Israelisk militärstrategi för dumbommar

En lektor i statsvetenskap vid Bar-Ilanuniversitetet, Jonathan Rynold, gav nyligen ett föredrag i Jerusalem om hur 1949-års stilleståndlinjer (som ofta missvisande kallas “1967-års linjer/gränser”) har påverkat Israels militärstrategi. Den senaste tiden har alltmer fokus kommit att läggas på dessa linjer. Det palestinska ledarskapet har vid upprepade tillfällen krävt “en israelisk reträtt till 1967-års gränser” för att ens återuppta fredsförhandlingarna med Israel. Det israeliska ledarskapet har i sin tur betonat att dessa linjer är “oförsvarbara”. En baskurs torde alltså vara på sin plats för att sprida lite ljus över ämnet.

Jonathan Rynold forskning har fokus på israelisk policy och strategi. Han konstaterar att merparten av Israels befolkning alltid har levt längs med kusten där avståndet mellan Västbanken och strandkanten bara är mellan 14 och 24 kilometer. “Israels säkerhetsstrategi mellan 1949 och 1967 grundade sig därför på preemptivt handlande,” fortsätter han. “Det vill säga, du kan inte tillåta fienden att attackera dig först, eftersom du inte har något geografiskt, strategiskt djup. När du är färdig med mobiliseringen av dina trupper kommer landet att vara avskuret på mitten. Israels säkerhetsdoktrin föreskrev därför att om det sker en uppmarsch av arabiska trupper i Jordanien, betraktas det som casus belli (krigsförklaring) och Israel måste då attackera.”

1949-års linjer betraktades alltså som oförsvarbara i bemärkelsen att man inte kan stå längs med dessa gränser och försvara landet. “Det enda sättet att försvara landet var genom preemptiv attack. Du måste attackera först, för om du inte gör det är det slut med dig,” understryker han. “Man kan se hur Israel gjorde detta under 50-talet och fram till och med Sexdagarskriget. Efter 1967 och fram tills idag har Israel haft en annorlunda säkerhetsdoktrin, eftersom man nu har ett visst strategiskt djup.”

Israels reträtt från södra Libanon 2000 och från Gaza 2005 resulterade i båda fallen i att islamistiska terroristorganisationer började använda dessa områden för att avfyra raketer mot Israel. Om Israel skulle dra sig tillbaka från hela Västbanken har man stor anledning att befara att detta även skulle ske där. Jonathan Rynold konstaterar därför att Israels främsta motivation till att bibehålla kontrollen över Jordandalen är att förhindra importen av raketer från Jordanien, samt att förhindra att en arabisk armé använder territoriet som ett uppmarschområde och i ett framtida krig klipper av Israel på mitten. “Det Israel säger är alltså följande: ‘Titta på det som håller på att hända i regionen och hur instabil den är. Titta på det faktum att Gaza strys av Hamas. Kom ihåg att hur mycket det nuvarande palestinska ledarskapet än är att föredra som motpart i fredsförhandlingar, så kvarstår ändå faktum att om inte IDF hade bekämpat Hamas på Västbanken och utan USA:s och EU:s ekonomiska bistånd, skulle det palestinska ledarskapet kollapsa inom loppet av några veckor.'”

“En israelisk reträtt från gränsen mellan Västbanken och Jordanien vore helt enkelt omdömeslös,” sammanfattar Jonathan Rynold. “Det finns en massa andra saker som Israel kan göra: att dra sig tillbaka från vissa bosättningar är ett alternativ; Israel stöder bildandet av en palestinsk stat; ett byggstopp på bosättningarna är de facto i kraft. Alla dessa territoriella frågor är inte centrala. Det centrala för Israels del är säkerhetsfrågan och det som händer i regionen, och detta fordrar en långvarig israelisk närvaro i jordandalen för att förhindra att det uppstår ett existentiellt hot mot Staten Israel.”

När Israels premiärminister Binyamin Netanyahu under sitt senaste besök i Washington kallade 1949-års stilleståndslinjer för “oförsvarbara” reagerade Sveriges utrikesminister Carl Bildts genom att säga att “det enda möjliga försvaret är fred.” Detta platta försök att skapa en slogan av sin egen okunnighet hade nästan varit roligt om personen i fråga inte hade haft makt att faktiskt påverka Sveriges och EU:s hållning gentemot Israel. Binyamin Netanyahus position i denna fråga är identisk med alla tidigare israeliska regeringar och har försvarats av alla amerikanska presidenter från Lyndon B. Johnson till George W. Bush. Det är en position som grundar sig på 63 år av obestridlig historisk verklighet. Det är inte för intet som 1949-års stilleståndslinjer kallas för “Auschwitzgränserna” i Israel. När Carl Bildt väljer att avfärda Israels mest grundläggande säkerhetsanspråk med en billig slogan börjar man faktisk hoppas att karln är så okunnig som han verkar. Alternativet är att han är normalbegåvad och hyser en djup illvilja mot Staten Israel.

Paul Widen, Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 198Det här inlägget:
  • 1189678Läsningar totalt:
  • 97Läsningar idag:
  • 983728Besökare totalt:
  • 93Besökare idag:
  • 0Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen