Den mest omfattande raketbeskjutningen av Israel sedan sommaren 2014

Företrädare för de främsta terroristorganisationerna i Gaza uppvisar enighet under en presskonferens.

Minst 180 raketer och artillerigranater avfyrades från Gaza mot Israel på mindre än ett dygn innan beskjutningen plötsligt upphörde strax innan gryningen på onsdagen. Fyra människor skadades i attackerna, varav en måttligt, medan övriga fick lidrigare splitterskador. Begränsade materiella skador har även rapporterats från flera håll. Omkring 100 av de avfyrade projektilerna slog ner i Israel, eller skulle ha slagit ner i Israel om de inte hade skjutits ner av raketförsvarssystemet Järnkupolen. Resten nådde inte över gränsen, utan exploderade istället inne i Gaza. Dessa orsakade ironiskt nog mer skada i Gaza än de skador som åsamkades av projektilerna som slog ner i Israel. Bland annat förstördes en kraftstation som förser Gaza med elektricitet från Israel, som det beräknas ta flera dagar att reparera.

Den intensiva beskjutningen saknar motstycke sedan kriget mellan Israel och Hamas sommaren 2014. Som jämförelse avfyrades 35 raketer och granater från Gaza mot Israel under hela 2017, och sammanlagt omkring 80 under de nästan fyra år som gått sedan parterna ingick en informell vapenvila i augutsti 2014.

Israel besvarade beskjutningen med flygattacker i två omgångar mot sammanlagt 65 militära installationer i Gaza, bland annat vapendepåer, ammunitionsfabriker och träningsområden. Israels försvarsstyrkor (IDF) uppgav dock inte att man hade attackerat de terroristpatruller som var direkt ansvariga för raket- och granatbeskjutningen. Trots de omfattande israeliska attackerna rapporterades det inte heller några dödsoffer i Gaza, vilket tyder på att Israel medvetet undvek att döda terrorister.

Fem minuter efter att den sista projektilen hade avfyrats från Gaza tidigt på onsdagsmorgonen uppgav terroristorganisationerna Hamas och Islamiska jihad att man hade ingått en informell vapenvila med Israel. Uppgifterna dementerades kraftigt av flera israeliska ministrar, men en anonym armétalesman som citerades i flera israeliska medier uppgav senare på onsdagsmorgonen att en överenskommelse hade nåtts genom egyptisk medling, enligt vilken Israel inte skulle utföra ytterligare attacker om raket- och granatbeskjutningen mot Israel upphörde.

Det kan tyckas underligt att Hamas och Islamiska jihad plötsligt återupptog raketterrorn mot Israel och sedan lika plötsligt avbröt den igen efter mindre än ett dygn, men händelseförloppet följer samma logik som har varit rådande i konflikten mellan Israel och Gazas terroristorganisationer i över 10 år. Islamiska jihad var under stor press att vedergälla söndagens israeliska attack som dödade tre av dess medlemmar. Det var också denna organisation som började granatbeskjutningen på tisdagsmorgonen. Så småningom anslöt sig även Hamas, som också har varit under stor press att vedergälla de gångna veckornas dödsskjutningar av dussintals av dess medlemmar under den våldsamma återvändarmarschen, och som därför inte hade råd att uppfattas som passiv när Islamiska jihad gick till attack. Tack vare Israels raketvarningssystem, den allmänna tillgången till skyddsrum, samt raketförsvarssystemet Järnkupolen var skadorna i Israel mycket begränsade, vilket drastiskt minskade pressen på israeliska beslutsfattare att gå till attack mot de terrorister som var direkt ansvariga för attackerna. Samtidigt gav attackerna Israel en perfekt förevändning att bomba sedan tidigare identifierade militära mål i Gaza som man annars inte hade kunnat bomba utan att riskera en allvarlig upptrappning. När terroristorganisationernas ledarskap till slut insåg att attackerna mot Israel kostade betydligt mer än de smakade föreslog man en vapenvila. Israels beslutsfattare, som i möjligaste mån försöker bevara status quo i Gaza, motsatte sig inte detta, eftersom skadorna i Israel var så pass begränsade. Och mycket snart återgick situationen till det spända läge som rådde innan våldsutbrottet.

Den israeliska regeringens beslut att inte slå till hårdare mot terroristorganisationerna i Gaza har emellertid kritiserats av många israeler, som menar att terroristerna borde ha tvingas betala ett högre pris för den intensiva raket- och granatbombningen, som tvingade tiotusentals människor att söka sig till skyddsrum under större delen av ett dygn. Både regeringen och IDF har dock försvarat sitt agerande, då man menar att de militära målen som förstördes i de israeliska motattackerna var mycket värdefulla och att detta hade en starkt avskräckande effekt på terroristorganisationernas ledarskap.

Paul Widen

Jerusalem