I juni 2016 inledde den israeliska polisens antikorruptionsenhet Lahav 433 en förundersökning mot premiärminister Binyamin Netanyahu. Exakt vad han misstänkes för var inledningsvis oklart pga sekretessen kring fallet, men media rapporterade att det rörde sig om ett helt nytt fall. Netanyahu var nämligen vid den tidpunkten insvept i ett antal kontroverser, bland annat för att ha mottagit olagliga donationer till sina politiska kampanjer och för han och hans familjs dyra matvanor på skattebetalarnas bekostnad. Dessutom hade hans fru Sara en längre tid varit föremål för en förundersökning rörande misshushållning med allmänna medel.
Efter att förundersökningen hade pågått i mer än ett halvår beslutade Israels justitiekansler Avichai Mandelblit att lägga ner delar av den och fokusera polisens ansträngningar på två olika fall, samtidigt som misstankarna i dessa två fall offentliggjordes. I rättsfall 1000 (som det kallas i israelisk media) misstänks Netanyahu och hans fru ha mottagit gåvor i form av cigarrer och champagne till ett sammanlagt värde av motsvarande minst en miljon kronor från Hollywoodproducenten Arnon Milchan. I ersättning ska Netanyahu ha säkrat ett amerikanskt 10-årsvisum åt Milchan, som är en israelisk medborgare. I rättsfall 2000 misstänks Netanyahu ha haft hemliga överläggningar med Arnon Mozes, ägaren till Israels näst största dagstidning Yediot Acharonot, med syfte att minska den Netanyahuvänliga tidningen Israel Hayoms marknadsandelar i utbyte mot att Yediot Acharonot tonar ner sin hårt kritiska linje mot Netanyahu.
Netanyahu har förhörts av polis vid åtta tillfällen och varje förhör har pågått i flera timmar. Trots att förhören är sekretessbelagda har det läckt ut nya detaljer efter varje förhörsomgång, till den skandaltörstande pressens förtjusning och Netanyahus frustration och vrede.
Samtidigt som detaljerna kring rättsfall 1000 och 2000 offentliggjordes började det även läcka ut uppgifter till israelisk media om ytterligare en förundersökning, dock utan direkt koppling till Netanyahu, men väl till flera personer i hans innersta krets. Detta fall, kallat rättsfall 3000, rör upphandlingen av en avancerad ubåt och flera mindre krigsfartyg från den tyska skeppstillverkaren Thyssenkrupp, en upphandling som drevs igenom av nära bundsförvanter till Netanyahu och i strid mot både den dåvarande försvarsministern Moshe Ya’alons och den samlade försvarsledningens rekommendationer. Polisen har noga poängterat att Netanyahu inte misstänkt i fallet, men i förra veckan rapporterades det för första gången att Netanyahu kommer att kallas till förhör också i denna skandal.
Sedan dess har ytterligare en förundersökning kommit att inbegripa Netanyahu, detta fall kallat 4000. Det rör hans agerande under sin tid som ställföreträdande kommunikationsminister 2015-16, då han misstänkts ha agerat på ett sätt som gynnade hans personlige vän Shaul Elovitz, vd för den israeliska telekomjätten Bezeq. Netanyahu godkände företagets omfattande upphandlingar av konkurrerande telekomföretag, utan hänsyn till vilka konsekvenser det kunde få för den redan bristande konkurrensen i branschen.
I början av augusti förra året uppgav polisen för första gången att misstänkarna mot Netanyahu omfattar mutbrott, bedrägeri och trolöshet mot huvudman. Trots att den ursprungliga förundersökningen inleddes för mer än ett och ett halvt år sedan har dock inga åtal väckts än i något av fallen, vilket har lett till stor frustration bland den israeliska allmänheten. I över ett år har det därför anordnats demonstrationer varje lördagskväll i närheten av justitiekanslern Avichai Mandelblits bostad i Petach Tikvah, då man menar att han borde ha väckt åtal för länge sedan. Dessa demonstrationer har även spridit sig till andra städer, exempelvis Tel Aviv, där tusentals människor samlas varje lördagskväll för att demonstrera mot Netanyahu och korruptionen i landet. Mandelblit själv försvarar sitt agerande och menar att förundersökningarna måste få ta den tid de tar. Idag onsdag uppgav han dock att förundersökningarna i rättsfall 1000 och 2000 närmar sig sitt slutstadium och att frågan om eventuellt väckande av åtal är nära förestående.
Binyamin Netanyahu har för sin del konsekvent bedyrat sin oskuld och menar att medias intensiva rapportering och spekulation kring förundersökningarna utgör en häxjakt på honom och hans familj. För varje nytt avslöjande har han upprepat frasen Lo ihyeh klum, ki ein klum, ungefär ”Inget kommer att uppdagas, för det finns inget att uppdaga”.
Vad som kommer att hända om åtal väcks är i nuläget en öppen fråga. Netanyahu har sagt att det inte föreligger några hinder för honom att fortsätta som premiärminister om åtal väcks, men en del av hans partikamrater och företrädare för de andra koalitionspartierna har uppgett att han då genast borde avgå. Och när Netanyahus föregångare Ehud Olmert stod i begrepp att åtalas i flera korruptionshärvor för 10 år sedan var Netanyahu själv en av de ledande rösterna som krävde att Olmert skulle avgå om åtal väcktes. När så skedde och Olmert också avgick utlyste han samtidigt nyval.
Paul Widen
Jerusalem