USA markerar skarpt mot palestinierna

USA:s president Donald Trump, med vicepresident Mike Pence till vänster och senatens talman Paul Ryan till höger i bakgrunden (foto: Vita huset)

Två anonyma tjänstemän vid USA:s utrikesdepartement uppgav i fredags att det planerade amerikanska biståndet till den palestinska myndigheten under innevarande budgetår kommer att skäras ner med motsvarande 1.8 miljarder kronor. Beslutet togs av president Donald Trump själv, enligt de båda tjänstemännen som citeras av nyhetsbyrån Reuters. Uppgifterna har ännu inte officiellt bekräftats av det amerikanska utrikesdepartementet.

Under budgetåret 2017 betalade USA ut motsvarande 2.9 miljarder kronor till olika palestinska biståndsprojekt. Utöver detta betalade man även ut motsvarande 3.3 miljarder kronor till UNRWA, FN:s organ för palestinska flyktingar. Den nu rapporterade nedskärningen innebär alltså att nästan två tredjedelar av USA:s bistånd till den palestinska myndigheten försvinner. Samtidigt har USA under innevarande budgetår hittills bara betalat ut motsvarande 548 miljoner kronor till UNRWA, alltså bara en sjättedel jämfört med förra året.

De drastiska nedskärningarna har väckt stor vrede bland det palestinska ledarskapet, där USA:s agerande tolkas som ett utpressningsförsök. En talesperson för PLO:s styrelseordförande Mahmoud Abbas uppgav igår till nyhetsbyrån AFP att USA genom sitt agerande försöker tvinga palestinierna att överge sina anspråk på Jerusalem som sin huvudstad. Påståendet upprepades av flera andra palestinska företrädare, som även anklagade USA för bland annat “ondsinthet” och “mobbning”. Enligt de anonyma tjänstemännen vid USA:s utrikesdepartement som offentliggjorde nyheten i fredags togs emellertid det amerikanska nedskärningsbeslutet efter en intern revision av USA:s olika biståndsprojekt på Västbanken och i Gaza som president Trump beordrade i januari i år efter den mycket hårda palestinska kritiken av USA:s beslut att skära ner sina utbetalningar till UNRWA. Det var alltså invektiven som palestinska företrädare då riktade mot USA extremt lättkränkte president som nu har resulterat i den radikala omprioriteringen av USA:s biståndspolitik gentemot den palestinska myndigheten. Ytterligare invektiv av palestinska företrädare mot USA:s president lär alltså inte förbättra situationen för den palestinska myndigheten.

USA verkar dock förbereda ytterligare handlingar som kommer att slå ännu hårdare mot den palestinska myndigheten om de besannas. På lördagskvällen rapporterade ett israeliskt nyhetsprogram på TV att USA inom kort kommer att offentliggöra en rapport enligt vilken antalet palestinska flyktingar är mindre än 20000. Enligt UNRWA, som till skillnad från FN:s internationella flyktingorgan UNHCR låter palestiniers flyktingstatus gå i arv, finns det idag över fem miljoner palestinska flyktingar. Detta, i kombination med palestiniernas kompromisslösa krav att samtliga dessa fem miljoner har rätt att återvända och bosätta sig i det som idag är Israel, har alltid varit en av de främsta stötestenarna i fredsförhandlingarna mellan Israel och PLO. Israel har konsekvent avfärdat kravet, med hänvisning till att flyktingstatus ingen annanstans i världen går i arv, och att kravet alltså är ett medvetet försök att demografiskt förinta staten Israel. Om USA nu slutligen skulle avvisa UNRWA:s definition på vem som är att betrakta som palestinsk flykting kommer det att få oöverskådliga konsekvenser för fredsprocessen och relationen mellan Israel och palestinierna.

Givetvis skulle en mycket bred politisk majoritet i Israel välkomna en amerikansk markering mot UNRWA:s flyktingdefinition och därmed även mot det palestinska kravet på att fem miljoner UNRWA-flyktingar måste få bosätta sig i Israel innan ett slutgiltigt fredsavtal kan slutas. Om detta i nuläget vore en bra eller en dålig nyhet för Israel är det emellertid för tidigt att säga. Precis som med USA:s ambassadflytt från Tel Aviv till Jerusalem kan det nämligen lite längre fram visa sig bli politiskt mycket kostsamt att ha tillförsäkrat sig en sådan markering av en så opopulär och föraktad president som Donald Trump.

Paul Widen

Jerusalem


Tre israeler skadade i raketattack

Två poliser inspekterar skadorna av en raket i staden Sderot (foto: Israels polis)

Tre israeler skadades tidigt på lördagskvällen när en raket slog ner i ett hus i staden Sderot strax öster om Gaza. De skadade, en man i 50-årsåldern och hans två tonåriga döttrar, evakuerades till Barzilai-sjukhuset i Ashkelon med måttliga skador. Ytterligare minst två raketer slog ner i Sderot under lördagskvällen, en i en synagoga och en på en lekplats, dock utan att några människor kom till skada.

Sammanlagt omkring 200 raketer och artillerigranater har avfyrats från Gaza mot Israel det senaste dygnet och tvingat tiotusentals människor i området till skyddsrum. Den plötsliga upptrappningen av det redan mycket spända läget inleddes på fredagseftermiddagen när en israelisk officer skadades måttligt av en handgranat som kastades mot honom under en våldsam palestinsk demonstration intill gränsstaketet. Israel besvarade granatattacken genom att bomba flera installationer tillhörande terroristorganisationen Hamas i Gaza. Detta utlöste i sin tur vågen av raketattacker mot Israel som pågick under hela lördagen och som besvarades kontinuerligt av mycket omfattande israeliska flygbombningar av ytterligare Hamas-installationer.

“I samråd med försvarsministern, stabschefen och Israels högsta säkerhetsledning har vi beslutat att vidta starka åtgärder mot Hamas terrorism”, uppgav Israels premiärminister Binyamin Netanyahu i ett pressmeddelande på lördagskvällen. “IDF [Israels försvarsstyrkor] har utdelat det hårdaste slaget mot Hamas på fyra år och vi kommer att öka styrkan på våra attacker alltefter behov”.

Senare på lördagskvällen uppgav emellertid Hamas och Islamiska jihad att en överenskommelse om eldupphör hade nåtts med Israel genom egyptisk medling, med start klockan 23.15 lokal tid. Uppgifterna bekräftades inte officiellt av Israel. “Situationen på marken kommer att avgöra vårt fortsatta agerande”, uppgav en icke namngiven talesperson för IDF som citerades i israelisk media. Lugnet varade i mindre än en timme innan det bröts av ytterligare raketattacker mot Israel, vilket direkt följdes av israeliska flygbombningar.

Flera liknande våldsupptrappningar har inträffat de senaste månaderna, för att sedan snabbt ebba ut och ersättas av det lågintensiva våld som i princip har blivit rutin på gränsen mellan Gaza och Israel. Det är möjligt att även den nu pågående sammandrabbningen kommer att gå samma öde till mötes. Varken Israel eller Hamas bedöms i dagsläget vara intresserade av en ny storkonflikt. Samtidigt är Israels regering under stor press att agera hårdare mot Hamas för att få ett stop på de dagliga attackerna med brandbomber fastsatta i drakar som de senaste månaderna har orsakat omfattande bränder i skog och mark i Israel. Hamas är för sin del också under stor press att kunna uppvisa att de senaste månadernas våldsamma demonstrationer intill gränsstaketet har varit till någon sorts förtjänst för Gazas befolkning och att framstå som starka segrare. Denna kombination ökar risken för en ännu allvarligare våldsupptrappning.

Paul Widen

Jerusalem


Wallströms slentrianmässiga agg mot Israel

Beduinpojkar på Västbanken.

En mångårig landkonflikt på Västbanken mellan beduiner och israeliska myndigheter uppmärksammades i förra veckan på Twitter av Sveriges utrikesminister Margot Wallström.”Sverige fördömer rivningarna i Abu Nuwar och förberedelserna att riva Khan al-Ahmar i Palestina”, skrev Wallström. “Uppmanar starkt Israel att som ockupationsmakt upphöra med sitt agerande och respektera internationell humanitär lag. Tvåstatslösningen får inte undermineras”.

Abu Nuwar och Khan al-Ahmar är två halvpermanenta beduinsamhällen strax öster om Jerusalems stadsgräns som är uppförda utan byggtillstånd. De ligger i ett område kallat E1, som i sin tur är en del av Area C, dvs. de områden av Västbanken över vilka Israel enligt Osloavtalet har full civil och militär kontroll. Trots det har EU finansierat flera byggprojekt i området, i full vetskap om att man därmed trotsar både israelisk lag och de riktlinjer som Israel och PLO själva kom överens om i mitten av 1990-talet. Rivningsordrar av byarna föreligger sedan minst 2009, men genom ständiga överklaganden till Israels högsta domstol har bara begränsade rivningar av enskilda byggnader kunnat utföras. Den intensiva internationella kritiken som riktas mot Israel varje gång en rivning är aktuell påverkar givetvis också processen, då Israels regering ofta lägger sig i bakom kulisserna för att förhala processen om kontroverserna anses överskugga andra, betydligt viktigare frågor.

I slutet av maj i år beslutade dock högsta domstolen att Israels försvarsstyrkor (IDF) från och med den första juni kan flytta Khan al-Ahmar till ett annat område, då hela byn är uppförd utan byggtillstånd och dessutom ligger precis intill motorvägen mellan Jerusalem och Jeriko. När rivningsmaskinerna började närma sig området i förra veckan sköt man emellertid upp rivningsdatumet till tidigast den 11 juli, dvs. på onsdag, då man vill ge myndigheterna ytterligare några dagar att överväga ett förslag utformat av beduinerna själva som skulle legalisera byn i efterhand.

Hur det än blir med den saken är det helt uppenbart att Margot Wallströms insikt i frågans problematik är extremt begränsad och färgad av hennes slentrianmässiga agg mot allt som Israel gör och säger. Wallström må anse att det aktuella området är en del av “Palestina”, men Osloavtalet, och därmed också internationell lag, definierar det alltså som Area C, där Israel har full överhöghet. Wallström menar således att Israel inte ska upprätthålla lagen på de områden av Västbanken som Osloavtalet stipulerar att Israel ska upprätthålla lagen. Hennes påstående att själva tvåstatslösningen undermineras om Israel river de två beduinbyarna är om möjligt ännu mer ologisk: ingen mindre än Yitzhak Rabin förespråkade 1995 ett omfattande israeliskt byggprojekt i E1 för att skapa en länk mellan Jerusalem och bosättningen Ma’ale Adumim. Hela området måste tillfalla Israel i ett slutgiltigt fredsdavtal med PLO, menade Rabin, en position som är så okontroversiell i Israel att den även förespråkas av Yossi Beilin, som spelade en nyckelroll i fredsprocessen på 1990-talet. Men enligt Wallström är alltså denna position liktydig med att underminera tvåstatlösningen. Man häpnar.

En viktig aspekt som nästan alltid går förlorad i den internationella nyhetsrapporteringen kring den här landkonflikten är att den palestinska myndigheten har ett mycket starkt intresse av att hålla den levande. Israel har under årens lopp presenterat två olika kompensations- och omlokaliseringsförslag för att nå en slutgiltig lösning, men den palestinska myndigheten har pressat beduinerna att motsätta sig alla kompromisslösningar och istället kräva något som de vet att Israel med stor sannolikhet aldrig kommer att acceptera: legalisering av den befintliga bebyggelsen precis intill en motorväg där den grundläggande infrastruktur som krävs för ett fungerande samhälle helt saknas. Flera EU-länder, däribland Sverige, har anslutit sig till den palestinska myndighetens kompromisslösa linje, vilket alltså har medfört att beduinerna pressats till att avfärda alla israeliska förslag och istället tvingats leva utan elektricitet och rinnande vatten i åratal. Antingen förstår Margot Wallström det här, men väljer att ändå driva den palestinska myndighetens kompromisslösa, och utsiktslösa, linje. Eller också förstår hon inte alls, och utkämpar istället omedvetet den palestinska myndighetens PR-krig Israel. Det är svårt att säga vilket av alternativen som är värst.

Paul Widen

Jerusalem


Israel stryper pengaflödet till terrorister

Eitan och Naama Henkin sköts ihjäl inför sina fyra barn den 1 oktober 2015. Deras mördare får motsvarande 25000 kr i månadslön av den palestinska myndigheten.

Sent på måndagskvällen röstade Israels parlament Knesset igenom ett lagförslag som syftar till att motverka den palestinska myndighetens praxis att betala ut lön till palestinier som har utfört terroristattacker i Israel. Lagförslaget, som hade framarbetats av representanter från både regeringen och oppositionen, innebär att den summa som den palestinska myndigheten varje år betalar ut till dömda terrorister och deras familjer/efterlevande hädanefter kommer att dras av från de tull- och skatteintäkter som Israel kontinuerligt samlar in åt den palestinska myndigheten.

Enligt beräkningar gjorda av Israels försvarsministerium uppgår denna budgetpost till motsvarande över 3.2 miljarder kronor per år, eller 7% av den palestinska myndighetens budget: strax under 1.8 miljarder kr till familjer/efterlevande och lite mer än 1.4 miljarder kr till dömda terrorister som avtjänar sina straff i israeliskt fängelse. Storleken på ersättningen är knuten till hur grovt brottet är: ju fler israeler som dödats, desto högre “lön” får den palestinske terroristen.

Trots att lagförslaget åtnjöt ett mycket brett stöd i Knesset och röstades igenom med siffrorna 87-15 försökte premiärminister Binyamin Netanyahu och delar av Israels säkerhetsetablissemang in i det sista lägga till en klausul som skulle göra det möjligt för regeringen att frångå lagen med hänvisning till Israels säkerhetsintressen. Eftersom den nya lagen innebär ett hårt slag mot den palestinska budgeten riskerar den att försvaga den palestinska myndigheten och därmed förvärra säkerhetsläget på Västbanken, där Israels försvarsstykor (IDF) och palestinska säkerhetsstyrkor annars har ett mycket välfungerande samarbete. De som utformade lagförslaget har emellertid hävdat att en sådan klausul skulle göra lagen verkningslös.

Netanyahus och det israeliska säkerhetsetablissemangets motstånd mot den nya lagen är en stor del av förklaringen till Israels påtagligt passiva attityd till den palestinska myndighetens makabra praxis att belöna mördare och därmed aktivt uppmuntra till terrorism mot Israel. Problemet varit känt i många, många år och Netanyahu själv har sällan missat en chans att nämna det när han har kritiserat den palestinska myndigheten, men samtidigt har han alltså inte gjort något för att motverka det. Faktum är att han även har uppmanat USA att inte belägga den palestinska myndigheten med ekonomiska sanktioner för utbetalningarna. Trots detta skrev president Donald Trump för mer än tre månader sedan under Taylor Force Act, en lag uppkallad efter en amerikansk medborgare som mördades av en palestinsk terrorist i Tel Aviv den 6 mars 2016. Lagen innebär att nästan inget amerikanskt bistånd till den palestinska myndigheten kommer att betalas ut förrän utbetalningarna till terroristerna och deras familjer upphör. Och bara några timmar innan Knesset röstade igenom det israeliska lagförslaget uppgav Australiens utrikesminister Julie Bishop att man beslutat att avbryta alla utbetalningar till en fond som administreras av Världsbanken och som direktfinansierar den palestinska myndighetens budget. De motsvarande 66 miljoner kr som Australien årligen har bidragit till fonden kommer istället att doneras till en FN-fond som distribuerar humanitär hjälp i palestinskkontrollerade områden. Både USA och Australien har alltså antagit en hårdare attityd gentemot den palestinska myndigheten i den här frågan än Israels egen premiärminister.

Den svenska regeringen har länge insisterat att svenska skattemedel inte används för att betala ut löner till palestinska terrorister. Därför är det intressant att se hur Julie Bishop resonerade när hon på måndagen förklarade att Australien avbryter biståndet till den palestinska myndigheten: “Jag är övertygad om att tidigare finansiering från Australien till den palestinska myndigheten genom Världsbanken har använts som den har varit avsedd”, förklarade hon. “Jag är emellertid oroad över att bistånd till denna aspekt av den palestinska myndighetens verksamhet ger den möjlighet att använda sin egen budget till aktiviteter som Australien aldrig skulle stödja”. Julie Bishop visade alltså att det är fullt möjligt att som den svenska regeringen vidhålla att allt bistånd som hittills betalats ut har använts korrekt, men samtidigt tillstå den matematiska självklarheten att varje biståndskrona som betalas ut till den palestinska myndigheten gör det möjligt för den att använda sin egen budget till precis vad den vill. Exempelvis att betala ut lön till mördare.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 898056Läsningar totalt:
  • 101Läsningar idag:
  • 730571Besökare totalt:
  • 74Besökare idag:
  • 4Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen