Svenska kyrkans inställning till Israel: en fallstudie

Prästen Annika Borg försökte nyligen i en debattartikel i tidningen Dagen ställa ärkebiskop Antje Jackelén till svars för de åsikter om Israel som hon och Svenska kyrkan sprider. Borgs 12 raka frågor om de ofta direkt israelfientliga ståndpunkter som Jackelén och Svenska kyrkan ofta ger uttryck för besvarades emellertid med samma ihåliga deklarationer som Svenska kyrkan alltid använder sig av när de bemöter den här sortens kritik: ”folkrätten är ett fungerande rättesnöre… stöd för en tvåstatslösning… man kan stå upp för Israels rätt att existera och samtidigt kritisera dess ockupationspolitik… fortsatt arbete mot antisemitism…” ad nauseam. Jo, vi vet alla vad Svenska kyrkans officiella ståndpunkter är i de aktuella frågorna. Problemet som Borg påtalar är dock att det brukar låta på ett helt annat sätt när Jackelén och andra företrädare för Svenska kyrkan går igång om Israel.

I samband med debatten mellan Borg och Jackelén passade Israels Sverige-ambassadör Ilan Ben Dov på att ge sin syn på saken. ”De som under senare år följt vad som sagts och skrivits [om Israel] från Svenska kyrkans håll kan lätt få intrycket att dessa uttalanden formulerats av Hamas och inte av Svenska kyrkan”, skrev han i sin debattartikel i Dagen. Även om Borg inte går fullt så långt i sin kritik konstaterade hon i sin slutreplik att retoriken mot Israel bland många av Svenska kyrkans företrädare präglas av fientlighet. Som exempel gav hon Svenska kyrkans officiellt utsända i ”Israel/Palestina”, som tidigare var ledamot i styrelsen för den extremt israelfientliga organisationen Palestinagrupperna.

Personen Borg syftar på är Jessica Lindberg Dik, utsänd i Mellanöstern sedan 2017. Jag har personligen träffat flera höga företrädare i Svenska kyrkan som jag skulle definiera som betydligt mer Israel-fientliga än Jessica Lindberg Dik (fortsättningsvis JLD), men just därför är det intressant att titta på hennes twitterflöde de senaste månaderna, eftersom det utgör ett konkret exempel på vad Borg och Ben Dov syftar på när de kritiserar Svenska kyrkans syn på Israel.

Den 9 mars delar JLD en artikel som förespråkar en enstatslösning och som anklagar Israel för apartheid. Den 12 mars lägger hon upp bilder från en israelisk checkpoint och kommenterar, ”Hur orkar man med det här varje dag?? #ockupation” utan att förklara att checkpoints förhindrar terrorister från att ta sig in i Israel. Den 24 mars delar hon en artikel om den svåra humanitära situationen i Gaza och kommenterar, ”Israels gränsblockad har lett till världens högsta arbetslöshet” utan att nämna terroristorganisationen Hamas ansvar för situationen. Den 26 mars delar hon en artikel om den palestinska filmfestivalen i Haifa och kommenterar med ett citat från artikeln: ”Ockupationen har försatt vår kultur i pausläge i 70 år”, vilket tyder på att hon anser att ”ockupationen” inleddes 1948 och att staten Israels själva existens, oavsett var gränserna går, är illegitim.

I slutet av mars börjar JLD okritiskt dela palestinskt propagandamaterial om de palestinska massprotesterna i Gaza med den tillagda hashtaggen #GreatReturnMarch eller någon av dess varianter, bland annat en målning som visar en betongvägg med ett hål som har formen av Israels geografiska kontur (som ofta används för att symbolisera det palestinska anspråket på hela ”Palestina”) och genom vilket en folkmassa marscherar med palestinska flaggor och nycklar i händerna (nyckeln är en symbol för de araber som flydde från det landområde som 1948 tillföll staten Israel). Budskapet kunde inte vara tydligare: JLD sympatiserar med den extrema palestinska ståndpunkten att Mellanösterns över fem miljoner UNRWA-flyktingar har rätt att ”återvända”och därmed demografiskt förinta staten Israel, som hon här själv i samma tweet kallar ”historiska Palestina”.

Den palestinske prästen och BDS-aktivisten Mitri Raheb, som regelmässigt anklagar Israel för apartheid, återkommer ofta i JLD:s twitterflöde. (BDS är benämningen på de systematiska ansträngningarna att bojkotta, avinvestera från och sanktionera Israel.) Den 30 mars delar hon en av Rahebs tweets med en målning av den korsfäste Jesus, vars kropp har formen av Israels geografiska kontur. Jesus förvandlas alltså till ”Palestina”, och går samma öde till mötes. Målningen är således en moderniserad variant av den urgamla kristna anklagelsen att judarna dödade Jesus.

”16 palestinier dödades (alla under 30 år) 1500 skadades. Sjukhusen i Gaza överfulla”, skriver hon om massprotesterna i Gaza den 31 mars utan att nämna att flera hundra av protestdeltagarna slungade sten och brandbomber mot de israeliska soldaterna och försökte forcera gränsstaketet. Samma dag kallar hon Israels självförsvar för övervåld. Den 5 april delar hon en artikel som hävdar att Israels hantering av de våldsamma upploppen är olaglig. Den 8 april delar hon en artikel där Israel’s agerande kallas för oproportionerligt. Samma dag delar hon en annan artikel som hävdar att alla som hade dödats under den dagen i Gaza var civila. Den 12 april delar hon en tweet i vilken israeliska soldater anklagas för att ”attackera fredliga demonstranter” och ”döda oskyldiga människor”, trots att det då i nästan två veckor hade stått klart att merparten av de dödade faktiskt var medlemmar i Hamas, detta enligt terroristorganisationen själv. Den 14 april delar hon en tweet som hävdar att ”allt våld som pågår i Gaza är riktat mot palestinier”. JLD lägger till kommentaren, ”Trots att medierna vill ge en annan bild får vi vittnesuppgifter inifrån Gaza om att demonstrationerna är övervägande fredliga fr palestiniernas håll o att icke-våld som metod för motstånd mot ockupation o förtryck är på stark frammarsch. En strimma av hopp! #nonviolence”.

Inför Israels självständighetsdag är JLD upprörd över att Google ”firar med Israel”. Hon delar en bild på en skärmdump på Googles hemsida, som dagen till ära uppvisar Israels flagga, och kommenterar, ”det som är Independence Day i västra Jerusalem kallas Nakba Day i den östra delen av stan. Nakba=katastrof. Google? #respekt #värdighet #solidaritet #rättvisa”. Senare delar hon en artikel som ondgör sig över att Israel inte tillåter skattefinansierade institutioner att hålla Nakba-evenemang på självständighetsdagen. ”Israels självbild som ’segrare’ är problematisk. I denna utdragna konflikt finns bara förlorare. Freden. Rättvisan. Värdigheten. Säkerheten. Demokratin. Respekten för mänskliga rättigheter. Pressfriheten. Alla är förlorare. Inklusive Israel”, reflekterar hon samma dag, som hon avslutar med att dela ytterligare en artikel som kallar Israels självständighetsdag för Nakba.

Det israeliska beslutet att inte vara behjälpliga med visum till deltagare i det palestinska propagandajippot ”Jerusalem är Palestinas huvudstad” beskriver JLD som ”ett krig mot palestinsk kultur”. Det israeliska beslutet att öronmärka motsvarande fem miljarder kronor till utbildning och infrastruktur i de arabiska delarna av östra Jerusalem beskriver hon som ondsint ”israelisering”. När den israelhatande svenska prästen Anna-Karin Hammar skriver en text som beklagar sig över att Israels seger i eurovisionsschlagerfestivalen innebär ett bakslag för BDS-rörelsen, men sedan tröstar sig med bland annat att ”allt fler folkrättsjurister menar att Israel […] begår brott mot mänskligheten i form av apartheid”, kommenterar JLD, ”Tack för din hoppingivande text, Anna-Karin! Idag behövs den mer än någonsin”.

Det här är förstås bara några få axplock från JLD:s nästan 1000 tweets i egenskap av Svenska kyrkans representant i ”Israel/Palestina”. Gemensamt för den absoluta merparten av alla artiklar, bilder, citat och betraktelser i hennes twitterflöde är att de väcker olust och avsmak mot Israel och judendomen. Två av hennes tweets nämner den judiska högtiden Pesach: en nämner samtidigt massprotesterna i Gaza, medan den andra nämner våldsamma judiska bosättare i Hebron. JLD kan inte ens gå till stranden i Tel Aviv utan att samtidigt nämna kontrasten till Ramalla. Hon är så övertygad om Israels totala ondsinthet att hon tror att det är ett skämt när Israels officiella Twitter-konto uppmärksammar den persiska högtiden Nowruz och önskar alla iranier gott nytt år. Tre av hennes retweets betonar att inte en enda raket har avfyrats från Gaza sedan de palestinska massprotesterna inleddes i slutet av mars, men när uppemot 200 raketer och artillerigranater avfyras mot Israel på mindre än ett dygn i slutet av maj bevärdigar hon det inte med ett enda ord. Terroristorganisationen Hamas, som styr Gaza och vars uttalade mål är att förinta staten Israel, vill hon inte heller låtsas om. Hamas-ledaren Yahya Sinwars entusiastiska förhoppningar om att protestdeltagarna i Gaza ska ”bryta ner gränsstaketet och riva ut deras hjärtan” lyser givetvis med sin frånvaro. Däremot väljer hon att uppmärksamma en israelisk journalists surrealistiska intervju med en Hamas-företrädare precis innan starten av de palestinska massprotesterna i Gaza. ”Jag tror att vi alla kan bo i det här landet – muslimer, kristna och judar – i detta välsignade land som Allah utvalde till alla goda människor i Palestina, muslimer, judar och kristna”, citerar JLD ur artikeln. Hon vill alltså få oss att tro att Hamas egentligen bara vill sitta runt en lägereld och sjunga Kumbaya.

Jessica Lindberg Diks uppgift är enligt Svenska kyrkans hemsida ”att följa utvecklingen i Israel/Palestina och Egypten och att stärka samarbetet med partner [sic] där”. Efter att ha tittat på hennes twitterflöde kan man utan problem föreställa sig att hennes arbetsbeskrivning egentligen är ”att under förevändning av att informera om Svenska kyrkans sammarbetspartners i Israel/Palestina konsekvent framhäva och upprepa verkliga och påhittade israeliska oförrätter, och samtidigt konsekvent ignorera varje antydan av kritik mot den palestinska myndigheten och Hamas”.

Paul Widen

Jerusalem