Bara två dagar återstår nu av den förlängda tidsfristen innan Binyamin Netanyahu måste presentera sin nya koalitionsregering. Förhandlingarna tog en dramatisk vändning igår kväll när det sekulära högerpartiet Yisrael Beitenus partiledare Avigdor Liberman förklarade att han avgår som utrikesminister och inte tänker ge sitt stöd till Netanyahu. Liberman framförde hård kritik mot de koalitionsavtal som redan ingåtts med bland annat det ashkenaziska ultraortodoxa partiet Förenade Torah-judendomen, som innebär att flera lagar och reformer som genomdrevs av den nu avgående regeringen kommer att upphävas. Han anklagade även Netanyahu för att föredra en blocköverskridande koalition med center-vänsterpartiet Hamachane Hatzioni, vilket skulle göra de mindre partierna i koalitionen både vingklippta och överflödiga. Med Liberman ute ur leken återstår bara 61 mandat i den mest troliga koalitionskonstellationen av höger- och ultraortodoxa partier, som visserligen är en majoritet, men en hårfin sådan.

Senare under gårdagskvällen nådde Netanyahu en uppgörelse med det sefardiska ultraortodoxa partiet Shas. Nu återstår bara en överenskommelse med det nationalreligiösa högerpartiet Habayit Hayehudi innan den hårfina majoriteten är säkrad. Under natten höll partitoppen ett extrainsatt krismöte där det beslutades att man skulle fortsätta koalitionsförhandlingarna. I skrivande stund rapporteras partiledaren Naftali Bennett pressa Netanyahu på stora eftergifter i utbyte mot partiets stöd. En överenskommelse är emellertid inte på något sätt given. Flera av punkterna i koalitionsavtalen med de två ultraortodoxa partierna går nämligen stick i stäv med Habayit Hayehudis principer. Om partitoppen inte anser att ministerposterna som Netanyahu erbjuder kompenserar för de politiska kompromisser som partiet kommer att tvingas gå med på är det fullt möjligt att man i sista stund väljer att gå i opposition av likartade skäl som Yisrael Beitenu: när valet står mellan begränsad makt och vidhållandet av partiets grundvärderingar väljer man det senare alternativet. Dessutom är det alltid bättre att själv välja att stå ute i kylan än att stanna kvar inne och sedan strax bli visad dörren.

Netanyahu inser för sin del att en koalitionsregering med stöd av 61 mandat i Knesset och bestående av fem partier vore en ytterligt skör skapelse. Varje kontrovers skulle ha potential att orsaka en regeringskris eftersom småpartierna skulle utöva en makt som inte står i proportion till deras storlek. Av allt att döma har Netanyahu redan börjat snegla vänsterut, eftersom koalitionsavtalen som hittills ingåtts har en klausul som gör det möjligt för Netanyahu att omförhandla avtalen om koalitionen växer och blir större än 70 mandat. ”Jag förutsätter att det som avses inte är det arabiska samlingspartiet eller vänsterpartiet Meretz”, sa en syrlig Avigdor Liberman igår, ”utan avsikten är helt uppenbar, nämligen att få med arbetarpartiet” (som i valsamarbetet med centerpartiet Hatnu’a kallar sig för Hamachane Hatzioni).

Både Likud och Hamachane Hatzioni har i snart sex veckor konsekvent förnekat att partierna överhuvudtaget har diskuterat möjligheten att bilda en blocköverskridande koalitionsregering, men trots alla förnekanden har ryktena har vägrat att dö. Likud har samtidigt utnyttjat dessa rykten för att pressa högerpartierna att sänka deras krav: ”Gå med på våra villkor, annars tvingas vi söka stöd från vänstern”. Med blott 36 timmar kvar innan tidsfristen löper ut försöker nu alla sidor desperat syna varandras bluffar. Spänningen är olidlig.

Paul Widen

Jerusalem