Varför har Israels ultraortodoxa drabbats hårdast av Covid-19?

Samhällsinformation återfinns numera ofta på trottoarer, som denna med uppmaning att tvätta händerna, hålla två meters avstånd från andra människor, samt bära munskydd.

Israels regering beslutade igår att under kommande dagar successivt börja häva de nationella restriktionerna som infördes i mitten av september för att stävja spridningen av coronaviruset i landet. Antalet nya fall per dag, som den 24 september översteg 11000, är nu nere på strax över 2200. Nedstängningens uttalade mål var att få ner denna siffra till under 2000.

Det råder dock starkt delade meningar inom regeringen om exakt när och hur återöppnandet bör ske. Flera ministrar förespråkar fortsatt nedstängning av städer och bostadsområden där smittspridningen alltjämt är hög, och en öppning av områden med låga siffror. Premiärminister Binyamin Netanyahu motsätter sig emellertid detta, och har därför i flera dagar framgångsrikt lyckats skjuta många definitiva beslut på framtiden.

Netanyahus motstånd till ett selektivt öppnande baserat på infektionsgraden i en given stad beror på att de städer som är hårdast drabbade i Israel med få undantag har en ultraortodox majoritet. En högljudd minoritet bland dessa medborgare motsätter sig starkt en fortsatt nedstängning om andra områden börjar öppnas upp, och menar att detta vore liktydigt med diskriminering av landets ultraortodoxa befolkning. För att undvika denna anklagelse föredrar därför Netanyahu en enhetlig nationell öppningsplan där alla regler gäller för alla, samtidigt.

Det finns tre huvudorsaker till att infektionsgraden bland Israels ultraortodoxa (som utgör 12% av befolkningen) är mer än dubbelt så hög än bland resten av befolkningen. För det första lever stora delar av den ultraortodoxa befolkningen i självvald segregation, där de sekulära myndigheterna betraktas med misstänksamhet som ibland övergår i uttalad fientlighet. Ibland når samhällsinformation helt enkelt inte fram i tid, och när den till slut gör det filtreras den först genom det religiösa ledarskapet, som ofta uppfattas som en högre auktoritet än staten.

För det andra lever en majoritet av Israels ultraortodoxa under fattigdomsstrecket. Barnskarorna är stora (i genomsnitt 7.1 barn per kvinna) och inkomsterna är låga (i genomsnitt bara strax över hälften av vad landets sekulära medborgare tjänar), vilket gör att stora familjer ofta lever mycket trångt, med en kraftigt ökad risk för smittspridning som följd.

Den tredje huvudorsaken till den höga infektionsgraden bland Israels ultraortodoxa befolkning är att en ansenlig minoritet bland dem öppet motsätter sig myndigheternas restriktioner, från nedstängning till munskydd. Toleransnivån för myndighetsbeslut som uppfattas som en inskränkning av religionsfriheten (exempelvis stängningen av skolor och synagogor) är därför inom vissa extrema grupper helt obefintlig. De reagerar våldsamt mot både poliser som försöker upprätthålla restriktionerna, och mot journalister som rapporterar från dessa bostadsområden.

Sammantaget har detta inneburit att Covid-19 har slagit hårdast mot just ultraortodoxa judar, även om den breda majoriteten av dem följer myndigheternas anvisningar i lika hög grad som landets övriga befolkning.

Bland Israels övriga befolkning är det dock många som inte ser nyanserna och som därför skuldbelägger hela den ultraortodoxa befolkningen. Det växande missnöjet fördjupas ytterligare av att Israels hantering av coronavirusets andra våg i hög grad formades av de ultraortodoxa partiernas krav att alla restriktioner skulle tillämpas lika överallt, oavsett infektionsgraden i ett givet område. Därför stängdes hela landet ner när infektionssiffrorna gick upp, trots att det hade varit mer effektivt om restriktionerna hade tillämpats selektivt i städer och bostadsområden med en hög infektionsgrad. Detta kan naturligtvis inte individuella ultraortodoxa medborgare skuldläggas för, men för många utomstående är det svårt att se den ofta tysta majoriteten, när en högljudd minoritet utövar ett så starkt inflytande på landets politik.

De ekonomiska kostnaderna för regeringens eftergivenhet uppgår till motsvarande hundratals miljoner kronor varje dag. Den djupa förbittring som många sekulära israeler sedan länge hyser mot den ultraortodoxa befolkningsgruppen har därför fördjupats ytterligare, och kommer sannolikt att finnas kvar också efter att coronaviruset har kommit under permantent kontroll.

Paul Widen

Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 283Det här inlägget:
  • 1115687Läsningar totalt:
  • 66Läsningar idag:
  • 916641Besökare totalt:
  • 64Besökare idag:
  • 0Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen