Fram tills klockan 10:30 på måndagsförmiddagen såg det ut som att Israel var på väg mot nyval. Försvarsminister Avigdor Liberman avgick i förra veckan och reducerade därmed koalitionsregeringen till minsta möjliga majoritet (61 av 120 mandat i Knesset, Israels parlament). Koalitionspartierna Kulanu och Shas uppgav att en sådan situation är ohållbar i längden, vilket illustrerades av att en av ledarna för koalitionspartiet Habayit Hayehudi, Naftali Bennett, krävde att få överta försvarsministerposten om hans parti skulle stanna kvar.

Premiärminister Binyamin Netanyahu hade på söndagen förklarat att han inte ämnade ge efter för Bennetts krav att överta försvarsministerporten. På söndagskvällen hårdnade hans linje ytterligare. ”Vi befinner oss mitt i en militär kampanj”, sa han då under en mycket uppmärksammad presskonferens i militärhögkvarteret i Tel Aviv. ”Man överger inte regeringen mitt i en sådan kampanj och man spelar inte heller politiska spel”, fortsatte han, de hårda orden riktade mot både Liberman som just hade övergett regeringen, och Bennett som ställde politiska krav på fortsatt samarbete. Netanyahu hävdade att Israel befinner sig i en av sina svåraste säkerhetsperioder någonsin, vilket gör det ansvarslöst att utlösa nyval. Samtidigt visade han förståelse för den djupa frustration som råder bland den israeliska allmänheten inför den ingångna vapenvilan med terroristorganisationerna i Gaza efter att närmare 500 raketer avfyrades mot sydvästra Israel under ett enda dygn i början av förra veckan. ”Ni ser bara en del av helhetsbilden av den pågående operationen som vi befinner oss i”, förklarade han kryptiskt. ”Det är inte möjligt att offentliggöra all information. Jag kan i nuläget inte berätta när vi kommer att agera eller vad vi kommer att göra, men jag har en tydlig plan”.

Netanyahus implikation kunde inte ha varit tydligare: något stort är på gång, något betydligt större och viktigare än till och med 500 raketer från Gaza. Det vore därför ett allvarligt misstag att i nuläget inleda ytterligare ett krig i där, när IDF (Israels försvarsstyrkor) behöver vara tillgängliga om/när något händer på en annan front. Det han syftar på är givetvis hotet i norr, från terroristorganisationen Hezballah i Libanon, samt från Irans styrkor i Syrien. Hans analys bekräftas av uttalanden från andra ministrar, som utan att gå in på detaljer har uppgett att Israels militära ledarskap och samtliga underrättelsetjänster utan undantag rådde säkerhetskabinettet att gå med på vapenvilan i förra veckan.

Tidigare på söndagen hade Habayit Hayehudis båda partiledare Naftali Bennett och Ayelet Shaked kallat till presskonferens klockan 10:30 på måndagsförmiddagen. Där förväntades de offentliggöra att de lämnar koalitionsregeringen. Istället tog de överraskande tillbaka sitt krav på att Bennett skulle få överta försvarsministerposten. Under sina respektive tal framförde de visserligen svidande kritik mot den riktining som Israel har tagit under Netanyahus ledarskap, specifikt mot det faktum att Israel under över ett decennium ”har slutat att segra”, som Bennett uttryckte det, dvs. att en stor del av landets ledarskap inte ens tycks kunna föreställa sig något annat än den rådande situationen med överhängande hot i både norr och söder. Trots detta förklarade sig de båda partiledarna villiga att fortsätta stå vid Netanyahus sida, i förhoppningen att de tillsammans ska kunna vända trenden och leda Israel till seger igen.

Beskedet från Habayit Hayehudi innebär att koalitionsregeringen trots allt består. Kulanu-partiet är visserligen fortsatt skeptiskt till dess livskraft, men har indikerat att man i nuläget inte ämnar vara den koalitionspart som uttdelar dödsstöten mot samarbetet.

Den dramatiska politiska händelseutveckligen beskrivs av många bedömare som ytterligare ett skickligt drag av Netanyahu, som iskallt synade Bennetts bluff. Samtidigt tror dock mindre än en tredjedel av den israeliska väljarkåren att det främst är landets säkerhetsläge som motiverar Netanyahu att försöka förhindra nyval, enligt en opinionsundersökning som utfördes igår av den israeliska arméradion. Nästan 60% tror istället att hans motiv främst är politiska,  dvs. att han helt enkelt vill hålla sig kvar vid makten till varje pris.

Det som talar emot denna cyniska analys är att Netanyahu förmodligen skulle gå mot ytterligare en seger om det utlystes nyval idag. Ingen annan partiledare kommer ens i närheten av den popularitet som han alltjämt åtnjuter i Israel. Och även om Netanyahu inte brukar dra sig för fulspel för sin egen politiska vinning är det tydligt att om landets samlade säkerhetsetablissemang manade till återhållsamhet trots förra veckans massiva raketangrepp från Gaza som helt saknade motstycke, då kan det finnas anledning till besinning.

Paul Widen

Jerusalem