Alltså… hur tänkte ni nu?

Svenska teologiska institutet i Jerusalem (foto: Paul Widen)

Fredagen den 12 oktober meddelade Centrum för teologi och religionsstudier (CTR) vid Lunds universitet (LU) att Krister Stendahls professur i religionsteologi kommer att upphöra den 31 december 2018. Tjänsten har innehafts av Jesper Svartvik sedan 2009, som delat sin tid mellan CTR och Svenska teologiska institutet (STI) i Jerusalem. “Beslutet bygger på strategiska överväganden” lyder en av de välgenomtänkta och intetsägande formuleringarna i det officiella tillkännagivandet.

Den 18 oktober uppmärksammades händelsen av Kyrkans tidning och Dagen, som även nämnde att Jesper Svartvik i samband med beskedet från CTR hade sagt upp sig. “En av orsakerna till att han valt att säga upp sig är den brist på respekt för judisk tro och tradition som han upplevt vid STI”, rapporterade Dagen. Mystiken tätnade efter att Dagen publicerade ytterligare en artikel i ämnet den 24 oktober med rubriken “Svartvik kritiseras för dålig närvaro i Jerusalem”, som redan samma dag kompletterades med ännu en artikel, denna med rubriken “Svartvik bemöter kritik för dålig närvaro – frias av ansvarsnämnd”. CTR:s och Svenska kyrkans uttalanden i samtliga artiklar har präglats av samma välgenomtänkta och intetsägande formuleringar som beskedet den 12 oktober om att Krister Stendahls professur i religionsteologi kommer att upphöra från och med årsskiftet. Och från STI har det inte hörts ett knyst.

Oklarheterna kring vad som egentligen har hänt och varför blev sedan ännu större när Kyrkans tidning i fredags publicerade ett debattinlägg skrivet av åtta svensk-anknutna judar som under många år har samarbetat med Jesper Svartvik i hans ansträngningar att förbättra relationerna mellan Svenska Kyrkan och det judiska folket. “Förtroendet att samtala kring känsliga frågor har förstörts”, löd rubriken. “Det gångna året har vi bokstavligen stått vid Jespers sida när han under förödmjukande former tvingats tömma sitt arbetsrum och sin lägenhet i Jerusalem. Vi har sett honom kämpa i en kafkaliknande process där Kyrkan, Lunds Universitet och STI alla hänvisar till varandra och friskriver sig själva från ansvar”, står det bland annat i debattinlägget.

Själv hörde jag först talas om att Jesper Svartvik “fått sparken” för snart en månad sedan. “Han blev tillsagd att tömma sitt kontor på STI”, berättade en av Svartviks kollegor för mig då. “Det skedde under mycket förödmjukande former: han tilläts inte vara ensam utan övervakades hela tiden av en STI-anställd”. Jag har sedan dess varit i kontakt med ett stort antal människor både här i Jerusalem och i Sverige för att försöka förstå vad som har hänt. Det som följer nedan är resultatet av mina efterforskningar hittills.

Någon gång tidigt i våras blev Jesper Svartvik föremål för ett personalärende på CTR i Lund, hans arbetsgivare. “Lunds universitet förvarnade honom om en tilltänkt uppsägning av personliga skäl”, rapporterade Dagen den 24 oktober. “Orsaken till förvarningen var att professor Svartvik hade alldeles för låg närvaro i Jerusalem, och därmed inte fullgjort sina arbetsuppgifter, enligt arbetsgivaren”.

I april meddelades Jesper Svartvik av STI, via CTR i Lund, att hyreskontraktet till hans tjänstelägenhet i Jerusalem hade sagts upp och att han behövde flytta ut innan sommaren. Ingen på CTR ifrågasatte STI:s agerande. Inte heller verkar någon på Svenska kyrkans kansli i Uppsala ha opponerat sig (Svenska kyrkan har sedan 2009 bekostat den absoluta merparten av Svartviks tjänst och bör därför rimligtvis ha informerats i förväg). En chockad och bedrövad Jesper Svartvik reste därför till Jerusalem i maj för att packa ihop sina tillhörigheter. När han i samband med detta ville tömma sitt kontor på STI fick han reda på att låset till hans arbetsrum hade bytts ut. Han tilläts sedan inte ens hämta sina tillhörigheter utan att ständigt övervakas av en STI-anställd. “Han behandlades som en kriminell”, är ett vanligt omdöme jag har fått höra av chockade vänner och kollegor.

Jesper Svartvik avtackades aldrig på STI och hans plötsliga försvinnande offentliggjordes aldrig. Det enda som hände var att fotografiet av honom diskret togs bort från anslagstavlan vid toan i gången bakom trappan i STI:s entré, där all personal presenteras. Efter nästan 10 års tjänst.

Först när Jesper Svartvik var tillbaka i Sverige och återfick fotfästet valde han att överklaga personalärendet till Lunds universitets personalansvarsnämnd. Den 18 juni beslutades det där att att det inte fanns någon grund för uppsägning, som CTR hade önskat, men vid det laget hade Jesper Svartvik alltså redan tömt både sin tjänstelägenhet och sitt kontor i Jerusalem. I mitten av augusti ska sedan CTR och Svartvik efter förhandlingar ha enats om att han under innevarande höst ska ha Lund som sin tjänstgöringsort. Samtidigt meddelades Svartvik av CTR att det fanns en osäkerhet i fråga om finansieringen av professuren från och med februari 2019, och den 12 oktober meddelade alltså CTR att hans tjänst kommer att upphöra vid årsskiftet.

När Kyrkans tidning och Dagen nu har börjat ställa kritiska frågor kring hanteringen av det här ärendet skyller alla på alla i ett ytterst välkoreograferat skådespel: STI skyller på CTR (“han har aldrig varit anställd här, så det får CTR svara på”), CTR skyller på Svenska kyrkan (“de valde att inte förnya avtalet”), och Svenska kyrkan skyller på STI och CTR (“det rådde oenighet om hur tjänsten skulle delas mellan Lund och Jerusalem). När jag själv har vänt mig till de ansvariga på STI och CTR med specifika frågor har man givit synnerligen oförargliga – och för Jesper Svartvik konsekvent oturliga – förklaringar på den utstuderat förödmjukande behandlingen av honom:

– Uppsägningen av lägenhetskontraktet hade ingenting med personalärendet att göra, förklarar CTR, och hänvisar till STI. STI förklarar vidare att man inte längre kunde hyra bostaden i STI:s namn och att lägenheten sades upp i samband med att hyreskontraktet behövde omförhandlas. “Däremot fanns möjlighet för Jesper Svartvik att hyra bostad på samma villkor som övrig svensk personal vid STI i Jerusalem”, menar STI (notera att Svartvik nu plötsligt räknas som “personal vid STI”). Det var alltså bara ett sammanträffande att Jesper Svartvik blev av med sin tjänstebostad i Jerusalem samtidigt som CTR försökte avskeda honom.

– Bytet av lås på Jesper Svartviks arbetsrum skedde “inom ramen för STI:s säkerhetsarbete”, uppger STI, då det “planerades att 2018 byta samtliga lås inom STI administration, så också Jesper Svartviks tjänsterum”. Det var alltså bara ett sammanträffande att Jesper Svartvik blev utelåst från sitt tjänsterum i Jerusalem samtidigt som CTR försökte avskeda honom.

– När personalansvarsnämnden vid Lunds universitet den 18 juni inte fann giltiga skäl för uppsägning tvingades CTR hitta en lösning för Jesper Svartvik i Lund. Då dök plötsligt Svenska kyrkan upp ur skuggorna och utdelade nådastöten genom att besluta att inte förnya avtalet med CTR och därmed strypa finansieringen av tjänsten. Men även detta var alltså bara ett sammanträffande: man bara råkade ta detta avgörande beslut efter att CTR:s ansträngningar att slutgiltigt bli av med Jesper Svartvik hade misslyckats.

Mot bakgrund av dessa koordinerade axelryckningar är det intressant att titta på den bild med fem leende personer som STI lade upp på sin Facebooksida den 11 april. “STI har haft gäster från Lunds universitet och fört givande samtal med Alexander Maurits och Johanna Gustafsson Lundberg tillsammans med Erik Lysén (SvK) om utveckling av samarbetet med Centrum för teologi och religionsvetenskap”, löd bildtexten. De övriga två personerna på bilden var STI:s direktor Maria Leppäkari och STI:s intendent Jonny Nilsson.

Mindre än två månader efter att bilden togs fanns det inte kvar ett enda spår av Jesper Svartvik på STI, och ett halvår efter att den togs meddelade slutligen CTR att hans tjänst upphör. Eftersom ingen av de fem personerna på bilden hittills har yttrat ett enda kritiskt ord om hur Svartvik behandlades under hela den här processen förefaller det rimligt att anta att de redan då, den 11 april, visste vilket öde som väntade honom. Var det rentav därför de var så muntra?

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 1420Det här inlägget:
  • 871550Läsningar totalt:
  • 116Läsningar idag:
  • 709641Besökare totalt:
  • 99Besökare idag:
  • 4Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen