På söndagskvällen fick Israel officiellt en ny regering, under ledning av premiärminister Naftali Bennett och utrikesminister/”alternerande premiärminister” Yair Lapid. (Den 27 augusti 2023, om regeringen överlever tills dess, kommer de båda politikerna att byta ministerroller med varandra.) Efter en extremt hetsig extrainkallad session under söndagseftermiddagen vann slutligen den nya koalitionsregeringen en förtroendeomröstning i Knesset (Israels parlament) med röstsiffrorna 60-59, med en nedlagt röst. Det var Saeed al-Harumi, ledamot för det islamistiska partiet Ra’am, som i sista minuten valde att lägga ner sin röst istället för att rösta för den nya regeringen med sina partikamrater.
Regeringskoalitionen är unik på flera punkter, då den omfattar inte mindre än åtta partier som sträcker sig tvärs över det politiska spektrat. Det är första gången som ett parti med arabisk majoritet (Ra’am) ingår i en regeringskoalition i Israel. Det är också första gången i Israels historia som regeringen leds av en ortodox jude. Men trots dessa strängt konservativa aspekter är den nya regeringen också den mest jämställda i landets historia, med inte mindre än nio kvinnor bland de 28 ministrarna. Värt att nämna är också att premiärministern tillhör ett parti som varken är störst eller näst störst i Knesset, utan som bara fick sju mandat i valet den 23 mars och som i flera opinionsundersökningar nu hamnar under valspärren.
Den före detta premiärministern Binyamin Netanyahu försökte in i det sista sätta käppar i hjulen för den nya regeringen genom att försöka locka till sig avhoppare från de åtta koalitionspartierna. Eftersom han bara behövde en enda röst för att beröva den nya regeringen dess hårfina majoritet var det oklart in i det sista om den skulle överleva söndagens förtroendeomröstning. Netanyahus vidlyftiga löften avfärdades dock av samtliga potentiella avhoppare, ett faktum som visar hur fundamentalt han har förbrukat sitt förtroende genom sina konsekventa löftesbrott mot andra politiker under sina sammanlagt mer än 15 år vid makten. Inte mindre än tre av partiledarna i den nya regeringen har vid en eller annan tidpunkt varit nära politiska allierade till Netanyahu. Man kan alltså utan överdrift säga att Netanyahu själv orsakade sitt eget politiska nederlag.
Självkritiken lyste dock med sin frånvaro när Netanyahu tog till orda i Knesset innan förtroendeomröstningen. Under mer än en halvtimme beklagade han sig över den nya koalitionsregeringen, som han kallade för “en farlig vänsterregering”. Han anklagade Bennett för att ha ljugit mot väljarkåren och påstod att denne inte besitter den kunskap och de kvalifikationer som krävs för att kunna leda landet. Vidare lovade Netanyahu att kämpa dagligen för att fälla den nya regeringen. “Med Guds hjälp kommer det att ske tidigare är ni tror”, tillade han.
När Naftali Bennett tog till orda kunde han för sin del knappt höras, då oppositionspartierna med Netanyahu i spetsen häcklade honom och kallade honom för lögnare och kriminell. “Jag är stolt över att kunna sitta tillsammans med människor med väldigt olika ståndpunkter”, nästan ropade han över larmet plenisalen vid ett tillfälle. “Det är dags för ansvarsfulla ledare från olika delar av nationen att få till ett slut på detta vansinne”.
Huruvida Bennett och Lapid kommer att lyckas hålla ihop sin spretiga regering är alltjämt en öppen fråga och hänger sannolikt på om de kan locka till sig ett eller flera av de partier som under söndagen deltog i häcklandet av Bennett i Knesset. Det låter kanske osannolikt, men samtidigt har de gångna dagarna varit fulla av osannolika politiska händelser i Israel, vilket gör det sannolikt att ytterligare osannolika händelser troligtvis står inför dörren.
Paul Widen