Nyheter

1 2 3 90

Ännu en dag av politiska tvärvändningar i Israel

Den politiska dragkampen i Israel intensifierades idag söndag när den tillförordnade premiärministern Binyamin Netanyahus Likud-parti lämnade in en framställan till Högsta domstolen (HD) för att förhindra Knessets juridiske rådgivare Eyal Yinon från att offentliggöra sitt beslut om huruvida talman Yuli Edelstein har befogenhet att förhindra konstitutionsutskottet från att sammankallas för att ta ställning till Netanyahus ansökan om åtalsimmunitet. Likud menar att det föreligger en jävssituation, då Yinons hustru Amit Merari arbetar för åklagarsidan i de tre rättsfall som Netanyahu står åtalad för brott i. Yinon bestrider detta, då han menar att den aktuella frågan inte explicit rör Netanyahu, utan istället är en ren procedurfråga om talmannens befogenhet i sammankallandet av konstitutionsutskottet.

Redan för en vecka sedan beslutade Yinon att det inte förligger något formellt hinder för konstitutionsutskottet att sammankallas, trots att Knesset upplöstes för en månad sedan. Edelstein bad honom då utreda om han (Edelstein) trots detta har befogenhet att förhindra att det sammankallas. Yinon hade för avsikt att offentliggöra sitt beslut klockan 16:00 lokal tid, men detta föregicks alltså av Likuds framställan till HD (som i vissa fall fungerar som första rättsinstans i Israel).

HD lät dock inte dra ut på ärendet, utan tog upp saken omedelbart. Efter en kort överläggning beslutade man att Eyal Yinon måste bemöta jävsanklagelserna inom tre dygn, men man blockerade inte offentliggörandet av hans beslut i procedurfrågan. Därför tillkännagav Yinon på utsatt tid sitt beslut, vilket som väntat var att talmannen inte har befogenhet att förhindra sammankallandet av konstitutionsutskottet.

Beslutet välkomnades av Israels samlade oppositionspartier med Kachol Velavan i spetsen, som nu på kort varsel avser sammankalla Knessets procedurutskott, den instans som formellt sammankallar konstitutionsutskottet. Om allt går som planerat kommer sedan överläggningarna om Netanyahus ansökan om åtalsimmunitet att inledas där om lite mer än en vecka. Under det nu rådande parlamentariska läget kommer oppositionspartierna att vara i majoritet i det extrainkallade konstitutionsutskottet, och dessa partier har tydligt markerat att de motsätter sig Netanyahus ansökan. Ett avslag är därför i princip garanterat, varefter ärendet kommer att överlämnas till Knesset för omröstning. Minst 65 av de 120 ledamöterna väntas där rösta emot Netanyahus ansökan. Om och när detta sker kommer åtalspunkterna mot Netanayhu formellt att inregistreras, och därmed undanröja det sista hindret för inledandet av rättegången mot honom.

Netanyahu och hans politiska allierade, som allt hätskare har ifrågasatt legitimiteten i den juridiska processen sedan åtalspunkterna mot den tillförordnade premiärministern först offentliggjordes den 28 februari förra året, kommer sannolikt att göra allt som står i deras makt för att försvåra, försena eller på annat sätt förhindra den slutliga omröstningen i Knesset. Ytterligare tvärvändningar är därför sannolikt att vänta. Innan Eyal Yinon idag banade väg för det nuvarande (och formellt upplösta) Knesset att ta ställning till immunitetsfrågan hade Netanyahu hoppats att frågan skulle avgöras först efter nyvalet den 2 mars, då han tillsammans med de två ultraortodoxa partierna och två av högerpartierna hoppas vinna en majoritet, och därmed förmodligen också skulle kunna säkra åtalsimmunitet. Även om han nu av allt att döma kommer att nekas detta kommer den politiska situationen dock inte att förändras radikalt, då israelisk lag inte uttryckligen föreskriver att en premiärminister måste avgå om åtal väcks mot honom eller henne. Så länge ingen annan lyckas bilda en regering sitter därför Netanyahu där han sitter.

Paul Widen

Jerusalem

Netanyahu ansöker om åtalsimmunitet

Israels tillförordnade premiärminister Binyamin Netanyahu under sitt direktsända uttalande den 1 januari 2020 (foto: skärmdump)

Israels tillförordnade premiärminister Binyamin Netanyahu överlämnade igår kväll en formell ansökan om åtalsimmunitet till talmannen för Knesset (parlamentet) Yuli Edelstein. I ett kort direktsänt uttalande förklarade Netanyahu att han baserade sin ansökan på en lagklausul som gör det möjligt för knessetledamöter att begära åtalsimmunitet om det aktuella åtalet strider mot väljarkårens vilja. Genom att hänvisa till lagklausulen lyckades han i sammanhanget undvika att använda ordet “immunitet”, och istället betona sin lagstadgade “rättighet, plikt och uppdrag att fortsätta betjäna er för Israels framtid”. Han underströk även att hans ansökan är tidsbegränsad och att han till fullo avser att bemöta alla åtalspunkter i domstol – men först efter att ha fullgjort sitt uppdrag. Därefter ändrade Netanyahu snabbt tonläge och gick till attack mot både sina politiska motståndare och mot justitiekanslern och statsåklagaren. Han förklarade att han avser att fortsätta leda Israel i ytterligare många år, och lovade att stoppa Iran, definiera Israels gränser, ingå en officiell försvarspakt med USA, nå fredsfördrag med ytterligare arabländer, samt utöka israelisk suveränitet till att omfatta delar av Västbanken (dvs de facto annektering).

Netanyahus ansökan om åtalsimmunitet måste godkännas av en majoritet av Knesset för att vinna laga kraft, men en omröstning i frågan kan dröja till efter nyvalet den 2 mars, då Knessets konstitutionsutskott, som först måste behandla frågan, i princip inte har varit verksamt sedan i slutet av december 2018. En majoritet av Knesset kan visserligen redan nu begära att konstitutionsutskottet sammankallas för att behandla frågan, men en sådan votering kan bara utlysas av talman Edelstein, som med hänvisning till etablerad praxis kan avslå begäran om votering. I nuläget tyder därför det mesta på att Knesset, som formellt upplöstes den 12 december 2019, inte kommer att ta ställning till Netanyahus ansökan förrän en ny regering är tillsatt och konstitutionsutskottet återbemannas. Värt att nämna är dock att en majoritet av det nuvarande – upplösta – Knesset ser ut att motsätta sig åtalsimmunitet för Netanyahu, och att det som förhindrar denna majoritet från att hävda sin vilja är det mer än årslånga politiska dödläget, som har gjort att Knessets procedurfrågor i allt högre utsträckning har kommit att förfäktas när de är politiskt gynnsamma för det egna partiet, eller försakas när de inte är det. I det politiska drama som nu utspelar sig anklagar därför i princip samtliga aktörer sina politiska motståndare för att utnyttja dödläget för sin egen odemokratiska vinning, samtidigt som man utmålar det egna agerandet som ett bålverk som säkerställer landets demokratiska ordning.

De aktörer och institutioner som är tänkta att stå över politiska överväganden – högsta domstolen, justitiekanslern, statsåklagaren, poliskåren och Knessets talman – har också kommit att misstänkliggöras. Det största ansvaret för detta vilar på Netanyahu, som i allt högre utsträckning har kommit att utmåla sig själv som ett offer för ett politisk häxjakt, i vilken polisen och landets samlade domstolsväsende har gaddat ihop sig för att försöka kuppa bort honom från makten. När högsta domstolen i tisdags skulle avgöra om Netanyahu har rätt att bilda en ny regering när han står åtalad för förskingring, trolöshet mot huvudman och mutbrott, valde den dock att tills vidare bordlägga frågan efter att ha hört båda sidornas argument. Det är oklart när domstolen ämnar ta upp frågan igen. Justitiekanslern har också tydligt markerat att han inte vill ta ställning i denna så politiskt laddada fråga, i synnerhet under en pågående valkampanj.

Nyvalet om exakt två månader ser nu ut att bli en folkomröstning, kanske inte om huruvida Binyamin Netanyahu är skyldig eller oskyldig, men åtminstone om huruvida han bör ställas inför rätta eller inte. Om, som Netanyahu nu desperat hoppas, högerblocket vinner minst 61 av Knessets 120 mandat, kommer han att kunna bilda en ny koalitionsregering och ha en majoritet bakom sig när Knesset så småningom tar ställning till hans ansökan om åtalsimmunitet. Opinionsläget har dock bara förändrats marginellt under det gångna året, och den politiska verklighet som resulterade i regeringskollapsen i december 2018 är i princip oförändrad. Det sekulära högerpartiet Yisrael Beitenu innehar alltjämt vågmästarrollen, förutan vilket högerblocket inte är i närheten av en majoritet, och dess partiledare Avigdor Liberman uppgav igår kväll att han motsätter sig Netanyahus ansökan om åtalsimmunitet. Netanyahus enda chans att undvika åtal är därför att det politiska dödläget fortsätter även efter nyvalet den 2 mars, eftersom Knesset inte ser ut att kunna ta ställning till frågan om åtalsimmunitet förrän en ny regering är tillsatt.

Paul Widen

Jerusalem

Seger för Netanyahu i Likuds primärval

Binyamin Netanyahu, Israels tillförordnade premiärminister och ledare för Likud-partiet (foto: Likud).

Likud-partiets primärval som genomfördes igår torsdag resulterade som väntat i en jordskredsseger för den sittande partiledaren Binyamin Netanyahu. Ett kraftigt regnoväder som täckte stora delar av landet bidrog till att bara strax under hälften av partiets 116000 medlemmar deltog i omröstningen, men när merparten av röstsedlarna hade räknats vid midnatt hade över 70% lagt sina röster på Netanyahu. Slutresultatet blev 72.5% för Netanyahu, medan hans ende utmanare till partiledarposten Gideon Sa’ar fick 27.5%.

Den mycket korta valkampanjen – primärvalet utlystes officiellt blott två veckor före valdagen – präglades av bittra attacker mellan de båda kandidaterna. Likud-partiet har historiskt sett aldrig röstat bort en sittande partiledare, och denna lojalitet är det många i partiet som är stolta över. Bara det faktum att Sa’ar utmanade Netanyahu om partiledarposten uppfattades därför av många som ett stort svek, vilket Netanyahu utnyttjade i sin valkampanj. I övrigt var hans budskap enkelt: han utmålade sig själv som en erfaren och diplomatiskt skicklig statsman, vars starka personliga relationer till flera tunga världsledare utgör en viktig garanti för staten Israels säkerhet. Sa’ar utmålade han i sin tur som en politisk novis som saknar de kvalifikationer som krävs för att effektivt leda landet. Tidvis riktade även Netanyahus valkampanj kritik mot Sa’ars fru, Geula Even, som är journalist och som anklagades för att ha vänstersympatier, samt mot hans dotter från ett tidigare äktenskap Alona Sa’ar, som är gift med den arabisk-israeliske skådespelaren Amir Khoury (känd från bland annat den populära israeliska Netflix-serien Fauda), en kontroversiell företeelse i Israel. Gideon Sa’ar uppmanade för sin del Netanyahu att inte blanda in hans familj i valkampanjen, och att istället koncentrera sig på sakfrågor. Hans mest centrala argument var att Netanyahu har misslyckats med att bilda en koalitionsregering två gånger i rad och att han därför har bevisat sig oförmögen att säkra Likuds fortsatta ledarställning i israelisk politik. En röst på Netanyahu är en röst på ännu ett valnederlag, hävdade Sa’ar, och varnade att Netanyahus fortsatta grepp om Likuds ledarskap kommer att leda till en vänsterregering. I flera sakfrågor attackerade han Netanyahu från höger, bland annat i frågan om konflikten mellan Israel och palestinierna, i vilken han hävdade att tvåstatslösningen är en “illusion” som Netanyahu är medskyldig i att hålla vid liv. En palestinsk stat på Västbanken vore otänkbart, slog Sa’ar fast, och kritiserade Netanyahus “ändlösa eftergifter” till den palestinska myndigheten.

Den bittra valkampanjen till trots medgav Gideon Sa’ar under natten att han hade förlorat valet om Likuds partiledarskap. Samtidigt försvarade han sitt beslut att utmana Netanyahu om ledarposten, då han menade att det gynnade Likuds demokratiska karaktär. Under småtimmarna ringde Sa’ar till Netanyahu för att gratulera honom till segern och förklara att han står bakom honom när Israel nu går mot sitt tredje nyval på mindre än ett år.

Binyamin Netanyahus seger i Likuds primärval påverkar inte direkt det politiska dödläget som Israel har befunnit sig i sedan Netanyahu misslyckades att bilda en koalitionsregering efter valet den 9 april i år, men den stärker hans position inom partiet och hans legitimitet som ledare för högerblocket. Nästa stora utmaning för Netanyahu kommer redan på nyårsafton, då Israels högsta domstol väntas avgöra om Netanyahu har rätt att bilda en ny regering när han står åtalad för förskingring, trolöshet mot huvudman och mutbrott.

Paul Widen

Jerusalem

ICC överväger att väcka åtal mot israeler

Fatou Bensouda, ICC:s åklagare (foto: ICC)

Den Internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICC) uppgav i fredags via åklagaren Fatou Bensouda att den preliminära granskningen av “situationen i Palestina” som inleddes 2015 på begäran av den palestinska myndigheten (PA) har avslutats och att man anser att det föreligger misstankar att krigsbrott har begåtts eller begås på Västbanken, inklusive Östra Jerusalem, och i Gaza. Med hänvisning till “de unika och mycket omstridda juridiska och faktamässiga frågor som är kopplade till den här situationen” uppgav dock Bensouda att hon har begärt att domstolen först måste avgöra exakt vilket område den har jurisdiktion över innan en brottsundersökning inleds. “Specifikt har jag sökt bekräftelse på att det ‘territorium’ som domstolen kan utöva sin jurisdiktion över och som kan bli föremål för en utredning omfattar Västbanken, inklusive Östra Jerusalem, och Gaza.” I klartext innebär detta att ICC i Haag har fått i uppdrag att avgöra var gränsen för “staten Palestina” går, eftersom staten Israel inte har undertecknat Romstadgan, ICC:s grunddokument, och domstolen därför inte har jurisdiktion över Israel.

Även om ICC:s pressmeddelande inte specifikt nämner Israel är det naturligtvis i första hand påstådda israeliska krigsbrott som PA har begärt att domstolen ska undersöka. Då ICC:s tillkännagivande var väntat offentliggjorde Israels justitiekansler Avichai Mandelblit tidigare i fredags ett 34-sidigt dokument med en detaljerad beskrivning av Israels officiella ståndpunkt i frågan. I ett pressmeddelande samma dag sammanfattade han dokumentets huvudpunkter:

– Endast suveräna stater kan delegera kriminell jurisdiktion till domstolen. Det är uppenbart att den palestinska myndigheten inte uppfyller kriterierna för vad som utgör en stat enligt internationell rätt och domstolens grunddokument.

– Påståendet att palestinierna ska ha anslutit sig till Romstadgan uppfyller inte och kan inte ersätta det grundläggande kravet att kriminell jurisdiktion måste delegeras till domstolen av en suverän stat med ett definierat territorium.

– Israel har giltiga rättsliga anspråk på samma territorium som palestinierna försöker delegera till domstolens jurisdiktion. Israel och palestinierna har enats, med stöd från det internationella samfundet, om att lösa sin tvist om detta territoriums framtida status inom ramen av förhandlingar.

– Genom att vända sig till ICC försöker palestinierna bryta mot den ram som parterna enats om och förmå domstolen att avgöra politiska frågor som bör lösas genom förhandlingar och inte genom straffrättsliga förfaranden. Domstolen var inte inrättad för sådana ändamål och har inte heller auktoritet eller förmåga att avgöra sådana frågor, särskilt i avsaknad av parternas samtycke.

ICC:s tillkännagivande har under helgen kritiserats hårt av både Israels tillförordnade premiärminister Binyamin Netanyahu och av Benny Gantz, ledaren för utmanarpartiet Kachol Velavan. Netanyahu kallade det för “en mörk dag för sanning och rättvisa”, medan Gantz betonade att hans parti står helt enigt med den sittande regeringen i frågan om Israels internationella legitimitet. Även i USA riktades skarp kritik mot ICC:s beslut. “Vi motsätter oss bestämt denna oberättigade utredning som orättvist är riktad mot Israel”, skrev utrikesminister Mike Pompeo på Twitter.

Den palestinska myndighetens styrelseordförande Mahmoud Abbas har för sin del välkomnat ICC:s beslut. “Detta är en fantastisk dag eftersom vi har uppnått det vi vill, och från och med den här dagen kommer ICC:s maskineri att börja acceptera de fall som vi tidigare har lagt fram”, sa han under ett möte med Fatah-partiets revolutionära råd i Ramalla i fredags.

ICC har nu 120 dagar på sig att avgöra exakt vilket område den har jurisdiktion över. Om och i så fall när detta avgörs förväntas en officiell brottsundersökning inledas. Eventuella åtal lär dock dröja, då Israel har gjort klart att man inte kommer att samarbeta med domstolen och det därför kan bli mycket svårt för dess representanter att utföra brottsundersökningen på plats. Israel befarar dock att allt ifrån politiska beslutsfattare och militära befälhavare till individuella soldater som varit inblandade i krigshandlingar sedan den 13 juni 2014 (det datum från och med vilket PA:s begäran om en brottsundersökning om handlingar utförda på “staten Palestinas territorium” gäller) så småningom riskerar att åtalas för krigsbrott och därmed bli föremål för internationella efterlysningar.

Paul Widen

Jerusalem

1 2 3 90
Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 1016515Läsningar totalt:
  • 330Läsningar idag:
  • 832095Besökare totalt:
  • 249Besökare idag:
  • 0Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen