När barn utnyttjas som propagandaverktyg

Ahed Tamimi (foto: Facebook)

Den 16-åriga palestinska aktivisten Ahed Tamimi har återigen skapat rubriker världen över, efter att hon i mitten av december filmades när hon örfilade och sparkade en israelisk soldat i Nabi Saleh på Västbanken. Händelsen spelades in av hennes egen mamma, Nariman, som också samsände förloppet via Facebook Live. I klippet ser man hur Ahed Tamimi och hennes 21-åriga kusin Nour Tamimi går fram till två soldater och börjar knuffa och glåporda dem. Soldaternas reaktioner är ytterst behärskade: det värsta de kan ses göra är att slå bort händer och knytnävar som slungas mot dem.

Istället för att arrestera de våldsamma provokatörerna inför kamerorna på stället valde de israeliska soldaterna att göra det under en nattlig räd några dygn senare. Förutom Ahed och Nour Tamimi arresterades även Nariman, anklagad för uppvigling för att ha spelat in och samsänt konfrontationen på internet. Nour åtalades för grovt överfall men försattes på fri fot i väntan på rättegång. Även Nariman försattes på fri fot efter att åtal mot henne hade väckts, men Ahed, som det utöver grovt överfall och olaga hot föreligger ytterligare 10 åtalspunkter mot, kommer att sitta häktad tills rättegången är avklarad och domen fastställs.

Omedelbart efter den nattliga arresteringsräden påbörjade Aheds pappa, Basem Tamimi, en kampanj för att få sin dotter frisläppt, bland annat genom en namninsamling på aktivistsajten Avaaz. “För några dagar sedan stormade soldater in i mitt hus mitt i natten och slet med sig min 16-åriga dotter till fängelse”, inleder han sin appell. “Nu sitter min lilla flicka i en kall cell”. Basem påstår att han har vigt sitt liv åt “civilt motstånd”, men i själva verket är han en professionell agitator som tidigare har dömts för bland annat stenkastning och uppvigling och som i flera år har kommenderat ut sina egna barn och syskonbarn i våldsamma konfrontationer med israeliska soldater. Han har nekats inresevisum till både USA och Australien, i det förra fallet för att han inte informerade om fängelsedomen mot honom och i det senare fallet för att man misstänkte att han hade för avsikt att “uppvigla till missämja”. Under en tidigare föreläsningsturné i USA var det just detta Basem Tamimi gjorde, då han inför publik förklarade att videofilmer på våldsamma konfrontationer mellan palestinska barn och israeliska soldater kan användas “till enastående effekt”: “När tillräckligt många människor ser dessa videoklipp och hör våra historier kan det utlösa en sorts intifada mot Israel i USA”.

Detta sa Basem Tamimi lite mer än en månad efter en annan mycket uppmärksammad sammandrabbing mellan barnen Tamimi och en israelisk soldat den 28 augusti 2015. Efter att ha gripit den då 12-årige Muhammed Tamimi för stenkastning övermannades soldaten av två äldre palestinska kvinnor och Ahed, som tillsammans bet, klöste och slog honom tills han släppte Muhammed och drog sig tillbaka, allt inför aktivisternas och den internationella pressens kameror. Ahed var dock välkänd redan då: tre år tidigare hade hon som blott 11-åring filmats av en fotograf från nyhetsbyrån AFP när hon stod på en israelisk arméjeep och hytte en knytnäve mot en israelisk soldat.

Ahed Tamimi, liksom flera av hennes syskon och kusiner, ser inte ut som typiska palestinier. De har ljust hår, ljus ögonfärg och klär sig västerländskt. Detta har påtalats i flera år av mindre godtrogna bedömare, som menar att de upprepade konfrontationerna mellan barnen Tamimi och israeliska soldater i själva verket är utstuderade provokationer, planerade och regisserade för maximal medial effekt. Ett underutskott till det israeliska utrikes- och säkerhetsutskottet har till och med undersökt huruvida familjen Tamimi verkligen är en familj, eller om det i själva verket rör sig om unga skådespelare, utvalda för sitt västerländska utseende för att maximera propagandaeffekten. Inga säkra slutsatser har kunnat dras, men man anser det för sannolikt att flera av barnen förmodligen inte är biologiska barn till de påstådda föräldrarna. Ovedersägligt är dock att dessa barn i flera år har uppmuntrats av vuxna människor att delta i våldsamma sammandrabbningar med israeliska soldater, som de vuxna sedan på säkert avstånd har fotograferat och filmat för att producera propagandamaterial mot Israel. När barnen oundvikligen skadas betraktas detta av de vuxna som en propagandatillgång: bilderna på blodiga barn kan ju användas “till enastående effekt”. Och när barnen till slut hamnar i fängelse som Ahed Tamimi, går propagandamaskinen på högtryck. “Min lilla flicka sitter i en kall cell”, snyftar nu Basem Tamimi, som själv kommenderade ut henne mot de israeliska soldaterna, fullt medveten om vilka konsekvenser det kunde få, och vars fru istället för att stoppa henne gick för att hämta kameran.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 2179Det här inlägget:
  • 843395Läsningar totalt:
  • 175Läsningar idag:
  • 685656Besökare totalt:
  • 160Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen