Netanyahu förödmjukad i direktsändning

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu söker sig till skyddsrum med sina livvakter under en raketattack mot Ashdod (foto: Twitter skärmdump)

Igår tisdag vid lunchtid lät Israels premiärminister Binyamin Netanyahu meddela att han skulle offentliggöra en “dramatisk nyhet” klockan 17:00 samma dag. Spekulationerna kring vad han planerade att säga satte naturligtvis genast igång, men samtidigt kunde man tydligt urskönja både skepsis och cynism bland många bedömare. Den här sortens kungöranden – att utlova en viktig nyhet senare samma dag – är nämligen ett välkänt nummer i Netanyahus repertoar vid det här laget, ämnat att dominera nyhetsflödet i flera timmar och garantera maximal uppmärksamhet när nyheten till slut offentliggörs. Vid tidigare tillfällen när detta har skett har flera TV-kanaler låtit sig luras av dramaturgin och oförhappandes gjort sig till redskap för Netanyahus högst politiska syften. Vid det här laget har dock merparten av Israels journalistkår lärt sig att genomskåda premiärministerns manipulationer och kungörandet vid lunchtid möttes därför omedelbart med djup misstänksamhet. Ändå satt många i Israel som på nålar hela eftermiddagen och undrade vad Bibi (som premiärministern allmänt kallas) nu kunde tänkas ha i görningen.

Klockan 17:00 senarelades offentliggöradet till klockan 18:00. Ännu några minuter senare inledde Netanyahu till slut en presskonferens i Ramat Gan, som direktsändes av fler israeliska TV-kanaler. Premiärministern inledde sitt anförande med att säga att de diplomatiska förutsättningarna har mognat och gjort det möjlig att börja tillämpa israelisk suveränitet (dvs. i praktiken att annektera) på delar av Judéen och Samarien (dvs. Västbanken). “Det finns en plats där vi kan börja tillämpa israelisk suveränitet direkt efter valet”, fortsatte han. “Om ni, Israels medborgare, ger mig ett tydligt mandat att göra det tillkännagör jag idag min avsikt att, efter tillsättandet av en ny regering, börja tillämpa israelisk suveränitet i jordandalen och norra Döda havet”. Med hjälp av en karta visade han sedan var gränsen skulle gå och förklarade att detta slutligen skulle säkerställa att Israel aldrig återgår till situationen som rådde innan Sexdagarskriget 1967, då landets strategiska djup i princip var obefintligt på kusten mellan Tel Aviv och Hadera. Vidare lovade Netanyahu att planen skulle fortskrida under maximal koordination med USA:s president Donald Trump, samt att inga palestinska städer eller samhällen skulle ingå i området som annekteras.

Binyamin Netanyahus utspel avfärdades omedelbart av många journalister och politiker i Israel som “spinn”, ett tomt löfte blott en vecka innan nyvalet i syfte att locka högerväljare som inte är så nogräknande. Det påpekades att Netanyahu har suttit vid makten i sammanlagt över 13 år, längre än någon annan israelisk premiärminister, och aldrig tidigare gjort en ansats att annektera jordandalen, men nu lovar han alltså att göra det, bara han blir omvald? Givetvis fick Netanyahu medhåll från sin väljarbas, men den är i sammanhanget i klar minoritet, och till och med bland dem som i princip är anhängare till en israelisk annektering av hela eller delar av Västbanken finns det ett utbrett tvivel på att Netanyahu kommer att stå för sitt ord om han blir omvald igen. Det största oppositionspartiet Kachol Velavan konstaterade att man i valrörelsen tydligt har propagerat för att jordandalen alltid bör vara en del av Israel. “Vi är glada över att Netanyahu nu har kommit att acceptera denna punkt i vårt partiprogram”, meddelade partiet spydigt.

Reaktionerna från den palestinska myndigheten var besinningslösa, med anklagelser om rasism, etnisk rensning och att allt hopp om fred slutgiltigt skulle dö om planen realiseras. Från arabvärlden hördes det också fördömanden, om än i mer behärskade ordalag.

Netanyahus förhoppning om att hans annekteringslöfte skulle dominera nyhetssändningarna hela kvällen gick emellertid i stöpet redan en timme efter presskonferensen, då USA:s president skrev på Twitter att han hade gett sin nationelle säkerhetsrådgivare John Bolton sparken. Både internationellt och i Israel tolkades detta som ytterligare ett steg i Trumps ändrade inställning till Iran, som han de senaste veckorna visat intresse av att börja förhandla med. Nyheten orsakade en märkbar oro i Israel och överskuggade omedelbart alla andra nyheter.

Klockan 21:06 blev det ännu värre för Netanyahu. I direktsänd TV under ett valkampanjsevenemang i Ashdod tvingades han söka sig till ett skyddsrum tillsammans med sina livvakter efter att terrorister i Gaza avfyrade fem raketer mot staden. Hans politiska rivaler till både höger och vänster gjorde omedelbart narr av honom på Twitter. “Klockan 18: snack. Klockan 21: verklighet”, kommenterade Kachol Velavan i en tweet som innehöll ett videoklipp av händelsen. Yair Lapid, en av partiets företrädare, kopplade samman Netanyahus presskonferens med raketattacken. “Det Bibi inte har gjort under sina 13 år vid makten kommer han aldrig att göra: ingen suveränitet, ingen frid för invånarna i Ashdod, Ashkelon och längs gränsen till Gaza”, skrev han på Twitter. “Raketlarmet ikväll i Ashdod när Netanyahu stod på scenen är en röd flagga för Israels medborgare. Netanyahu är färdig och kan gå av scenen”.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 229Det här inlägget:
  • 973483Läsningar totalt:
  • 216Läsningar idag:
  • 796323Besökare totalt:
  • 179Besökare idag:
  • 4Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen