Iran förbereder en raketattack mot Israel

Israeliska stridsflygplan under en övning (foto: IAF)

Samtliga israeliska nyhetsprogram på TV rapporterade igår kväll att landets militära underrättelsetjänst befarar ett iranskt raketangrepp inom en snar framtid. Iran har i flera veckor öppet hotat Israel med vedergällning för de flygraider mot syriska flygbaser som man anklagar Israel för att ligga bakom. Stora mängder militärmateriel förstördes i attackerna, som även krävde livet på minst 20 iranska soldater som var stationerade på flygbaserna.

Planeringen av den befarade attacken ska ha påbörjats för flera veckor sedan men därefter ha försenats när oidentifierade stridsflygplan natten till den 29 april bombade en syrisk flygbas utanför Hama och förstörde 200 raketer som Iran planerade att använda i attacken.

Enligt uppgifterna som citerades i gårdagens nyhetsprogram planerar Iran att rikta attacken mot israeliska militärbaser i norra Israel. Vidare ska de iranska styrkorna i Syrien spela en begräsad roll i den planerade raketattacken och istället låta den utföras av lokala shiitiska milisgrupper, för att på så sätt kunna avsvära sig formellt ansvar för angreppet. Iran hoppas därmed begränsa omfattningen av Israels eventuella vedergällning.

Uppgifterna har stora likheter med det rykte som florerade på sociala medier i Israel för en vecka sedan efter attacken mot flygbasen utanför Hama. Detta rykte gjorde gällande att Israels försvarsstyrkor hade fått information om en iransk vedergällningsattack inom 72 timmar. Det var så alarmerande att ingen mindre än Knessets talman Yuli Edelstein gick ut med en officiell dementi för att lugna allmänheten. De nu aktuella uppgiftena som citeras i israelisk media skiljer sig dock från förra veckans rykte på flera punkter, framförallt då de kommer från försvarskällor och därmed har godkänts av den israeliska militärcensuren. Vidare är de mer specifika beträffande vad den befarade attacken kommer att riktas mot (militärbaser, dvs. inte israeliska städer och samhällen), men samtidigt mindre specifika beträffande tidsramen (“snart”).

Syftet med offentliggörandet av uppgifterna är sannolikt att varna Iran att man vet vad som är i görningen och att Iran därför inte kommer att kunna avsvära sig ansvaret för attacken. Även en mer begränsad iransk attack mot en israelisk militärbas kommer att besvaras mycket hårt av Israel, uppgav en militär källa som citerades i israelisk media igår. I slutet av april uppgav Israels försvarsminister Avigdor Liberman att en iransk attack mot Tel Aviv kommer att besvaras med en israelisk attack mot Teheran, liksom mot samtliga iranska militärinstallationer i Syrien. Tidigare har Israel dessutom hotat att eliminera Syriens diktator Bashar Assad och hela hans regim om Iran attackerar Israel. Genom att varna Iran att man har full inblick i deras vedergällningsplaner hoppas man kunna avskräcka regimen i Teheran från att gå till attack.

En direkt militär konfrontation mellan Israel och Iran i Syrien ter sig dock mer och mer oundviklig. Irans militära närvaro i Syrien är trots allt inte bara att stötta Assad-regimen i det pågående inbördeskriget, utan slutgiltigt också att gå till angrepp mot Israel. Israels politiska och militära ledarskap är fullt införstått med detta och har tydligt markerat att man aldrig kommer attt acceptera att Iran etablerar sig militärt i Syrien.

“Vi är fast beslutna om att blockera Irans aggression mot oss, även om det skulle innebära strid”, sa Israels premiärminister Binyamin Neyanyahu under gårdagens regeringssammanträde. “Hellre nu än senare. Länder som var oförberedda att vidta lämpliga åtgärder för att motverka mordisk aggression mot dem betalade mycket högre priser efteråt. Vi vill inte eskalera situationen, men vi är beredda på varje scenario”.

Paul Widen

Jerusalem


Margots val

Margot Wallström (foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet)

Samtidigt som Israels premiärminister Binyamin Netanyahu i söndags kväll avslöjade Irans kärnvapenhemligheter för en häpen omvärld höll PLO:s styrelseordförande Mahmoud Abbas ett svamligt tal inför det palestinska nationalrådet (PNC). Här följer några höjdpunkter från talet:

  • Antisemitismen i Europa berodde på judarnas “sociala roll” och deras kopplingar till bankväsendet och pengautlåning
  • Ashkenaziska judar härstammar inte från de bibliska patriarkerna och är därför inte “riktiga” judar
  • Judarna som etablerade staten Israel är inte “riktiga” judar och har därför inga legitima anspråk på landet
  • I 1400 år levde judar i muslimska länder utan att en enda gång utsättas för antisemitiskt våld
  • Hitler hjälpte judar att emigrera till Israel
  • Israel är ett kolonialt projekt som europeiska stater gav sitt stöd för att bli av med sina judar

Man häpnar. Men man måste ändå tillstå att Mahmoud Abbas valde ett utmärkt tillfälle att framföra sina antisemitiska svador, när hela världen riktade sin uppmärksamhet mot Binyamin Netanyahus presentation av Mossads största kap genom tiderna. Detta förklarar kanske varför Carl Bildt ännu inte har kommenterat saken på Twitter, där han var oerhört snabb att avfärda Netanyahu (Bildt har, som ni kanske minns, en vana av att avfärda hot från länder och terroristorganisationer som vill förinta Israel).

Men Sveriges utrikesminister Margot Wallström då? Nog måste hon ha tagit avstånd från Mahmoud Abbas tal? Ja, visserligen tog det nästan två hela dygn innan Wallström uttalade sig, men visst, hon var kritisk: “Talet som den palestinske presidenten Mahmoud Abbas höll den 30 april innehöll oacceptabla kommentarer. Sverige och EU förblir engagerade i kampen mot all former av antisemitism och alla försök att ha överseende med, berättiga eller trivialisera Förintelsen”. Slut på meddelandet.

“Talet innehöll oacceptabla kommentarer”. Så väljer alltså Margot Wallström att sammanfatta en smärtsamt långdragen utläggning som omfattar näranog alla antisemitiska föreställningar som finns. Hennes parti är känt för att gå i taket när det uppdagas att en sverigedemokratisk kommunalrådssuppleant i någon gudsförgäten ort i mellansverige skrev någonting på Flashback för sju år sedan som kan tolkas som rasistiskt. Men när den av miljarder svenska skattekronor finansierade Mahmoud Abbas håller en utdragen antisemitisk utläggning som sedan sänds i sin helhet statskontrollerad palestinsk TV, då nöjer hon sig med att konstatera att talet “innehöll oacceptabla kommentarer”.

Det ska bli intressant att se exakt hur Margot Wallström kommer att bekämpa den antisemitism som Mahmoud Abbas gav uttryck för i sitt tal. Indraget bistånd? Politisk bojkott? Omvärdering av Sveriges erkännande av “Palestina”? Listan kan göras lång, mycket lång. Vi väntar ivrigt på Wallströms nästa steg!

Paul Widen

Jerusalem


“Iran ljög”

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu under sin presentation av Irans atomarkiv (foto: Amos Ben-Gershom, GPO)

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu uppgav på måndagskvällen att landets beryktade underrättelsetjänst Mossad nyligen kom över mer än 100000 dokument rörande Irans hemliga kärnvapenprogram. Tillkännagivandet gjordes under en dramatisk direktsänd presentation i försvarshögkvarteret i Tel Aviv, under vilken Netanyahu offentliggjorde en liten del av materialet med hjälp av en PowerPoint-presentation. Dokumenten visar att det iranska ledarskapet i början av 1990-talet tog beslut om att utveckla kärnvapen, att projektet, kallat AMAD, lades ner 2003 i samband med USA:s invasion av Irak, men att de då redan långt gångna planerna bevarades, medan projektets nyckelpersoner fortsatte ansträngningarna under ännu större hemlighetsmakeri. Vissa delar av projektet, exempelvis utvecklingen av långdistansraketer, fortsatte öppet.

Med hjälp av specifika dokument visade Netanyahu hur Iran systematiskt har ljugit för IAEA, den internationella atomenergikommissionen, vars uppgift det är att kontrollera att Iran inte bryter mot ickespridningsavtalet av kärnvapen som landet skrev under 1968 och ratificerade 1970. Netantahu spelade till och med upp ett blott åtta dagar gammalt videoklipp i vilket Irans utrikesminister Mohammad Zarif påstår, “Vi ville aldrig producera en [atom]bomb”. – “Det ville ni visst”, kommenterade Netanyahu. “Det vill ni visst. Det här atomarkivet bevisar det”.

Netanyahus slutsats var att det så kallade JCPOA-avtalet från 2015 mellan världssamfundet och Iran aldrig borde ha slutits. “Iran ålades i avtalet att lägga korten på bordet för IAEA beträffande sitt atomenergiprogram. Detta var ett uttryckligt villkor för genomförandet av avtalet”, förklarade han. Hela avtalet är alltså baserat på en lögn enligt Netanyahu.

Det dramatiska tillkännagivandet kom mindre än ett dygn efter att en syrisk militärbas i närheten av staden Hama attackerades med avancerade bunkerbrytande raketer. Den därpå följande explosionen, som till stor del orsakades av ammunitionen som förvarades på militärbasen, var så massiv att den orsakade ett jordskalv som mätte 2.6 på richterskalan. Uppgifterna om antalet dödsoffer går isär, men flera källor uppger att minst 11 iranska soldater fanns bland de dödade, däribland en högt uppsatt officer. Ingen har ännu tagit på sin ansvaret för attacken, men eftersom Israel har anklagats för att ligga bakom minst två liknande attacker den senaste månaden har landet nu än en gång utpekats som ansvarigt. Händelsen var förstanyhet under större delen av måndagen och bidrog till den mycket spända förväntan som präglade timmarna innan Netanyahus tillkännagivande på måndagskvällen.

Så fort Netanyahus presentation avslutades började kritiska röster höjas mot hans slutsats. Det hans PowerPoint-presentation i själva verket visade var hur viktigt det är att bevara JCPOA-avtalet, menade kritikerna, eftersom det införde begränsningar på Irans atomenergiprogram och därför förhindrar just de planer som Irans atomarkiv beskriver. Ingenting i Netanyahus tal var egentligen nytt, hävdade man vidare: man visste om Irans kärnvapenprogram, hur det lades ner 2003 men sedan fortlevde under andra former därefter. Man antog till och med att Iran inte talade sanning och JCPOA-avtalet drevs igenom just för att man inte litade på Iran.

Det kritikerna dock inte tycks kunna internalisera är att Irans atomarkiv omfattade inte mindre än 150 gigabyte, att det hölls gömt (för att kunna bevaras för framtiden) att det var aktivt (dvs. det växte hela tiden med ny information). Vilket land skulle lägga så mycket tid och pengar på detaljerade instruktioner för hur man bygger atombomber om man inte har för avsikt att förr eller senare… tja, bygga atombomber? JCPOA-avtalet är dessutom tidsbegränsat, och dess restriktioner på Irans atomenergiprogram kommer successivt att upphöra, vissa så snart som 2025. Även om avtalet fungerar just för stunden är det alltså bara en tidsfråga innan Iran kan återuppta ett helt obegränsat atomenergiprogram, bakom vilket man sedan också kan återuppta sitt välutvecklade kärnvapenprogram. Detta har alltid varit den främsta vattendelaren mellan JCPOA-avtalets supportrar och kritiker. Supportrarna framhäver att avtalet framgångsrikt begränsar Irans atomenergiprogram, och därmed också centrala bitar i ett eventuellt kärnvapenprogram. Ingenting som Iran säger eller gör kan rubba deras tilltro till avtalet. Kritikerna framhäver för sin del att avtalet är tidsbegränsat, och att det Iran säger och gör visar exakt vad som kommer att ske när avtalets restriktioner upphör.

Paul Widen

Jerusalem


DN:s nya bottennotering

Fanor med hakkors har kunnat ses vid flera tillfällen under de våldsamma palestinska massprotesterna i Gaza den senaste månaden. (foto: IDF)

Dagens Nyheters rapportering från Gaza nådde den gångna helgen en ny bottennotering i partiskhet när tidningens utrikeskommentator Michael Winiarski skulle ge sin syn på de våldsamma palestinska massprotesterna som inleddes den 30 mars. Enligt det palestinska hälsoministeriet, som i Gaza kontrolleras av terroristorganisationen Hamas, har minst 39 palestinier dödats och uppemot 1700 skadats under sammandrabbningarna vid gränsstaketet. Uppgifterna har inte kunnat bekräftas av oberoende källor, men säkert är att tiotals palestinier har dödats och hundratals har skadats.

Redan i ingressen till Winiarskis reportage serveras den första svepande osanningen med ordvalet “den israeliska arméns dödliga våld mot obeväpnade demonstranter”. Han bryr sig inte ens om att notera att Israel har en helt annan syn på saken, nämligen att de israeliska soldaterna bara är auktoriserade att skjuta mot våldsverkare, dvs. personer som är beväpnade, personer som kastar eller slungar sten, personer som kastar brandbomber, eller personer som försöker förstöra eller forcera gränsstaketet. Även om man skulle anse att Israels våldstillämpning ibland är obefogad och överdriven krävs det en unik journalistisk förljugenhet för att kunna påstå att samtliga 39 palestinska dödsoffer var obeväpnade. Citatet överträffar till och med Hamas egen propaganda, i vilken man inte har knusslat med bilder på våldsamma demonstranter med allsköns tillhyggen, och i vilken man även skrutit med att flera av dödsoffren var medlemmar i organisationen, vars uttalade mål är förintandet av staten Israel.

Faktum är att Michael Winiarski, i likhet med nästan alla svenska journalister, väljer att kalla Hamas för en “fraktion” eller en “islamiströrelse”, istället för vad den faktiskt är: en organisation som är terroriststämplad av inte bara Israel och USA, utan även av EU, och därmed i förlängningen även av Sverige – eftersom dess uttalade syfte är att förinta staten Israel med våld. Han bryr sig inte heller om att tydligt förklara att syftet med de palestinska massprotesterna är att bryta sig igenom gränsstaketet och förinta staten Israel genom att helt enkelt ta landet i besittning, och att protesterna därför till sitt väsen är våldsamma. Om han förklarade detta skulle de israeliska försvarsåtgärderna naturligtvis te sig ganska rimliga, men eftersom han inte gör det får DN:s läsare uppfattningen att israeliska “prickskyttar” helt utan orsak har skjutit ihjäl helt ofarliga och fredliga demonstranter nästan dagligen i snart en månad.

Också när Winiarski beskriver begravningen av ett av massprotesternas dödsoffer försöker han bortförklara förekomsten av Hamas-flaggor och automatvapen under minnesceremonin. Dödsoffret, 28-årige Said Abu Taha, ska enligt sin far ha träffats av en kula i halsen när han “deltog i fredags i en demonstration”. Det är en ren slump att just Hamas har valt att sponsra denna begravning, förklarar Winiarski, så att DN:s läsare inte skulle få för sig att Said Abu Taha kanske var medlem i terroristorganisationen (och att “deltog i en demonstration” kanske är en… eh… eufemism). Här behöver vi inte nödvändigtvis dra slutsatsen att Winiarski medvetet ljuger: det är fullt möjligt att han har övertygats av sin egen infantila naivitet. Denna misstanke stärks av att han sedan väljer att avsluta sitt reportage med ett direkt citat från en Hamas-företrädare som har kommit för att hålla begravningstalet:

“Said Abu Tahas sätt att dö var värdigt och stolt. Betrakta inte honom och andra martyrer som vågar utmana fienden med sina bara händer som döda, de fortlever vid Guds sida”.

Man måste ändå tillstå att det är oerhört passande att Michael Winiarski ger Hamas det sista ordet i sin artikel. Hamas perspektiv är ju trots allt nästan det enda perspektivet som genomsyrar hela hans reportage.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 784765Läsningar totalt:
  • 432Läsningar idag:
  • 634209Besökare totalt:
  • 362Besökare idag:
  • 4Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen