En osäker våldsprognos

Förra årets Freedom Flotilla hade 663 deltagare. Den nu förestående Freedom Flotilla 2 var ursprungligen tänkt att bestå av minst 1500 deltagare, men efter att organisationen IHH drog sig ur flottiljen tillsammans med flaggskeppet Mavi Marmara sjönk siffran till ungefär 500. Försäkringskrångel, grekisk byråkrati och misstänkt israeliskt sabotage har tvingat bort ytterligare minst 200 deltagare, vilket gör att mindre än 300 aktivister återstår. Den siffran kan komma att sjunka ytterligare, eftersom det fortfarande är oklart när (och om) alla båtar kommer att vara redo att lägga ut.

Oavsett hur hög deltagarsiffran till slut blir står det alltså klart att Freedom Flotilla nummer 2 kommer att bli avsevärt mindre än Freedom Flotilla nummer ett. Till skillnad från förra året kommer dessutom bara ett begränsat antal islamistiska aktivister att delta, vilket borde minska risken för våldsamma sammandrabbningar när israeliska försvarsstyrkor bordar skeppen.

Minnet från förra årets flottilj är dock fortfarande starkt i det israeliska försvarsetablissemanget. Det våldsamma motståndet som de israeliska soldaterna möttes av på Mavi Marmara kom som en total överraskning och tvingade de lokala befälen att ta kritiska beslut under stor press. Med nöd och näppe lyckades man rädda de soldater som klubbats ner av den väntande lynchmobben, men nio aktivister dödades i sammandrabbningarna. Det faktum att de dödades i självförsvar gick snabbt förlorat i den påföljande mediastormen. Trots att undersökningen som tillsattes efter händelsen drog slutsatsen att inga tjänstefel hade begåtts av de israeliska befälen insåg alla inblandade att framtida flottiljer inte bara måste bemötas med vältränade soldater: parallellt och lika effektivt måste saklig information nå världens nyhetskonsumenter för att slå hål på aktivisternas propaganda.

De senaste dagarna har därför ordkriget intensifierats från israeliskt håll. Flera tidningar har publicerat uppgifter som motsäger aktivisternas påstått fredliga avsikter. Exempelvis rapporteras det att flera aktivister har förklarat sig ha för avsikt att döda israeliska soldater. Säckar med svavel ska ha smugglats ombord på en eller flera båtar, med avsikt att slängas på soldaterna, för att sedan tända eld på dem. Två deltagare i flottiljen med bevisade kopplingar till Hamas har namngivits och risken kvarstår att militanta islamister från Turkiet och Jordanien kommer att ingå i den slutgiltiga passagerarlistan.

Flottiljens organisatörer förnekar bestämt dessa uppgifter, men liknande dementier gjordes inför förra årets flottilj, vilket medförde att de första israeliska soldaterna som bordade Mavi Marmara bara var beväpnade med paintballpistoler. Flera soldater misshandlades nästan till döds innan de fick tillåtelse att skjuta skarpt mot lynchmobben. Det israeliska ledarskapet tänker därför inte ta några risker, en attityd som förmodligen också har sjunkit in bland soldaterna. Trots att flottiljen som nu åstundar avfärd från Grekland alltså är internationellt hårt kritiserad, kraftigt försvagad och (i jämförelse med förra året) har avsevärt färre islamistiska aktivister ombord finns det ändå en risk för att sammandrabbningen blir våldsam, eftersom det politiska etablissemanget, försvarsstaben och hela mediadrevet i Israel tycks vara mentalt inställt på en repris av förra årets våldsamma motstånd på Mavi Marmara. Den hysteri som har börjat sprida sig på vissa håll står inte i proportion till det faktiska hotet som man står inför: knappt 300 hårt ansatta aktivister som blir färre och färre för varje dag och vars envisa beslutsamhet att segla till Gaza nu handlar mer om att inte helt förlora omvärldens anseende än att faktiskt åstadkomma något med själva resan.

Paul Widen, Jerusalem


Ett skepp kommer lastat med vanföreställningar

Igår lättade den första båten i Freedom Flotilla 2 ankar i Korsika med siktet ställt mot Gaza. I Grekland gör sig den svenska kontingenten, kallad Ship to Gaza Sweden, redo för avfärd. Eftersom ägarna till det största fartyget i flottiljen, Mavi Marmara, drog sig ur för ett par veckor sedan är det oklart exakt hur många svenskar som kommer att kunna delta. Ett annat skepp, det USA-registrerade Audacity of Hope (uppkallat efter Barack Obamas bok med samma namn), har försökts stoppas av den israeliska organisationen Shurat HaDin och har därför ännu inte fått klartecken för avresa av grekiska myndigheter, vilket ytterligare har ställt till det för svenskarna.

Hela idén med att försöka bryta den israeliska blockaden av Gaza har sin grund i ett antal fundamentala vanföreställningar. Låt oss titta närmare på två av dem.

1. “Det råder en humanitär kris i Gaza.” Fel. FN och Röda Korset har förklarat att det inte råder någon humanitär kris i Gaza. Varje vecka forslas tiotusentals ton livsmedel, mediciner och bränsle in i Gaza via Israel. Israel förser dessutom Gaza med en stor del av områdets el- och vattenbehov. Israel har vidare erbjudit Freedom Flotilla 2 att ankra i en israelisk hamn och överföra sin hjälpförsändning via de etablerade gränsövergångarna.

2. “Israels blockad av Gaza är ett brott mot folkrätten.” Fel. För det första kan inte Israel försätta Gaza i blockad eftersom Egypten kontrollerar en del av gränsen (som öppnades den 25 maj). För det andra är Israels kontroll av Gazas territorialvatten reglerat i Osloavtalet. För det tredje inledde Israel blockaden av sin gräns till Gaza efter terroristorganisationen Hamas våldsamma maktövertagande i juni 2007, som varken har erkänts av FN, EU eller USA. Hamas mål är att förinta Israel. Israels insisterande att i möjligaste mån kontrollera allt inflöde av gods till Gaza syftar till att förhindra Hamas militära upprustning, vilket Israel har all rätt att göra: Israel och Hamas befinner sig i krig med varandra. Det finns ingen punkt i folkrätten som kräver att ett land öppnar sin gräns i krigstid eller tillåter ett fritt flöde av varor in i fiendekontrollerat territorium.

Vanföreställningarna slutar dock inte här. På Ship to Gaza Swedens hemsida uppmanas man att skriva under ett upprop “för Gazas folk.” Författarna till uppropet lyckas med konststycket att beskriva situationen i Gaza utan att en enda gång nämna att territoriet styrs av Hamas, som har stämplats som en terroristorganisation av EU och USA. Uppropet innehåller inte ett enda ord om kriget mellan Hamas och Fatah i juni 2007 och Hamas påföljande maktövertagande, som utlöste det israeliska beslutet att blockera sin gräns. Inte ett ord om de närmare tio tusen granater och raketer som avfyrats mot Israel från Gaza sedan 2002. Inte ett ord om att minst en miljon israeliska medborgare bor inom räckhåll för denna terror. I Ship to Gaza Swedens upprop är Israel helt enkelt en skurkstat som skoningslöst plågar Gazas folk helt utan anledning.

Människor som anammar denna förvrängda verklighetsbild lyssnar naturligtvis inte på rationella argument. Fakta biter inte på dem. Den intellektuella hedern är helt frånvarande från deras argument. Att kalla dem för antisemiter är att ge dem lite för mycket heder: de är liksom för dumma för att förstå att de är överkvalificerade. De tillhör en kategori som vårt språk ännu inte förmår beskriva, en västerländsk avart som kombinerar en pinsam självbetydenhet med falsk ödmjukhet och bråddjup okunnighet. Den logiska kollapsen som präglar deras argumentation är ett resultat av en vidare moralisk kollaps, vilket gör att de framgångsrikt lyckas fortsätta inbilla sig att de kämpar för frihet och rättvisa och ballonger till alla barnen i Gaza trots att det politiska ledarskapet i hela den civiliserade världen har uppmanat dem att lägga ner jippot och de enda som fortsätter att heja på är folkmordspretendenterna i Gaza och Iran.

Paul Widen, Jerusalem


1826 dagar i fångenskap

Imorgon är det fem år sedan den israeliske soldaten Gilad Shalit kidnappades intill kibbutz Kerem Shalom av palestinska terrorister. Shalit har sedan dess suttit i fångenskap någonstans i södra Gaza. Hans kidnappare, som tillhör fyra eller fem olika terroristorganisationer, säger sig vara villiga att frige honom i utbyte mot att Israel friger uppemot 1000 palestinier som sitter i israeliska fängelser, många av dem dömda till långa fängelsestraff för olika terroristbrott. Indirekta förhandlingar mellan Hamas och Israel har pågått sporadiskt under de senaste åren, dock ännu utan resultat. Israel vägrar att frige de värsta terroristerna, och Hamas vidhåller att det är just dessa som måste ingå i en fångutväxling.

Även om en majoritet av Israels befolkning stödjer någon form av fångutväxling finns det en stark minoritet som motsätter sig att detta sker på Hamas villkor. Dessutom ställer sig många tvekande till att frige även de mindre blodbesudlade terroristerna på Hamas önskelista. Erfarenhet från tidigare fångutväxlingar visar att en majoritet av dem återgår till terroristverksamhet inom några månader. Statistik visar tydligt att hundratals israeliska civila har dödats av terrorister som frigivits i fångutväxlingar med Hamas och Hizballa. Det israeliska ledarskapet står alltså inför ett olösligt moraliskt dilemma: Gå med på en fångutväxling och därmed stärka terroristorganisationernas led med erfarna och kompromisslösa veteraner? Eller vägra en fångutväxling och därmed låta Gilad Shalit ruttna bort i ett hål i Gaza?

Flera andra israeliska soldater har försvunnit i strid eller kidnappats under åren. Stridsflygsnavigatören Ron Arad tillfångatogs av den shi’itiska Amal-milisen efter att hans plan sköts ner över Libanon 1986. Soldaten Guy Hever försvann spårlöst på Golanhöjderna 1997 och tros eventuellt ha tillfångatagits av en syrisk grupp. Ytterligare minst fem israeliska soldater har försvunnit sedan 1973.

Rädslan att Gilad Shalits öde så småningom kommer att sälla sig till dessa ouppklarade mysterier kan ha bidragit till att hans familj ganska omgående inledde en kampanj för att få till stånd hans frigivning. Hans föräldrar bor i ett tält på gatan utanför premiärministerns residens i Jerusalem. Allmänhetens sympati för familjens smärtsamma situation kan ses överallt i Israel: Gilad Shalits ansikte förekommer på klisterdekaler, t-tröjor, flaggor och stora banér tillsammans med texten “Gilad lever fortfarande”. I många synagogor nämns hans fullständiga hebreiska namn (Gilad ben Aviva) varje sabbat i en speciell bön för alla tillfångatagna soldater.

Hamas har inte gett något livstecken från Shalit sedan i september 2009, då ett kort videoklipp överlämnades till Israel i utbyte mot 20 kvinnliga palestinska fångar. Internationella Röda Korset har vid upprepade tillfällen krävt att få besöka honom, i enlighet med den Tredje Genèvekonventionen, men Hamas har konsekvent vägrat. Igår kväll förklarade därför Israels premiärminister Binyamin Netanyahu att Israel nu kommer att ändra strategi i frågan och börja sätta hårt mot hårt: De palestinska fångar som sitter dömda för terroristbrott i Israel kommer hädanefter att förvägras alla privilegier som Genèvekonventionen inte uttryckligen garanterar dem, bland annat högre akademiska studier.

Reaktionen från Hamas lät inte vänta på sig. Att dra in de terroristdömda fångarnas privilegier är “ett brott mot internationell lag,” hävdade en talesman för terroristorganisationen. Denna förvrängda logik påminner mig om ett samtal jag hade med en svensk luthersk präst i Israel bara några dagar efter att Gilad Shalit kidnappades. Enligt prästen var kidnappningen helt försvarbar under internationell lag, medan Israel var den egentliga brottslingen i sammanhanget, eftersom “tusentals palestinier har kidnappats och sitter fängslade i Israel.” En annan svensk luthersk präst förklarade för mig att Israel kanske låg bakom kidnappningen av Gilad Shalit, för att ge Israel en förevändning att återockupera Gaza. Att vederlägga dem vore att besudla sig med overklighet, som Jorge Luis Borges sa, men det kan ändå vara värt att notera hur snacket går i de kretsarna.

Paul Widen, Jerusalem


Svenskfinanseriad hatkultur

Idag var det tänkt att Fatah och Hamas skulle presentera sin gemensamma övergångsregering i Kairo, men inte helt oväntat har förhandlingarna mellan de båda parterna gått i stå. Det största hindret till en överenskommelse tycks vara Hamas motsättning till den nuvarande premiärministern Salam Fayyad, som Hamas uppfattar som en amerikansk marionett. För två dagar sedan avbröts samtalen på begäran av Fatah, tills dess “en bättre atmosfär för försoningssamtalen kan åstadkommas.” Inget nytt förhandlingsdatum har ännu annonserats.

Från ett israeliskt perspektiv har förhandlingarna mellan Fatah och Hamas varit ytterst oroväckande, eftersom Hamas vägrar att acceptera de tre principer som formulerats av den så kallade Mellanöstern-kvartetten (FN, USA, Ryssland och EU), dvs. att erkänna Israel, acceptera tidigare ingångna avtal samt avstå från våld. Trots att Hamas alltså är en oreformerad terroristorganisation med en folkmordsagenda har många länder antagit en vänta-och-se-linje till försoningsavtalen. Andra parter, exempelvis Svenska Kyrkan och Diakonia, har öppet uttryckt sitt stöd för Hamas återinträde i den internationellt erkända palestinska regeringen.

När det gäller uppvigling till folkmord går det dock ingen skiljelinje mellan Fatah och Hamas. Så här lyder exempelvis artikel 19 i Fatahs konstitution: “Den väpnade kampen är en strategi, inte bara en taktik, och den väpnade revolutionen av det arabiskpalestinska folket är en avgörande faktor i befrielsekriget och elimineringen av den sionistiska existensen, och kampen kommer inte att sluta förrän den sionistiska entiteten har eliminerats och Palestina har befriats.”

Varje kvartal publicerar Israels ministerium för strategiska frågor en rapport över antiisraelisk uppvigling inom den Palestinska myndigheten. Till skillnad från arbetet som utförs av Palestinian Media Watch, som “bara” översätter och förmedlar uppvigling i palestinsk media, sammanställer rapporten ett index av all uppvigling (i statskontrollerad media, tal av företrädare för den Palestinska myndigheten, skolböcker, predikningar, internetfora och officiella policydokument) som registreras under varje kvartal. Materialet delas sedan upp i fyra kategorier: 1. explicit uppvigling till våld och terror; 2. uppmuntran till en atmosfär av våld och terror; 3. uppvigling till hat och demonisering; samt 4. förberedelse för fred bland allmänheten. Varje exempel ges ett siffervärde (beroende på vem som sa det, i vilket sammanhang, hur ofta det upprepades, osv) mellan -10 och +10. Slutligen görs en sammanställning av varje kategori, vilket alltså gör att uppviglingen mot Israel i det palestinska samhället kan mätas på ett vetenskapligt sätt.

Rapporten över det första kvartalet 2011 presenterades idag för en liten grupp journalister i Jerusalem. Rapportinnehållet är hårresande. Det palestinska samhället är, tack vare den Palestinska myndigheten, impregnerat på alla plan av hat mot Israel. Budskapet är detsamma på politiska möten som i skolböcker, i moskéer och kyrkor, i tidningar, TV, radio och på internet. Det sprids helt öppet i alla tillgängliga fora och är systematiskt och metodiskt. Slutsats: “Uppviglingen överensstämmer med huvudkomponenterna i det palestinska narrativet: förnekelse av all koppling mellan det judiska folket och Landet Israel, samt fast beslutsamhet att nå det nationella palestinska målet genom en utdragen kamp.”

Det riktigt vidriga med allt detta är att det är vi som betalar för hatkalaset. 700 miljoner svenska skattekronor pumpas in i det palestinska samhället varje år för att “att främja palestinskt statsbyggande och lindra de humanitära konsekvenserna av den israelisk-palestinska konflikten” som det heter på UD:s hemsida.

Detta borde inte bara vara en fråga för svenskar som identifierar sig som proisraeliska. Alla svenskar, oavsett var deras sympatier ligger i konflikten, borde kunna enas om att kräva ett omedelbart stopp av allt bistånd till den Palestinska myndigheten tills denna systematiska, statskontrollerade uppvigling mot Israel och det judiska folket helt har upphört. Tills detta sker är alla svenska skattebetalare moraliskt medskyldiga till den hatkultur som sprids i det palestinska samhället på Västbanken. Tanken borde göra oss alla riktigt, riktigt illamående.

Paul Widen, Jerusalem


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 820188Läsningar totalt:
  • 79Läsningar idag:
  • 665880Besökare totalt:
  • 74Besökare idag:
  • 3Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen