Analyser

1 2 3 38

Terroristledare dödad i israelisk attack

Baha Abu al-Ata (markerad med en röd cirkel) dödades i morgonens israeliska attack (foto: IDF)

Tidigt imorse avfyrade IDF (Israels försvarsstyrkor) en precisionsraket mot en lägenhet i Gaza där en högt uppsatt befälhavare för den palestinska terroristorganisationen Islamiska jihad befann sig. Befälhavaren, Baha Abu al-Ata, och hans fru, som befann sig i samma rum, dödades omedelbart. Inga andra människor uppges ha skadats i attacken.

I ett uttalande en kort stund efter attacken uppgav IDF att al-Ata var ytterst ansvarig för hundratals raketattacker mot Israel och att han stod i begrepp att utföra ytterligare attacker inom kort.

Detta är första gången sedan kriget sommaren 2014 som IDF har riktat dödligt våld mot en ledande företrädare för en terroristorganisation i Gaza. Trots att sporadisk raketbeskjutning mot samhällen i sydvästra Israel har blivit en del av vardagsrutinen brukar IDF nöja sig med att besvara raketelden med beskjutning av terroristorganisationernas infrastruktur. I ett fåtal fall har man även beskjutit terrorister som stått i begrepp att avfyra raketer. Högre befäl i terroristorganisationerna har undantagsvis även dödats när de har befunnit sig i en stridszon, men i övrigt har ledarskapet i Gaza kunnat sova lugnt i sina sängar i flera år.

Reaktionen i Gaza på den ovanliga israeliska attacken kom nästan omedelbart. Strax innan klockan sex imorse inleddes en omfattande raketbeskjutning mot sydvästra Israel, som successivt expanderade öster- och norrut. Raketlarmet ljöd även i Tel Aviv under morgonen, vilket tvingade alla skolor i staden att ställa in undervisningen, något som inte har hänt sedan kriget sommaren 2014. Miljontals människor har tagit betäckning i skyddsrum.

För tillfället är det enbart Islamiska jihad som ligger bakom den ursinniga raketbeskjutningen, då Hamas ännu försöker hålla sig utanför sammandrabbningen. Under begravningen av al-Ata i Gaza nu på morgonen utlovade Islamiska jihads ledare fullt krig mot Israel. IDF, som annars brukar besvara varje raketattack mot Israel med attacker riktade mot Hamas infrastruktur, har för sin del tillbakavisat palestinska uppgifter om att man har utfört motattacker i Gaza under morgonen, vilket tyder på att man ännu försöker undvika att dra in Hamas i striderna. Om inte Hamas lyckas återställa lugnet inom kort är det dock sannolikt att IDF kommer att gå till motattack mot både Islamiska jihad och Hamas. Risken för ett ännu mer omfattande våldsutbrott är därför överhängande.

Mindre än en timme efter IDF:s beskjutning av al-Atas bostad i Gaza inträffade en annan dödlig attack, som dock har överskuggats av det plötsliga våldsutbrottet i Gaza. Denna attack skedde i Damaskus i Syrien och riktades mot Akram al-Ajouri, en högt uppsatt företrädare i Islamiska jihads politiska gren. Enligt uppgifter i syriska statsmedier ska al-Ajouri dock ha överlevt attacken. Däremot ska en av hans söner och en av hans livvakter ha dödats. Sex personer, däribland Akram al-Ajouri själv, ska ha skadats i attacken.

IDF har inte kommenterat attacken i Damaskus. Det är dock ytterst ovanligt att Israel utan omsvep erkänner att man har utfört attacker i Syrien, och mycket pekar på ett samband mellan nattens attacker i Gaza och i Damaskus.

Den plötsliga upptrappningen av våldet inträffade bara några timmar innan högerpolitikern Naftali Bennett officiellt tillträder som försvarsminister i Israel. Denna ministerpost har sedan i december 2018 innehafts av premiärminister Binyamin Netanyahu. Enligt IDF ska beslutet att döda al-Ata ha tagits förra veckan efter att ha godkänts av Israel säkerhetskabinett. Därefter inväntade man bara rätt tillfälle att utföra attacken. Våldsupptrappningen sker dock mot bakgrund av en politisk situation i Israel som saknar motstycke, med ett utdraget politiskt dödläge som grundar sig i att inget av de två största partierna ännu har lyckats samla en majoritet bakom sig, samtidigt som nästan allt pekar på att åtal kommer att väckas mot den ställföreträdande premiärministern Netanyahu inom några veckor. Benny Gantz, ledaren för utmanarpartiet Kachol Velavan, har uttryckt sitt odelade stöd för regeringens beslut att utföra attacken mot al-Ata, liksom även Israels president Reuven Rivlin, som under morgonen utfärdade ett pressmeddelande i vilket han betonade att regeringen enbart hade nationens säkerhet i åtanke när den godkände nattens operation. Det återstår att se om, och i så fall hur, morgonens våldsutbrott kommer att påverka den politiska situationen i Israel.

Paul Widen

Jerusalem

Singla slant om premiärministerposten?

President Reuven Rivlin (th) skakar hand med premiärminister Binyamin Netanyahu (mitten) och Benny Gantz (tv), partiledaren för Kachol Velavan som vann flest röster i nyvalet (foto: Amos Ben-Gershom GPO)

Igår söndag bjöd Israels president Reuven Rivlin in medlemmarna i de fem största partigrupperna i Knesset till sitt residens i centrala Jerusalem för konsultationer om vem som är bäst lämpad att bilda nästa regering. Samlingspartiet Kachol Velavan, som fick 33 mandat, rekommenderade som väntat sin partiledare Benny Gantz. Likud, som halkade ner till 31 mandat efter att alla rösterna hade räknats, rekommenderade i sin tur Binyamin Netanyahu. Den stora överraskningen kom när det arabiska samlingspartiet med 13 mandat splittrade sin rekommendation: partifraktionen Balad lade ner sina tre röster, medan övriga 10 medlemmar i partigruppen rekommenderade Benny Gantz. Det är första gången på 27 år som en sionistisk politiker fått uppbackning från något av arabiskt parti. Det sefardiska ultraortodoxa partiet Shas med nio mandat rekommenderade som väntat Netanyahu, men sedan kom ytterligare en överraskning, då det sekulära nationalistpartiet Yisrael Beitenu med åtta mandat valde att lägga ner sina röster istället för att rekommendera Gantz. Beslutet togs hastigt efter att det stod klart att Gantz hade blivit rekommenderad av merparten av det arabiska samlingspartiet. “De ultraortodoxa partierna är våra politiska rivaler, men de är inte våra fiender”, förklarade Yisrael Beitenus partiledare Avigdor Liberman. “Det arabiska samlingspartiet består emellertid av femtekolonnare, de försöker förinta oss inifrån och hör därför hemma i parlamentet i Ramalla, inte i Israels Knesset”. Trots att Yisrael Beitenu lade ner sina röster upprepade Avigdor Liberman sin förhoppning om att Kachol Velavan och Likud bör bilda en bred och liberal samlingsregering, “utan ultraortoxa, utan messianister [Libermans nedsättande hänvisning till det nationalreligiösa partiet Yamina], utan det arabiska samlingspartiet och utan Meretz [det lilla vänsterpartiet som gick till val under det nya namnet Hamachane Hademokrati med avhoppare från arbetarpartiet]”. Avslutningsvis föreslog Liberman att Gantz och Netanyahu kanske kunde singla slant om vem som bör leda samlingsregeringen.

I skrivande stund fortsätter president Rivlins konsultationer med de kvarvarande fyra partigrupperna Yahadut Hatorah (åtta mandat), Yamina (sju mandat), Avoda-Gesher (sex mandat) och Hamachane Hademokrati (fem mandat). De två förstnämnda partierna hade redan uppgett att de ämnar rekommendera Netanyahu, medan de två sistnämnda har uppgett att de kommer att rekommendera Gantz. Det innebär att Netanyahu kommer att ha säkrat 55 mandat, medan Gantz bara kommer att ha säkrat 54. Ingen av dem kommer alltså att ha stöd av en majoritet av Knessets 120 ledamöter.

Som så ofta är fallet står nu Israel inför en unik situation, vilket gör det ytterst vanskligt att sia om vad som kommer att hända härnäst. Klart är att presidenten har en mycket viktig roll att spela, då det är upp till honom att besluta vem som ska få i uppdrag att bilda nästa regering. Detta beslut väntas han ta inom en vecka. Tekniskt sett har han rätt att välja vilken knessetledamot han vill, alltså varken nödvändigtvis Gantz eller Netanyahu. Den som så småningom får uppdraget kommer sedan att ha fyra veckor på sig att bygga en koalition, och under dessa fyra veckor kan mycket hända som drastiskt ändrar förutsättningarna för samtliga inblandade parter. En sak som med säkerhet kommer att ske är att Israels statsåklagare i början av oktober kommer att besluta om han ska väcka åtal mot Netanyahu i de tre separata rättsfall i vilka han delgivits misstanke om bedrägeri, trolöshet mot huvudman och mutbrott. I den sannolika händelsen av ett eller flera åtal tror många politiska experter att det interna stödet för Netanyahu i Likud snabbt kommer att kollapsa. Det är ännu alldeles för tidigt för att räkna ut Netanyahu, men klart är att han aldrig har varit så politiskt sårbar som han nu är sedan han kom till makten i mars 2009.

Paul Widen

Jerusalem

Fortsatt politiskt dödläge i Israel

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu och hans fru Sara lägger sina röster i gårdagens val (foto: Haim Zach, GPO)

Det politiska dödläget som uppstod i Israel efter valet den 9 april i år, då premiärminister Binyamin Netanyahu inte lyckades forma en koalitionsregering, ser efter gårdagens nyval ut att fortsätta. Det preliminära valresultatet efter att närmare 90% av rösterna hade räknats på slutet av onsdagseftermiddagen visar att Netanyahus parti Likud och det största utmanarpartiet Kachol Velavan blir nästan jämnstora (31-32 mandat), men att varken högerblocket (inklusive de två ultraortodoxa partierna) eller center-vänsterblocket (inklusive det arabisktdominerande samlingspartiet) omfattar en majoritet av Knessets 120 ledamöter. Precis som i april är det Yisrael Beitenu, det hårdfört sekulära högerpartiet under ledning av Avigdor Liberman, som har knipit vågmästarrollen. Med sina nio mandat har partiet nästan fördubblat sitt väljarstöd sedan förra valet, en ökning som framförallt tillskrivs Libermans vägran att i koalitionsförhandlingarna i april kompromissa om ett lagförslag som skulle innebära att den allmänna värnplikten även ska börja omfatta Israels ultraortodoxa befolkning (om än mycket långsamt till en början och i mycket begränsad omfattning). Libermans krav accepterades inte av de två ultraortodoxa partierna Shas och Yahadut Hatorah, som Netanyahu var beroende av för att kunna bilda en koalitionsregering. Under valrörelsen skärptes sedan Libermans retorik ytterligare, med löften om att använda sin vågmästarroll för att tvinga fram en sekulär samlingsregering mellan Likud och Kachol Velavan, till och med om en sådan regering inte skulle omfatta hans eget parti. Enbart en sådan regering skulle ha en chans att driva igenom de lagreformer som Yisrael Beitenu förespråkar, menar Liberman, exempevis civila vigslar, kollektivtrafik på sabbaten, krav på undervisning av sekulära kärnämnen i statligt finansierade ultraortodoxa skolor, samt ökad värnplikt bland ultraortodoxa.

Rent ideologiskt ligger inte Likud och Kachol Velavan så långt ifrån varandra, men ekvationen är naturlivis mer komplicerad än så, då Kachol Velavan bildades enkom för att besegra Likud och tvinga bort Netanyahu från premiärministerposten. Netanyahu har för sin del ägnat den nyss avslutade valrörelsen, liksom den förra, åt att utmåla Kachol Velavans partiledare Benny Gantz som en vekling som inte är kapabel att leda landet. I nuläget är det därför mycket svårt att föreställa sig en sådan regeringskonstellation, åtminstone så länge Netanyahu är ledare för Likud. Denna roll lär han inte släppa greppet om frivilligt, då Israels statsåklagare i början av oktober officiellt väntas väcka åtal mot honom i tre separata rättsfall. I två av fallen är premiärministern misstänkt för bedrägeri och trolöshet mot huvudman, och i det tredje är han även misstänkt för mutbrott. Om Netanyahu skulle lyckas bilda ännu en koalitionsregering innan dess finns det en liten chans att en sådan regering skulle driva igenom en immunitetslag som förhindrar att åtal väcks mot en sittande premiärminister. Även en sådan lagändring förutan ökar Netanyahus chanser att påverka utgången av rättsfallen om han fortsätter som premiärminister, och hans partiledarskap i Likud är naturligtvis en förutsättning för att han ska kunna fortsätta som premiärminister. Inget tyder därför i nuläget på att Netanyahu frivilligt skulle kliva åt sidan för att möjliggöra en bred koalitionsregering mellan Likud och Kachol Velavan.

Av de 30 partierna som ställde upp i valet ser nio ut att ha kommit över valtröskeln på 3.25%. Så här ser det preliminära valresultatet ut i skrivande stund:

Kachol Velavan (koalition av främst sekulära center- och högerpolitiker) 32 mandat

Likud (det traditionella liberala högerpartiet) 31 mandat

Hareshima Hameshutefet (det arabiska samlingspartiet, främst bestående av kommunister, arabnationalister och islamister) 13 mandat

Shas (sefardiska ultraortodoxa judar) 9 mandat

Yisrael Beitenu (hårdfört sekulärt högerparti) 9 mandat

Yahadut Hatorah (ashkenaziska ultraortodoxa judar) 8 mandat

Yamina (koalition av nationalistiska och nationalreligiösa partier) 7 mandat

Avoda-Gesher (det traditionella arbetarpartiet i samarbete med det liberala centerpartiet Gesher) 6 mandat

Hamachane Hademokrati (vänsterpartiet Meretz i samarbete med avhoppare från arbetarpartiet) 5 mandat

 

Paul Widen

Jerusalem

Israelisk armépostering beskjuten av Hizballah

Kraftig rökutveckling efter terroristorganisationen Hizballahs raketattack mot en israelisk armépostering.

Kvart över fyra på söndagseftermiddagen avfyrade den shiamuslimska libanesiska terroristorganisationen Hizballah minst tre ryska Kornet-missiler mot en israelisk armépostering utanför gränssamhället Avivim i norra Israel. Hizballah-kontrollerade nyhetskällor hävdade omedelbart att flera israeliska soldater hade dödats och sårats i attacken, däribland en högt uppsatt befälhavare, samt att flygtrafiken till och från Ben Gurion-flygplatsen hade dirigerats om med anledning av attacken. IDF besvarade omedelbart angreppet med artillerield och beskjutning från stridshelikoptrar mot Hizballahs positioner i södra Libanon. Informationen från den israeliska sidan var inledningsvis mycket knapphändig, samtidigt som IDF (Israels försvarsstyrkor) genomförde en välplanerad skenmanöver med helikopter-evakuering av till synes sårade soldater från den angripna armébasen för att förleda Hizballah och skapa intrycket att något mycket allvarligt hade inträffat. Som väntat valde då Hizballah att betrakta angreppet som en framgång, avbröt eldgivningen och drog tillbaka sina styrkor från området.

En knapp timme senare uppgav dock IDF att inga soldater hade dödats eller skadats i attacken. Ett tomt trupptransportfordon hade förstörts och en byggnad på arméposteringen hade träffats. Givetvis hade inte heller flygtrafiken påverkats av händelsen. Innan solen gick ner hade ett spänt lugn åter lägrat sig längs med gränsen. Det israeliska hemvärnet meddelande att befolkningen i området kunde återgå till vardagsrutinen. Däremot medgav Hizballah under kvällen att minst två av terroristgruppens medlemmar hade dödats under det israeliska motangreppet. Hur stora skador gruppen åsamkats i södra Libanon är inte känt, men med största sannolikhet är de betydligt mer omfattande än skadorna på den israeliska arméposteringen.

Hizballah har poängterat att eftermiddagens angrepp är ett svar på den israeliska attacken i Syrien natten till den 25 augusti, då minst två Hizballah-medlemmar dödades. Terroristgruppen har även utlovat hämnd för den misstänkta israeliska drönarattacken i Beirut samma natt, som visserligen inte ska ha orsakat några dödsfall, men som exploderade mitt i den Hizballah-kontrollerade förorten Dahieh, en ovanligt fräck attack som gruppen inte tänker låta gå obesvarad. Ett mycket spänt läge råder därför sedan förra helgen mellan Israel och Hizballah, med Libanon i vågskålen, då Israel betonar att man inte gör någon distinktion mellan staten Libanon och terroristorganisationen som agerar helt fritt i den.

Det återstår att se om dagens Hizballah-attack mot Israel räcker för att tillgodose denna del av terroristorganisationens omedelbara hämndbegär, eller om attackens magra resultat – och det faktum att man lät sig bedras av Israels skenmanöver – gör att gruppen kommer att känna sig tvingad att utföra ytterligare en attack för att rädda ansiktet. Israeliska företrädare har under den gångna veckan varnat Hizballah och lovat att man kommer att besvara varje attack med oproportionerligt våld. Eftermiddagens händelser, då tre Kornet-missiler som bara orsakade materiella skador besvarades med 100 artillerisalvor och raketer som avfyrades från stridshelikoptrar, syftade just på att visa hur dyrt det kommer att bli för Hizballah om gruppen utför en attack i vilken israeliska medborgare kommer till skada. Terroristorganisationens ledare Hassan Nasrallah, som har bott i en underjordisk bunker sedan sommaren 2006 av rädsla för Israels långa arm, är väl medveten om att han har ett begränsat handlingsutrymme. Ändå valde han efter den misstänkta israeliska drönarattacken att skruva upp krigsretoriken ytterligare, vilket har skapat en förväntan bland hans sympatisörer som han nu måste leva upp till. Israel tycks för sin del inte ha någon som helst avsikt att backa, vilket gör att det mycket spända läget längs med landets norra gräns lär fortsätta under överskådlig framtid.

Paul Widen

Jerusalem

1 2 3 38
Senaste inläggen
Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 993072Läsningar totalt:
  • 251Läsningar idag:
  • 812932Besökare totalt:
  • 232Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen