Kraftig ökning av nya virusfall i Israel

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu (mitten) under det så kallade corona-kabinettets sammanträde den 8 juni (foto: Amos Ben-Gershom, GPO)

Den 3 juni registrerades över 200 nya covid-19 fall i Israel för första gången på över en månad. De föregående två månadernas drastiska åtgärder medförde en reducering av antalet nya dagliga fall till under 20 under större delen av maj, men när åtgärderna lättades vände kurvan på kort varsel upp igen. Den senaste veckan har mellan 200 och 300 människor testats postivit nästan varje dag, vilket bekräftar det dystra trendbrottet. I söndags varnade Israels premiärminister Binyamin Netanyahu att ännu en total nedstängning av hela landet kan bli nödvändig om antalet nya fall inte vänder ner igen.

Netanyahu signalerade även att det även kan bli nödvändigt att återinföra det kontroversiella digitala övervakningsprogrammet som från mitten av mars till början av juni användes för att spåra bärare av coronaviruset och identifiera människor som dessa hade varit i kontakt med. Övervakningsprogrammet är egentligen utvecklat för terrorbekämpning och kontrolleras av Israels interna säkerhetstjänst Shin Bet, som motvilligt gick med på att använda det för att övervaka Israels civilbefolkning. Högsta domstolen beslutade dock att regeringen behövde lagstadga användningen av den digitala övervakningen för att få fortsätta att använda den, och eftersom antalet nya virusfall per dag i det läget var på en relativt låg nivå valde regeringen istället att upphäva övervakningsprogrammet. Även om alla är överens om att programmet är mycket effektivt i bekämpningen av viruset, är det många som menar att en sådan övervakning av befolkningen hör hemma i diktaturer och därför aldrig bör betraktas som legitim. Det är därför oklart om det finns en majoritet i Knesset för en lag som ger regeringen denna makt.

Igår måndag beslutade regeringens så kallade corona-kabinett, bestående av ministrar som är direkt inblandade i hanteringen av pandemin, att hälsoministeriet ska förbereda landet för ett scenario i vilket 7500 covid-19-patienter är inlagda på sjukhus, varav 2000 i behov av respiratorer. I nuläget vårdas bara 27 personer i respiratorer. Scenariot utgör inte en prognos, utan är baserat på en modell som beräknar den värsta tänkbara utveckligen, vilket regeringen alltså vill vara förberedd för. Man betonade samtidigt att Israel kan undvika detta öde om alla bär ansiktsmask, är noga med handhygienen och upprätthåller social distansiering.

När man går runt i centrala Jerusalem inser man dock att väldigt många människor tycks ta situationen med ro. Trots att man riskerar böter på motsvarande över 1350 kr om man inte har på sig en ansiktsmask är det många som går omkring helt utan mask, eller med masken på hakan. Väldigt många som bär mask väljer att inte täcka sina näsor. Även på bussar och i affärer, där risken för smittspridning är högre, är det inte ovanligt att se människor utan ansiktsmasker.

Jämfört med Sverige är situationen i Israel fortfarande betydligt bättre. Hittills har 307 människor avlidit i sviterna av covid-19 i Israel, medan motsvarande siffra i Sverige ligger på över 5150, trots att de båda länderna har jämförbar befolkningsstorlek. Israels låga dödstal beror dock till stor del på de drastiska åtgärder som togs i mars och april och som helt lamslog landets ekonomi. Även om detta visade sig vara effektivt var alltså priset mycket högt. När antalet nya virusfall nu ökar igen finns det naturligtvis de som frågar sig om detta höga pris betalades förgäves.

Paul Widen

Jerusalem

Guds nonchalanta generositet

(Some stop here.) (Others continue.)

Den gångna sabbaten lästes Torah-avsnittet Naso i synagogor i Israel, 4 Mosebok 4:21-7:89. I diasporan sammanföll dock den sabbaten med firandet av Shavuot (den judiska pingsten, som firas en dag i Israel och två dagar i diasporan), vilket innebar att ett annat Torah-avsnitt då lästes där. Kommande sabbat, dvs imorgon, kommer därför Naso att läsas i diasporan istället. Detta textstycke råkar ligga mig extra varmt om hjärtat, vilket jag har påpekat tidigare. Det som följer nedan är en lätt reviderad version av en artikel jag skrev här för sju år sedan.

I den sista versen i Torah-avsnittet Naso förekommer en mycket ovanlig form av verbet “att tala” som lätt går läsaren förbi, inte minst pga att avsittet är årets längsta, med hela 176 verser som mot slutet känns ganska repetitiva. Texten i Torah-rullen består som bekant enbart av konsonanter, och dessa indikerar inget ovanligt: M-D-B-R, den aktiva formen av verbet “att tala”:

“Och när Mose gick in i uppenbarelsetältet […] hörde han rösten tala till sig från nådastolen ovanpå vittnesbördets ark, från platsen mellan de två keruberna”. Den masoretiska traditionen gör dock gällande att ordet här ska uttalas MiDDaBeR istället för det brukliga MeDaBeR. Den medeltida judiska bibelkommentatorn Rashi förklarar att MiDDaBeR är samma sak som MiTDABER, dvs verbets reflexiva form. “Redend zu sich”, menade även Martin Luther när han översatte texten till tyska 500 år senare. Rösten som Mose hörde talade alltså inte till Mose, utan till sig själv.

Få människor kan sanningsenligt hävda att de inte har problem att relatera till Bibelns beskrivning av kommunikationen mellan Gud och människa. “Gud sa si, Gud sa så”, upprepas till leda i texten. Att ateister betraktar profetia som i bästa fall inbillning och i värsta fall patologisk psykos är en sak, men faktum är att många så kallat troende människor egentligen inte alls tror på det de läser i Bibeln om att Guds talar till oss människor. På sin höjd önskar de att det vore sant när de ligger i fosterställning under sina täcken om natten och ber sin förtvivlansbön om att Gud ska höra och svara och liksom träda in i deras tillvaro. Implikationen av denna bön är att Gud ibland, oftast, eller till och med alltid är tyst.

Ordet MiDDaBeR gör dock gällande att Gud aldrig är tyst. Det är bara det att han aldrig talar till människan, utan bara till sig själv. När en människa hör Guds röst är det alltså inte pga att Gud plötsligt fått för sig att yttra sig i ett givet ämne, utan för att människan på något sätt har blivit tillgänglig för att höra något som pågår hela tiden.

Oftast är vi emellertid för otåliga för att lyssna, och i brist på verkliga teofanier måste vi istället hålla till godo med verkliga eller inbillade tecken som bekräftar vår gudstro när allt känns hopplöst. Av en händelse råkade detta hända mig för några år sedan just veckan innan den sabbat då man läser avsnittet Naso. Jag gick som vanligt till morgongudstjänsten i min synagoga i Jerusalem en måndagmorgon, men detta var en dag när allt kändes extra svart, så där Pär Lagerkvistiskt ångestfyllt som det bara kan kännas på en måndag. Torah-rullen togs fram och som seden påbjuder läste man det första stycket ur kommande sabbats avsnitt, vilket alltså i det här fallet var Naso. Jag tvingade mig själv att följa läsningen i min egen bönebok, men plötsligt var det som om texten talade direkt till mig och sa exakt det jag behövde höra. Jag blev helt upprymd av något som samtidigt var både iskallt och brännhett. Mellan två verser i ett avsnitt som beskriver de meraritiska släkternas tjänstgöring vid uppenbarelsetältet stod en anspråkslös textanvisning:

(Some stop here.)

                                                                                                                              (Others continue.)

I dessa ord, i den oavsiktliga undertexten, erfor jag för ett ögonblick Guds nonchalanta generositet, för att citera min gode vän och föregångare Dick Haas, av välsignat minne. “Här kan du ge upp. Eller fortsätta”.

Paul Widen

Jerusalem

Kritik mot Trumps fredsplan – från bosättarna

Israels tillförordnade premiärminister Binyamin Netanyahu och USA:s president Donald Trump under presentationen av USA:s fredsplan den 28 januari 2020.

Flera höga företrädare för bosättarrörelsen har de senaste dagarna uttryckt starka reservationer mot premiärminister Binyamin Netanyahus plan att tillämpa suveränitet över Israels bosättningar på Västbanken och Jordandalen. Enligt koaltionsöverenskommelsen som slöts i mitten av maj mellan de tidigare rivaliserande partierna Likud och Kachol Velavan kan Netanyahu från och med 1 juli presentera sin plan för omröstning i Knesset. Även om företrädarna för bosättarrörelsen stöder principen på att tillämpa israelisk suveränitet över bosättningarna har flera av dem motsatt sig att göra detta inom ramen för fredsplanen som USA:s president Donald Trump offentliggjorde den 28 januari. Fredsplanen föreskriver nämligen också etablerandet av en palestinsk stat i Gaza och på de delar av Västbanken som inte tillfaller Israel, vilket många av dem motsätter sig. Att tillämpa israelisk suveränitet över delar av Västbanken tolkas alltså som ett implicit erkännande av palestinsk suveränitet över de resterande delarna av det omstridda territoriet.

Bosättarrörelsens motstånd mot Trumps fredsplan har varit känd sedan planen offentliggjordes, om inte annat för att dess paraplyorganisation Mo’etzet Yesha på sin hemsida uttryckligen motsätter sig etablerandet av en palestinsk stat mellan Jordanfloden och Medelhavet. Fram tills nyligen har man dock legat lågt med kritiken, då hela frågan var hypotetisk under det politiska dödläget som rådde i Israel fram tills för bara tre veckor sedan. När nu Netanyahu har säkrat sin ställning för ytterligare en mandatperiod och signalerar att hans plan fortskrider oförändrat har emellertid David Elhayani, ordförande i Mo’etzet Yesha, känt sig tvungen att sätta ner foten. I en intervju med den israeliska dagstidningen Ha’aretz i onsdags sa Elhayani att Trump och dennes svärson Jared Kushner (fredsplanens främste arkitekt) “genom sin plan har bevisat att de inte är staten Israels vänner”.

Netanyahu besvarade omedelbart uttalandet i ett genmäle till samma tidning. “Jag fördömer starkt uttalandet från ordföranden i Mo’etzet Yesha“, sa premiärministern. “President Trump är en stor vän till staten Israel. Han har banat vägen för historiska steg till förmån för staten Israel, däribland erkännandet av Israels suveränitet över Golanhöjderna, erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad, flytten av USA:s ambassad till Jerusalem och erkännandet av bosättningarna i Judéen och Samarien som juridiskt giltiga. President Trumps fredsvision omfattar erkännandet av Israel som en judisk stat, israelisk säkerhetskontroll över hela territoriet väster om Jordanfloden, ett odelat Jerusalem, avväpning av Hamas, förhindrande av flyktingar från att komma in i Israel och mer därtill. Det är olyckligt att det i stället för tacksamhet finns de som förnekar denna vänskap, som saknar motstycke”.

Talande nog nämnde Netanyahu inte den del av Trumps fredsplan som Elhayani faktiskt motsätter sig, nämligen etablerandet av en självständig palestinsk stat i Gaza och på Västbanken. Ett sätt att tolka hans selektiva uppräkning av planens målsättningar är att i princip varje punkt som han valde att nämna är oacceptabel för den palestinska myndigheten. “Palestinierna förkastar de villkor som USA kräver för att erkänna en palestinsk stat”, tycks Netanyahu vilja säga. “Låt oss därför tacka och ta emot, eftersom det i praktiken inte är vi som måste erkänna en palestinsk stat, utan palestinierna själva – vilket de under rådande villkor aldrig kommer att göra”.

Det bör betonas att USA inte har signalerat att man i nuläget kommer att acceptera en ensidig israelisk de facto annektering av 30% av Västbanken. Trumps fredsplan ger nämligen inte Israel rätt att välja och vraka bland punkterna som planen föreskriver. Hur Netanyahu resonerar kring detta är – som hans ränker ofta är – höljt i dunkel.

Elhayani är emellertid en ideologisk motståndare till etablerandet av en palestinsk stat väster om Jordanfloden och ser därför en stor fara i att, som Netanyahu, godkänna en plan i förhoppning om att de delar av den som han inte tycker om förmodligen aldrig kommer att bli verklighet. Trots Netanyahus hårda ord – med dess eventuellt dolda budskap – gav han därför inte vika utan fortsatte under torsdagen att rikta hård kritik mot fredsplanen. I en intervju med Israels arméradio på torsdagsmorgonen jämförde han den med att tvingas äta tårta under pistolhot. “Det är min plikt att skydda oss från existentiella hot”, förklarade han. “Om du äventyrar staten Israels säkerhet genom att förespråka upprättandet av en palestinsk stat, då är du inte min vän”.

Även om Elhayanis uttalanden även har kritiserats av andra företrädare i bosättarrörelsen åtnjuter han ett stark stöd, både i den egna organisationen och bland andra ideologiska motståndare till en palestinsk stat, varav många återfinns i Netanyahus Likud-parti. Merparten av dessa håller dock en låg profil för att inte stöta sig med Netanyahu – eller med Trump.

Paul Widen

Jerusalem

Netanyahu inför rätta

Demonstranter utanför premiärministerns residens idag. “Alla älskar de mutor och fara efter vinning”, står det på plakatet, ett citat från Jesaja 1:23.

Idag strax efter klockan 15.00 inleddes rättegången mot Israels premiärminister Binyamin Netanyahu i Jerusalem. Netanyahu står åtalad i tre separata rättsfall. I rättsfall 1000, som det första fallet benämns, misstänks Netanyahu ha mottagit gåvor i form av bland annat cigarrer och champagne till ett sammanlagt värde av motsvarande nästan två miljoner kronor från Hollywoodproducenten Arnon Milchan och den austraiske affärsmannen James Packer. I utbyte ska Netanyahu ha utfört vissa tjänster som gynnade de båda männens affärsintressen. Åtalspunkterna i detta fall är bedrägeri och trolöshet mot huvudman. I det andra rättsfallet, känt under benämningen 2000, misstänks Netanyahu ha haft hemliga överläggningar med Arnon Mozes, ägaren till Israels näst största dagstidning Yediot Acharonot, med syfte att minska den Netanyahuvänliga tidningen Israel Hayoms marknadsandelar i utbyte mot att Yediot Acharonot tonar ner sin hårt kritiska linje mot Netanyahu. Även i detta fall är åtalspunkterna bedrägeri och trolöshet mot huvudman. I det sista rättsfallet, som benämns 4000, misstänks Netanyahu under sin tid som ställföreträdande kommunikationsminister 2015-16 ha agerat på ett sätt som gynnade hans personlige vän Shaul Elovitz, vd för den israeliska telekomjätten Bezeq. Netanyahu godkände företagets omfattande upphandlingar av konkurrerande telekomföretag, utan hänsyn till vilka konsekvenser det kunde få för den redan bristande konkurrensen i branschen. I utbyte använde Elovitz sitt inflytande som ägare av nyhetssajten Walla för att öka den positiva rapporteringen kring Netanyahu och hans familj. I detta fall omfattar åtalpunkterna förutom bedrägeri och trolöshet mot huvudman även den allvarligare åtalspunkten mutbrott.

Innan Netanyahu nu på eftermiddagen gick in i rättegångsbyggnaden i östra Jerusalem ställde han sig inför TV-kamerorna och höll ett flera minuter långt tal, i vilket han anklagade justitiekanslern, statsåklagaren, polisväsendet och “vänstermedia” för att tillsammans driva en häxjakt mot honom i syfte att driva högern från makten. Åtalspunkterna är påhittade, hävdade Netanyahu, och rättegången mot honom är ett politiskt kuppförsök, “mot folkets vilja”. Därefter gick han in i rättegångssalen och lät sig fotograferas omgiven av inte mindre än 14 av sina ministrar. Först när detta var avklarat kunde förhandlingarna inledas, nästan en kvart efter utsatt tid.

Netanyahus tre medåtalade var också närvarande när rättegången inleddes: Arnon Mozes, Shaul Elovitz och dennes maka Iris Elovitz (Arnon Milchan och James Packer har inte åtalats). Syftet med förhandlingarna var att läsa upp åtalspunkterna för de åtalade, samt att låta åklagarsidan och de åtalades juridiska ombud uppge när de tror sig kunna vara redo för rättegångens bevisfas. Försvarsadvokaterna yrkade på två till tre månaders väntetid, bland annat med hänvisning till det omfattande bevismaterialet. Vice statsåklagare Liat Ben-Ari menade för sin del att åtalsunderlaget har varit tillgängligt sedan justitekansler Avishai Mandelblit offentliggjorde det preliminära åtalsbeslutet den 28 februari 2019, alltså för nästan 15 månader sedan, och att försvaret därför inte borde behöva ytterligare tid att sätta sig in i materialet. Varken Netanyahu eller hans tre medåtalade bemötte formellt åtalspunkterna och det är oklart när de kommer att göra det.

Medan förhandlingarna pågick stod några hundra av Netanyahus politiska supportrar utanför domstolsbyggnaden och ropade ut sitt stöd till premiärministern. En ännu större folkskara, uppskattad till minst 1000 personer, hade flera timmar tidigare samlats utanför premiärministerns residens för att protestera mot Netanyahu medelst vuvuzelor och slagord om att alla är lika inför lagen.

Dagens rättegångsförhandling varade i bara 50 minuter. Tidigt ikväll lät sedan de tre domarna, Rivka Friedman-Feldman, Moshe Bar-Am och Oded Shaham, meddela att nästa rättegångsdatum blir den 19 juli. Den förhandlingsomgången kommer att behandla teknikaliteter och de åtalade väntas inte närvara under förhandingarna.

Paul Widen

Jerusalem

Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 1097558Läsningar totalt:
  • 128Läsningar idag:
  • 900638Besökare totalt:
  • 117Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen