Abbas flippar ut

Hosni Mubarak hade knappt hunnit avgå innan representanter för den Palestinska myndigheten (PA) i lördags utlovade nyval i september för ordförandeposten och parlamentet. Mandatet för PA:s nuvarande ordförande, Mahmoud Abbas, löpte ut den 9:e januari 2009, vilket alltså innebär att hans regering helt har saknat demokratisk legitimitet i över två år. Det enda politiska alternativet till honom har dock varit terroristorganisationen Hamas, som i det palestinska parlamentsvalet i januari 2006 vann 74 av 132 platser. Parlamentets mandat har också löpt ut, men eftersom Abbas parti Fatah i princip ligger i krig med Hamas sedan sommaren 2007 har man inte kunnat komma överens om när eller ens om nyval ska hållas. Dödläget har varit totalt, vilket har resulterat i att världssamfundet i brist på bättre lösningar har fortsatt att ge Abbas sitt stöd. Man har på goda grunder fruktat att ett nyval till ordförandeposten skulle resultera i ytterligare en seger för Hamas, som därmed skulle tillskansa sig rätten att bilda och leda nästa palestinska regering. För att förvägra Hamas möjligheten att vinna fullständig demokratisk legitimitet har därför Abbas, med omvärldens outtalade uppbackning, gång på gång skjutit upp nästa val.

Mahmoud Abbas strategi har varit en nödlösning, och sådana fungerar som bekant bara tills de slutar fungera. Hosni Mubaraks avgång i fredags visade med all önskvärd tydlighet att ingen odemokratisk regim i Mellanöstern sitter säkert. Efter att ha utlyst nyval kom därför Abbas med ytterligare löften om genomgripande förändringar i tät följd, allt för att föregå den förväntade folkliga revolten mot det genomkorrumperade och djupt impopulära palestinska ledarskapet. I söndags utlystes kommunalval och igår avgick regeringen. Förändringarna påstås ha varit planerade under en längre tid, men på grund av de omvälvande händelserna i regionen har de inte blivit av förrän nu. Denna förklaring, som är av ringa, ringa trovärdighet, har även kablats ut av TT i Sverige. Sanningen är istället att Abbas håller på att flippa ut, som Jerusalem Posts expert i palestinska frågor Khaled Abu Toameh uttrycker saken.

Exempel på samma desperata beteende har kunnat ses i flera veckor bland Mellanösterns despoter. Som diktator har man två alternativ när man står inför ett massivt folkligt uppror: Man kan slå ner det, som Ahmadinejad i Iran nu gör för andra gången på mindre än två år, eller också kan man försöka förhandla och göra eftergifter, som Mubarak gjorde under 18 dagar innan han tvingades avgå. I Bahrain rapporteras det exempelvis att regimen delar ut kontanter för att blidka arga demonstranter: Desperationen tycks vara total.

I fallet PA är alla löften om reformer och nyval tämligen ihåliga, eftersom Hamas har makten i Gaza och därmed också över en ansenlig del av den palestinska befolkningen. Hamas motsätter sig alla försök från Abbas sida att hävda sin makt, som man med rätta menar vara illegitim. Till och med utlysandet av nyval, som många bedömare menar att Abbas skulle förlora, ses av Hamas som att Abbas tar sig ton. Det är därför i nuläget mycket svårt att tro att alla fagra löften kommer att resultera i någonting konkret. Om det mot förmodan ändå blir nyval i september kommer detta bara att ske på Västbanken; i Gaza tar man inte längre order från Abbas. Valutgången skulle därför sakna både relevans och legitimitet bland en stor del av palestinierna.

September hägrar dock långt bort i fjärran. Med tanke på hur fort och oförutsägbart situationen i Mellanöstern har utvecklats de senaste veckorna måste alla framtidsprognoser tas med en stor nypa salt.