Sveriges före detta utrikesminister Carl Bildt har – föga förvånande – återigen hamnat i hetluften, detta efter att han – föga förvånande – återigen har förärat en helt ointresserad omvärld med sina synpunkter på det pågående kriget mellan Israel och den palestinska terroristorganisationen Hamas. “Som att skicka nazister in i Vatikanen”, säger han till Expressen när han beskriver den israeliska gränspolisens försök att kuva de extremt våldsamma upploppen på Tempelberget i Jerusalem, vilket föregick våldsurladdningen i Gaza.

När Bildt genast får mothugg försvarar han sig med den sorts hermeneutiska undanflykter som har blivit allt vanligare bland svenska politiker när de inte vill stå för vad de sagt och därför försöker få oss att betvivla betydelsen av enkla ord: han har på intet sätt jämfört Israel med nazister. Han försöker alltså inbilla oss att det lilla ordet “som” inte längre betyder “som”.

Men han erkänner att det hade varit bättre om han istället hade sagt att det var “som om IS hade stormat in i St Peterskyrkan”. Där har vi det lilla ordet “som” igen. På en och samma dag har alltså Sveriges före detta utrikesminister Carl Bildt jämfört staten Israels gränspolis med nazister och (!) med den islamistiska dödskulten IS.

Absolut ingen som har följt Carl Bildts uttalanden om konflikten mellan Israel och palestinierna är förvånad. Detta var inte ett “klavertramp” eller en “olycklig formulering”: han sa exakt vad han menade. Och det han menade överensstämmer i detalj med själva definitionen av vad som är att betrakta som antisemitism: att jämföra Israels nuvarande politik med nazisternas politik.

Detta är bland det vidrigaste man kan säga om Israel, men Carl Bildt har många års erfarenhet av djupt anstötliga och extremt missvisande uttalanden om den judiska staten. Det är därför han blev persona non grata i landet för över tio år sedan: droppen som fick bägaren att rinna över var när han jämförde Israels premiärminister Binyamin Netanyahu med den palestinska terroristorganisationen Hamas.

Nu är det tyvärr inte så att Carl Bildts antisemitism är unik: under årens lopp har jag hört liknande tongångar från präster i Svenska kyrkan, frikyrkliga pastorer, svenska journalister, hjälparbetare, “fredsaktivister” osv osv till leda. Skillnaden är bara att Carl Bildt inte besitter det minimum av självbevarelsedrift som krävs för att inse att detta inte är något man säger högt under en tidningsintervju, och om man till äventyrs ändå gör det förlorar man omedelbart sin diplomatiska trovärdighet. För evigt. Och det gjorde alltså Carl Bildt redan för över tio år sedan. Hans senaste utspel är bara en påminnelse om varför han är diplomatiskt irrelevant.

Paul Widen

Jerusalem