Tio raketer avfyrade mot södra Israel

Raketförsvarssystemet Järnkupolen (foto: IDF)

I fredags kväll utsattes södra Israel för raketbeskjutning från Gaza i två omgångar. Sammanlagt tio raketer avfyrades, varav åtta sköts ner av raketförsvarssystemet Järnkupolen, som aktiveras när en raket beräknas slå ner i bebyggelse. En raket lyckades dock undgå Järnkupolen och slog ner precis intill ett hus i gränssamhället Sderot. Explosionen skadade både byggnaden och flera fordon som stod parkerade intill den och splitter trängde även in i bostaden, men de boende befann sig lyckligtvis i ett skyddsrum. Ytterligare en av raketerna som avfyrades från Gaza slog ner i ett obebyggt område.

En äldre kvinna skadades lindrigt efter att ha ramlat när hon rusade till sitt skyddsrum under raketbeskjutningen och flera personer behandlades för chockskador.

IDF (Israels försvarsstyrkor) besvarade raketattacken under natten till lördagen genom att beskjuta flera posteringar tillhörande den palestinska terroristorganisationen Hamas. En person dödades och två personer skadades i eldgivningen. Anonyma källor i Hamas som citeras i israelisk media har uppgett att fredagskvällens raketbeskjutning inte utfördes av Hamas, men då Hamas de facto styr Gaza sedan mer än 12 år tillbaka betraktar Israel terroristorganisationen som ansvarig för allt som händer i området. Syftet med denna strategi är att tvinga Hamas att ta kontroll över de övriga terroristorganisationerna som är aktiva i Gaza. I skrivande stund har ingen palestinsk gruppering tagit på sig ansvaret för raketbeskjutningen, men IDF misstänker att det är Islamiska jihad som ligger bakom attacken, en terroristorganisation inte automatiskt tar order från Hamas och ofta agerar självsvåldigt.

Under lördagen riktades hård kritik mot Israels tillförordnade premiärminister Binyamin Netanyahu, både från oppositionen och från en av hans egna partikamrater, då Israels svar på raketattacken ansågs ha varit alldeles för vek. “En regering under min ledning kommer inte att tolerera hot mot våra medborgare i söder och kommer inte att acceptera någon kränkning av dess suveränitet”, skrev Benny Gantz, ledare för utmanarpartiet Kachol Velavan, på Twitter. “Vi kommer att återupprätta vår avskräckningsförmåga till varje pris, även om det innebär att vi måste slå till mot de individer som ligger bakom upptrappningen”. Ännu hårdare kritik kunde höras från Avigdor Liberman, ledare för det sekulära högernationalistiska partiet Yisrael Beitenu, som på Facebook anklagade Netanyahus regering för att ha kapitulerat inför terroristorganisationerna i Gaza. För ovanlighetens skull stämde även en av Netanyahus egna partikamrater från Likud in i kritiken. “Beskjutningen av Sderot och dess invånare måste besvaras mycket hårdare än så”, skrev Gideon Saar på Facebook. “Israels målsättning måste vara att demontera Hamas och Islamiska jihads militära infrastruktur i Gaza. Detta är ett av de viktigaste skälen till behovet av att avsluta den politiska krisen så snart som möjligt och upprätta en bred nationell samlingsregering”.

Israels säkerhetskabinett ska under söndagen hålla ett extrainsatt sammanträde för att diskutera den senaste våldsupptrappningen från Gaza. I nuläget tyder dock inget på att Netanyahu skulle vara intresserad av att försöka få till stånd en avgörande förändring av säkerhetssituationen i landets sydvästra delar, då han vidhåller att hotet från Hamas totalt överskuggas av hotet från Iran.

Paul Widen

Jerusalem


Försoningsdagen

Ikväll inleds Yom Kippur, försoningsdagen, den heligaste dagen i den judiska kalendern. Redan nu på förmiddagen började det israeliska samhället varva ner och vid lunchtid stängde resturanger och butiker sina verksamheter. Strax innan solnedgången kommer det sedan att infinna sig ett overkligt lugn i snart sagt hela landet. Endast ett och annat utryckningsfordon kommer att kunna ses på gatorna. Till och med flygplatserna, och därmed hela landets luftrum, kommer att stängas.

När det börjar skymma kommer sedan de biltomma gatorna att fyllas av finklädda människor i alla åldrar som går till synagogan. Kvällsbönen på Yom Kippur, som inleds med sången Kol Nidre, är inom judendomen den mest välbesökta gudstjänsten på året. Därefter strömmar människorna ut på gatorna för att promenera eller cykla, eller bara sitta och njuta av den frid som är unik för denna “sabbaternas sabbat”, som dagen kallas i 3 Mosebok 16:31. Även om dagen är en fastedag är stämningen glad och upprymd.

Yom Kippur föregås av Rosh Hashana, det judiska nyåret, som i år inföll under månadsskiftet september-oktober, och följs av Sukkot, lövhyddohögtiden, som inleds på söndag kväll och pågår i en vecka. Hela landet går därför på halvfart i lite mer än tre veckor. Även om bara en minoritet av Israels befolkning är strängt religiös, firar en majoritet av befolkningen dessa högtider i åtminstone någon bemärkelse. I år inför höstens högtider blev jag extra medveten om detta, då jag kom på mig själv att ha flera samtal med till synes helt sekulära människor och en vanlig och helt naturlig fråga var, “Var brukar du be?” Lördagen som gick påmindes jag sedan än en gång om detta när jag själv gick till synagogan på morgonen med mina två söner och vi råkade träffa Israels president Reuven Rivlin på vägen. Han hade en kippa på huvudet, vilket han inte brukar ha till vardags, och höll sin ihopvikta tallit (bönesjal) under armen: han skulle gå och be. Givetvis var han omgiven av sina livvakter, men eftersom de var på väg till synagogan och det var sabbat hade de valt att gå istället för att åka bil. “Shabbat shalom”, tillönskade jag honom och hans livvakter när vi möttes på trottoaren. “Shabbat shalom umevorach”, svarare presidenten lite förläget, ödmjuk som han är, medan mina pojkar susade förbi oss på sina sparkcyklar.

Lika odramatiskt som mitt möte med Israels statschef var, lika odramatisk är ämnet “bön” för judar. Inte för att det är enkelt: liturgin på Yom Kippur är så omfattande att den kräver en helt egen bönebok bestående av hundratals sidor med ibland flertusenåriga böner som kan vara oerhört svåra att relatera till. Men när bönen är en kollektiv ansträngning lär man sig så småningom att ta fasta på de stycken som man själv faktiskt kan relatera till, formuleringarna som tränger igenom törst och hunger och utmattning, ord som någon skrev för evigheter sedan men som ändå tränger rätt in i hjärtat. Och då ber man.

Paul Widen

Jerusalem


Nyårsrysare

Israels president Reuven Rivlin (t.h.) tar emot det officiella valresultatet från ordföranden i det centrala valutskottet Chanan Melcer (t.v.) den 25 september 2019 (foto: Mark Neiman, GPO)

Under söndagseftermiddagen avslutades koalitionsförhandlingarna mellan representanter för de båda partierna Kachol Velavan och Likud utan en överenskommelse. Enligt premiärminister Binyamin Netanyahu ska parterna träffas igen på onsdag, efter Rosh Hashana (det judiska nyåret som firas imorgon och på tisdag), och ge förhandlingarna en sista chans. Om även den omgången misslyckas förväntas Netanyahu meddela president Reuven Rivlin att det inte finns någon framkomlig väg för honom att bilda en koalitionsregering.

Trots att både Kachol Velavan och Likud uppger att de vill ha en bred koalitionsregering ställer de båda partierna krav på varandra som i nuläget gör en sådan lösning omöjlig. Innan förhandlingarna inleddes skapade Likud en pakt med det nationalreligiösa partiet Yamina samt de två ultraortodoxa partierna Shas och Yahadut Hatorah. Dessa fyra partier har sammanlagt 55 mandat. Pakten innebär att de fyra partierna lovar varandra att inte ingå i en koalitionsregering om inte de övriga partierna i pakten också bjuds in. I en hypotetisk koalitionsregering mellan dessa partier och Kachol Velavan skulle det sistnämnda partiet givetvis få ett begränsat inflytande, trots att det med sina 33 mandat är det största partiet i Knesset. Dessutom skulle Netanyahu fortsätta som premiärminister.

Kachol Velavan har för sin del uteslutit en koalitionsregering med Likud så länge Binyamin Netanyahu inte avgår som partiledare. På onsdag inleder Israels statsåklagare Avichai Mandelblit den sista förhörsomgången med Netanyahus juridiska ombud innan han beslutar om åtal i de tre separata rättsfallen som premiärministern har delgivits misstanke i. Även om israelisk lag inte kräver att en sittande premiärminister måste avgå om åtal väcks mot honom menar Kachol Velavan att Netanyahus juridiska bekymmer gör honom olämplig att leda landet. Partiet gick till val på löftet att avsätta honom och ge landet en ny kurs. Det är därför otänkbart att partiets ledare Benny Gantz skulle släppa detta grundläggande krav.

Om Netanyahu nu på onsdag avsäger sig regeringsuppdraget och president Rivlin istället ger det till Gantz finns det inget som i nuläget tyder på att han heller skulle lyckas bilda en koalitionsregering. Det är oklart hur länge han kommer att försöka innan även han ger upp, men om inget radikalt förändras och så sker kommer Israel att gå till nyval igen, för tredje gången på mindre än ett år.

Paul Widen

Jerusalem


Singla slant om premiärministerposten?

President Reuven Rivlin (th) skakar hand med premiärminister Binyamin Netanyahu (mitten) och Benny Gantz (tv), partiledaren för Kachol Velavan som vann flest röster i nyvalet (foto: Amos Ben-Gershom GPO)

Igår söndag bjöd Israels president Reuven Rivlin in medlemmarna i de fem största partigrupperna i Knesset till sitt residens i centrala Jerusalem för konsultationer om vem som är bäst lämpad att bilda nästa regering. Samlingspartiet Kachol Velavan, som fick 33 mandat, rekommenderade som väntat sin partiledare Benny Gantz. Likud, som halkade ner till 31 mandat efter att alla rösterna hade räknats, rekommenderade i sin tur Binyamin Netanyahu. Den stora överraskningen kom när det arabiska samlingspartiet med 13 mandat splittrade sin rekommendation: partifraktionen Balad lade ner sina tre röster, medan övriga 10 medlemmar i partigruppen rekommenderade Benny Gantz. Det är första gången på 27 år som en sionistisk politiker fått uppbackning från något av arabiskt parti. Det sefardiska ultraortodoxa partiet Shas med nio mandat rekommenderade som väntat Netanyahu, men sedan kom ytterligare en överraskning, då det sekulära nationalistpartiet Yisrael Beitenu med åtta mandat valde att lägga ner sina röster istället för att rekommendera Gantz. Beslutet togs hastigt efter att det stod klart att Gantz hade blivit rekommenderad av merparten av det arabiska samlingspartiet. “De ultraortodoxa partierna är våra politiska rivaler, men de är inte våra fiender”, förklarade Yisrael Beitenus partiledare Avigdor Liberman. “Det arabiska samlingspartiet består emellertid av femtekolonnare, de försöker förinta oss inifrån och hör därför hemma i parlamentet i Ramalla, inte i Israels Knesset”. Trots att Yisrael Beitenu lade ner sina röster upprepade Avigdor Liberman sin förhoppning om att Kachol Velavan och Likud bör bilda en bred och liberal samlingsregering, “utan ultraortoxa, utan messianister [Libermans nedsättande hänvisning till det nationalreligiösa partiet Yamina], utan det arabiska samlingspartiet och utan Meretz [det lilla vänsterpartiet som gick till val under det nya namnet Hamachane Hademokrati med avhoppare från arbetarpartiet]”. Avslutningsvis föreslog Liberman att Gantz och Netanyahu kanske kunde singla slant om vem som bör leda samlingsregeringen.

I skrivande stund fortsätter president Rivlins konsultationer med de kvarvarande fyra partigrupperna Yahadut Hatorah (åtta mandat), Yamina (sju mandat), Avoda-Gesher (sex mandat) och Hamachane Hademokrati (fem mandat). De två förstnämnda partierna hade redan uppgett att de ämnar rekommendera Netanyahu, medan de två sistnämnda har uppgett att de kommer att rekommendera Gantz. Det innebär att Netanyahu kommer att ha säkrat 55 mandat, medan Gantz bara kommer att ha säkrat 54. Ingen av dem kommer alltså att ha stöd av en majoritet av Knessets 120 ledamöter.

Som så ofta är fallet står nu Israel inför en unik situation, vilket gör det ytterst vanskligt att sia om vad som kommer att hända härnäst. Klart är att presidenten har en mycket viktig roll att spela, då det är upp till honom att besluta vem som ska få i uppdrag att bilda nästa regering. Detta beslut väntas han ta inom en vecka. Tekniskt sett har han rätt att välja vilken knessetledamot han vill, alltså varken nödvändigtvis Gantz eller Netanyahu. Den som så småningom får uppdraget kommer sedan att ha fyra veckor på sig att bygga en koalition, och under dessa fyra veckor kan mycket hända som drastiskt ändrar förutsättningarna för samtliga inblandade parter. En sak som med säkerhet kommer att ske är att Israels statsåklagare i början av oktober kommer att besluta om han ska väcka åtal mot Netanyahu i de tre separata rättsfall i vilka han delgivits misstanke om bedrägeri, trolöshet mot huvudman och mutbrott. I den sannolika händelsen av ett eller flera åtal tror många politiska experter att det interna stödet för Netanyahu i Likud snabbt kommer att kollapsa. Det är ännu alldeles för tidigt för att räkna ut Netanyahu, men klart är att han aldrig har varit så politiskt sårbar som han nu är sedan han kom till makten i mars 2009.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 1030376Läsningar totalt:
  • 249Läsningar idag:
  • 842327Besökare totalt:
  • 238Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen