Tre israeler skadade i raketattack

Två poliser inspekterar skadorna av en raket i staden Sderot (foto: Israels polis)

Tre israeler skadades tidigt på lördagskvällen när en raket slog ner i ett hus i staden Sderot strax öster om Gaza. De skadade, en man i 50-årsåldern och hans två tonåriga döttrar, evakuerades till Barzilai-sjukhuset i Ashkelon med måttliga skador. Ytterligare minst två raketer slog ner i Sderot under lördagskvällen, en i en synagoga och en på en lekplats, dock utan att några människor kom till skada.

Sammanlagt omkring 200 raketer och artillerigranater har avfyrats från Gaza mot Israel det senaste dygnet och tvingat tiotusentals människor i området till skyddsrum. Den plötsliga upptrappningen av det redan mycket spända läget inleddes på fredagseftermiddagen när en israelisk officer skadades måttligt av en handgranat som kastades mot honom under en våldsam palestinsk demonstration intill gränsstaketet. Israel besvarade granatattacken genom att bomba flera installationer tillhörande terroristorganisationen Hamas i Gaza. Detta utlöste i sin tur vågen av raketattacker mot Israel som pågick under hela lördagen och som besvarades kontinuerligt av mycket omfattande israeliska flygbombningar av ytterligare Hamas-installationer.

“I samråd med försvarsministern, stabschefen och Israels högsta säkerhetsledning har vi beslutat att vidta starka åtgärder mot Hamas terrorism”, uppgav Israels premiärminister Binyamin Netanyahu i ett pressmeddelande på lördagskvällen. “IDF [Israels försvarsstyrkor] har utdelat det hårdaste slaget mot Hamas på fyra år och vi kommer att öka styrkan på våra attacker alltefter behov”.

Senare på lördagskvällen uppgav emellertid Hamas och Islamiska jihad att en överenskommelse om eldupphör hade nåtts med Israel genom egyptisk medling, med start klockan 23.15 lokal tid. Uppgifterna bekräftades inte officiellt av Israel. “Situationen på marken kommer att avgöra vårt fortsatta agerande”, uppgav en icke namngiven talesperson för IDF som citerades i israelisk media. Lugnet varade i mindre än en timme innan det bröts av ytterligare raketattacker mot Israel, vilket direkt följdes av israeliska flygbombningar.

Flera liknande våldsupptrappningar har inträffat de senaste månaderna, för att sedan snabbt ebba ut och ersättas av det lågintensiva våld som i princip har blivit rutin på gränsen mellan Gaza och Israel. Det är möjligt att även den nu pågående sammandrabbningen kommer att gå samma öde till mötes. Varken Israel eller Hamas bedöms i dagsläget vara intresserade av en ny storkonflikt. Samtidigt är Israels regering under stor press att agera hårdare mot Hamas för att få ett stop på de dagliga attackerna med brandbomber fastsatta i drakar som de senaste månaderna har orsakat omfattande bränder i skog och mark i Israel. Hamas är för sin del också under stor press att kunna uppvisa att de senaste månadernas våldsamma demonstrationer intill gränsstaketet har varit till någon sorts förtjänst för Gazas befolkning och att framstå som starka segrare. Denna kombination ökar risken för en ännu allvarligare våldsupptrappning.

Paul Widen

Jerusalem


Wallströms slentrianmässiga agg mot Israel

Beduinpojkar på Västbanken.

En mångårig landkonflikt på Västbanken mellan beduiner och israeliska myndigheter uppmärksammades i förra veckan på Twitter av Sveriges utrikesminister Margot Wallström.”Sverige fördömer rivningarna i Abu Nuwar och förberedelserna att riva Khan al-Ahmar i Palestina”, skrev Wallström. “Uppmanar starkt Israel att som ockupationsmakt upphöra med sitt agerande och respektera internationell humanitär lag. Tvåstatslösningen får inte undermineras”.

Abu Nuwar och Khan al-Ahmar är två halvpermanenta beduinsamhällen strax öster om Jerusalems stadsgräns som är uppförda utan byggtillstånd. De ligger i ett område kallat E1, som i sin tur är en del av Area C, dvs. de områden av Västbanken över vilka Israel enligt Osloavtalet har full civil och militär kontroll. Trots det har EU finansierat flera byggprojekt i området, i full vetskap om att man därmed trotsar både israelisk lag och de riktlinjer som Israel och PLO själva kom överens om i mitten av 1990-talet. Rivningsordrar av byarna föreligger sedan minst 2009, men genom ständiga överklaganden till Israels högsta domstol har bara begränsade rivningar av enskilda byggnader kunnat utföras. Den intensiva internationella kritiken som riktas mot Israel varje gång en rivning är aktuell påverkar givetvis också processen, då Israels regering ofta lägger sig i bakom kulisserna för att förhala processen om kontroverserna anses överskugga andra, betydligt viktigare frågor.

I slutet av maj i år beslutade dock högsta domstolen att Israels försvarsstyrkor (IDF) från och med den första juni kan flytta Khan al-Ahmar till ett annat område, då hela byn är uppförd utan byggtillstånd och dessutom ligger precis intill motorvägen mellan Jerusalem och Jeriko. När rivningsmaskinerna började närma sig området i förra veckan sköt man emellertid upp rivningsdatumet till tidigast den 11 juli, dvs. på onsdag, då man vill ge myndigheterna ytterligare några dagar att överväga ett förslag utformat av beduinerna själva som skulle legalisera byn i efterhand.

Hur det än blir med den saken är det helt uppenbart att Margot Wallströms insikt i frågans problematik är extremt begränsad och färgad av hennes slentrianmässiga agg mot allt som Israel gör och säger. Wallström må anse att det aktuella området är en del av “Palestina”, men Osloavtalet, och därmed också internationell lag, definierar det alltså som Area C, där Israel har full överhöghet. Wallström menar således att Israel inte ska upprätthålla lagen på de områden av Västbanken som Osloavtalet stipulerar att Israel ska upprätthålla lagen. Hennes påstående att själva tvåstatslösningen undermineras om Israel river de två beduinbyarna är om möjligt ännu mer ologisk: ingen mindre än Yitzhak Rabin förespråkade 1995 ett omfattande israeliskt byggprojekt i E1 för att skapa en länk mellan Jerusalem och bosättningen Ma’ale Adumim. Hela området måste tillfalla Israel i ett slutgiltigt fredsdavtal med PLO, menade Rabin, en position som är så okontroversiell i Israel att den även förespråkas av Yossi Beilin, som spelade en nyckelroll i fredsprocessen på 1990-talet. Men enligt Wallström är alltså denna position liktydig med att underminera tvåstatlösningen. Man häpnar.

En viktig aspekt som nästan alltid går förlorad i den internationella nyhetsrapporteringen kring den här landkonflikten är att den palestinska myndigheten har ett mycket starkt intresse av att hålla den levande. Israel har under årens lopp presenterat två olika kompensations- och omlokaliseringsförslag för att nå en slutgiltig lösning, men den palestinska myndigheten har pressat beduinerna att motsätta sig alla kompromisslösningar och istället kräva något som de vet att Israel med stor sannolikhet aldrig kommer att acceptera: legalisering av den befintliga bebyggelsen precis intill en motorväg där den grundläggande infrastruktur som krävs för ett fungerande samhälle helt saknas. Flera EU-länder, däribland Sverige, har anslutit sig till den palestinska myndighetens kompromisslösa linje, vilket alltså har medfört att beduinerna pressats till att avfärda alla israeliska förslag och istället tvingats leva utan elektricitet och rinnande vatten i åratal. Antingen förstår Margot Wallström det här, men väljer att ändå driva den palestinska myndighetens kompromisslösa, och utsiktslösa, linje. Eller också förstår hon inte alls, och utkämpar istället omedvetet den palestinska myndighetens PR-krig Israel. Det är svårt att säga vilket av alternativen som är värst.

Paul Widen

Jerusalem


Israel stryper pengaflödet till terrorister

Eitan och Naama Henkin sköts ihjäl inför sina fyra barn den 1 oktober 2015. Deras mördare får motsvarande 25000 kr i månadslön av den palestinska myndigheten.

Sent på måndagskvällen röstade Israels parlament Knesset igenom ett lagförslag som syftar till att motverka den palestinska myndighetens praxis att betala ut lön till palestinier som har utfört terroristattacker i Israel. Lagförslaget, som hade framarbetats av representanter från både regeringen och oppositionen, innebär att den summa som den palestinska myndigheten varje år betalar ut till dömda terrorister och deras familjer/efterlevande hädanefter kommer att dras av från de tull- och skatteintäkter som Israel kontinuerligt samlar in åt den palestinska myndigheten.

Enligt beräkningar gjorda av Israels försvarsministerium uppgår denna budgetpost till motsvarande över 3.2 miljarder kronor per år, eller 7% av den palestinska myndighetens budget: strax under 1.8 miljarder kr till familjer/efterlevande och lite mer än 1.4 miljarder kr till dömda terrorister som avtjänar sina straff i israeliskt fängelse. Storleken på ersättningen är knuten till hur grovt brottet är: ju fler israeler som dödats, desto högre “lön” får den palestinske terroristen.

Trots att lagförslaget åtnjöt ett mycket brett stöd i Knesset och röstades igenom med siffrorna 87-15 försökte premiärminister Binyamin Netanyahu och delar av Israels säkerhetsetablissemang in i det sista lägga till en klausul som skulle göra det möjligt för regeringen att frångå lagen med hänvisning till Israels säkerhetsintressen. Eftersom den nya lagen innebär ett hårt slag mot den palestinska budgeten riskerar den att försvaga den palestinska myndigheten och därmed förvärra säkerhetsläget på Västbanken, där Israels försvarsstykor (IDF) och palestinska säkerhetsstyrkor annars har ett mycket välfungerande samarbete. De som utformade lagförslaget har emellertid hävdat att en sådan klausul skulle göra lagen verkningslös.

Netanyahus och det israeliska säkerhetsetablissemangets motstånd mot den nya lagen är en stor del av förklaringen till Israels påtagligt passiva attityd till den palestinska myndighetens makabra praxis att belöna mördare och därmed aktivt uppmuntra till terrorism mot Israel. Problemet varit känt i många, många år och Netanyahu själv har sällan missat en chans att nämna det när han har kritiserat den palestinska myndigheten, men samtidigt har han alltså inte gjort något för att motverka det. Faktum är att han även har uppmanat USA att inte belägga den palestinska myndigheten med ekonomiska sanktioner för utbetalningarna. Trots detta skrev president Donald Trump för mer än tre månader sedan under Taylor Force Act, en lag uppkallad efter en amerikansk medborgare som mördades av en palestinsk terrorist i Tel Aviv den 6 mars 2016. Lagen innebär att nästan inget amerikanskt bistånd till den palestinska myndigheten kommer att betalas ut förrän utbetalningarna till terroristerna och deras familjer upphör. Och bara några timmar innan Knesset röstade igenom det israeliska lagförslaget uppgav Australiens utrikesminister Julie Bishop att man beslutat att avbryta alla utbetalningar till en fond som administreras av Världsbanken och som direktfinansierar den palestinska myndighetens budget. De motsvarande 66 miljoner kr som Australien årligen har bidragit till fonden kommer istället att doneras till en FN-fond som distribuerar humanitär hjälp i palestinskkontrollerade områden. Både USA och Australien har alltså antagit en hårdare attityd gentemot den palestinska myndigheten i den här frågan än Israels egen premiärminister.

Den svenska regeringen har länge insisterat att svenska skattemedel inte används för att betala ut löner till palestinska terrorister. Därför är det intressant att se hur Julie Bishop resonerade när hon på måndagen förklarade att Australien avbryter biståndet till den palestinska myndigheten: “Jag är övertygad om att tidigare finansiering från Australien till den palestinska myndigheten genom Världsbanken har använts som den har varit avsedd”, förklarade hon. “Jag är emellertid oroad över att bistånd till denna aspekt av den palestinska myndighetens verksamhet ger den möjlighet att använda sin egen budget till aktiviteter som Australien aldrig skulle stödja”. Julie Bishop visade alltså att det är fullt möjligt att som den svenska regeringen vidhålla att allt bistånd som hittills betalats ut har använts korrekt, men samtidigt tillstå den matematiska självklarheten att varje biståndskrona som betalas ut till den palestinska myndigheten gör det möjligt för den att använda sin egen budget till precis vad den vill. Exempelvis att betala ut lön till mördare.

Paul Widen

Jerusalem


Brinnande drakar och raketer mot södra Israel

Brinnande drake i Gaza (foto: IDF)

Natten till onsdagen avfyrade terrorister i Gaza minst 12 raketer mot södra Israel. Tre av dem sköts ner av raketförsvarssystemet Järnkupolen, medan övriga projektiler slog ner i obebodda områden. Inga människor skadades i raketanfallet, som inleddes mindre än en timme efter att israeliska stridsflygplan och stridsvagnar attackerade terroristorganisationen Hamas på tre olika platser i Gaza. Två av målen var obemannade utkiksposter, medan det tredje var en bil tillhörande en Hamas-medlem som aktivt deltagit i den nya terrortaktiken att skicka brinnande drakar och ballonger över gränsen till Israel och på så sätt anlägga gräs- och skogsbränder. Inga människor rapporteras ha skadats i de israeliska attackerna.

Flera liknande våldsupptrappningar har inträffat de senaste veckorna som en konsekvens av de bränder som dagligen bryter ut i södra Israel när brinnande drakar och ballonger från Gaza landar i den torra terrängen. Israel arbetar på högtryck för att utveckla effektiva försvarsåtgärder. Nyligen installerades ett nytt optiskt varningssystem i området som kan identifiera och följa de brinnande föremålens färd. Inom kort ska även en nyutvecklad laserkanon introduceras, som ska kunna förstöra föremålen innan de ens når över gränsen. Befolkningen i södra Israel, som i över 10 år har levt med det ständiga hotet av raketattacker och nu dessutom har tvingats uthärda detta nya terrorhot i flera månader, har dock uttryckt stark vrede och frustration över att Israels försvarsstyrkor (IDF) inte agerar hårdare mot personerna i Gaza som ligger bakom brandterrorn. Nattens israeliska attacker var ett sätt för IDF att visa att man inte är passiv inför de dagliga brandattackerna, men samtidigt är det uppenbart att israeliska beslutsfattare i nuläget inte vill utlösa ytterligare en stor sammandrabbning med Hamas och därför gör allt för att undvika att palestinier dödas i attackerna. Hamas förstår detta mycket väl och har därför börjat besvara de israeliska attackerna med raketbeskjutning: de har gjort kalkylen att Israel in i det längsta kommer att undvika dödliga vedergällningsattacker.

Det som händer är alltså att Israel och Hamas än en gång undersöker var deras respektive smärtgränser går. De brinnande drakarna har rubbat status quo och gjort att parterna inte längre är överens om spelreglerna. I den nuvarande ronden är det tydligt att Hamas har överhanden.

Samtidigt som våldet än en gång trappas upp mellan parterna pågår det dock ansträngningar att försöka förbättra den svåra humanitära situationen i Gaza. Under tisdagen rapporterades det att Israel har föreslagit etableringen av en hamn på Cypern som kan leverera gods till Gaza. Cyperns regering håller på att undersöka förslaget, som skulle kunna innebära en markant förbättring av den humanitära situationen i Gaza. Israel har dock villkorat hamnprojektet med att Hamas först friger två israeliska medborgare, Abera Mengistu och Hisham al-Sayed, som tillfångatogs av terroristorganisationen 2014 respektive 2015 efter att de av okänd anledning tog sig över gränsen till Gaza, samt att Hamas även överlämnar kvarlevorna av två israeliska soldater, Oron Shaul och Hadar Goldin, som dödades under kriget sommaren 2014. Strax innan Hamas inledde nattens raketattacker uppgav terroristorganisationen att man inte är intresserad av att diskutera det israeliska hamnförslaget förrän Israel friger alla palestinier som frigavs under fångutväxlingen i oktober 2011 men som sedan dess har återarresterats efter att deltagit i terrorverksamhet och därmed brutit mot frigivningsvillkoren. För att ens diskutera ett förslag som markant skulle kunna förbättra situationen för Gazas befolkning kräver alltså Hamas att Israel först friger över 300 dömda terrorister. Även den palestinska myndigheten har förklarat att man motsätter sig det israeliska hamnförslaget, då man menar att en sådan plan bara bör implementeras inom ramen för en övergripande lösning på situationen i Gaza.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 843395Läsningar totalt:
  • 175Läsningar idag:
  • 685656Besökare totalt:
  • 160Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen