Intensiva militära överläggningar mellan Israel och USA

USA:s generalstabschef Mark A. Milley (t.v.) skakar hand med Israels generalstabschef Aviv Kochavi (t.h.). Foto: IDF

De senaste veckorna har minst tre amerikanska militärdelegationer besökt Israel. Först ut var chefen för USA:s centralkommando general Kenneth F. McKenzie Jr., som landade den 10 november för överläggningar med IDF (Israels försvarsstyrkor). Bara vid ett tidigare tillfälle har en chef för USA:s centralkommando besökt Israel, vilket gjorde att flera ögonbryn höjdes över händelsen. Fyra dagar senare landade chefen för det amerikanska flygvapnet general David Goldfein, ett besök som var mindre uppseendeväckande då det skedde inom ramen för den internationella flygvapenövningen Blue Flag som genomförs i Israel vartannat år. Den senaste i raden av besökande amerikanska militärdelegationer leddes av general Mark Milley, den amerikanska militärens generalstabschef, som landade den 24 november.

Flera israeliska bedömare har påpekat att en sådan strid ström av högt uppsatta amerikanska generaler inte har besökt landet sedan 2012, när USA:s dåvarande president Barack Obama fruktade ett nära förestående israeliskt anfall mot Irans atomenergi- och kärnvapenanläggningar. Samma bedömare sätter också de nu aktuella besöken i samband med två telefonsamtal mellan USA:s president Donald Trump och Israel tillförordnade premiärminister Binyamin Netanyahu, ett samtal den 19 november och ytterligare ett den 1 december. Imorgon onsdag kommer Netanyahu dessutom att träffa USA:s utrikesminister Mike Pompeo under ett extrainsatt möte i Lissabon (Pompeo besökte för övrigt också Israel nyligen, den 23 oktober).

Det mest angelägna samtalspunkten under samtliga besök och telefonsamtal var, föga överraskande, hotet från Iran. I början av september uppgav diplomatiska källor att det internationella atomenergiorganet IAEA hade hittat spår av uran i den lagerlokal i Teheran där regimen fram till i maj förra året gömde sitt hemliga atomarktiv (innan den israeliska underrättelsetjänsten Mossad lyckades tömma hela arkivet och frakta det till Israel). Senare samma månad attackerades flera oljeraffinaderier i Saudiarabien med kryssningsmissiler och drönare, vilket resulterade i att hälften av landets oljeproduktion slogs ut i nästan två veckor. Iran tros allmänt ha legat bakom attackerna. Under hösten har Iran dessutom återaktiverat flera atomenergianläggningar som man stängde ner 2015 som ett led i det så kallade JCPOA-avtalet, och demonstrativt skruvat upp krigsretoriken mot både USA och Israel.

Samtidigt befinner sig regimen i Teheran under hård press på hemmaplan, då omfattande folkliga protester inom landet har pågått i flera veckor. Liknande protester pågår även i Irak och Libanon. Protesternas utlösande faktor skiljer sig delvis mellan de olika länderna, men udden är i samtliga fall riktad mot regimen i Teheran och dess korruption och destruktiva inflytande. I Iran och Irak har polis och militär bemött protesterna med skarp ammunition, vilket har resulterat i hundratals dödsfall.

Än så länge utgör inte protesterna något reellt hot mot regimen i Teheran, men de visar att många människor i Mellanöstern, både perser och araber, sunniter och shiiter, har fått nog av mullornas styre. Klart är också att inget tyder på att Iran har för avsikt att backa, varken i sitt kompromisslösa förhållningssätt till protesterna eller i sitt krigshetsande förhållningssätt till Israel. Detta har tydligt uppfattats i Israel, där den bittert utdragna kampen om regeringsmakten som nu pågår är tydligt underställd allt som har med nationens säkerhet att göra.

Paul Widen

Jerusalem


Åtalsbeslut mot Netanyahu offentliggjort

Israels tillförordnade premiärminister Binyamin Netanyahu under sitt direktsända uttalande i torsdags kväll (bild: skärmdump Facebook)

Benny Gantz, ledaren för utmanarpartiet Kachol Velavan, tvingades i onsdags kväll meddela Israels president Reuven Rivlin att han inte hade lyckats bilda en regering. Därmed försattes landet i en politisk situation som saknar historiskt motstycke. Binyamin Netanyahu, som har varit tillförordnad premiärminister i snart ett helt år och som först fick i uppdrag att försöka bilda en regering efter valet den 17 september, meddelade Rivlin i slutet av oktober att han inte hade lyckats med uppdraget. Efter både Netanyahus och Gantzs misslyckade försök överlämnades därför regeringsuppdraget formellt till Yuli Edelstein, talman för Knesset (Israels parlament), där vilken ledamot som helst nu har tre veckor på sig att försöka samla på sig underskrifter från en majoritet av sina kollegor och presentera detta för presidenten. Om någon skulle lyckas med detta har han eller hon sedan två veckor på sig att bilda en regering med detta underlag. Om detta skulle misslyckas kommer Israel gå till val igen, för tredje gången på mindre än ett år.

Bara ett dygn efter beskedet från Benny Gantz kom nästa politiska bombnedslag, när justitiekansler Avichai Mandelblit offentliggjorde sitt beslut att väcka åtal mot Netanyahu i tre separata rättsfall. Åtalspunkterna i två av fallen är förskingring och trolöshet mot huvudman, medan det tredje fallet även omfattar åtalspunkten mutbrott. Beslutet var väntat, då Mandelblit redan den 28 februari offentliggjorde ett nästan identiskt preliminärt åtalsbeslut. Efter det beskedet hade emellertid Netanyahus advokater fortfarande en chans att bestrida åtalspunkterna i en sista förhörsrunda, som genomfördes under några dagar i oktober. Man lyckades dock inte övertyga justitiekanslern att ändra eller stryka någon del av åtalsunderlaget, och i torsdags kväll blev därmed Netanyahu den första sittande premiärministern i Israels historia som har åtalats för ett brott.

Netanyahu valde att bemöta åtalsbeslutet via videolänk från sitt residens i centrala Jerusalem, som direktsändes på TV och Facebook. Å ena sidan sade han sig respektera Israels rättsväsende, men i samma andetag anklagade han landets polis och statsåklagare för kuppförsök. “Det är dags att utreda utredarna, att utreda åklagarna som godkänner dessa befläckade utredningar”, menade han, och hävdade att landets lagar hade tillämpats selektivt för att sätta dit just honom. Vidare begärde han tillsättningen av en oberoende kommission för att utreda polisens hantering av bevis och vittnen. Under Netanyahus nästan 18 minuter långa anförande lyste självkritiken med sin frånvaro. Han medgav inte att han hade begått några misstag eller att det kunde finnas legitima skäl att ifrågasätta hans agerande.

Israelisk lag stipulerar inte definitivt att en premiärminister måste avgå om åtal väcks mot honom eller henne, vilket gör att Netanyahu på denna punkt har lagen på sin sida, i alla fall tills vidare. Han är dock inte bara premiärminister, utan även hälsominister, socialminister, minister för judar i diasporan och jordbruksminister, och ingen ministerpost utöver premiärministerposten får enligt lag innehas av någon som står åtalad för brott. Av allt att döma kommer han därför tvingas avyttra sig dessa ministerposter. Netanyahu sitter dock inte säkert som premiärminister heller, då Mandelblit på söndagsmorgonen inledde överläggningar med statsåklagaren Shai Nitzan för att innan kommande veckoslut avgöra om lagen förhindrar en premiärminister som står åtalad för brott att få i uppdrag att bilda en ny regering. Även Israels högsta domstol väntas behandla ärendet.

Både Netanyahu och flera av hans politiska allierade upprörs av att Israels domstolsväsen försöker spela en så avgörande roll i den pågående politiska krisen. Israels transportminister Bezalel Smotrich uppmanade i fredags till folkliga protester mot vad han kallade “en destruktiv och farlig juridisk diktatur”, medan kultur- och sportminister Miri Regev nu imorse anklagade justitiekanslern för att försöka “mörda Israels demokrati”. Samtidigt har Netanyahus mångårige politiske rival i det egna Likudpartiet Gidon Sa’ar bestämt tillbakavisat Netanyahus påstående att han är utsatt för ett kuppförsök. Sa’ar kallade påståendet för oansvarigt och menade att det skapar kaos i landet, samtidigt som han försvarade Mandelblits integritet. Han tillstod att det för närvarande inte finns något som juridiskt förhindrar Netanyahu från att fortsätta som premiärminister, men menade att Netanyahu måste sägas ha bevisat att han är politiskt förbrukad. “Tror någon att Netanyahu efter ett tredje, fjärde, femte eller sjätte nyval skulle lyckas bilda en regering?” frågade han retoriskt igår kväll. Om Netanyahu inte avgår “kommer den politiska krisen att fortsätta, eller också, Gud förbjude, kommer vi att förlora makten till våra rivaler”. På söndagsmorgonen bad Sa’ar därför formellt Likuds centralkommitté att utlysa ledarskapsval inom två veckor, i vilket han ämnar utmana Netanyahu.

Paul Widen

Jerusalem


Massiva israeliska bombräder i Syrien

Israeliska stridsflygplan (foto: IAF)

Natten till onsdagen gick israeliska stridsflygplan till attack mot ett stort antal militära mål i Syrien tillhörande det iranska republikanska gardets Quds-enhet och den syriska armén. Enligt IDF (Israels försvarsstyrkor) utfördes de massiva bombräderna som ett svar på raketbeskjutningen från Syrien tidigt igår morse. Fyra raketer avfyrades då mot Israel, men samtliga sköts ner av raketförsvarssystemet Järnkupolen, utan att någon människa kom till skada. Nattens israeliska bombräder riktades både mot de enheter som låg bakom gårdagens raketbeskjutning och mot andra militära mål, bland annat sambandscentraler, militärbaser och vapenlager. Enligt syriska källor ska minst 23 människor ha dödats i attackerna, däribland 16 “utländska medborgare” (förmodligen iranier).

Israel har de senaste åren enligt egen utsago genomfört hundratals bombräder mot militära mål i Syrien tillhörande främst Iran och den libanesiska terroristorganisationen Hezballah. I somras rapporterades även flera bombräder mot iranska styrkor i Irak, som Israel misstänktes ligga bakom. Efter den iranska drönar- och kryssningsmissilattacken mot saudiarabiska oljeraffinaderier den 14 september i år har det dock inte rapporterats en enda israelisk bombräd i varken Irak eller Syrien, med undantag för missilattacken mot Akram al-Ajouri, en högt uppsatt företrädare i Islamiska jihads politiska gren, i Damaskus den 12 november. Detta plötsliga avbrott har av flera militäranalytiker satts i samband med dels en hårdnande retorik i Irak och Iran mot de misstänkta israeliska flygräderna, och dels frånvaron av ett kraftfullt amerikansk svar på de iranska attacken mot Saudiarabien, som slog ut hälften av kungarikets oljeproduktion. I Israel har man befarat att en iransk vedergällningsattack bara är en tidsfråga, och mot bakgrund av USA:s tydliga ovilja att konfrontera Irans aggression har man därför valt att hålla en lägre profil.

Gårdagens raketattack från Syrien erbjöd emellertid Israel ett gyllene tillfälle att gå till massiv motattack utan att anklagas för att ha inlett sammanstötningen. Varför Syrien och/eller Iran plötsligt valde att avfyra ett fåtal raketer mot Israel igår morse är dock svårare att förklara. Motstridiga rapporter i syrisk statskontrollerad media gjorde inledningsvis gällande att Israel hade utfört en bombräd mot Damaskus tidigt igår morse, men dessa rapporter kom först efter raketbeskjutningen från Syrien och dementerades omedelbart av Israel. Kryptiska antydningar och raderade tweets bland israeliska militärkorrespondenter tyder på att bakgrunden till den syriska raketbeskjutningen har hemligstämplats av den israeliska militärcensuren. Klart är dock att det råder ett mycket spänt läge i hela regionen, vilket samtidigt förvärras av de omfattande våldsamma folkliga protesterna i Libanon, Irak och Iran. Den osäkra politiska situationen i Israel riskerar givetvis också att utnyttjas av landets fiender, då ett tredje nyval inom loppet av mindre än ett år kan komma att utlysas om mindre än en månad.

Paul Widen

Jerusalem


Politisk nedräkning i Israel

Benny Gantz, ledare för Kachol Velavan, och president Reuven Rivlin.

Mindre än tre dygn återstår nu för utmanarpartiet Kachol Velavan under ledning av Benny Gantz att presentera en regering för Israels president Reuven Rivlin. Efter valet den 17 september gick uppdraget att bilda regering först till den tillförordnade premiärministern Binyamin Netanyahu, då 55 av Knessets 120 ledamöter gav honom sitt förtroende. Gantz hade för sin del bara stöd av 54 ledamöter, medan övriga 11 ledamöter lade ner sina röster. Den 22 oktober lät Netanyahu dock informera Rivlin att han inte hade lyckats bilda en ny regeringskoalition, och uppdraget gick då vidare till Gantz.

Sannolikheten att Gantz skulle lyckas samla en majoritet av Knessets ledamöter bakom sig var emellertid från första stund ännu mindre än den var för Netanyahu. Kachol Velavan blev visserligen största parti i valet och fick 33 mandat, men ideologiskt står partiet närmare Netanyahus Likud än partierna på vänsterkanten, vilken innebär att det i princip helt saknar naturliga koalitionspartners i Knesset. Partiet uttalade strävan har därför varit att bilda en samlingsregering med Likud, men enbart på villkor att Netanyahu först avgår som partiledare, då denne inom kort väntas åtalas för bedrägeri, trolöshet mot huvudman och mutbrott. Likud har för sin del också uttryck sitt stöd för bildandet av en samlingsregering med Kachol Velavan, men har bestämt avvisat kravet på Netanyahus avgång. Dessutom har Likud bildat en pakt med det nationalreligiösa partiet Yamina och de två ultraortodoxa partierna Shas och Yahadut Hatorah som innebär att de fyra partierna, som sammanlagt har 55 mandat, kommit överens om att inte ingå i en koalitionsregering om inte de övriga partierna i pakten också bjuds in. En majoritet i en samlingsregering bestående av denna pakt och Kachol Velavan skulle alltså vara lojal mot Netanyahu och därmed ge honom större politiskt inflytande än Gantz, trots att Gantz skulle företräda det största partiet i regeringen. Sammantaget har detta inneburit att förhandlingarna mellan Likud och Kachol Velavan har varit helt låsta sedan valet. Båda partierna säger sig vilja ha en samlingsregering, men kraven som de ställer på varandra har hittills gjort det omöjligt för dem att nå en överenskommelse.

Om varken Kachol Velavan eller Likud viker sig från sina respektive krav finns det dock ytterligare ett alternativ för Gantz, nämligen att bilda en minoritetsregering med de två vänsterpartierna Avoda/Gesher och Hamachane Hademokrati/Meretz, med stöd utifrån från delar av det arabiska samlingspartiet och det nationalistiska högerpartiet Yisrael Beitenu. Till skillnad från exempelvis Sverige är minoritetsregeringar mycket ovanliga i Israel, men rent lagtekniskt behöver en regering bara åtnjuta en pluralitet i Knesset, dvs. inte en majoritet. Så länge Gantz stöds av minst 56 ledamöter (en mer än högerblockets 55) kan han alltså bilda en regering.

Trots att en sådan lösning skulle kräva ett ytterst osannolikt samarbete mellan Yisrael Beitenu och det arabiska samlingspartiet (föreställ er ett samarbete mellan Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ…), utan egentliga förtjänster för partierna själva och med stor risk för bakslag från deras respektive väljarbaser, är Netanyahu märkbart nervös inför möjligheten att han innan veckans slut inte längre kommer att vara premiärminister. “Detta vore en historisk terroristattack mot staten Israel”, varnade han igår under ett extrainsatt partievenemang i Tel Aviv. Vidare anklagade han det arabiska samlingspartiet för att stödja terrorism och för att sträva efter att förinta Israel. Det arabiska samlingspartiets ledare Ayman Odeh gav svar på tal på Twitter: “Ikväll förseglade Netanyahu sitt öde som den förbittrade brottsling han är, som inte klarar av att förlora, utan istället skadar och uppviglar mot dem han är tänkt att tjäna”.

Om Gantz inte lyckas presentera en regering för president Rivlin innan midnatt på onsdag återstår ett sista alternativ som aldrig har prövats tidigare i Israels historia: vilken Knessetledamot som helst – inte nödvändigtvis en partiledare – kan inom tre veckor försöka få stöd från en majoritet av Knesset att bilda en regering. Om ledamoten lyckas med det har han eller hon sedan två veckor på sig innan han måste presentera regeringen för presidenten. Låt oss återkomma till detta om och när det blir aktuellt.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 1002445Läsningar totalt:
  • 104Läsningar idag:
  • 820729Besökare totalt:
  • 103Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen