Massiva israeliska bombräder i Syrien

Israeliska stridsflygplan (foto: IAF)

Natten till onsdagen gick israeliska stridsflygplan till attack mot ett stort antal militära mål i Syrien tillhörande det iranska republikanska gardets Quds-enhet och den syriska armén. Enligt IDF (Israels försvarsstyrkor) utfördes de massiva bombräderna som ett svar på raketbeskjutningen från Syrien tidigt igår morse. Fyra raketer avfyrades då mot Israel, men samtliga sköts ner av raketförsvarssystemet Järnkupolen, utan att någon människa kom till skada. Nattens israeliska bombräder riktades både mot de enheter som låg bakom gårdagens raketbeskjutning och mot andra militära mål, bland annat sambandscentraler, militärbaser och vapenlager. Enligt syriska källor ska minst 23 människor ha dödats i attackerna, däribland 16 “utländska medborgare” (förmodligen iranier).

Israel har de senaste åren enligt egen utsago genomfört hundratals bombräder mot militära mål i Syrien tillhörande främst Iran och den libanesiska terroristorganisationen Hezballah. I somras rapporterades även flera bombräder mot iranska styrkor i Irak, som Israel misstänktes ligga bakom. Efter den iranska drönar- och kryssningsmissilattacken mot saudiarabiska oljeraffinaderier den 14 september i år har det dock inte rapporterats en enda israelisk bombräd i varken Irak eller Syrien, med undantag för missilattacken mot Akram al-Ajouri, en högt uppsatt företrädare i Islamiska jihads politiska gren, i Damaskus den 12 november. Detta plötsliga avbrott har av flera militäranalytiker satts i samband med dels en hårdnande retorik i Irak och Iran mot de misstänkta israeliska flygräderna, och dels frånvaron av ett kraftfullt amerikansk svar på de iranska attacken mot Saudiarabien, som slog ut hälften av kungarikets oljeproduktion. I Israel har man befarat att en iransk vedergällningsattack bara är en tidsfråga, och mot bakgrund av USA:s tydliga ovilja att konfrontera Irans aggression har man därför valt att hålla en lägre profil.

Gårdagens raketattack från Syrien erbjöd emellertid Israel ett gyllene tillfälle att gå till massiv motattack utan att anklagas för att ha inlett sammanstötningen. Varför Syrien och/eller Iran plötsligt valde att avfyra ett fåtal raketer mot Israel igår morse är dock svårare att förklara. Motstridiga rapporter i syrisk statskontrollerad media gjorde inledningsvis gällande att Israel hade utfört en bombräd mot Damaskus tidigt igår morse, men dessa rapporter kom först efter raketbeskjutningen från Syrien och dementerades omedelbart av Israel. Kryptiska antydningar och raderade tweets bland israeliska militärkorrespondenter tyder på att bakgrunden till den syriska raketbeskjutningen har hemligstämplats av den israeliska militärcensuren. Klart är dock att det råder ett mycket spänt läge i hela regionen, vilket samtidigt förvärras av de omfattande våldsamma folkliga protesterna i Libanon, Irak och Iran. Den osäkra politiska situationen i Israel riskerar givetvis också att utnyttjas av landets fiender, då ett tredje nyval inom loppet av mindre än ett år kan komma att utlysas om mindre än en månad.

Paul Widen

Jerusalem


Politisk nedräkning i Israel

Benny Gantz, ledare för Kachol Velavan, och president Reuven Rivlin.

Mindre än tre dygn återstår nu för utmanarpartiet Kachol Velavan under ledning av Benny Gantz att presentera en regering för Israels president Reuven Rivlin. Efter valet den 17 september gick uppdraget att bilda regering först till den tillförordnade premiärministern Binyamin Netanyahu, då 55 av Knessets 120 ledamöter gav honom sitt förtroende. Gantz hade för sin del bara stöd av 54 ledamöter, medan övriga 11 ledamöter lade ner sina röster. Den 22 oktober lät Netanyahu dock informera Rivlin att han inte hade lyckats bilda en ny regeringskoalition, och uppdraget gick då vidare till Gantz.

Sannolikheten att Gantz skulle lyckas samla en majoritet av Knessets ledamöter bakom sig var emellertid från första stund ännu mindre än den var för Netanyahu. Kachol Velavan blev visserligen största parti i valet och fick 33 mandat, men ideologiskt står partiet närmare Netanyahus Likud än partierna på vänsterkanten, vilken innebär att det i princip helt saknar naturliga koalitionspartners i Knesset. Partiet uttalade strävan har därför varit att bilda en samlingsregering med Likud, men enbart på villkor att Netanyahu först avgår som partiledare, då denne inom kort väntas åtalas för bedrägeri, trolöshet mot huvudman och mutbrott. Likud har för sin del också uttryck sitt stöd för bildandet av en samlingsregering med Kachol Velavan, men har bestämt avvisat kravet på Netanyahus avgång. Dessutom har Likud bildat en pakt med det nationalreligiösa partiet Yamina och de två ultraortodoxa partierna Shas och Yahadut Hatorah som innebär att de fyra partierna, som sammanlagt har 55 mandat, kommit överens om att inte ingå i en koalitionsregering om inte de övriga partierna i pakten också bjuds in. En majoritet i en samlingsregering bestående av denna pakt och Kachol Velavan skulle alltså vara lojal mot Netanyahu och därmed ge honom större politiskt inflytande än Gantz, trots att Gantz skulle företräda det största partiet i regeringen. Sammantaget har detta inneburit att förhandlingarna mellan Likud och Kachol Velavan har varit helt låsta sedan valet. Båda partierna säger sig vilja ha en samlingsregering, men kraven som de ställer på varandra har hittills gjort det omöjligt för dem att nå en överenskommelse.

Om varken Kachol Velavan eller Likud viker sig från sina respektive krav finns det dock ytterligare ett alternativ för Gantz, nämligen att bilda en minoritetsregering med de två vänsterpartierna Avoda/Gesher och Hamachane Hademokrati/Meretz, med stöd utifrån från delar av det arabiska samlingspartiet och det nationalistiska högerpartiet Yisrael Beitenu. Till skillnad från exempelvis Sverige är minoritetsregeringar mycket ovanliga i Israel, men rent lagtekniskt behöver en regering bara åtnjuta en pluralitet i Knesset, dvs. inte en majoritet. Så länge Gantz stöds av minst 56 ledamöter (en mer än högerblockets 55) kan han alltså bilda en regering.

Trots att en sådan lösning skulle kräva ett ytterst osannolikt samarbete mellan Yisrael Beitenu och det arabiska samlingspartiet (föreställ er ett samarbete mellan Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ…), utan egentliga förtjänster för partierna själva och med stor risk för bakslag från deras respektive väljarbaser, är Netanyahu märkbart nervös inför möjligheten att han innan veckans slut inte längre kommer att vara premiärminister. “Detta vore en historisk terroristattack mot staten Israel”, varnade han igår under ett extrainsatt partievenemang i Tel Aviv. Vidare anklagade han det arabiska samlingspartiet för att stödja terrorism och för att sträva efter att förinta Israel. Det arabiska samlingspartiets ledare Ayman Odeh gav svar på tal på Twitter: “Ikväll förseglade Netanyahu sitt öde som den förbittrade brottsling han är, som inte klarar av att förlora, utan istället skadar och uppviglar mot dem han är tänkt att tjäna”.

Om Gantz inte lyckas presentera en regering för president Rivlin innan midnatt på onsdag återstår ett sista alternativ som aldrig har prövats tidigare i Israels historia: vilken Knessetledamot som helst – inte nödvändigtvis en partiledare – kan inom tre veckor försöka få stöd från en majoritet av Knesset att bilda en regering. Om ledamoten lyckas med det har han eller hon sedan två veckor på sig innan han måste presentera regeringen för presidenten. Låt oss återkomma till detta om och när det blir aktuellt.

Paul Widen

Jerusalem


Skakig vapenvila efter två dygns strider

Terroristorganisationerna Islamiska jihad och PRC har de senaste dagarna publicerat så kallade “martyraffischer” av sina dödade medlemmar.

Israel och den palestinska terroristorganisationen Islamiska jihad ingick en inofficiell vapenvila klockan 5.30 imorse med hjälp av egyptiska medlare. Som brukligt är fortsatte sedan raketbeskjutningen från Gaza i ytterligare ett par timmar innan ett spänt lugn lägrade sig strax innan klockan 7.30. Detta varade i lite mer än tre timmar, då ytterligare fem raketer avfyrades från Gaza mot staden Netivot. Sent på eftermiddagen bröts lugnet av ännu en raketsalva. Inga israeliska flygräder har dock rapporterats sedan inatt.

Under de gångna två dyngen har mer än 450 raketer avfyrats mot Israel från Gaza. Omkring 90% av raketerna med beräknad nedslagsplats i bebodda områden sköts ner av det israeliska raketförsvarssystemet Järnkupolen. Övriga 10% orsakade ansenliga materiella skador, men tack vare den omfattande utbyggnaden av skyddsrum i Israel skadades förhållandevis få människor i attackerna. Tre människor rapporteras ha träffats av raketsplitter, medan ett trettiotal människor har fått vård för fallskador efter att ha rusat till skyddsrum. Ytterligare omkring 40 människor har vårdats för chock, däribland en åttaårig flicka som drabbades av hjärtstillestånd under ett raketanfall.

Enligt hälsoministeriet i Gaza som kontrolleras av den palestinska terroristorganisationen Hamas har 34 människor dödats i de israeliska bombräderna sedan i tisdags morse. Ytterligare 111 människor ska ha skadats. Enligt IDF (Israels försvarsstyrkor) var minst 25 av de dödade palestinierna medlemmar i terroristorganisationer, främst Islamiska jihad och den mindre terroristorganisationen PRC. Hittills har organisationerna offentliggjort namnen på 11 av sina dödade medlemmar. Utöver Baha Abu al-Ata, den högt uppsatte befälhavaren i Islamiska jihad som dödades i en israelisk precisionsattack i tisdags morse, dödades ytterligare ett högre befäl i samma organisation natten till idag. Rasmi Abu Malhous, som var ansvarig för Islamiska jihads raketenhet, dödades tillsammans med fem medlemmar i sin familj när huset han befann sig i totalförstördes av en israelisk raket. Ytterligare 12 människor rapporterats ha skadats i explosionen.

Större sammandrabbningar mellan Israel och terroristorganisationerna i Gaza brukar ges olika namn av de stridande parterna, och så även denna gång. “Svart bälte” är den beteckning som IDF har gett sin operation, medan Islamiska jihad har valt att kalla striderna för “Gryningsvrål”. Det inofficiella eldupphörsavtalet som nåddes mellan parterna sent inatt med hjälp av egyptiska medlare stipulerar att Islamiska jihad upphör med sin raketbeskjutning och garanterar att protester mot Israel i anslutning till gränsstaketet inte urartar i våld, medan Israel föresätter sig att upphöra sina attacker mot terroristorganisationernas ledarskap och infrastruktur. Parterna själva har gett en annan version av den inofficiella överenskommelsen. Israel har som vanligt konstaterat att “lugn kommer att besvaras med lugn”, medan landets nyutnämnde försvarsminister Naftali Bennett på morgonen uppgav att Israel har “ändrat spelreglerna”: från och med nu kommer ansvar för framtida attacker mot Israel att besvaras med precisionsattacker mot terroristorganisationernas ledarskap, istället för enbart symboliska attacker mot organisationernas infrastruktur. Islamiska jihad har för sin del också velat utmåla eldupphöret som en seger och hävdar att den ingicks efter att Israel accepterade organisationens krav att upphöra de dödliga attackerna mot dess ledarskap.

Samtidigt som israeliska beslutsfattare nu avvaktar för att se om den inofficiella vapenvilan kommer att hålla är alla införstådda i att nästa våldsutbrott bara är en tidsfråga. Trots uppmaningar om nationell enhet från president Reuven Rivlin och ledaren i utmanarpartiet Kachol Velavan har skarp kritik riktats mot interrimsregeringen under ledning av Binyamin Netanyahu för beslutet att döda Baha Abu al-Ata och hanteringen av våldutbrottet som följde. Avigdor Liberman, ledaren för det sekulära nationalistpartiet Yisrael Beitenu, uppgav under tisdagen att han redan för ett år sedan (när han var försvarsminister) förespråkade dödandet av al-Ata, men att Netanyahu då hade lagt in sitt veto. Efter detta uttalande har israeliska medier rapporterat att Netanyahu ändrade åsikt i frågan efter att han tvingades ta betäckning i direktsändning när raketlarmet ljöd under ett valmöte den 11 september i år, i en attack som al-Ata ska ha legat bakom. Israels militära ledarskap ska då ha motsatt sig en attack, med hänvisning till att den då inte gick att utföra utan att riskera ett stort antal civila dödsoffer. IDF ska dock ha börjat planera operationen efter Netanyahus åsiktsbyte, varefter man så småningom identifierade en lämplig tid och plats då al-Ata kunde dödas med minimal risk för omfattande kollaterala offer. Operationen godkändes av säkerhetskabinettet och följde bokens alla regler, men faktum kvarstår alltså att attacken utgjorde ett tydligt avsteg från IDF:s agerande sedan sommaren 2014, och det är oklart varför Israels säkerhetskabinett plötsligt valde att göra detta avsteg just när landet befinner sig i ett så känsligt politiskt läge.

Paul Widen

Jerusalem


Terroristledare dödad i israelisk attack

Baha Abu al-Ata (markerad med en röd cirkel) dödades i morgonens israeliska attack (foto: IDF)

Tidigt imorse avfyrade IDF (Israels försvarsstyrkor) en precisionsraket mot en lägenhet i Gaza där en högt uppsatt befälhavare för den palestinska terroristorganisationen Islamiska jihad befann sig. Befälhavaren, Baha Abu al-Ata, och hans fru, som befann sig i samma rum, dödades omedelbart. Inga andra människor uppges ha skadats i attacken.

I ett uttalande en kort stund efter attacken uppgav IDF att al-Ata var ytterst ansvarig för hundratals raketattacker mot Israel och att han stod i begrepp att utföra ytterligare attacker inom kort.

Detta är första gången sedan kriget sommaren 2014 som IDF har riktat dödligt våld mot en ledande företrädare för en terroristorganisation i Gaza. Trots att sporadisk raketbeskjutning mot samhällen i sydvästra Israel har blivit en del av vardagsrutinen brukar IDF nöja sig med att besvara raketelden med beskjutning av terroristorganisationernas infrastruktur. I ett fåtal fall har man även beskjutit terrorister som stått i begrepp att avfyra raketer. Högre befäl i terroristorganisationerna har undantagsvis även dödats när de har befunnit sig i en stridszon, men i övrigt har ledarskapet i Gaza kunnat sova lugnt i sina sängar i flera år.

Reaktionen i Gaza på den ovanliga israeliska attacken kom nästan omedelbart. Strax innan klockan sex imorse inleddes en omfattande raketbeskjutning mot sydvästra Israel, som successivt expanderade öster- och norrut. Raketlarmet ljöd även i Tel Aviv under morgonen, vilket tvingade alla skolor i staden att ställa in undervisningen, något som inte har hänt sedan kriget sommaren 2014. Miljontals människor har tagit betäckning i skyddsrum.

För tillfället är det enbart Islamiska jihad som ligger bakom den ursinniga raketbeskjutningen, då Hamas ännu försöker hålla sig utanför sammandrabbningen. Under begravningen av al-Ata i Gaza nu på morgonen utlovade Islamiska jihads ledare fullt krig mot Israel. IDF, som annars brukar besvara varje raketattack mot Israel med attacker riktade mot Hamas infrastruktur, har för sin del tillbakavisat palestinska uppgifter om att man har utfört motattacker i Gaza under morgonen, vilket tyder på att man ännu försöker undvika att dra in Hamas i striderna. Om inte Hamas lyckas återställa lugnet inom kort är det dock sannolikt att IDF kommer att gå till motattack mot både Islamiska jihad och Hamas. Risken för ett ännu mer omfattande våldsutbrott är därför överhängande.

Mindre än en timme efter IDF:s beskjutning av al-Atas bostad i Gaza inträffade en annan dödlig attack, som dock har överskuggats av det plötsliga våldsutbrottet i Gaza. Denna attack skedde i Damaskus i Syrien och riktades mot Akram al-Ajouri, en högt uppsatt företrädare i Islamiska jihads politiska gren. Enligt uppgifter i syriska statsmedier ska al-Ajouri dock ha överlevt attacken. Däremot ska en av hans söner och en av hans livvakter ha dödats. Sex personer, däribland Akram al-Ajouri själv, ska ha skadats i attacken.

IDF har inte kommenterat attacken i Damaskus. Det är dock ytterst ovanligt att Israel utan omsvep erkänner att man har utfört attacker i Syrien, och mycket pekar på ett samband mellan nattens attacker i Gaza och i Damaskus.

Den plötsliga upptrappningen av våldet inträffade bara några timmar innan högerpolitikern Naftali Bennett officiellt tillträder som försvarsminister i Israel. Denna ministerpost har sedan i december 2018 innehafts av premiärminister Binyamin Netanyahu. Enligt IDF ska beslutet att döda al-Ata ha tagits förra veckan efter att ha godkänts av Israel säkerhetskabinett. Därefter inväntade man bara rätt tillfälle att utföra attacken. Våldsupptrappningen sker dock mot bakgrund av en politisk situation i Israel som saknar motstycke, med ett utdraget politiskt dödläge som grundar sig i att inget av de två största partierna ännu har lyckats samla en majoritet bakom sig, samtidigt som nästan allt pekar på att åtal kommer att väckas mot den ställföreträdande premiärministern Netanyahu inom några veckor. Benny Gantz, ledaren för utmanarpartiet Kachol Velavan, har uttryckt sitt odelade stöd för regeringens beslut att utföra attacken mot al-Ata, liksom även Israels president Reuven Rivlin, som under morgonen utfärdade ett pressmeddelande i vilket han betonade att regeringen enbart hade nationens säkerhet i åtanke när den godkände nattens operation. Det återstår att se om, och i så fall hur, morgonens våldsutbrott kommer att påverka den politiska situationen i Israel.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 1030376Läsningar totalt:
  • 249Läsningar idag:
  • 842327Besökare totalt:
  • 238Besökare idag:
  • 0Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen