Stefan Löfven i tal och skrift

Statsminister Stefan Löfven (foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet)

Statsminister Stefan Löfven (foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet)

“Vi ska dra ned på tonläget och se till att behålla en bra dialog”, sa igår Sveriges hårt pressade statsminister Stefan Löfven efter att ha fått utstå hård kritik för utrikesminister Margot Wallströms uttalanden om Israel. “Vi är alla betjänta av det för det här är en mycket svår konflikt som måste få en lösning. Alla behöver nu dra ned på tonläget”, fortsatte Löfven i en intervju med TT.

Därefter borde Sveriges statsminister ha hållit tyst. Men det gjorde han inte. Istället upprepade han att Israel missförstår Wallström och lade därför återigen skulden för den diplomatiska krisen på Israel. Löfven ser alltså ingen anledning att kritisera sin utrikesministers uttalanden: kvinnan är ofelbar. Judarna har hakat upp sig.

Det är inte så här man “drar ned på tonläget” eller “behåller en bra dialog”. Efter att ha gjort raka motsatsen till sin uttalade föresats borde alltså Sveriges statsminister ha hållit tyst, för att liksom minimera skadan: det blir ju fel varje gång han öppnar munnen. Men det gjorde han inte. Istället släppte han, nästan som i förbigående, en veritabel klusterbomb: våldsvågen i Israel som har krävt minst 20 dödsoffer sedan slutet av september är inte att betrakta som terrorism. “Det finns en internationell klassificering när det är respektive inte är det och det är väl det inte gjort vad jag vet”.

Den minimalt insatte inser förstås att inte heller detta är att “dra ned på tonläget” eller “behålla en bra dialog”. Den minimalt insatte tappar hakan och tänker att karln är full, hoppas att karln är full, eftersom en full statsminister är att föredra framför en statsminister som skulle säga något så dumt i nyktert tillstånd. Här borde alltså Löfven, bättre förtvivlat sent än aldrig, ha hållit tyst. Men icke. Som avslutning passar han på att säga att det är “vedertaget” att använda benämningen “utomrättsliga avrättningar” när israeler i nödvärn dödar terrorister. “Det är exempelvis det Amnesty använder i sina rapporter så det är vedertaget”, förklarar han. “Jag vill återigen betona: Det finns ingen anklagelse mot att någon använder detta (utomrättsliga avrättningar). Det är ett resonemang som förs, ett generellt principiellt resonemang”.

En kort sammanfattning är på sin plats: Löfven vill alltså dra ned på tonläget och behålla en bra dialog med Israel, och förklarar samtidigt att all kritik mot Wallström saknar saklig grund, att våld mot civila israeler inte är att betrakta som terrorism, samt att självförsvar mot detta våld är att betrakta som utomrättsliga avrättningar.

Det är inte förrän Stefan Löfven läser sina egna ord innantill som han inser att det… tja, att det blev fel. “Jag såg hur det blev i skrift”, säger han när han ringer upp TT för att “förtydliga” och “undvika missförstånd”, och tror alltså på fullt allvar att han nu ska kunna prata sig ur det debacle som orsakats av hans egna myckna pratande. Tänk om han istället skulle ta och följa sitt eget råd och dra ned på tonläget? Hålla käft, helt enkelt? Bara på prov? Snälla?

Paul Widen

Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 4137Det här inlägget:
  • 1095049Läsningar totalt:
  • 197Läsningar idag:
  • 898488Besökare totalt:
  • 183Besökare idag:
  • 2Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen