Israel medger flygattack mot Damaskus

Ett israeliskt stridsflygplan av typ F-35 (foto: IAF)

Strax efter midnatt i natt utfärdade Israels premiärminister (och tillika försvarsminister) Binyamin Netanyahu ett mycket ovanligt pressmeddelande: “Genom en stor operativ ansträngning har vi förhindrat en attack mot Israel av den iranska Quds-styrkan och shiitiska miliser [hyperlänk inkluderad i pressmeddelandet]. Jag upprepar: Iran har ingen immunitet någonstans. Våra styrkor är verksamma i varje sektor mot den iranska aggressionen. ‘Om någon reser sig för att döda dig, döda honom först’ [BT Sanhedrin 72a]. Jag har beordrat våra styrkor att vara förberedda på alla scenarier. Vi kommer att fortsätta vidta beslutsamma och ansvarsfulla åtgärder mot Iran och dess ombud för Israels säkerhet”.

Hyperlänken i pressmeddelandet ledde till en då tio minuter gammal tweet på IDF:s (Israels försvarsstyrkors) officiella engelska Twitter-konto: “JUST NU: Vi förhindrade nyss en nära förestående, storskalig attack med flera mördardrönare mot Israel genom att attackera medlemmar i den iranska Quds-styrkan och mål tillhörande shiitiska miliser i Syrien”.

Sedan det syriska inbördeskriget bröt ut 2011 misstänks Israel ha utfört tusentals bombräder mot militära mål i landet med kopplingar till Iran och den libanesiska terroristorganisationen Hezballah. Det händer dock ytterst sällan att israeliska företrädare överhuvudtaget kommenterar dessa attacker, än mindre tar på sig ansvaret för dem som Netanyahu gjorde nu inatt. När israeliska beslutsfattare rycker på axlarna och vägrar säga något brukar också landets militärcensur i regel förbjuda all inhemsk rapportering kring attackerna, vilket israeliska journalister lika regelmässigt kringgår genom att hänvisa till “rapporter i utländska medier”. Tanken bakom denna teater är att “rädda ansiktet” på Syrien, Iran och Hezballah: ett direkt och öppet erkännande anses öka risken för vedergällning mot Israel.

Nattens attack skiljer sig på ytterligare en punkt från den absoluta merparten av alla tidigare attacker, då IDF nu säger sig ha agerat för att förhindra ett nära förestående angrepp med “mördardrönare” mot Israel, dvs. obemannade flygfarkoster packade med sprängmedel. IDF:s attacker brukar annars nästan uteslutande riktas mot vapendepåer eller vapenleveranser och utgör då ett led i Israels strategiska ansträngningar att begränsa Irans inflytande och expansion i regionen. Nattens attack ska istället ha varit ett taktiskt drag för att förhindra ett omfattande angrepp mot Israel. Detta skulle i sig utgöra en dramatisk upptrappning, och kan vara en möjlig förklaring till varför Israel frångår tidigare praxis och nu öppet medger att man ligger bakom flygangreppet.

Enligt oberoende källor i Syrien var målet för den israeliska attacken en militärbas i de sydöstra utkanterna av Damaskus, som ska ha träffats av ett flertal raketer. Den statskontrollerade syriska nyhetsbyrån SANA hävdade under natten att en attack hade utförts, men att nästan alla raketer hade skjutits ner av syrisk luftvärnseld. Detta påstående bör emellertid tas med en stor näve salt. Iranska företrädare har för sin del förnekat att några iranska mål ska ha träffats överhuvudtaget. Under söndagen har Hezballah i sin tur namngivit två medlemmar som ska ha dödats i attacken.

Samtidigt som IDF angrep militära mål utanför Damaskus rapporterades det från Libanon att en misstänkt israelisk drönare hade skjutits ner över centrala Beirut, medan ytterligare en drönare hade exploderat precis utanför Hezballahs PR-kontor i staden, med omfattande skador som följd. Denna händelse har talande nog inte kommenterats av IDF. Bilder på den nedskjutna drönaren som spridits på internet har dock av säkerhetsexperter bedömts ha en alldeles för kort räckvidd för att ha utgått från Israel. Om det ändå är Israel som ligger bakom även denna attack kan man därför misstänka att den främst hade en psykologisk avsikt: israeliska agenter befinner sig inne i Libanon, kanske rentav inne i Beirut, och har möjlighet att genomföra drönarattacker mot Hezballah tämligen obehindrat. Att denna attack skedde samtidigt som attacken i Syrien kan därför ha varit avsett som en varning till Hezballahs ledarskap: ni är inte säkra någonstans. Om ni lägger er i våra förehavanden i Syrien sätter ni era egna liv på spel.

Ytterligare en dimension av nattens händelser har påpekats på hemmaplan i Israel, och den är det närstående israeliska nyvalet. Oppositionspolitikern Ofer Shelah från partiet centerpartiet Yesh Atid, tidigare ledamot i Knessets säkerhetsutskott, konstaterade imorse under en paneldebatt i militärradion att “pladdret kring våra militära operationer har ökat avsevärt de senaste åren, och det är omöjligt att inte hänföra detta till politiska motiv”. Netanyahus beslut att ta på sig ansvaret för attacken mot Damaskus kritiserades även av Avigdor Liberman, som var försvarsminister fram till mitten av november 2018, när han avgick i protest mot det han då kallade Netanyahus “kaputulation till terrorn” i Gaza. I en intervju i den israeliska militärradion under förmiddagen konstaterade Liberman att IDF inte hade uttalat sig om nattens händelser utan att ha fått uttryckliga order från försvarsministern, dvs. Netanyahu. “Det finns ingen anledning att skryta”, menade Liberman. “Vi måste bibehålla vår tvetydighet”.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 379Det här inlägget:
  • 973502Läsningar totalt:
  • 235Läsningar idag:
  • 796339Besökare totalt:
  • 195Besökare idag:
  • 3Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen