. Det är ännu för tidigt att säga om Gershon Hacohens uttalanden nu innebär att asken slutligen har öppnats, men han är till dags dato den högst uppsatte personen med militär bakgrund som helt otvetydigt erkänt att hela idén var fel från början, och att felet grundade sig i ett förlegat strategiskt tänkande som fortfarande präglar många ledande israeliska beslutsfattare. Även Binyamin Netanyahu förespråkar sedan 2009 i princip en tvåstatslösning: frågan är inte längre om, utan när.

Gershon Hacohen utlovar inte någon enkel seger och han är väl medveten om att det han förespråkar skulle leda till en omfattande och utdragen konflikt med stora förluster på båda sidor. Alternativet är dock i längden ännu värre: ett bräckligt status quo som med jämna mellanrum punkteras av allt våldsammare sammandrabbningar. 2005 avfärdades risken med raketattacker mot Tel Aviv som tokhögerns paranoida demagogi: 2012 blev den verklighet och 2014 blev den under flera veckor en del av vardagen.

Paul Widen

Jerusalem